Sida 283 – Bondbloggen

Fritt fram…….

…..för vattnet skall det vara. Som jag noterade i katastrofinlägget så förorsakas nog en hel del översvämningar också av igenväxta utfall, bäckar och åar. Inför höstplöjningen tog jag mig lite tid till att försöka ta hand om en del av det underhåll som åligger mig. Tack vare anskaffningen av en slyröjare i somras kunde en stor del av underhållet klaras av på några timmar. Tidigare har jag nog också försökt hålla undan buskarna men det har inte varit riktigt lätt att med röjsågen röra sig på sluttningarna, fotlederna tog så pass stryk att det kunde gå flera dagar innan man kunde gå igen efter ett arbetspass i diket. En höst när det frös till innan dikena fylldes med snö passade jag på att fälla buskarna från isen och föste ihop riset med fötterna anefter tills jag fick lämpliga knippen att lyfta bort med skogskran. Det gick bra tills jag kom till en plats där det var lite mera strömt, med hörselskydden på hörde jag inte isens knakande utan plötsligt stod jag med vatten till naveln i närmare -20 graders kyla 🙁 Att med skogskran riva upp buskarna med rot och allt har jag också provat men tycker att det skadar slänten för mycket och så får ju nya frön lätt fotfäste där jorden blottläggs. Så nu försöker jag på detta vis……

WP_001547 — Efter ett par överfarter är slänten fixad, kanske hjälper åtgärden till att hålla bort lite vattensork också 🙂

WP_001549 — Helt klart bromsar dylik ”beskogning” vattnets framfart. Här är man nog tvungen till att ta motorsågen i användning, har nog själv också motsvarande projekt även om denna bild inte är från mina domäner 🙂

Händelserik säsong

Jaa-a hörni. Det är så länge sen jag har skrivit att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.Så jag får ta en sorts sammanfattning och härefter försöka börja skriva lite oftare igen 🙂

Som det har framkommit har detta år varit ett mycket besvärligt kapitel. Det började i våras med en mycket utdragen vårsådd, fortsatte lite bättre med en bra ensilage skörd, sen kom projektet med att laga torrhö uppföljt av andra ensilage skörden. Pricken på i;et var ju sen tröskandet.

Nu när det på växtodlingssidan börjar vara packat o klart för i år, får vi nog trots allt vara nöjda. Vi har fått mycket regn både på Heisala och i Pernå, men vi har klarat oss utan några översvämningar.Ensilage har vi tillräckligt och kvaliteten är bra. Torrhöet blev till hälften riktigt bra, en del fick regn över sig och det sista lades in i plast. Säden blev däremot till en stor del otröskad på grund av det ihållande regnet.

Jag har nog aldrig varit med om en så här besvärlig säsong. Jag har ju visserligen varit bonde bara i 7 år, men jag kan nog inte minnas att det under mina föräldrars tid heller skulle ha strulat till sig så här. Men det är bara att blicka framåt, det kommer nog en ny säsong igen nästa år! 🙂

I ladugården har det också varit full rulle. Sedan jag senast skrev har vi fått 29 kalvar, varav knappa hälften har varit kokalvar. Min gamla tant Rina fick tvillingar, men tyvärr blev det två tjurar. Ni kan tänka er att det fanns en Sonja som var rätt så missnöjd då vi av Rinas 9 kalvningar endast har 1 avkomma i mjölk…!

Den största förändringen vi hunnit med här under sommaren är att vi har installerat en mjölkningsrobot. Tack vare den behöver man inte längre stå 5 timmar om dagen och mjölka. Ibruktagandet har inte varit enkelt, vi har haft ganska stora problem med juverhälsan men nu börjar det se bättre ut.Korna har vant sig rätt så bra vid deras nya mjölkare. I jämförelse med robotens föregångare i stationen måste man ju säga att roboten har nerver av stål 😛 Den får inte sjukt och den blir inte nervös fastän den blir sparkad eller nedsk*tad. Nå, skämtosido. Nog har roboten många fördelar i jämförelse med stationmjölkningen, men den hämtar med sig också ett nytt sorts ansvar och kunnande. Nu måste man vara ännu mera uppmärksam på djurens beteende och framförallt avvikande beteende för att hitta t.ex. juverinflammationer.

Den har varit igång sen mitten av juli, så jag räknar nog oss som nybörjare ännu och såväl vi som korna har en hel del att lära oss ännu för att få allt och löpa som det ska. Eftersom vi inte ökat på djurmängden, bestämde vi oss för att köpa en begagnad robot och installera den i befintliga utrymmen. Lite pusslande blev det ju förstås, men än så länge är vi nöjda med slutresultatet.

