Julen är kommen, hopptralallalaa

I alla fall på bloggen tycks det vara ganska juligt. Idag hade vår martha-krets sitt traditionella julmöte. Det är inte frågan om någon riktig julfest, men mötesärendena var nog undan skötta ganska snabbt.
Sedan var det dags att hugga i risgrynsgröten. I år hade lotten för grötkokningen fallit på mig. Med vänlig assistans av svärmor, blev slutresultatet riktigt gott.

” Sku det nu inte vara gott, då gröten är gjord på riktig komjölk”, var en kommentar. Självklart är det skillnad på “riktig” och på butiksmjölk, nog är den gröten som är gjord på tankmjölk mjukare och fetare i smaken än den som är gjord på butiksmjölk. I alla fall enligt mig, men alla har ju sin egen åsikt om den saken.

Gott var det, roligt hade vi och dessutom hann julbisin komma in en sväng och ge oss var sin julklapp. 🙂

Julfest

Idag hade jag förmånen att medverka på Pedersörenejdens Jordbrukarkvinnors julfest och berätta lite om Bondbloggen. För säkerhets skull vill jag understryka att det är ett rent sammanträffande att deras julfest sammanfaller med att dagens rim i julkalendern handlar om “argsinta gummor”. 😉

Jordbrukarkvinnorna är en samling kvinnor med jordbruksanknytning som ordnar träffar, utfärder, fotvandringar, m.m. och som synes även julfester. När man jobbar hemma är det rätt skönt att komma ut och träffa folk mellan varven, så såna här initiativ behövs verkligen.

Termen “jordbrukarkvinna” är för övrigt lite intressant. Benämningen på kvinnor verksamma inom lantbruket är lite flytande och har dessutom varierat med tiden. Förr i tiden var de formella titlarna på herr och fru i huset “husbonde” och “värdinna” (i vår lokala dialekt “håssbond” och “moora”), ibland kunde frun kallas “lanthusmor”. Under 80- och 90-talet började vissa tycka att titlar som värdinna och lanthusmor lät lite missvisande, eftersom de på nåt vis antyder att fruns arbetsplats är i köket och hemmet vilket inte alltid stämmer överens med verkligheten då många kvinnor deltar i arbetet på exakt samma villkor som sina män. Å andra sidan passade termen “kvinnlig jordbrukare” inte så bra in på de damer som var gifta med en bonde men inte deltog i gårdens arbete. “Jordbrukarkvinna” kan te sig lite styvt att uttala, men är en rätt bra och bred benämning som täcker både de kvinnor som jobbar på gården och de som bara råkar vara gift med en jordbrukare.

För många år sedan läste jag en debattartikel i lokaltidningen som rätt bra beskrev skillnaden mellan den traditionella synen på värdinnan och den mer moderna jordbrukade kvinnan. Inlägget var skrivet av en kvinnlig jordbrukare och hade runnit upp ur att hon och hennes man skulle skaffa en ny traktor. I samband med traktoraffärer är det inte ovanligt att köparen får en del promotion-prylar, typ handdukar eller halare med traktormärket på o.s.v. I deras fall erbjöd säljaren förutom ett par halare ett presentkort på smörjolja och reservdelar till husbonden och till värdinnan ett presentkort på smycken från en guldsmedskedja. Och det här gjorde damen i fråga förgrymmad. Vad är det där för logik? Mannen skall lockas med smörjolja och reservdelar, lilla frun slänger man lite glitter åt så är hon nöjd. “Jag vill minsann också ha ett presentkort på smörjolja och reservdelar, för jag är precis lika mycket jordbrukare som gubben!”

Om inte minnet sviker mej helt bidde det också en traktor av ett annat fabrikat, åtminstone den gången. 🙂

Stackars H:forsare

I går körde jag in till Runebergsgatan för att träffa gamla studiekompisar (den utvidgade fysikerklubben brukar träffas ibland). Men vilka hemska gator ! Så dåliga vägar har vi inte haft i Hindersby sedan snöstormarna på 50-talet då vi måste ha caterpillare att köra upp vägen. Det var rent livsfarligt att köra på gatorna med frusna spår och massor av knölar som slängde bilen hit och dit. Och måste man stanna för rött ljus så var det frågan om huruvida man kom iväg då det blev grönt för bilarna hade slipat gatan till rena isbanan.

Och att parkera bilen var ju bara hopplöst. Insnöade bilar överallt och där det fanns nån lucka så var den full av snö och frusna vallar. Man tyckte riktigt synd om de stadsbor som hade bilar. Men jag klarade mej ganska bra för jag hade ordentlig utrustning i bilen. I det här vädret får de parkeringsplats som har den största skyffeln och de bästa stövlarna. Och här i Hindersby är det bäst att sätta stora aluminiumskyffeln i bilen så man kan gräva sej genom snödrivorna då plogen inte har hunnit köra.

Visst är det ibland besvärligt att bo här i de djupa skogarna men med ordentlig utrustning så får man bort snödrivorna mycket bättre än i storstaden. Med snökättingar på traktorn och schaktbladet kör man relativt snabbt upp riktigt fina planer och vägar. Något sådant elände som jag såg i går i storstaden har vi sällan haft.

Det är synd om de stackars storstadsborna :-).

Ni är duktiga på rim!

Ja, bland många gissningar har jag hittat en kalendervinnare varje dag!

2.12: Ja, här var det geniknölarna som skulle skyddas – helst med en Bondbloggenmössa i sprillans ny design. Det är Jimmy i Skinnarby som får värma sig med den.

3.12: Under täcket ligger man helst och myser med en god bok – och då behöver man en ficklampa. Det här var ett bekant fenomen för Inga i Hindersby.

4.12: En dörrkrans var det här, det hör ju till. Ursula i Esbo får pynta sin dörr.

5.12: Det här väldoftande rimmet handlade om pepparkakor, javisst! Lite ingredienser och verktyg åker med Post-Nisse till Marianne i Vasa.

6.12: En liten bordsduk gör snabbt bordet festfint. Det visste Klaus i Vasa.