Den som gräver en grop åt andra …

får 10 euro i timmen. I går grävde vi fram optofibernätets kopplingspunkt vid brorsans garage för att koppla till Nissas nya hus. Samtidigt kopplas vattnet till där. Vi har ju fiberkabeln i samma dike som vattenröret. Den här kabeln är den allra första biten som lades ned år 2003. Landets nästförsta byafibernät (en by i Österbotten hann fem dagar före oss då vår svets gick sönder).

Fiber - och vattenanslutning

Fiberkablarna är skarvade i metallburken och nu skall jag lägga in en ny burk för Nissas fiberkabel. Metallburkens alla uttag är upptagna redan. Den blå pelaren är vattenledningens avstängningsventil.

I dag rengjorde jag sprutan och ställde undan den för vintern. Nu skall fibersvetsningshuset (”hönshuset”) läggas fast vid MF-165:an och så blir det att svetsa. I dag hann jag inte för vi skrev under köpebrevet för försäljning av butiken (se Nu såldes byabutiken).

I går tog Pricken sin första sork och blev vederbörligen berömd och belönad. Bägge småkatterna är nu ute ganska mycket och tycks trivas med det. Och de har blivit goda vänner med Hobbe. Jag hann tyvärr inte få fram kameran då Pricken slickade Hobbe mellan ögonen men här ser ni att de nog kommer bra överens:

Pricken och Hobbe

Nya tallrikar på täppan

Jag känner att jag behöver lugna ner mig tilsammans med Bondbloggen en stund. Jag har suttit och tittat lite på Idol från Sverige och jag måste säga att det går mig kollossalt på nerverna. Dendär typen av massproduktion av idoler går så diametralt mot allt vad jag tror på inom underhållningsbranschen. Visst, deltagarna är duktiga, själv skulle jag gärna vara lika bra på det jag gör, men själva forumet får ett gammalt punkarhjärta att slå i falsk otakt. Att ”lediganslå” en tjänst som kändis och sedan låta folk söka den, det tycker jag är lika obegripligt som att uppsöka en rörmokare när man har ont i blindtarmen.

Nu har gubben gnällt färdigt för i kväll, till ämnet:

Trots ekonomiska kriser och andra sorger uppfylldes målet i år också. Mitt återkommande mål är ju att få en maskin förnyad per år och i år blev det affär på en Väderstad tallriksharv. Den inhandlades något begagnad och direkt av en bondebekant, varför priset inte stod att jämföra med en ny. Den uppmärksamma läsaren kan dra sig till minnes att jag inte är någon klar lättbearbetningsentusiast, utan är en ProPlöjare, men några års experiment med lånade och inhyrda tallriksharvar har gett mersmak, och framför allt är det den inbesparade tiden och dito bränslet som attraherar. Tills vidare har jag bara prövat att harva efter ryps och grönträdor för den konservativa delen av mig har inte vågar hoppa över plöjningen i spannmålsåkrarna än, men det kanske modet kommer med erfarenheten. Får se!

Maskinen är alltså en bogserad Väderstad Carrier , 350 bred, med två tallriksrader och gummipacker. Just gummipackern var, och är, jag tveksam till, dels för att jag inte tror att den är tillräckligt aggressiv på mina stenleror, dels för att det är ett helsike att få den ren nog att köra ut på landsvägen med (Den funkar samtidigt som transporthjul). Nu kör jag ju s.g.s aldrig på vägen så det problemet är kanske inte så stort, och åtminstone i torra förhållanden verkar gummivälten att ge ett bra resultat. Dessutom har den den fördelen att det kletar så våldsamt vid den när det är lerigt, att man helt enkelt inte kan köra då, och det är bara bra att maskinen förstår att hållas hemma om inte husse begriper att det är för vått på åkern.

Höstbearbetningsfaciten för i år kommer alltså att bli, plöjning där det vuxit vete plus en Round-Up besprutad grönträda. Tallriksharvning efter rypsen och landskapsåkrarna endast körda med trädeskrossen, i väntan på nästa års regelverk. Det kan vara bra att ha beredskap för eventuella grönträdor ny säsong.

Snö har det också kommit lite av här, men inte så det stör ännu. Natten till idag kom den första snön, men den var borta efter halva dan idag. Nu hoppas jag bara att det skall dröja innan vi ser något mera av den vita föroreningen i naturen igen. Jag är inte helt klar med plöjningen ännu och några maskiner skall ännu tvättas, däribland plogen, innan jag har intresse att ställa in maskintvätten i sitt vinterlager. Antar att vintern kommer för tidigt i år också, det brukar den undantagsvis alltid göra.

Speciellt för en bonde som tycker att ”vara ute i god tid” betyder att man gör saker rätt år

Manikyr-Mats på besök

Den internationella landsbygdskvinnans dag till ära, fick största delen av våra mjölkande fyrbenta flickor en manikyr. 😛 Vi hade alltså besök av klövvårdaren.

Manikyr på gång

Våra kors klövar verkas två gånger om året, en på våren och en på hösten. Höstens verkning brukar i regel vara lite ”lättare” då djuren har gått ute. Förutom att marken är torr jämfört med ladugården, så gör det också gott för klövarna då djuren rör sig i varierande terräng. Klövarna slits också på ett annorlunda sätt, då djuren rör sig ute.