Här ser ni en liten bildserie där kalvningsboxen får ge vika för mjölkningsroboten. Uppa (vars rygg syns på bilden) var första kon som kom in i roboten. Sista bilden är tagen någon gång på natten mellan 11 och 12 juli, då vi satt där och föste in korna till roboten och programerade in kordinaterna på spenarna. Det var en låååång natt som slutade 6 på morgonen 😛

Till sist måste jag ju ännu berätta om att vi hade tre djur på utställning i somras. Det var första gången på ”vår tid” som detta skedde och vi kan med glädje konstatera att 2 av 3 klarade sig riktigt bra. Uppa blev andra i klassen 5 eller flere ggr kalvade ay-kor och Irja blev likaså andra i klassen för jersey kvigor. Duktiga flickor 🙂 Den trejde, som också var kviga, blev så pass nervös av uppståndelsen att hon inte överhuvudtaget kunde gå in i ringen.

Får i snö

Såhär såg det ut från köksfönstret dagen efter att det snöat. Totalt ramlade det ner ungefär 20cm fin, kall, kritvit snö. Småningom mildnade det i och snön satt ihop sej. Men världen var vit och från vattnet steg det sjörök hela dagarna, vattnet var varmt och vinden kall.

Får i snö – det går bra det! 🙂

Fåren har sökt sej till solen för att idissla och vila eftermiddag. Så länge det finns mat är det ingen nöd. Och inget snöslask, det tränger in på bara skinnet på både folk och fä. Torr snö brukar gå helt bra för fåren, det lägger sej i pälsen men smälter ofta inte, ullen isolerar så snön förblir osmält , men blir det töväder eller så snön blir till vatten rinner den in mot skinnet. Ändå ser fårens ull till att vattnet rinner av, men det som finns mitt på ryggen, så att säga i mittbenan måste ju vara kallt… burrr…

Fåren fick vara inne medan det värsta snövädret pågick, det tog några dagar, men sen fick de gå ut igen. Jag brukar låta fåren gå ute så länge de utlovas töväder inom rimlig tid eller tills det fryser till på sjön. Blåis med snö på är det mest förrädiska som finns, även för får. Men nu är vattnet ”varmt” ännu, och ingen röjknoppning i siktet, så fåren fick gå ut. De har tak att söka, så det går ingen nöd på dem, och mat får dom obegränsat så länge dom går ute. När fåren inte ännu har hunnit få så mycket ull och de går ute så är det viktigt att de får mat så det räcker till allt som tar energi.

Mat, mat, mat… Det än nyckeln till mycket…

Hopplöst projekt?

Nu efter frosten har marken torkat upp något, eller rättare sagt jorden släpper lite bättre från rötterna. I gengäld så har blasten blivit svagare och svårare att greppa så inte vill det bli till något med skörden. Tiden går och det börjar kännas alltmer hopplöst att få morötterna skördade. Blasten är ändå inte såå dålig men lånemaskin, som jag är oerhört tacksam för att ha tillgång till, klarar inte av uppgiften när det blir så här besvärligt. Min maskin som förstördes i branden borde nog ha klarat det lite bättre och jag har ju planerat att skaffa en ny men då försäkringsbolaget inte ämnar betala mer än en knapp tredjedel av kostnaden så har det inte varit möjligt att investera. Det är ju ändå en utgift motsvarande en bättre personbil det är frågan om.

Så skrev jag förra veckan……. sen tog John Blund över och när jag ett par dagar senare skulle fortsätta med inlägget hade något hänt med bondbloggen så att ”trafiken” blivit så långsam att nedladdning av bildmaterial tog en evighet, tröttnade på att vänta så det blev inget inlägg då heller. Nu efter kommunalvalet verkar ordningen vara återställd så jag gör ett nytt försök…….

WP_001523 — Blasten håller förvånansvärt bra trots den sena skörden men tyngden från jorden som degar fast vill dra rötterna ur lyftremmarna.

WP_001518 — Kanske borde man bli keramiker i stället…..

WP_001543 — I två dagar löpte upptagningen någorlunda men sen slog vintern till, hur det nu blir med fortsättning av skörden återstår att se.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA — Sätter in en arkivbild som exempel på hur det brukar se ut när vi skördar 🙂

Lök

Lökskörden har vi nästan klar, återstår ca tusen kilo men dom kilorna blir väl nog antagligen kvar på fältet då vi hade kallare än minus tio grader natten till söndag. Snötäcket på ett par centimeter räcker knappast till för att skydda löken.

WP_001506 — Barnbarnen förstod också att nu måste alla hjälpa till då solen för en gångs skull visade sig. Tack vare deras hjälp fick vi rödlöken skördad 🙂

????????????????. — Men vad gäller gullöken räckte tiden inte riktigt till, ett par tre timmar till hade vi behövt för att få den klar.

