Det där med slakt…

Slakt…..   Ett ”laddat” ord.

Någon tänker, å fy hujedamej… Någon annan tänker, janå, vadå?

Hur man skall skriva om ett ämne som delar folk så olika är inte enkelt och det här är antagligen sjunde utkastet. Men jag skall dra min synvinkel på det hela…

Slaktat har man i alla tider. Någonting som helt enkelt bara skall göras. Inte något velande hit och dit. Just do it! Jag har sedan jag var liten varit med om jakt och sett döda djur. Kommer ihåg hur vi barn i byn var med och tittade när det skulle tagas tillvara någon älg eller hjort, och jag kommer så bra ihåg hur vi som små petade med stövlarna på någon älglunga och skrattade och tyckte det var roligt när lungan såg ut som ett dräneringsrör, men att så fort klockan slagit fem före … sju kanske det var, så skenade vi in för då började lilla sportspegeln… Några större men av att peta på döda djur har nog ingen av oss, det var ganska naturligt. Lika naturligt är det att nu skicka iväg får till slakt, eller nödslakta hemma. Men får är inte det enda jag varit med om att slakta. Det har varit tamdjur, vilddjur, vildfågel, tamfågel…. osv…

Som exempel var det en gång som en ko skulle tas bort när jag gick i skola. Då var vi och gjorde en utgrävning i den och kollade hur alla olika inälvor såg ut. Och tro mej, där fanns att välja och fundera på… Senare har det också blivit grisslakt med allt vad det innebär av skållning, blodrörning osv.

Slakta hemma och sälja får man inte. Det är bara nödslakt och sånt som man äter själv som får göras hemma numera. Så allt jag slaktar körs till slakteri. Att skicka iväg en hop baggar känns mest skönt. Att äntligen få bort halvstora huliganer. Dom är stökiga, bråkiga och far igenom det mesta av stängsel om man har dem ute och det går tackor någon annanstans på holmen. Så när de far lättar det. Att skicka iväg tackor kan kännas jobbigare. En del tackor kan vara jättebra, snälla, får fina lamm osv, men så får dom juverinflamation som inte repar sej, eller så när de blir för gamla så måste man skicka bort dem fast man kanske hellre skulle vilja ha dem kvar. Men det finns nog sådana tackor som man gladeligen kruxar för i svarta boken, skriver dober bredvid, och längtar efter dagen när dom åker. Det är främst sådana som är skygga och skenar uppåt land när man skall hämta dem, eller som springer runt väggarna när man kommer in i fårhuset. Det börjar ha samlat sej historier på gånger när man försökt flytta får, de flesta kommer snällt till båten men två-tre har man inte fått fast med annat än långa utdragna fållor med fårnät, några ämbar havre och X antal turer ut till holmarna bara för att tämja dem så att de i alla fall inte springer precis tvärs bort när dom ser en. När man sen väl får dem i båten är det raka spåret hem, in i fårhuset innanför fyra väggar så att man får iväg dem till slakteri med första bästa tur…

Så slakt är inget konstigt. Jag börjar ha sett en hel del…

Lillajul med korna II.

Igår var jag hela dagen i fähuset med korna. Började mjölka klockan sex. Gick nog helt bra, fastän vi har flera kor som är sjuka och ska behandlas. Det tar mycket längre fastän det bara är några som ska behandlas. Sen blandade jag två satser komix, det vill säga lite över 3000kg foder! Det tog sin lilla stund, och sen skulle en del av det köras in till korna. För allt foder som varit på foderbordet blev förstört över natten då en av vattenkopparna fått lekage vilket ledde till en liten översvämning.. Extra jobb som kunnat undvikas om vi bara pluggat vattenkoppen direkt, men vad kan man göra, annat än vara efterklok. Det var en kalvning på gång också. En ko som skulle kalvat 20.11 verkade börja vara på gång.

