Ritningar för nytorken

Jag har försökt få ritningarna i någorlunda snygg form men det är minsann inte lätt eftersom det finns tiotals olika nivåer på dem och man ser sällan på alla nivåer tillika – då blir allt ett enda klotter. Men nu börjar jag ge upp och publicerar dem i mindre snyggt skick eftersom jag lovade göra det. Om nån vill ha närmare information så kan jag skicka ritningarna i DWG-format. Åtminstone med BricsCAD kan man titta på dem relativt billigt. Programmet finns både för Windows och Linux.

Universal modultork

Huset till vänster på bilden är den gamla ladugården som den nya torken (till höger) är byggd ihop med. Bilden visar en genomskärning men hela ritningen finns i   Umtork25_7_2010 i PDF-format. Jag försökte sätta in hela ritningen i DWG-format här men det godkände inte systemet utan påstod att uppladdningen bryter mot säkerhetsreglerna  (Mårten: Den som vill ha den i DWG format kan ladda ner den här.)

Litet data om torken: Den är 14×12 meter (plåtyta) och höjden i nedre våningen är tre meter. Hela huset är tio meter högt och inbyggt i en backe med en stödmur mot två sidor så man kan köra in direkt från dessa sidor. Dessa två sidor består helt av dörrar så mankan köra in fritt var som helst.

Mellantaket är dimensionerat för tio tons axeltryck och består av 25 cm blankor på kant med tio cm mellanrum (prima kvistfritt tallvirke). Stommen till huset är köpt och har kraftiga I-pelare som håller upp taket. Detta så att inverkan på plåten är minimal.

Det finns stora luckor mot flislagret på ena sidan så man kan öppna hela sidan till en höjd på 100 cm och skuffa ned flisen med frontlastare. Under takstolarna finns det växthusplast så det bildas en luftkanal under plåttaket med en höjd på 150 cm. Luften tas in genom luckor på ena sidan (hela sidan kan öppnas) och värms upp av solen under plåttaket innan den förs ned till den 120 cm dubbelfläkt som drivs av en 160 hk Daimler-Benz dieselmotor (från en gammal brandbil).

Under mellantaket finns det 96 luckor som kan öppnas så att luften blåser exakt där den skall. Man behöver alltså inte ha en hel lår full. Det finns förresten inga fasta lårar utan alla skalmar kan plockas bort så hela plåten är körbar med traktor. Hela nedre våningen är förstås lufttät och fungerar som lagerutrymme tillika.

Det finns ett mätsystem kopplat till torken som övervakar luftens fukthalt hela tiden samt temperaturen på en mängd punkter. Dessutom övervakas inkommande lufts fukthalt och temperatur samt motorns temperatur och oljetryck. Alla uppgifter finns på nätet så man kan se på dem varifrån som helst i världen (här – se på ”nyytorktemp” !). Men just nu är inte alla mätpunkter inkopplade eftersom torkperioden är slut.

Torken började byggas år 1997 så det tog 13 år att få den färdig. Men det var nog litet dåligt med motivationen under många år då vetepriserna var så usla. Men nu är den i bruk i alla fall …

Bättre och bättre dag för dag

Kalvarna som figurerade i Amningsakuten börjar så sakteliga klara sig på egen hand. Randie och hennes kalv Halvan har flyttat ut med de övriga korna, till den oroliga moderns fasa. Hon våndas och lockar oavbrutet när han söker sig ut på egna äventyr, vilket han gör rätt ofta. Fortfarande diar han enligt min mening ganska korta stunder, men det kan förklaras av att han är rätt liten till växten (därav namnet). Han kanske inte orkar mera än så här per mål.

Cinderella och Cherry har hela veckan fått hjälp med att få digivningen att funka. Cinderella är duktig och lärde sig systemet ganska snabbt. När jag kommer ut i ladugården kommer hon självmant fram till mej och så letar vi tillsammans upp mamma. När jag sen tvingar in Cherry i ett hörn och håller ett vakande öga på dem får Cinderella dricka. Hon har fortfarande fått en spark i huvudet och ett horn i baken ibland, men hon är seg och ger sig inte. Till Cherrys försvar skall sägas att ett delproblem är att hon varit rätt svullen i juvret. Hon sparkar mest i början av digivningen, när Cinderella diat bort en del av mjölken och juvret inte längre är lika spänt går det bättre. När juvret börjar bli tommare ser hon riktigt ut att njuta av processen.

På torsdag och fredag började Cinderella bli allt mer ointresserad av mina hjälpinsatser, vilket tyder på att hon inte är hungrig. Det i sin tur tyder på att hon endera får dia Cherry också när jag inte är till hands eller att hon hittat en annan ko som tillhandahåller mjölken. Jag skulle föredra det förstnämnda, men oberoende av så börjar min insats vara överstökad för den här gången. Ifall att hon hittat en annan ko som fungerar som amma kommer hon inte längre att vara lika intresserad av att jobba med Cherry. Varför kämpa med en motspänstig mor när det finns enklare sätt att få mat?

Sommartider hej hej sommartider..

Det är egentligen intressant att notera hur olika vi människor egentligen är. Sonja skrev att hon ogillar klockrallyt med sommar och vintertid. Det har jag i.o.f.s hört av andra också, men bara för balansens skull måste jag meddela avvikande åsikt till protokollet.