Pumpor

Under veckoslutet höll temperaturen sig mest på minussidan så några tankar på skörd behövde man inte ha, passade på att tömma växthusets värmesystem på vatten och lite pumpor gick det också åt när det nu är tid inne för att skära ut ”griinagåbbar”.

WP_001529 — Trots den svala sommaren blev pumporna helt OK 🙂

????????! — Lite ljus i höstmörkret bidrar snön och de gula pumporna med 🙂

Vintern slog till plötsligt

Det har varit otroligt lång sommar – första frosten kom 23 oktober ! Men sedan blev det helt plötsligt vinter. Ett par kalla nätter och dagar gjorde att markytan frös ordentligt. Inte ens med stora traktorn lyckades jag jämna ut vägen som har djupa spår efter den regniga hösten. Det lär bli varmare till slutet på veckan så då får jag försöka igen. Till all tur hann kabelgrävarna täcka diket i vägen men lerklimparna som ligger kvar är hårda som sten.

Jag klagar inte för det är fint att stolparna kommer bort från åkern men grävandet hindrade mej att göra ren tröskan och köra in den i ladan för där fanns en stor grushög. Så jag tänkte köra med tallriksharven i stället. Först skulle jag dricka kaffe och tog tag i bakrutan för att stänga den – sedan regnade det glasbitar. Hela rutan blev småbitar på en gång. Så det blev att åka till Ring III efter en polykarbonatskiva – glas vill jag inte mera ha som ruta. Och så plockade vi små glasbitar en hel dag. Traktorn stod utanför verkstaden och det var inte bra att lämna glas eftersom barnbarnen ofta springer och leker där. Tyvärr hann det komma snö utanpå men med värmepistol, borste och dammsugare så fick vi bort det mesta. Fast av erfarenhet vet jag att man hittar glasbitar ännu i år efteråt.

Annars var det trevligt med köld. Lervällingen frös och det blev torrt och trevligt. Jag lyckades köra fast ett gammalt dike med schaktbladet. Hade jag försökt tidigare på hösten så hade det troligen blivit en massa djupa spår efter traktorn men nu såg det riktigt snyggt ut. Där leran varit bar hade det frusit ordentligt men där det fanns växtlighet hade marken nästan inte frusit alls än. Men det hinner ännu bli lervälling …

Snöslask?

Vad det än kommer där borta så tänker inte jag möta ”dedär” minerna imorgon morgon…

Kan får se sura ut?

Ja, de kan dom! Dom kan se riktigt sura ut! Örona snett bakåt och sneda blängande ögon brukar man möta på morgonen efter första snöslasket. Jag har hunnit klippa de tackorna som går med bagge. Det gjorde jag för ca 2 veckor sen. Sent eller tidigt? Ingen aning, jag gjorde det när jag hann. Kvar att klippa är alla lamm som inte ska till slakt, men det är samma med det, man får göra det när man hinner. Bara det inte blir för kallt, då får det vara till våren. Ingen bra lösning om det blir så, men när man måste prioritera, så kan det hända att det måste bli så.

Men nu utlovas det slask tills imorgon, vet ju inte om det kommer snöblandat alls, men enligt väderprognoserna, och sikten västerut, så ser det ”lovande” ut. Temperaturmätaren står på 1,1 grader plus klockan 20.30… Hmm…

Viktigast var att få in de klippta tackorna. Men för att få in dem, utan att de blandar ihop sej med alla lammen, så måste jag också få in dem. Trångt sku det att komma bli, men vad gör man?

Det handlar bara om någon natt, eventuellt nån dag, och tills imorgon eftermiddag är planen att kunna släppa ut dem alla igen, eller lördag förmiddag. Jag har inte fått slaktat så mycket ännu, så för tillfället är fårhuset proppat när alla skall in, men det ska det bli bot på småningom.

I väntan på sin tur stod tackorna vid stängslet och gapade allt vad de orkade, precis som om de visste att de också snart skulle få komma in. Visste dom att det kommer att bli skitväder?

Hur som helst så var de inte alltför avigt inställda till att få komma in när jag öppnade grinden, det var full galopp, raka spåret in. Inne väntade ensilage, trångt vid matbordet, men som sagt, det är bara för natten… Förhoppningsvis i alla fall! Annars blir det att trolla fram en plan B…

Ute på betet har de en gammal ria som de kan gå in i, men då blir det värre trångt där, än vad det blir i fårhusets ena fålla.

Väl inne kom Anne och Viktoria och ”tackade”.

Medan de andra trängdes vid foderbordet kom de stegande och tryckte sej emot mina ben.