Sida 283 – Bondbloggen

Får i snö

Såhär såg det ut från köksfönstret dagen efter att det snöat. Totalt ramlade det ner ungefär 20cm fin, kall, kritvit snö. Småningom mildnade det i och snön satt ihop sej. Men världen var vit och från vattnet steg det sjörök hela dagarna, vattnet var varmt och vinden kall.

Får i snö – det går bra det! 🙂

Fåren har sökt sej till solen för att idissla och vila eftermiddag. Så länge det finns mat är det ingen nöd. Och inget snöslask, det tränger in på bara skinnet på både folk och fä. Torr snö brukar gå helt bra för fåren, det lägger sej i pälsen men smälter ofta inte, ullen isolerar så snön förblir osmält , men blir det töväder eller så snön blir till vatten rinner den in mot skinnet. Ändå ser fårens ull till att vattnet rinner av, men det som finns mitt på ryggen, så att säga i mittbenan måste ju vara kallt… burrr…

Fåren fick vara inne medan det värsta snövädret pågick, det tog några dagar, men sen fick de gå ut igen. Jag brukar låta fåren gå ute så länge de utlovas töväder inom rimlig tid eller tills det fryser till på sjön. Blåis med snö på är det mest förrädiska som finns, även för får. Men nu är vattnet ”varmt” ännu, och ingen röjknoppning i siktet, så fåren fick gå ut. De har tak att söka, så det går ingen nöd på dem, och mat får dom obegränsat så länge dom går ute. När fåren inte ännu har hunnit få så mycket ull och de går ute så är det viktigt att de får mat så det räcker till allt som tar energi.

Mat, mat, mat… Det än nyckeln till mycket…

Hopplöst projekt?

Nu efter frosten har marken torkat upp något, eller rättare sagt jorden släpper lite bättre från rötterna. I gengäld så har blasten blivit svagare och svårare att greppa så inte vill det bli till något med skörden. Tiden går och det börjar kännas alltmer hopplöst att få morötterna skördade. Blasten är ändå inte såå dålig men lånemaskin, som jag är oerhört tacksam för att ha tillgång till, klarar inte av uppgiften när det blir så här besvärligt. Min maskin som förstördes i branden borde nog ha klarat det lite bättre och jag har ju planerat att skaffa en ny men då försäkringsbolaget inte ämnar betala mer än en knapp tredjedel av kostnaden så har det inte varit möjligt att investera. Det är ju ändå en utgift motsvarande en bättre personbil det är frågan om.

Så skrev jag förra veckan……. sen tog John Blund över och när jag ett par dagar senare skulle fortsätta med inlägget hade något hänt med bondbloggen så att ”trafiken” blivit så långsam att nedladdning av bildmaterial tog en evighet, tröttnade på att vänta så det blev inget inlägg då heller. Nu efter kommunalvalet verkar ordningen vara återställd så jag gör ett nytt försök…….

WP_001523 — Blasten håller förvånansvärt bra trots den sena skörden men tyngden från jorden som degar fast vill dra rötterna ur lyftremmarna.

WP_001518 — Kanske borde man bli keramiker i stället…..

WP_001543 — I två dagar löpte upptagningen någorlunda men sen slog vintern till, hur det nu blir med fortsättning av skörden återstår att se.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA — Sätter in en arkivbild som exempel på hur det brukar se ut när vi skördar 🙂

Lök

Lökskörden har vi nästan klar, återstår ca tusen kilo men dom kilorna blir väl nog antagligen kvar på fältet då vi hade kallare än minus tio grader natten till söndag. Snötäcket på ett par centimeter räcker knappast till för att skydda löken.

WP_001506 — Barnbarnen förstod också att nu måste alla hjälpa till då solen för en gångs skull visade sig. Tack vare deras hjälp fick vi rödlöken skördad 🙂

????????????????. — Men vad gäller gullöken räckte tiden inte riktigt till, ett par tre timmar till hade vi behövt för att få den klar.

Pumpor

Under veckoslutet höll temperaturen sig mest på minussidan så några tankar på skörd behövde man inte ha, passade på att tömma växthusets värmesystem på vatten och lite pumpor gick det också åt när det nu är tid inne för att skära ut ”griinagåbbar”.

