Sida 318 – Bondbloggen

Den årliga yrseln

Då jag pratar om den årliga yrseln, menar jag bokföing och deklaration – done! 7.2 var Peter Österman från Svenska lantbrukssällskapens förbund och gick igenom bokföringen. Hjälpte mig att korrigera några fel och gjorde en allmän finslipning av deklarationen. Alltid lika skönt då det är undanstökat 🙂

Men tror ni jag fick hela bunten med papper till Skattebyrån? Nej, de ligger tryggt på mitt bord ännu, halvfärdigt. Några acciser på el och bränsle borde ännu räknas ut och några bilagor till deklarationen sökas fram från mapparna, kopieras och bifogas med till hela härligheten. Månne jag inte får det gjort någon dag här i snaraste framtid.

För min del blir det kontorsarbete och allt övrigt arbete som hör till gården att göra efter kl 17 eller helger eftersom jag har varit rätt så mycket och hjälpa till på samma kontor som jag jobbade i somras på. Klagar inte, det har varit riktigt givande att jobba utanför hemmet emellanåt.

Senaste veckan var vi på Teneriffa, hela familjen och även min systers familj. Vad vi hade sett fram emot resan. Värme, sol….varma kvällar på terassen. Saldo = min flunssa som jag hade dragits med hela januari, blommade ut fullkommligen efter flygresan. Började känna mig lite normalare efter mitten av veckan. Franz fick magsjuka på tisdagen och fick därefter hög feber och är fortsättningsvis sjuk. Elin och Kenneth insjuknade i magsjuka på torsdagen 🙁 och veckans enda soliga dagar var fredag och lördag. Så kan det gå.

Största chocken fick vi ju nog då vi kom hem, SÅ MYCKET SNÖ 😮 Kenneth och jag behövde inte säga högt det som vi had bävat för hela semestern för vi visste att den andra tänkte på samma sak – Hur mycket snö finns det egentligen på svinhustaket? Sanningen avslöjades då vi körde in på gårdsplanen på natten. – Dags att börja skotta från taket.

Ifjol och året före hade vi samma problem som många andra. Taken skulle skottas. Ett talkogäng (goda vänner) ställde upp en söndag för att hjälpa till. Taket har en yta på 1000m2, så det är inte så muntert att stå och skotta ensam. Kollade in gamla fotografier från ifjol och lade märke till att det var i slutet av januari som talkot gick av stapeln.

Kenneth började med en snöslunga

och så fortsatte vi med talkokrafter

Menyn verkar vara den samma i år igen 🙂

Träffis!

Nu ska jag börja leta mig ner till de södre delarna av vårt land för att träffa mina bondbloggen-kollegor! Det ska bli riktigt roligt att få träffa allihop. Men efter att ha kör sväm hela eftermiddagen kanske jag borde tvätta upp mig lite innan. Men kanske det inte gör något, alla av oss är väl ganska vana med den lukten 😉 Nåja, lite folkvett måste man väl ha! Nu hoppas jag bara jag kommer helskinnad hem tillbaka också! Ha det så gött kära läsare, våran är nästan här!

Snöarbete i stället för deklaration.

De senaste dagarnas snöfall ha gett mig ett extra arbete som jag inte alls är intresserad av just nu då jag borde få koncentrera mig på skattedeklarationen. Men lämnar jag snöarbetet ogjort blir det som det blev i morse….. att bilarna fastnar på gårdsvägen.

Nå, tog tillfället i akt och passade på att lära min ”körkortsaspirant” hur man tar loss en fastkörd bil genom att frikoppla, bromsa och gasa så att bilen kommer i gungning. Hon gillade lektionen och menade att hennes kompisar som gått i bilskolan inte fått lära sig dylika knep 🙂

Körövning — Körkortsaspiranten övar körning i vinterförhållanden.

Sågverk i den lättare klassen

Det blev litet diskussion om Lottas nya sågverk och jag har faktiskt ett likadant. Det är flera år gammalt men i fjol köpte jag en eldriven bandsåg till det och det var en stor förbättring. Med motorsåg går det visserligen att såga virke men det är långsamt, dyrt och blir dåligt. Bandsågen är snabb, har smalt band och ger fin yta. Den är känslig för sand men man kan ta bort det värsta med motorsåg (det går fort att byta).

Men jag lovade en bild av stockbädden och hittade faktiskt ett foto från augusti – nu ligger allt under en meter snö:

Stockbädden är bara uppradad och kan plockas bort snabbt utan verktyg – som ett Lego. Den behövs för man vågar inte lägga stockar direkt på sågverket med lastaren. Linjalen är förlängd så jag kan såga upp till 6 meters stockar men det rekommenderar jag inte för ändarna hänger lätt. Fast för timmer till stockhus är det inte så viktigt. Den elektriska bandsågen som syns i bakgrunden är faktiskt bra. Den har friktionsbaserad matning så man står bara och drar i en spak.

