Dexter tider

Idag kom Haiku, Hupsu, Hippula och Heila till Heisala. De fyra damerna är av rasen dexter och de första av sin ras här i skärgården, överlag finns det bara en handfull gårdar här i Finland som har av dem.

Dexter djuren är väldigt små i, alla fall om man jämför dem med vanliga koraser. En fullvuxen dexter ko väger i genomsnitt 300 kg och mankhöjden är 100 cm. En medelstor dextertjur väger 380 kg och har en mankhöjd på 105 cm.
I Finland används de som köttdjur, men i grund och botten är de en s.k. dual-purpose ras alltså en kombinerad kött-och mjölkras. Sen då den dagen kommer att någon av våra fyra damer, som ännu är oseminerade kvigor, har kalvat så ska jag nog prova mjölka henne och laga ost av mjölken. De kan faktiskt uppnå en årsproduktion på 4000 kg!

Deras resa hit gick bra och nu får de njuta av det friska och lätt fuktande skärgårdsluften tillsammans med ett par av våra sinkor. Först måste de förstås reda ut det här med rangordning, men nu går de nog i lugn och ro och betar 🙂 :

Oanvänd ”garderings” utrustning

För några år sedan, jag tror det var 2008 var en fruktansvärd skördesäsong. Det var vått. Allting var blött och risken att köra in tröskan på åkern var stor. Första gången var det lätt att dra upp den, men andra gången visste vi inte riktigt i vilken ända vi skulle dra. Var vågar man sätta fast vajern, så att inte något skulle gå sönder? Tröskan satt djupt 🙁  som man brukar säga in till axeln. Allternativet var att dra sakta genom att koppla fast i bakaxeln på tröskan eller att börja gräva sig fram under tröskan till framaxel, för att kunna koppla fast den där :o. Den gången tog vi risken och kopplade fast den i bakaxeln och drog sakta efter några försök var den uppe.

Efter denna gång bestämde vi oss att gardera oss för sådana här situationer. Därför kopplade vi fast en vajer färdigt i framändan av tröskan som får hänga där för säkerhets skull 🙂 I år kom den ej heller i användning och det var jag mycket glad över. Tröskningssäsongen är över, vimpeln är halad och höstbearbetningen kan påbörjas.

Mammas lilla hjälpreda

Sommaren har blivit höst och då är det dags att ta den tredje och sista vallskörden för i år. Mängdmässigt blir det en riktigt hyffsad skörd, men de återkommande regnskurarna gör det lite besvärligt att få bort gräset från åkrarna. Nu har de lovat uppehåll i ett par dagar framöver, så vi får hoppas att det stämmer!

En del av gräset har vi redan fått balat. Eftersom vi har en sådan balare som balar och lindar allt i ett, betyder det att man måste åka omkring på åkern och samla ihop balarna som balaren ”spottar” ut. Här i veckan var det då äntligen dags för min och Kalles balfångan-premiär. 🙂

Kalle tog det lugnt, först tittade han nyfiket omkring sig och sedan somnade han. Han tog en liten tupplur på en knapp timme och efter det blev det en fältlunch varpå man igen kunde sitta lugnt i sin bilsitter och leka med sina leksaker 😀

Halm

Ja, tack! Halm vill jag ha, det tycker jag om. Av min lilla åkerplätt med havre kommer det inte så mycket halm, men desto viktigare är det att få in det lilla som är, och gärna torr. Halm är så rysligt bra som strö. Torv och spån vill jag inte ha. Det är dyrt, fastnar i ullen och så skall det transporteras hit. Transporteras skall också halmen, men det är bara några 100meter till fårhuset från åkern så det gick på några timmar att köra in det i år, även fast jag var ensam. Halmen var torr, balarna lätta och underhållning fick jag av min lilla pratkvarn Mathias, så det gick i ett huj. Och bra var det, på måndagskvällen när jag var färdig började det torna upp sej fula molngubbar i väster, på tisdag förmiddag kom det en skur, och idag, onsdag, kommer det vatten hela dagen, men jag kan glatt sjunga

”men lika glad för det är jag för halmen min är torr.” 🙂

Halmlass

Jag körde in balarna med mönkkiä, det går så smidigt,  även om man inte kan ta så stora lass så blir man fortare färdig med flera små mönkkiälass än med ett stort traktorlass. Ännu ett bevis på att gammalt kan hålla är vagnen, som verkligen inte är dagens, det är ett hemmabygge av pappa, tillverkad nån gång på 80-talet och hjulen som sitter under härstammar från en Mini som pappa körde med på 70-talet, därav smeknamnet ”minivagnen” 🙂

Halmbalningen färdig

Golvtorken.

Golvtorken med luftkanalen i mitten.

Golvtorksbygget har nu kommit till det stadiet att det är dags att bestämma vilken sorts ytmaterial som skall användas. Jag har VIRA-duk som räcker till halva torken och kommer att använda den på sidan för småfrö. Andra halvan som kommer att användas för flis behöver nog lite hållbarare material för att tåla stickor och andra vassa föremål. Nu verkar det finnas en uppsjö av olika hålplåtar att använda och jag undrar vad som vore det bästa alternativet vad gäller hålstorlek och -form.