Presentation: växtodling

Professorn undrar i en kommentar hur mycket odlad areal var och en av oss bondbloggare har och faktum är att det har vi aldrig riktigt nämnt. Vi har berättat om vad vi gör men inte direkt presenterat gården som utgör själva bakgrunden. Så nu gör jag för min del väl det då. 🙂

Jag odlar dryga 50 ha av vilket  ungefär 20 ha utgörs av egen åker och resten arrende. Medelgården arrenderar c. 40% av sin areal så jag ligger en bit över genomsnittet då det gäller andelen arrenderad areal. Av åkern finns c. 20 ha rätt nära gårdscentrum medan resten finns på två enheter som vardera ligger ungefär 10 km bort. Dels odlar jag min mammas hemgård i grannbyn Sandsund, dels arrenderar jag åker i Sundby. Det innebär att jag lägger en hel del tid på vägtransporter, vilket märks framförallt på nötningen på traktordäcken. Som tur är ligger de mer avlägsna åkarna rätt väl samlade, så när man en gång kört dit får man jobba ganska koncentrerat på ett och samma ställe.

Växtodlingen har varit ekologisk sedan 1995, då min pappa lade om produktionen. I inledningsskedet var motiven främst ekonomiska, men med tiden började själva ekotänkandet bli mer och mer intressant. För vallodlingens del har förändringen varit rätt liten, skördens storlek varierar mer än när vi odlade konventionellt men nån enorm skillnad är det inte. För spannmålens del har skörden sjunkit mer. Beroende på spannmålsslag ger ekoodlingen c. 70-80% av vad en konventionell skörd ger.

Arealen av olika grödor varierar förstås från år till år. I snitt odlar jag kring 30 ha vall för djuren och avsalugrödor på resten. Jag har odlat korn och havre och 2009 prövade jag också rybs för första gången. I år föll valet på korn och rybs, eftersom efterfrågan på ekologisk rybs verkar vara bra. Exakt vilka grödor som odlas beror på marknadsläge, jag brukar ha två olika per år för att få någorlunda hanterliga partistorlekar.

Hötransport

Idag kom första lasset av årets höskörd till Heisala. Som jag säkert har nämnt tidigare, så lagar vi allt torrhö i Kabböle samt en del av ensilaget. Transporterna har gått smidigt, pappa lastar på balarna i Kabböle och långtradaren hämtar dom åt oss följande dag. Nu finns det säkert många som undrar vad det nu sen är för lönsamhet i att frakta balarna flera hundra kilometer?
Det finns faktiskt flera orsaker som gör det till en god idé: För det första så är åkrarna där fodret lagas, färdigt i vår besittning. Så det uppstår inga extra kostnader för markköp. För det andra har vi all behövlig utrustning från tidigare och en fungerande entreprenör som balar ensilaget. Man måste ju utnyttja det man har. Och sist,men inte minst, så har vi inte tillräckligt med åker här på Heisala så att vi skulle få både torrhö och ensilage. Så om vi inte skulle transportera balarna från Kabböle, borde vi antingen köpa mera mark i Pargas eller också köpa fodret. Det skulle nog inte fungera i det långa loppet.
Dessutom så vinner också transportföretaget på att inte alltid behöva åka med tom bil hitåt, då de har någon transport hit ifrån österut.

Nedan en bild från ett ensilagelass från i fjol. ( Jag kom mig aldrig för att gå ut i morse och fotografera.. )

Kom och se Kalle i Bettinas soffa

daisy jack

Bettina Sågbom turnerar i Svenskfinland och bandar in program i Kristinestad 21-22.9.2010.
Bettina Sågbom turnerar i Svenskfinland och bandar in program i Kristinestad 21-22.9.2010.

Kalle kommer som bekant att vara med i Bettina S i Kristinestad den 21 september. Du är hjärtligt välkommen att sitta med i publiken och se Kalle och Bettina in action! Förutom Kalle medverkar också pizzakungen Rabbe Grönblom och sångerskan Kristin Siegfrids med sitt band Daisy Jack.

Inspelningen börjar klockan 18, på Corner. Mejla din anmälan till bettinas.fst@yle.fi så snart som möjligt för att försäkra dig om en stol.

Före inspelningen har du möjlighet att träffa alla fyra bondbloggare på Corner, från och med klockan 17. Sonja, Mats, Nisse och Kalle finns där för att diskutera med dig och bjuda på lite underhållning. Kom och skaka hand med dem och lär känna personerna bakom den här bloggen!

