Grannen

Hur långt är det till grannen? 10meter? 100meter? 10 kilometer…? Svaren är många, beroende på hur man räknar, på Ytterholm är vi alla grannar vi som bor här, sedan har vi grannar på grannholmarna, och sommargrannar, de som bor här endast sommartid. Hela holmen är totalt ca 100ha och eftersom de som bor här har husen på den norra delen, har vi inga grannar i söder…

Ja, förutom ”Sjöberg”…

Det är en knepig en, ”Sjöberg”, han gör precis som han vill. Ibland kan han i lugn och ro gå och lägga sej till natten, för att följande dag vakna med det hiskeligaste humöret han har. Då går man inte gärna i närheten. Om man på morgonen hör ända hem att han inte är på humör, är det bäst att gå ner till stranden och kolla att han inte tagit någonting. Han tar saker också, eller snarare lånar… Men han lämnar inte tillbaka sakerna där han tog dem. Ofta har det hänt att han hivat iväg ämbar, bräder och tomma kanistrar långa vägar in i nån röjvasse. Ibland hittar man det, ibland inte. Det värsta är ändå när han ger sej på båten. Min lilla snurra är varken fin, hel eller stabil och bra, men jag tycker ändå att Sjöberg skall låta den vara. En gång hade han lirkat löst förtåget så den hängde i bara aktertåget när jag kom till stranden och kom på honom, en annan gång fyllde han hela båten med vatten, så endast bettarna höll den flytande. Den gången låg jag på knä på bron och öste med ett ämbar i 20 minuter innan jag kunde stiga ner i båten. Då var jag arg, men efter den gången har jag gjort det lite knepigare för honom och svänger alltid fören utåt när jag hör att hans humör börjar bli mot det mer otrevliga hållet.

Nej, det är sannerligen inte alltid lätt att leva med Sjöberg som granne. För tillfället bråkar han med mej och min planering. Jag skulle så gärna vilja ha hem mina får från holmarna nu, men se det tycker inte Sjöberg, han ”lever ann” någonting helt otroligt där på södra sidan. Jag smög mej dit en dag för och ta en bild…

"Sjöberg"

 

Jag tog en bild, jag tog två, och så några till… Men mitt i allt visade nog Sjöberg att han minsann inte tålde hur mycket som helst, utan strittade en ordentlig dusch på mej, han tyckte väl jag blev lite väl närgången, men det är ju nog sant. När ”Sjöberg” är på det humöret skall man hållas på land. 😉

"Grannen"

Flyger min väg

Denna vecka har nu kommit halvvägs, och imorgon bär det av för mig till Turkiet i en vecka. Så det betyder att jag inte kommer blogga under den tiden.
I måndags hade vi – som detta skolårs alla förgångna måndagar – först och främst företagsekonomi. Ett stort regnmoln har täckt hela himlen så gott som hela veckan så det har inte varit tröskväder. Det blev istället att flytta lite säd mellan skurarna. Hände inte mycket annat speciellt denna dag..
På tisdagen hade vi däremot ett litet projekt jag och Eric. Först fixade vi en järncirkel och svetsade fast en annan avlång järnbit vid den. I den avlånga biten borrade vi hål, så att vi skulle kunna fästa den vid en lång planka. Efter att detta var gjort for vi ut till Fladan. Där finns det flertal pumpar till ett bevattningssystem. Kan inte riktigt uttala mig riktigt om detta då jag inte är så insatt, men pumparna ska pumpa vatten från åkrarna eller till åkrarna, beroende på vädret. Så plankan sattes ut i ån som går förbi där. Vårt lilla projekt var att få ut en slang längre ut i ån så att det skulle gå lättare att pumpa vatten – det vill säga slangen fördes igenom cirkeln i änden på brädan som sen fördes längre ut i vattnet och fästes. Så gott allt väl. Men när vi väl började pumpa så var det lekage på en annan slang så det blev att fixa det då. Väl vid åkern läckte det också ur några kopplingar så det blev att fixa det också. Lite blöta blev vi i regnet, men som tur var är vi inte så söta att vi smalt 😉
Idag har vi också haft företagsekonomi. Efter det var jag ledig, så jag spenderade några timmar på internatet för att sen fara på tutormöte. Vi blev tackade med kaffe och bulle av ledarna för ett väl utfört jobb, så tydligen har vi skött oss 🙂 Och nu börjar nerverna spela då det närmar sig flygturen. Jag har bara flugit en gång tidigare och då var jag så liten att jag inte minns något av detta. I Turkiet har dom ca 32’C nu just, så det kommer bli en stor omställning från Vasas grådaskiga vardag till att ligga i värmen långt borta härifrån.  Sköt om er så länge, nu tar jag semester 😉

