Växthuset tar form

Nu börjar jag äntligen komma upp ovanför jord med växthuset – härtills har jag bara grävt mej neråt. Nu är den första raden med rör för grunden nedsatta. Jag använde frontlastaren på den nya Zetorn att trycka ned rören i leran. Till all tur har vi inte stenar utan bara bottenlöst djup lera här.

Det var ganska enkelt att pressa ned rören. Men det var bäst att lyfta upp lastaren emellanåt annars drog den övra ändan på röret mot traktorn. Frontlastaren går ju inte rakt nedåt utan rör sej litet bakåt tillika i det nedre läget. Men genom täta mätningar  med vattenpass lyckades jag få rören någorlunda rakt upp och ned. Förstås hade man kunnat slå ned dem med slägga men jag föredrar att pressa långsamt.

Rören är vanliga galvaniserade trafikmärkesrör som jag borrat två hål i för att montera ramarna. De vred sej lite då jag pressade ned dem men en kättingsstump och ”jäärnstavur” (järnspett) fick dem i rätt position. Med avvägningsinstrument får man dem lätt på samma höjd. Instrumentet har en kikare med god förstoring och är överlägset alla vattenpass och liknande. På 20 meters avstånd är noggrannheten en millimeter om man ställer in ordentligt.

Utanför rören kommer en kallmur av murblock 9×60 cm som inte muras med cement för då spräcker tjälen den varje vinter utan jag radar dem bara på varandra så de kan röra sej. Möjligen sätter jag ett 8 mm nät utanför muren för att säkert hindra sorkar och andra gnagare att komma in. Vi hade huggormar i det gamla växthuset – de var säkert ute efter sorkarna. Det är ju mindre trevligt även om ormarna är nyttodjur.

Snart är det bara att skruva ihop ramarna av 10 cm bräder och ställa upp dem. Det tänkte jag göra inne i ladan för där är det skugga ! Jag hör till de arktiska folken för jag får värmeslag av att gräva i solen. Kanske man borde flytta till Grönland …

 

 

 

Skrivbordsjobb.

Har i helgen mer eller mindre frivilligt tillbringat en del av tiden bland pappershögarna på skrivbordet. Betalat räkningar om belopp som man inte ens kan tänka på, bäst att bara mata in i bankprogrammet utan desto större reflektioner. Dylika belopp har man nog inte hanterat sen vi skrev summorna i mark och penni. Det var nu till största delen frågan om några större rater som hör till återuppbyggnaden av produktionshallen.
Har också jobbat med redovisningen till försäkringsbolaget, min kontakt där går i pension vid månadsskiftet och vill få så mycket som möjligt uppklarat innan dess. Och naturligtvis behövs också redovisningen för utbetalning av försäkringsersättningen. Någonstans skall ju pengarna tas till räkningarna jag nyss matade in. Brukar inte räkna mig till de nervösas skara men nog får man lite hjärtklappning när man tänker på framtiden och hur allt skall finansieras. Framåt försöker jag i alla fall se även om jag nu i samband med försäkringsredovisningen söker bakåt. Är inte riktigt nöjd med de ersättingsbelopp som jag fått för utrustning och redskap så försöker nu med hjälp av bland annat bilder visa i vilket skick ”grejorna” varit. Om det nu sen hjälper är ju en annan fråga. Slitaget på en, som i mitt fall, liten gård är ju inte att jämföra med gårdar där redskapen brukas på flera hundra hektar årligen. Så följaktligen är skicket, om man nu sköter ”grejorna” väl, många gånger bättre än vad årsmodellen föranleder en att tro.

Såmaskin före.........
.......och efter branden.

När jag nu rotar i gamla bilder stöter jag ju förstås också på minnen från tiden jag delade med Erik och det gör ju inte saken bättre precis. Livet är nog mycket lättare när man är i full gång och jobbar sig svettig än när man utför stillsamt skrivbordsabete.

Kompromiss i växtodlingen

På torsdagen före midsommaren besökte vår växtodlingskonsulent Staffan oss igen för att ta en titt på eventuella växtsjukdomar, speciellt i kornet. Efter en veckas regn och rätt så varmt med hög luftfuktighet, brukar växtsjukdomarna trivas väldigt bra om det bara finns en gnutta tendens till det. I vårt Annabell korn som hade bestockat sig väldigt bra och har rätt så kraftig växt fanns det en aningen början av bladfläcksjuka. Vi beslöt att kornet skall besprutas, men det blev en kompromiss. Besprutningen skulle eventuellt kunna skuffas fram med några dagar men eftersom vi kommer att resa bort en vecka så vågade vi inte lämna besprutningen ogjord. Så det blev en midsommar växlande mellan traktorhytten och sillbordet 🙂

Eftersom 35 ha finns på längre avstånd brukar vi ta med oss vattenvagnen. Vattenvagnen är en hemgjord transportvagn som vi har tidigare använt oss av att ransportera svämgödsel längs landsvägen till spridarvagnen på åkern. Idag används vagnen endast till att transportera vatten till beprutning av grödorna. Det har varit enkelt och bekvämt då det tar under 5 minuter att  fylla sprutan. Bak på vagnen finns en Honda vattenpump.

Nu är kornet sprutat och hoppeligen skyddat för några veckor framöver.