Slutsaldo

Nu är allt korn tröskat, torkat och under tak. Slutresultatet blev att skörden landade på 2-2,2 t beroende på skifte. Som ekoodlare på våra breddgrader behöver man väl inte direkt gråta sig till sömns över den skördenivån, men jag hade faktiskt väntat mej bättre med tanke på hur växtsäsongen sett ut. Det här resultatet är klart sämre än normalt. Tydligen har årets torka gått speciellt hårt åt kornet och jag hade tyvärr korn i halva avsaluarealen. Jag odlar drygt 20 ha med såna grödor som jag säljer och hade korn på närmare 15 ha. Men hektolitervikten är drygt 60 så det borde inte vara några problem att få den såld.

Nu övergår arbetet till att få halmen bärgad. Både igår och idag vände pappa halmen och strängade den. Att vända halmen är inte nåt man alltid gör, om hösten är torr kan man ofta bala halmen nån dag efter tröskning utan att man behandlat den på nåt sätt. Finns det mycket gräs och ogräs i halmen kan det dock fodras en eller två vändningar för att få den torr. Då vädret ser ut att hållas bra vände vi faktiskt all halm för säkerhets skulle. Ett par hektar balades idag och resten tas i morgon. Vi använder samma rotorräfsa på halmen som vi använde vid höskörden.

Idag testkörde jag också den nya urinpumpen som skaffades istället för den som havererade häromveckan. Den gjorde ett riktigt bra första intryck, här skall nog minsann köras urin som bara den så småningom. Men först skall halmen bärgas.

Vetepriset i Finland

För att nu vara litet rättvis så måste jag medge att vetepriset har stigit också i Finland (äntligen). Fodervete är nu 188 euro/ton (Avena – samma som i Hamburg) och brödvete 200 euro (240 i Hamburg för B-Weizen). På finanzen.net har vetet gått ned litet sedan i går och är nu 225 euro. Men agrimoney.com meddelar att i Chicago har vetet gått upp så marknaden är ännu ganska nervös. Man vet aldrig hur det går.

Jag är glad att jag inte sålde vete i maj då priset var hälften av vad det nu är. Problem blev det nog med lagerhållningen och jag har varit tvungen att flytta och bråka med vetet. Och ännu har jag den nya torken full av vete – det värsta är att jag måste få in flisen där och få den nedtorkad före vintern. Annars blir det en kall vinter inomhus. Tyvärr har det inte riktigt varit torkväder och mera regn kommer det nästa vecka.

Annars kan jag gärna spara vetet till nästa år. Årets skörd blev liten så det finns inte mycket att sälja annars. Knappast blir det något överutbud efter årets torka. Och man borde försöka jämna ut årsinkomsterna litet.

Just nu gäller det att installera det nya kabelnätet för mätsystemet. Det är ingen idé att köra fläktarna och ödsla dyr energi om det inte torkar effektivt. De nya mätgivarna är på väg och skall installeras så fort som möjligt. Dieselmotorn tycks gå bra – åtminstone så länge utetemperaturen hålls under 20 grader. I går skruvade jag upp dörrar till motorrummet för jag har bara vatten i kylaren (den skall ha över 30 liter …) och jag vill inte riskera att den fryser om det kommer en köldknäpp någon natt. Till vintern skall vattnet tappas ur men först måste jag få flisen torkad.

Lagenlig utrustning

Eftersom jag själv saknar tork och följaktligen låter torka spannmålen på entreprenad tillbringas en del av mina höstar med att flytta spannmål mellan tork och silo. I år minskar transporterna eftersom jag i bästa fall får lagra en del av spannmålen i samma tork som torkade den, men en del vägtransporter blir det ändå.

Idag körde jag ett spannmålslass från torken till lagersilon och passerade på vägen en poliskontroll. Visserligen visste jag att de kollade mönsterdjup på däcken, men av nån orsak hajar jag ändå reflexmässigt till när jag ser en polis.  I en lagenlig transport får vagnen inte väga för mycket och alla lampor skall fungera. Vikten har jag inga problem med (alltså vikten på vagnen då), men belysningen kan vara lite si och så. I höstbrådskan kommer man inte alltid ihåg att kolla om alla lampor lyser. Förnuftet sa att jag ju kollade lamporna igår, men nervositeten sa att nån av dem mycket väl kan ha gått sönder sen dess. Så jag tog en runda och kollade dem igen när jag kom fram. Självklart lyste alla. 🙂

En positiv notering idag var att inga bilister verkade vara arga på mej, trots att det ställvis var lite si och så med omköningsmöjligheterna. Jag fick t.o.m. ett par glada hälsningar de gånger jag svängde in på en busshållplats eller liknande och släppte förbi kön. Sånt är trevligt.