Dagens manikyr bjöd inte på några större överraskningar. Två kor har varit ganska halta de senaste dagarna och båda fick en sko. En sko är gjord av plast och den sätts alltid på den friska ”delen” av klöven. På så sätt avlastas den sjuka ”delen” av klöven och den får därmed tid att läkas. Skon limmas fast i klöven, hur länge den hålls där varierar. Båda korna började gå bättre genast efter att de fick sin sko.

Landsbygdskvinnans dag

Idag firas faktiskt den internationella Landsbygdskvinnans Dag, World Rural Womens Day. Dagen som firas varje år 15.10 är tänkt för att uppmärksamma att kvinnornas stora betydelse på landsbygden, speciellt i tredje världen. I Finland tänker vi ofta på jordbruk som ett utpräglat  manligt yrke, men faktum är att merparten av all mat i världen produceras av kvinnor. I vissa delar av Afrika står kvinnorna för bortåt 80% av jordbruksproduktionen. Det verkar på något vis som om mänskan skulle vara funtad så att om man idkar självhushållning får kvinnorna sköta det, när jordbruket blir mer företagsmässigt tar männen över.

Det där med att jordbruket är ett mansyrke är för övrigt något som allt mer luckras upp. Sonja här på Bondbloggen är ett bra exempel. Jag tror inte att nån uppfattar henne som ”husmor med ansvar för köket och hemmet”, hon är minst lika mycket jordbrukare som nån av oss karlar. Det finns också många gårdar som drivs med enbart kvinnokraft och de klarar sig lika bra som gårdar med manliga ägare.

Min egen farmor blev änka vid ganska tidig ålder och drev jordbruket ensam tills min far blev stor nog att ta ansvar. Bysbor och släktingar ställde upp och hjälpte till på ett rent ut sagt otroligt sätt, men det var ändå hon som bar ansvaret och drev verksamheten. Hon skötte alla sysslor som hörde till;ladugårdsarbete, plöjning, harvning, höskörd o.s.v.  Kvinnor kan och och kvinnor kunde.

Sen är jag lite konfunderad med vad som är den korrekta hälsningen idag. Skall man tillönska ”Glad Landsbygdskvinnans Dag” eller ”Trevlig Landsbygdskvinnans dag”. Eller ”God”? ”Fridfull”? Med tanke på dagens miljömedvetenhet får det väl bli ”Hållbar Landsbygdskvinnans Dag”. 🙂

Första snön

Idag kom den första snön, som kombinerad med en kraftig vind gav en ordentlig snöyra. Meteorologerna utlovade formlig snöstorm och jag hade för säkerhets skull slängt på vinterdäcken. Nu blev det inte så farligt, men visst kändes det gott att ha dubbar under i alla fall.

Tyvärr kom blåsten och snöyran lite för tidigt för mej. Trisse bor som tidigare nämnts i en plansilo som ligger i anslutning till ladugården. Han sover inomhus och äter ute, så dörren får stå öppen dygnet runt. Nu innebar det dock att snön kom åt att blåsa rakt in i huset, först på Trisse och sen vidare in på korna. Drag är inget vidare så det där borde åtgärdas.

Att stänga dörren är inget alternativ, eftersom Trisse behöver kunna gå ut och in som han vill. Lösningen blir att stänga till överdelen av dörren med en pressenning och låta nederdelen vara öppen för Trisse.

Att fixa fram stege, bräder och presenning var inga problem, men däremot var själva stegarbetet en annan femma. Risken att Trisse stångar omkull stegen när jag är uppe på 5-6 m:s höjd är inte helt avlägsen och inte helt hälsosam. Han är väldigt lugn och beskedlig, men situationen är så pass främmande att jag ju inte med säkerhet kan veta hur han kommer att bete sig. Det vore tryggast att ha nån med som kan hålla ett öga på Trisse så länge jag kliver upp på stegen. Jag ringde min pappa som inte var hemma just då, men lovade att komma över så snart han kom hem.

Under tiden drog jag in stege och annat material i hagen och förberedde. Intressant nog noterade jag att Trisse reste sig från halmbädden och tog ett par kliv bort när jag drog in den skramlande stegen. Hmm, kanske man skulle chansa i alla fall… Jag kan ju klättra upp en bit på stegen och hela tiden hålla ett öga på honom så jag hinner ner om han anfaller.

Trisse verkade inte alls vara intresserad av stegar och när jag sen vecklade ut presenningen och började dra den uppför stegen blev det definitivt för mycket för honom. Han retirerade till bortersta hörnet av silon och höll sig där under hela tiden jag klättrade och spikade. Spikandet verkade han tycka speciellt illa om, då vände han t.o.m. bort huvudet.

Djuren är ibland nästan lika oförutsägbara som barn. Ibland kan de vara helt oberörda av något jag tycker de borde bli skrämda av och ibland kan en tusenkilos tjur ha obehag för skramlande stegar och fladdrande presenningar.

Gissa prylen del 4

Det här är den fjärde och sista prylen vi har att visa upp och det är åter Nisse som har grävt i hyllorna. Är det vad du tror att det är?

Mejla ditt svar till oss på bonden.blogg@yle. fi så att vi har det senast onsdag 20.10.2010 klockan 23.59. Bland alla med rätt svar utlottas även denna sista gång en keps!

De tidigare delarna i tävlingen hittar du här.