Skärgårdens fårklubb

Skärgårdens fårklubb. En klubb som legat i dvala i 13 år, nu är den återupplivad 🙂 Vad är då detta? Ja, det undrar ibland jag också, faktum är att det att det inte finns några svar på den frågan ännu, men jag har blivit vald till ordförande…

”Not my cup of tea” som engelsmännen säger … Ibland undrar jag om jag var vid mina sinnes fulla bruk när jag lovade ta på mej det ansvaret, jag är inte direkt den mest organiserade personen. Jag är tankspridd, slarvig och är ofta alldeles för upptagen med ingenting för att engagera mej i någonting annat än det som finns och rörs här på holmen.

Men. Jag skall försöka mitt bästa, då kan ingen säga att jag inte försökt, sen får vi se hur det går. På startlinjen befinner vi nu oss i alla fall och sådär kort skall det här vara en klubb för alla som är intresserade av får… i någon form. Fåret är så mångsidigt och ger ju tex. ull, skinn, kött, gräsklippning med mera, och vi skall i klubben försöka att inte fästa oss vid någonting speciellt utan försöka få till någonting för alla som gör det lättare och roligare att vara fårintresserad i den här delen av landet.

Fårklubbens ordförande

Dexter tider

Idag kom Haiku, Hupsu, Hippula och Heila till Heisala. De fyra damerna är av rasen dexter och de första av sin ras här i skärgården, överlag finns det bara en handfull gårdar här i Finland som har av dem.

Dexter djuren är väldigt små i, alla fall om man jämför dem med vanliga koraser. En fullvuxen dexter ko väger i genomsnitt 300 kg och mankhöjden är 100 cm. En medelstor dextertjur väger 380 kg och har en mankhöjd på 105 cm.
I Finland används de som köttdjur, men i grund och botten är de en s.k. dual-purpose ras alltså en kombinerad kött-och mjölkras. Sen då den dagen kommer att någon av våra fyra damer, som ännu är oseminerade kvigor, har kalvat så ska jag nog prova mjölka henne och laga ost av mjölken. De kan faktiskt uppnå en årsproduktion på 4000 kg!

Deras resa hit gick bra och nu får de njuta av det friska och lätt fuktande skärgårdsluften tillsammans med ett par av våra sinkor. Först måste de förstås reda ut det här med rangordning, men nu går de nog i lugn och ro och betar 🙂 :

Oanvänd ”garderings” utrustning

För några år sedan, jag tror det var 2008 var en fruktansvärd skördesäsong. Det var vått. Allting var blött och risken att köra in tröskan på åkern var stor. Första gången var det lätt att dra upp den, men andra gången visste vi inte riktigt i vilken ända vi skulle dra. Var vågar man sätta fast vajern, så att inte något skulle gå sönder? Tröskan satt djupt 🙁  som man brukar säga in till axeln. Allternativet var att dra sakta genom att koppla fast i bakaxeln på tröskan eller att börja gräva sig fram under tröskan till framaxel, för att kunna koppla fast den där :o. Den gången tog vi risken och kopplade fast den i bakaxeln och drog sakta efter några försök var den uppe.

Efter denna gång bestämde vi oss att gardera oss för sådana här situationer. Därför kopplade vi fast en vajer färdigt i framändan av tröskan som får hänga där för säkerhets skull 🙂 I år kom den ej heller i användning och det var jag mycket glad över. Tröskningssäsongen är över, vimpeln är halad och höstbearbetningen kan påbörjas.