Jag har full förståelse för att tidsomställningen kan ge praktiska problem i tidtabeller och djurs inte klockor och sådana saker men bortsett från det så..

Enligt min världsbild är fenomenet sommar/vintertid uppfunnet av någon som faktiskt tänkt till lite. Det innebär ju att vi kan utnyttja den ljusa delen av dygnet lite mera effektivt och för mig innebär det i praktiken att jag får en månad längre år varje år. Eftersom jag är en kvällsmänniska som inte startar före några timmar efter att jag gått upp, men däremot kan jobba på en bra stund efter att alla andra gått in till natten, så uppskattar man ljuset på kvällen som daggdroppar på en snustorr åker. Dessutom borde det ju spara lite på energin också eftersom det blir mindre tid som skall lysas upp i kojor och slott.

Visst, jag har också svårt med denna dagen när klockan skall ställas till vintertid, och jag brukar kalla den för årets sämsta dag, dvs när kvällen helt plötsligt kortas med en timme, men det är något vi får betala för glädjen att kunna ställa fram klockan den magiska dagen i slutet på mars, då livet återvänder.

Nu skall jag ställa om klockorna, och glida in i dvalan som kommer att vara ett knappt halvår. Alla maskiner är tvättade, och tur är det för nu är det slutjobbat på kvällarna.

Vintertider nej nej vintertider….

Normal tid

Att ändra tiden från sommar- till vintertid och tvärtom kommer högt upp på min ”favorit hatobjekt”-lista. Det som kommer först på listan, är ett trafikmärke som meddelar att tunneln, man just har kört igenom, har tagit slut. Om man nu inte märker det utan ett trafikmärke, så kanske man ska fundera på att lämna bilen hemma..

Nå, tillbaka till klockan. Jag kan bara inte förstå idén bakom det här eviga klockvridandet. Det blir ljust och det blir mörkt oberoende om man vrider visarna eller inte. Säkert finns det någon smart orsak till detta, men så här rent praktiskt så ställer det nog bara till med problem.
Visserligen är det skönt att få sova lite längre imorgon, men för korna är det lite besvärligt. För att jämna ut skillnaden började vi mjölka lite senare idag än vad vi brukar. I morgon på morgonen börjar vi lite före fem vintertid, så tiden mellan kvälls- och morgonmjölkningen blir inte just längre än normalt. På våren är proceduren spegelvänd.

Det finns olika teorier om hur man som djurägare ska sköta detta, men så här brukar vi göra det. Nog finns det sådana som direkt övergår till den ”nya” tiden, men sen finns det också sådana som övergår ännu försiktigare än vad vi gör.

Ladan ner och upp

Häromveckan skrev Kalle en epistel om den österbottniska ladan och den byggnaden har under den gågna veckan varit på tapeten även för min del. Vi har en liten stocklada på ett utskifte och jag har i flera år lovat min fru att vi skall flytta hem dem för att använda den som  trädgårdsskjul. Den här veckan blev det faktiskt av, tack vare benäget bistånd av svågern Hasse.

Jag märkte upp stockarna för nån vecka sedan och vi plockade ner ladan på måndag. Att plocka ner den gick betydligt smidigare än jag förväntat mej. Hela processen tog lite under två timmar och då gick nästan halva tiden åt att få bort plåttaket. Golvet och de nedersta stockvarven var i så pass dåligt skick att vi lämnade kvar dem.

På fredagen tog i itu med att bygga upp den igen. I detta skede lade vi inte nåt tak eftersom vi ännu inte riktigt slagit fast vilken typ det skall vara. Ladan har haft plåttak, men bräder eller filt skulle vara snyggare. Riktigt snyggt skulle det vara med pärtor, men det känns kanske lite överambitiöst på ett trädgårdsskjul. De nedersta stockarna som var ruttna byttes ut och vi lämnade också bort det översta väggvarvet som var i rätt dåligt skick. Ladan blir nu lite lägre än i orginal, men det är ingen större skada.

En intressant detalj är att man kan notera att klotter är ett tidlöst fenomen. På ett par stockar har Evald och Emil karvat in sina namn med kniv, medan ”Greger was here” är skrivet med en mer modern tuschpenna. Mänskan är och förblir den samma, det är bara uttryckssätten som förändras. 🙂

Tidsramarna för projektet blir som följer:

Märka upp stockarna: 20 minuter.

Plocka ner ladan: 2 h.

Bygga upp den igen: 2 h.

Tid som frun får jaga på sin man innan han får ändan ur vagnen och genomför ovanstående: 2,5 år.

Slickepinne, modell större

Man brukar ju säga ”don efter person”, så slickepinnar för kvigor måste vara av lite större modell än dom som vi brukar äta:

Slicksten

Det är frågan om en slicksten, eller saltsten, som kvigorna slickar på. Då vi inte har några ändamålsenliga ställningar i boxarna, så konstruerade Antte sin egen. Det enda som behövdes var en stängselkäpp, alltså en sådan käpp som används i elstängslen.
Han lade ner käppen i ett rör som finns mellan två boxar, trädde stenen på käppen och tadaa; slickepinnen var färdig! 😀

Man märker nog tydligt att alla djur inte är i behov av salt och andra mineralämnen, medan andra sedan gärna står och slickar på stenen. Därför kan man också ha stenen fritt åtkomlig för djuren, då man inte behöver vara rädd för att någon äter för mycket av det goda.