WP_001529 — Trots den svala sommaren blev pumporna helt OK 🙂

????????! — Lite ljus i höstmörkret bidrar snön och de gula pumporna med 🙂

Vintern slog till plötsligt

Det har varit otroligt lång sommar – första frosten kom 23 oktober ! Men sedan blev det helt plötsligt vinter. Ett par kalla nätter och dagar gjorde att markytan frös ordentligt. Inte ens med stora traktorn lyckades jag jämna ut vägen som har djupa spår efter den regniga hösten. Det lär bli varmare till slutet på veckan så då får jag försöka igen. Till all tur hann kabelgrävarna täcka diket i vägen men lerklimparna som ligger kvar är hårda som sten.

Jag klagar inte för det är fint att stolparna kommer bort från åkern men grävandet hindrade mej att göra ren tröskan och köra in den i ladan för där fanns en stor grushög. Så jag tänkte köra med tallriksharven i stället. Först skulle jag dricka kaffe och tog tag i bakrutan för att stänga den – sedan regnade det glasbitar. Hela rutan blev småbitar på en gång. Så det blev att åka till Ring III efter en polykarbonatskiva – glas vill jag inte mera ha som ruta. Och så plockade vi små glasbitar en hel dag. Traktorn stod utanför verkstaden och det var inte bra att lämna glas eftersom barnbarnen ofta springer och leker där. Tyvärr hann det komma snö utanpå men med värmepistol, borste och dammsugare så fick vi bort det mesta. Fast av erfarenhet vet jag att man hittar glasbitar ännu i år efteråt.

Annars var det trevligt med köld. Lervällingen frös och det blev torrt och trevligt. Jag lyckades köra fast ett gammalt dike med schaktbladet. Hade jag försökt tidigare på hösten så hade det troligen blivit en massa djupa spår efter traktorn men nu såg det riktigt snyggt ut. Där leran varit bar hade det frusit ordentligt men där det fanns växtlighet hade marken nästan inte frusit alls än. Men det hinner ännu bli lervälling …

Snöslask?

Vad det än kommer där borta så tänker inte jag möta ”dedär” minerna imorgon morgon…

Kan får se sura ut?

Ja, de kan dom! Dom kan se riktigt sura ut! Örona snett bakåt och sneda blängande ögon brukar man möta på morgonen efter första snöslasket. Jag har hunnit klippa de tackorna som går med bagge. Det gjorde jag för ca 2 veckor sen. Sent eller tidigt? Ingen aning, jag gjorde det när jag hann. Kvar att klippa är alla lamm som inte ska till slakt, men det är samma med det, man får göra det när man hinner. Bara det inte blir för kallt, då får det vara till våren. Ingen bra lösning om det blir så, men när man måste prioritera, så kan det hända att det måste bli så.

Men nu utlovas det slask tills imorgon, vet ju inte om det kommer snöblandat alls, men enligt väderprognoserna, och sikten västerut, så ser det ”lovande” ut. Temperaturmätaren står på 1,1 grader plus klockan 20.30… Hmm…

Viktigast var att få in de klippta tackorna. Men för att få in dem, utan att de blandar ihop sej med alla lammen, så måste jag också få in dem. Trångt sku det att komma bli, men vad gör man?

Det handlar bara om någon natt, eventuellt nån dag, och tills imorgon eftermiddag är planen att kunna släppa ut dem alla igen, eller lördag förmiddag. Jag har inte fått slaktat så mycket ännu, så för tillfället är fårhuset proppat när alla skall in, men det ska det bli bot på småningom.

I väntan på sin tur stod tackorna vid stängslet och gapade allt vad de orkade, precis som om de visste att de också snart skulle få komma in. Visste dom att det kommer att bli skitväder?

Hur som helst så var de inte alltför avigt inställda till att få komma in när jag öppnade grinden, det var full galopp, raka spåret in. Inne väntade ensilage, trångt vid matbordet, men som sagt, det är bara för natten… Förhoppningsvis i alla fall! Annars blir det att trolla fram en plan B…

Ute på betet har de en gammal ria som de kan gå in i, men då blir det värre trångt där, än vad det blir i fårhusets ena fålla.

Väl inne kom Anne och Viktoria och ”tackade”.

Medan de andra trängdes vid foderbordet kom de stegande och tryckte sej emot mina ben.