Taket byggdes i all hast för man vill inte stå i takdroppet. Det blev annars bra men så tog plåten slut och sista fyrkanten är bara plast. Jag blev i alla fall av med en massa udda takplåtar som drällt i vägen överallt. I huset bakom fanns förr flistorken men den är nu flyttad till nya torken. Då blev vedbacken ledig och jag flyttade sågverket under tak. Väggbräderna skall förnyas för solen har gått åt dem ganska illa. Jag bara funderar på om jag skall återställa den gamla ladugården som användes före 1945. Den finns bakom väggbräderna och är timmerbyggd och oanvändbar för traktorer då den är så låg inuti. Korna stod fastbundna kring väggarna och fästena av krokväxt gran finns delvis ännu kvar. Kanske jag återställer den och använder som museum …

Nytt bloggverktyg :-)

Min gamla mobiltelefon har börjat få lite ålderskrämpor och hyggliga bilder har det inte gått att ta det senaste året. Därför har det inte heller blivit så mycket bildmaterial i mina blogginlägg, det vill ju inte bli att ta både telefon och kamera med när man går ut. Fickorna är ju fulla med grejer från förr 🙂

En ny mobil har därför länge stått högt på önskelistan men först idag tog jag mig tid att åka till stan på uppköp.

Min gamla Samsung har varit en tålig kamrat i både vått och torrt och får väl nog antagligen hänga med en tid ännu speciellt de dagar då det blir tuffa förhållamden. Har haft ett par Nokia tidigare också men stryktåligheten har nog tyvärr inte varit i samma klass som de Siemens och Samsungen jag haft. Få se hur den här klarar bondelivet?

In alles är detta min 7:e mobila ”kamrat” börjandes med en Mobira NMT-450 ”kappsäck” som jag köpte begagnad 1992 för 4500 mk, det var mycket pengar på den tiden! Fortsatte med 2 Nokia som hade ömtåliga displayer. Sen prövade jag 2 Siemens som var verkligt stryktåliga, den ena föll från 7 meters höjd i asfalten och låg ett par timmar i dagvattenbrunnen utan att få desto större men.

Mobiltelefonerna är nog ett nödvändigt ont idag, de fungerar ju numera som ett mobilt kontor som det skulle vara svårt att klara sig utan. Denna borde ju också lättare kunna hantera det övriga informationsflödet som dagens företagande för med sig. Största frågan nu är om jag klarar av att få igång nyförvärvet?

Nya fortskaffningsmedel.

När jag nu en gång var upplagd för shoppande satsade jag också på att sko om apostlahästarna. Även det en sak som länge stått högt på önskelistan, de gamla har börjat ta in snö både här och där och det är ju inte roligt att vara blöt om fötterna.

Dom gamla var faktiskt i så bedrövligt skick att jag inte ens försökte byta in dem 🙂

Sågverket

I två dagar höll vi på. Vi, det är jag och pappa det. Vi svor, skruvade fast, tog löst, bytte ut och svängde och vred, läste och sökte… Listan kan bli lång. Det brukar höras att möbler kan vara knepiga att skruva ihop, men efter att jag varit med och skruvat ihop dehär så kommer nog nästa möbel att kännas som rena rama barnleken. Ett sågverk. Ett litet ett. För hobbybruk. Men även hobby kan föra mycket nytta med sej.

Hela storyn började för flera år sedan. Önskan om att kunna kanta upp lite stock själv på holmen. Bryggorna som byggdes av två generationer före mej börjar ha sett sina bästa dagar och somliga av husen byggdes av tre generationer före mej, så byggprojekten på holmen tar nog aldrig slut, husen förfaller och frågan börjar vara, skall man renovera eller riva…

I alla fall började vi smått titta omkring oss efter den smartaste lösningen för att eventuellt kunna omförvandla lite stock till brokistmaterial och bräder själva. Vi sökte inte med ljus och lykta, men småpratade och kikade omkring oss. Så fick vi höra om ett litet svenskt hobbysågverk, logosol. Vi sökte upp det på internet, och där satt vi en kväll tre timmar okontaktbara och tittade. Saken var klar. Inga fler frågor än bara hur många kedar skall det va, hur långt svärd kan tänkas behövas och lite småkonstateranden om drivverk, extraförlängning och lite sånt. E mail skickades och paket kom med lastbil nästan ända hem till trappan.

Lite roligt måste jag säga att vi har när det i annonser står ”hemkörning” … ”ända till trappan”… skulle vilja uppleva det jag 😉 Har man ingen förbindelsebåt så får man klara sista biten själv, men det går bra det också. I synnerhet det här paketet var nog snabbt hämtat. Det stuvades in i en lada ”tills vi hinner montera ihop den”. Skulle visa sej att det tog ca ett år innan den tiden fanns, men bättre sent än aldrig. Nu är den ihopskruvad och testkörd efter diverse grubblande och funderande. Nu får den stå lite prelliminärt nära stranden där en brokista håller på att ta form, men sen när det är klarsågat till den skall den flyttas. Planer på ett tak, ett litet stockbord att lasta av stock på, och en spånsug smids som bäst…

Roligt är det, fungerar gör det, bra resultat har det hittills blivit och dessutom är det nyttigt på många vis. Man behöver inte köra stocken fram och tillbaka, från och till holmen, bra att få lite träd ur skogen, bra för konditionen att jobba med motorsågen i handen, bra att kunna laga skapliga brokistor att man har rediga bryggor att ta iland i och kanske det blir att laga lite stolpmaterial till alla hus som håller på att förfalla.

Men, den stora nackdelen är att vintern åter en gång, kommer att vara alldeles för kort 😉