Att kunna resa bort under sommaren har varit så gott som omöjligt de tidigare åren då vi hade djuren. Men nu blir det första gången för barnen att åka bort på sommaren. På måndagen bär det av till Sverige. Det blir en traditionell resa för småbarn. En dag på Kolmården och två dagar i Vimmerbyn, Astrid Lindgrens värld. Franz är helt inställd på att vi skall åka till ”Målkorden”. Ja, ibland kan det där med nya ord vara svårt för en 5-åring, som t.ex. igår ropade han, då vi kopplade sprutan bakom traktorn, – Mamma, pappa titta, titta jag hittade en så stor”slarv”!! ”Slarven visade sig vara en larv.

Samtidigt blir det lite paus för min del här på Bondbloggen. Ingen uppkoppling av någonslags dator alls under några dagar blir riktigt bra 🙂 Återkommer om en vecka.

 

Midsommar

Åländsk midsommar 🙂

Midsommarafton i geta

Det här är midsommarstången i Geta. Stången har precis just rests och de villiga händer som rest den, håller på att samla ihop alla attiraljer. Och nu får den stå där, i all sin prakt. Med färggranna kronor, sin timglasformade lövning, sin fäktargubbe, segelbåtar och allt vad som hör till en äkta midsommarstång på Åland. Rätt så ensam kommer den att få stå där och fäkta och snurra, tills i nästa år, men då tar eldsjälarna igen ny fart i god tid, planerar, binder kronor, syr segel och så vidare…

Dånöborna reser en egen midsommarstång

Midsommarstången på Dånö

Dånös midsommarstång har inte de färggranna kronorna, utan här är det kransar av blommor och blad. Men alla de viktiga ingredienserna finns även här. På Åland kan man inte resa en midsommarstång sådär huxflux, alla viktiga ingredienser måste finnas, och alla detaljer har en lång historia bakom sej.

Den lilla gröna/blåa figuren vid stångens fot är jag. Bilden togs lördag eftermiddag, och just då råkade det sej att det mulnade till. Före var vi ut och åkte runt och tittade på midsommarstänger i kombination med lite ”bondespionage”. ”Man måste ju hålla koll på om kollegorna också har lika mycket ogräs i sina åkrar” 😉

På vår rundtur kunde vi konstatera att vädret minsann kan vara ombytligt, ena stunden var det sol och varmt och några km bort öste regnet ner så vindrutetorkarna fick arbeta ordentligt för att man skulle se vägen, och igen någon km längre fram var vägen torr och inte en regndroppe i siktet.

Vävborttagning.

Kunde i morse notera att väderprognosen ändrats i en torrare och varmare riktning än vad som tidigare utlovats. Och eftersom de första planteringarna börjar närma sig skördemognad så var det dags att ta av täckväven.

Kanske dags att ta av täckväven?

Ännu idag och i morgon utlovade prognosen risk för (eller i mitt fall chans till) regnskurar. Märkligt att meteorologen oftast pratar om risk för regn då det många gånger är högst önskvärt med väta?
Det är inte ovidkommande i vilka förhållanden väven tas bort ty fel tidpunkt kan spoliera skörden helt. Plantorna under väven har ju haft en relativt skyddad tillvaro och är inte van med blåst och den ökning i avdunstningen som sker när väven avlägsnas, en stressfaktor som bladytan och rotsystemet inte är anpassat för. En alltför stor och hastig förändring kan bland annat leda till kantbränna och ruttnande kålhuvuden. Stark sol kan förorsaka solbränna och lämnas väven på för länge får man alltför lösa huvuden som inte håller speciellt länge i handeln. Optimalt vore att ta bort väven när det regnar men då är den så tung att den inte går att hantera. Borttagning av torr väv just innan regn och med molnigt väder en par dagar framåt är vad man eftersträvar. Inte helt lätt med andra ord.

Väven lyftes av planteringen....
....och rullas till en boll. Utmärkt träning inför vinterns snöbollsrullning med barnbarnen 🙂

Regn har jag ännu inte fått efter dagens borttagning men det är i alla fall mulet, relativt fuktigt och inte alltför varmt så månne int det går vägen……

En viss skillnad är det nog emellan det som odlats utan eller med väv.

Ogräsbekämpning.

All diskussion om Nisses ogräsåkrar fick mig att, i stället för aviserad grillning i myggrik berså med frugan, sätta mig i traktorn för att fräsa om bäddarna på midsommarafton. Marken var nu lämpligt fuktig för att fräsen skulle göra en lagom struktur, det vill säga inte för våt så att jorden degar sig till klumpar som när de torkar blir hårda som betong men inte heller så torr att jorden finfördelas för mycket. Ogräsen var inte heller ännu för stora så en hastig fräsning var tillräcklig för att få dem att vissna. Trots att jag kunde hålla bra fart (6-7km/h) så tog det närapå 2 timmar att fräsa igenom alla tillsvidare oplanterade bäddar.
En extra bearbetning så här emellan minskar ju på ogrästrycket senare i sommar vilket är viktigt då jag inte använder herbicider (ogräsgift) i kinakåls- & sallatsodlingen. Bäddarna kommer alltså att fräsas ännu en gång innan planteringen.
Noterade också att kålrötterna grott och att jordlopporna gillade det så efter fräsningen var det bara att koppla i sprutan och ge dem en omgång.
Så mycket midsommarfirande blev det alltså inte i år heller. Och lika bra det. När jag vid soluppgången gick till sängs kunde jag göra det med vetskap om att ogräsen och lopporna fått sitt. Och då sover jag gott 🙂

Odlingsbäddar före (mitt i bild) och efter (till höger och vänster) bäddfräsning.