 

Hela dagen förflöt ändå relativt lungt och jag hann ta en paus på lite mer än två timmar. Jag satt och höll på att skriva ett blogginlägg när telefonen ringde. Det var Maarit, djurskötaren, som ringde och sa att jag måste komma och hjälpa till och dra ut kalven. Så då blev det att rusa iväg till fähuset i all hast. När jag kom dit stack frambenen ut och repen var fästa runt dem. Så då var det bara att hugga i och dra. Jag har aldrig varit med detta förut, men vi har gått igenom det teoretiskt så helt oinsatt var jag inte. Man fick nog ta i allt vad man orkade, för kalven visade sig vara väldigt stor. Kon hade ju trots allt gått över tiden nästan en hel vecka. Så där halvt låg, halvt stod vi och drog för allt vad vi var värda.

Och till slut kom det ut en helt brun tjurkalv. Snabbt måste man då rensa luftvägarna från fostervatten så att den skulle få luft. Det var ganska otäckt att stoppa in hela handen i munnen på den och skrapa bort allt slem. Hela kalven var ju för övrigt täckt av det också. Så det blev inte tvillingar trots allt, utan bara en enda stor kalv. Jag ska få döpa den då jag var med. Har funderat på Ossian men är inte säker. Någon av er läsare som har något förslag? 🙂

Så fort vi mjölkat hans mamma blev det att mata honom med nappflaskan, ett smärre projekt. Men idag drack han nästan 1,5liter utan problem! Och så har han blivit flyttad från kalvningsboxen till en liten separat box för sig själv.

Har lite problem med att få bilder uppladdade men så fort jag får det fixat ska ni få se! 🙂

 

Tid för sej själv

Ja, vad håller jag på med egentligen nu? Fåren är på land, slakten är för tillfället avklarad. Orden ”för tillfället” därför att jag kanske kommer att skicka till slakt till påsken, och när julen varit brukar det bara svischa till och så är det påsk, och kommer jag mej från land över is i vinter är det troligt att det blir en slaktresa då. Nåja, diverse pappersjobb står alltid på lut, det är någonting man aldrig blir utan. När jag skolade mej hade jag ingen aning om vilken papperskarusell som även finns i det här yrket… Men det är bara att börja i högen och bena av.

En annan inomhus syssla som är aktuell för tillfället är Skärgårdens fårklubb. Vi håller som bäst på att knåpa ihop en hemsida för klubben och det är minsann inte gjort i en handvändning… En sida utan text är ganska värdelös, så för tillfället försöker vi forma text till sidan. Mitt problem är att jag minsann nog får fram text, hur mycket som helst, men att få någon form av redband och sammanhang i det hela är knepigare.

Mellan alla pappersvändor, fårmatningar och regnskurar försöker jag nu få lite tid för mej själv också. Som bekant står julen för dörren och den skall verkligen ha sin tid.

Vi brukar säga att det verkar som om året är indelat och har två högpunkter, mellan dessa högtider skall allting göras, så att allting kan vara perfekt just den dagen, det är till jul och midsommar. I år tror jag att jag skippar att göra allting som innehåller orden : Jag måste… och gör bara det som innehåller orden : Jag vill… Jag vill skicka julkort. Jag vill hänga upp jullampor och ljusstakar i fönstren. Men jag vill tex. verkligen inte skena häcken av mej med dammtrasan och golvmoppen över alla golv… så då skippar jag det. Punkt. Julen kommer nog ändå och katastrofen är överkomlig även om inte hus och hem ser ut som om det vore hämtat ur senaste julnumret av den hippaste inredningstidningen.

Istället tar jag mej lite tid för mej själv. Att ta sej tid med sej själv är någonting man kanske inte alltid kommer ihåg, men som man borde…

 

 

 

Trevlig 1 advent!

