Slut på båtföre

Vintern har kommit och överraskat igen en gång. Men i år är den som känt ovanligt tidig, så även hos oss. Marken har varit vit över en vecka redan och isen har lagt sig ställvis.
Idag och igår har det varit varmare, bara några minus grader.Tills vidare ”värmer” havsvattnet ännu rätt så mycket, så det kallaste vi haft är -16.
Men som sagt, is finns det redan och på sina ställen så mycket att förbindelsebåtarna har haft problem att komma fram. Viken (”vår” förbindelsebåt) kör ännu obehindrat, men våra båtar togs upp i förrgår. Det kan förstås vara att det inte blir värre vinter än så här, så då kan i alla fall en båt läggas tillbaka i vattnet. Det är förövrigt den första gången på mycket länge som båten kom på torrland i november. I fjol användes den ännu i slutet av december, vintern 2007-2008 var det båtföre genom hela vintern.

Skräp på nätet

Idag var det dags för lite städning. En del av väggytan i min ladugård består av sk. vindnät. Vindnätet påminner om ett myggnät men har finare maskor, d.v.s. mindre hål. Det släpper igenom luft och ljus men bromsar vind effektivt. Faktum är att nätet tar bort upp till 80% av vindstyrkan. Bra ventilation i normala fall och bra lä vid storm och vind, med andra ord. Vid extrem snöyra kan det komma in en del snö, men det rör sig om en eller två gånger per år, så det kan flickorna tåla.

På norrsidan av ladugården hålls nätet rätt bra rent av sej självt. På södra sidan sitter det på c. 5 m höjd ovanför foderbordet och där tenderar det att samla damm. Dammet täpper till hålen i nätet och bromsar ventilationen vilket inte alls är bra. Djuren klarar sig gott i kalla temperaturer, men det förutsätter att luften hålls torr vilket i sin tur förutsätter att ventilationen fungerar. -25 är inga problem så länge det hålls torrt i ladugården, men de fryser redan vid -5 om de blir fuktiga i pälsen. Med tanke på att ladugården är kall skulle man reflexmässigt tänka sig att det är till fördel att hålla ventilationen nere för att hålla utrymmet så varmt som möjligt, men så är alltså inte fallet.

Rengöringen görs med stege och borste, det handlar helt enkelt om att borsta bort det vanligen rätt torra dammet. Det är inget svårt jobb och fodrar inga stora kunskaper, men man blir trött i armarna efter ett tag. För ändamålet använder jag en borste med en par meter lång ribba som förlängning, längden är väl ungefär 4 m. Kalvarna som föddes i höstas hade aldrig sett borsten förr och jag tror aldrig jag sett dem springa så fort som de gjorde när de såg den.

Bilden nedan visar snön strax nedanför nätet, som synes hade det samlats en hel del skräp. Men att det finns mycket skräp på nätet var väl knappast nån nyhet. 🙂

Priserna fortsätter höga

Spekulanterna lär ha dragit sej ur vetehandeln men priserna har inte gått ned. De som väntat sej en upprepning på år 2008 då priserna steg snabbt och lika snabbt gick ned kanske får vänta förgäves. Societe Generale har nu varnat för att priserna fortsätter höga in i år 2012. Analyserna visar att en bra skörd inte räcker till för att lappa det hål som årets usla skörd förorsakade.

Dessutom räknar man med att efterfrågan stiger hela tiden så det behövs flera rekordskördar i rad för att hålla lagren fyllda. Societe Generale förutspår osäkerhet och nervositet på vetemarknaden ända in i år 2012 med höga priser. Bara extra bra väderlek kan få lagren tillbaka till normal nivå och en medelmåttig skörd nästa år skulle kunna få priserna att stiga ännu mera.

I England steg priserna ordentligt då analyserna visade att landet kanske måste gå över till import nästa år. Lagren räcker knappast fram till nästa skörd. Problemet är att det inte finns alltför mycket utbud på marknaden vilket förstås höjer priserna. Man undrar hur det ser ut i Finland som ju fick sin sämsta skörd det här århundradet. Det kanske inte blir så billigt att importera.

Europa har exporterat en hel del men Societe Generale varnar för fortsatt export. Lagren är nu nere i 8,6 % av konsumtionen vilket är lägre än år 2008 då Parisbörsen gick upp till 300 euro per veteton.

De som överlägset förklarat att vi inte behöver jordbruksproduktion i Finland för ”det är billigare att importera” kanske får tänka om litet. Vetepriset är nu 172 euro i Finland (Avena) men 228 (A-weizen, 13% protein, 250 falltal) i Hamburg. Och så kommer frakten till. Blir det brist så finns det inget att importera för varje land ser först till sin egen befolkning.

Det går fort att lägga ned produktionen men lång tid att börja på nytt – och nya bönder producerar inte lika billigt som vi. Unga människor vill ha lön för sitt arbete.

Kylslaget

De senaste dagarna har vi haft rejält med snö, krispiga och klara morgnar med fenomenalt sparkföre och uppgående sol som gnistrar i iskristallerna på träden, helt enkelt ett riktigt härligt januariväder. Märkligt nog har det dock stått november i almanackan. Fast i och för sig innebar den plötsliga kölden ju att vi slapp det grå novemberslasket nästan helt och det är ju trevligt.

Som kallast har vi hos oss varit nere i -19°C vilket är ovanligt så här tidigt på vintern. Eftersom jag har djuren i kall lösdrift har det varit -19°C även inne i ladugården. Kölden påverar inte arbetet nämnvärt, djuren skall skötas som vanligt oavsett temperatur. Kornas arbetsavtal innehåller inga köldbegränsningar och då gör inte mitt det heller. Faktum är att det snarare går mer tid i ladugården ju kallare det blir.

Kor har som bekant päls och klarar därför kölden rätt bra. Redan på hösten märker man att de anpassar sig för lägre temperaturer, kor som vistas i kalla utrymmen året om har markant tjockare och yvigare päls än de som hålls i varma ladugårdar. T.o.m. kalvar som föds på vintern ha vinterrocken på redan vid födseln. Förutsatt att man förser korna med en torr liggplats, låg luftfuktighet och ordentligt foder är kölden inget problem för friska djur.

Däremot är det viktigt att följa med om det finns sjuka djur i gruppen. Sjuka djur klarar normalt också kölden, men de har mindre marginaler än de friska och kan behöva extra omvårdnad. I värsta fall kan man tvingas ta in de sjuka individerna i värmen, men det är rätt ovanligt.

När termometern första gången kröp ner under -15°C syntes det tydligt att de yngsta kalvarna upplevde att det var lite i svalare laget. Efter ungefär ett dygn hade de ändå accepterat att man tydligen inte dör av det här heller och kutade runt helt som vanligt. På de vuxna korna som redan upplevt några vintrar märker man ingen skillnad alls. Det är först när kvicksilvret börjar gå under -25°C som deras beteende ändrar, då börjar de röra sig långsammare och tillbringa största tiden liggande för att spara värme.  Men såna temperaturer som futtiga -15°C rör dem inte i ryggen.