Teater

Å vad gör man sen då? Regn alla dagar. ”The botten is nådd” sjunger Timbuktu, nånstans där börjar väl humöret på vädret befinna sej. Ändå visar sej vädret idag sej från den bättre sidan, plattstillt, uppehåll och en grad på plus för tillfället. Längre inåt land har det nog varit kallare. Efter att ha varit en sväng in på facebook och se vad vänner och bekanta har för statusuppdateringar kan jag konstatera att vi har rätt varmt här ute på holmen. Vattnet värmer. Att se på väderkartorna blir man inte direkt överlycklig av, storm och gorm är att vänta de kommande dagarna, eventuellt lite snö också… Det kommer inte fåren att tycka om…

Vad göra? Lägga sej ner och böla hjälper inte mycket, bara att knata på och försöka hitta lite ljusglimtar i vardagen. En ljusglimt var när jag här om dagen var kulturell. Jo, stjälp inte omkull, jag var och såg HAIR på Åbo svenska teater. Det händer sej verkligen inte alltför ofta att jag är på teater, men när jag väl är tycker jag det är vansinnigt kul och lovar lite för mej själv, att det här, det måste jag göra oftare! Men inte vill det bli av. Varför man inte kommer sej iväg har väl fler orsaker. Att jag kom mej iväg den här gången var för att föreningen Kirjais och sommaröbygdens utveckling r.f. ordnade det hela. Det var bara att säga, ja, jag kommer med, så fick jag sen biljetten i handen när jag kom till teatern och samåkning ordnades så inte alla behövde ta egen bil. Smidigt. Det är lösenordet för att få mej med på något gulej, smidigt ska det va, annars får det va.

Fart och fläng, folk och skumpa. En och en halv timme från teatern, staden ljus och liv skulle jag hem och det var kolsvart och regnade. Snurran startade ändå snällt och Mathias som inte var med på teater utan fick vara hos barnvakt under tiden, var rätt nöjd där han satt på sin lilla skumgummibit och gav order om att jag inte skulle köra så hårt då det var mörkt. Hem kom vi i alla fall, snudd på genomsura, men vad gjorde det, vi va ju hemma 🙂

Full rulle

Det brukar bli lugnare efter tröskandet men i år är det full rulle. Jag har inte hunnit göra ren tröskan än för den ena katastrofen har avlöst den andra. Men den nuvarande brådskan är jag bara glad över. Man kunde inte tro att man skulle bli av med stolparna (se Elstolparna) men just nu dundrar en stor grävskopa förbi fönstret och hela huset skakar. I går grävdes elkabeln ned på vägen utanför huset.

Det var inte så lätt. Vägen går tvärs genom vår gårdsplan med huset på ena sidan och ladugården, verkstaden och torken på andra sidan. Så det går tre buntar med rör och kablar under vägen – bland annat värme och el till huset. Det var litet nervöst då grävskopan kom närmare. Då hade redan grannens telefonkabel grävts av och en vecka utan värme och el i huset verkade inte alls lockande.

Men gubbarna som grävde var lugna och försiktiga. Vi hittade de gula plastremsor jag lagt ned för 30 år sedan men rören och kablarna hade jag till all tur grävt ned riktigt djupt. Inte för att jag kom ihåg hur de låg nu mera. Det var före digitalkamerans tid så det fanns inte fotografier heller. Men jag hade ritat hyfsade kartor även om djupet inte blivit uppskrivet. De tre rör som används för datanätets kabel och fiberkabeln var bara 60 cm under vägen så där måste vi dra elkabeln under rören. Men det gick bra och vi har både värme och elektricitet i huset ännu.

Till all lycka hade vi lagt ned fiberkabeln bredvid kommunens vattenledningar på nästan två meters djup så det är inget problem med elkabelsgrävandet. De lägger den på ca 1 meters djup så där finns god marginal. Att bara dra ned kablar till 50 cm djup är ganska farligt för vad som än grävs går ned till det djupet.

Förutom kabelgrävandet måste jag få upp den ladudörr som blåste ned på sommaren. Den var inte så liten – 3,6×4,2 meter så det var litet besvärligt att få upp den ensam. Men man har vant sej vid att göra allting på egen hand så med litet organisation och den stora lastaren fick jag (med nöd och näppe) upp den stora dörren. Man måste bara ta det försiktigt så man inte blir under ifall nånting ger efter. Det värsta var att få ut den ur ladan på sned och sedan svängd.

Men alla är i livet ännu och de täcker just nu kabeldiket i vägen så jag är ganska nöjd. Det blir kallt och snö och värmerören i huset sitter fast men det skall väl ordna sej så småningom. I går spolade jag en slinga som var full med rost så nu är det varmt i arbetsrummet åtminstone.Och så kan man ju elda i de gamla kakelugnarna ännu. Vedlidret borde städas och skräpet brännas upp. Det är inte fullt med ved eftersom mellantaket måste lyftas upp då den gamla torken rivs.

Ännu inga större fritidsproblem i sikte …