Trevlig 1 advent till Er alla. Inte en flinga snö har det ännu fallit i Snappertuna. Det är klottigt, träckigt och regnigt, inte riktigt lillajuls stämningsväder. Stämningen graderades en aningen efter att vi fick uteljusen fastklämnda i utejulgranen som vi redan satte på plats för ca en månad sedan, ifall vintern skulle komma i förtid. Minnet av att ”plumsa” i djup pudersnö satt alltför färskt i minnet. Lite måssa till adventsstaken samt en liten julgran på ca 1m hämtades från skogen igår. Vädret var grått men annars utmärkt för t.ex. trattkantarellplockning, det fanns mängder med svamp i skogen.

Idag sjungs det Hosianna i de flesta kyrkorna runt i landet, så också i Snappertuna kyrka. Efter kyrkan följer alltid en traditionell julmarknad i byn. Församlingen, skolan och Hembygdens vänner står för den stämningsfulla julmarknaden.

Skolan deltar i julmarknaden med bakverk, lotterier, loppis, ponnyridning, julgranssafari och mycket mer, för att samla in pengar till olika verksamheter under skolåret. Barnen åker på teater, stafettkanevalen. Hem och skola ordnar skidkul, kultur i skolan och massor annat uppskattade saker av elever och lärare.

 

 

 

 

Kålrötter…….

….har upptagit en stor del av vår tid idag. Kålrötter, liksom morötter och rödbetor, hör ju julen till så nu upplever vi en topp i efterfrågan även om den inte är lika märkbar som tidigare. Att göra egna kålrotslådor från grunden verkar bli alltmer sällsynt, istället tyr sig konsumenterna till förberedda kålrotspureer och industriellt framställda lådor. Och visst förstår jag dem, på så vis sparar man tid och till och med pengar till annat inför julen. Sen är det ju inte alla som kan göra lådor längre heller. Men inte finns det ”fabrikslådor”att köpas som kommer ens i närheten av till exempel min mors lådor vad gäller smaken, det är det bara att konstatera. Så jag hoppas att hon rör ihop några lådor i år också, jag får väl se till så att råvaror finns tillgängliga 🙂
Förövrigt så har jag dock noterat att åtgången på kålrötter stigit övriga tider på året, där har vi väl nog bland annat kockarna i restauranger och på TV att tacka för att de framhållit de förträffliga rotsakerna som numera oftast ugnstekta förgyller middagen.

Kålrötter har vi ännu kvar en del av på åkern men väderrapporten ser lovande ut vad gäller fortsatt skörd så förhoppningsvis kan vi ännu fylla på lagren. Det är dock ett drygt handarbete med kålrötterna och fordrar flitig användning av kniven. Skördemaskinen jag har lånad klarar inte av kålrötterna så dom skördar vi för hand och förputsar på åkern. Innan de förpackas och säljs tvättar och putsar vi dom ytterligare en gång för att kontrollera att dom är friska och fria från spår efter rotmask. Kålrötter är nämligen inte enbart omtyckta av julfirare utan också bland annat kålflugans larver gillar dem under växtsäsongen.

I år missade jag lite med växtskyddet då det var bråttom med så mycket annat just då när kålflugan var aktiv, ett tag såg det ut som om det inte skulle bli några kålrötter överhuvudtaget men även här har den varma långa hösten varit till stor hjälp. Jag är ingen vän av kemiska växtskyddsmedel så jag försöker minimera användningen med att bekämpa ohyran så exakt som möjligt eller vad gäller kålflugan så försöker jag bespruta just då när flugan börjar lägga ägg. Äggen är dock små och svåra att hitta och ibland söker man i fel ända av fältet. Förebyggande åtgärder såsom att så sent (oftast till midsommar) för att undvika den största risken för angrepp av jordloppor och den lilla kålflugans första generation är en metod jag använder mig av. Brukar också så lite rovor här och där då kålflugorna verkar att tycka bättre om rovor än om kålrötter och oftast hittar man de första äggen på rovorna så man vet när angrepp är på gång. Har också försökt använda täckväv men den försämrade kålrötternas kvalitet och ledde till större problem med svampsjukdomar. Så helt utan kemisk bekämpning vill det inte riktigt gå att odla kålrötterna, kritiska tidpunkter är i början av juli då stora kålflugan angriper och oftast i början av augusti då lilla kålflugans andra generation är på gång. I år kom dock lilla kålflugans andra generation dock redan i slutet av juli, kanske på grund av det varma vädret, så jag missade deras bekämpning. De lade dock största delan av äggen på de största plantorna så nu tack vare den varma hösten är det dom små plantorna som hunnit växa till sig och som jag kan skörda. Ett större svinn får jag dock räkna med för visst finns det angrepp på de flesta i större eller mindre omfattning beroende på var på åkern de vuxit. Kålrötter med röd nacke odlas i Sverige och Norge men är inte populära här i Finland, jag har dock en aning om att de inte är lika utsatta för angrepp av kålflugan så jag tänker försöka så lite av dem nästa år för att testa.

På tal om kemisk bekämpning så fick jag idag en kopia av tullaboratoriets analyser av bekämpningsrester i de prover som togs i sommar, de var som väntat helt fria från märkbara spår av bekämpningsmedel. Det hade jag också väntat mig ty sallaten och bönorna som var de produkter som testades i år hade inte heller besprutats med några växtskyddsmedel. Nitrathalten i sallaten var också endast hälften av den maximalt tillåtna mängden så det tyder också på att gödslingen varit rätt doserad.

Kommer ihåg mannen som vid ett marknadstillfälle för många år sedan beklagade sig över att kålrötterna i butiken var så kraftigt besprutade att det gav bismak åt rötterna. Han frågade om mina rötter också blivit besprutade? Ärligt svarade jag ”joo, men så lite som möjligt”. Han hävdade att det nog kändes på smaken om dom besprutats och bad om ett smakprov, efter en stunds tuggande konstaterade han att dessa nog inte fått mycket ”gift” för främmande bismak kunde han inte finna utan dom smakar som kålrötter skall smaka och köpte en säck.
Själv äter jag gärna kålrötter och det gjorde också Erik, fällde en liten tår idag under kålrotsputsningen då jag mindes hans min den gången då jag skjutsade flickornas skolkamrater till skolan efter skolskidningen. Erik var väl en 3-4 år gammal och satt i framsätet och åt kålrotsstavar, på vägen till skolan räckte jag påsen åt de äldre flickorna i baksätet och bjöd dem att ta åt sig, ”tycker int om” sa dom i baksätet varpå Erik vände sig om och såg på dem med en för mig oförglömlig min som om han menade att ” vad är ni för ena som inte tycker om kålrötter”.

Putsning av kålrötter till försäljning.

Lilla jul med korna.

Igår kväll var jag istället för en av mina klasskompisar i fähuset. Och då fick jag en liten inblick av hur fort olyckor kan ske om man inte är uppmärksam och tänker ett steg längre än vad man kanske normalt gör. Men allt gick som tur var bra, men man fick sig nog en liten tankeställare om hur kraftiga djur vi har att göra med. Nu ska jag snart börja gå iväg till kossorna igen – rolig fredagsgöra! Och imårgon ska jag också vara där, men tar dagturen då så det blir väl att blanda foder och skrapa åt grisarna då istället. Får se om jag åker hem till Petalax imårgon efter att jag jobbat klart eller om jag lämnar här. Men mamma lockade med lutfiskar och morots/kålrotslåda, så det är stor risk att jag åker hem och äter dom ur huset 😉 Haha! Lilla jul i regn och rusk, var är snön? Hoppas verkligen den kommer snart – och kommer för att stanna denna gång – så vi får en vit jul. Det är ingen riktig jul utan snö, finns det någon som håller med mig? Nåväl, muuuuig lillajul på er alla! 😀