Sonja och Santalahti gård har även tidigare synts i medierna. Ta en titt i Arkivet och hör familjen tala om mjölkpriser och hur det är att bo och arbeta på en liten ö när det råder sträng vinter.
Av allting som finns på nätet så ser jag väl mest på vädret. Jag har hela tiden ett fönster öppet med SMHI:s Lantbruksväder (man måste vara abonnent). Vanligen har jag också Norges vädertjänst som är gratis och fungerar för 7 miljoner platser över hela världen. Det är bara att skriva Hindersby i sökrutan så får man genast vädret för tio dagar framåt.
SMHI:s lantbruksväder är en fin tjänst med en massa olika diagram inklusive radarbilder för nederbörd. Man kan se precis hur regnen kommer närmare. Trots alla maskiner så är man fortfarande mycket beroende av vädret så det gäller att veta precis vad som kommer.
Intressant nog har det varit ganska olika prognoser då man jämför SMHI och yr.no. Vi har varit mitt emellan lågtrycken i väster och högtrycken i öster så det har varit svårt att förutse vädret. Här i Hindersby har vi dessutom ett speciellt fastlandsklimat med heta somrar och kalla vintrar. Vi är 25 km från kusten men ännu längre från insjöarna och det finns inget tempererande vatten annat än en liten å. Vanligen lägger man fem grader till åt bägge hållen då man läser prognosen. Lovar de – 20 grader så ha vi -25 och lovar de +20 så har vi +25 …
Och så har jag egen väderstation (La Crosse WS-2300 som kostade ca. 140 euro). Jag kör gratisprogrammet wview (för Linux) men det finns en hel del andra liknande. Ni kan titta på vädret här på Bos-Sestu på väderlänken . Där finns också statistik upp till ett år bakåt.
Just nu spår yr.no att det blir plusgrader onsdag-fredag medan SMHI tror det blir litet minusgrader hela veckan. Få se vem som har rätt …
(Söndag morgon: Nu har SMHI:s 10-dygnsprognos också kommit fram till att det skall bli plusgrader. Intressant med 10-dygnsprognoser som ändras varje dag …)
Snöyran har gett rejäla drivor på sina håll. Jag hämtade ett ballass från grannbyn Sundby idag vilket är en process som skall ta runt en timme. Det tog två och en halv. Jag höll t.o.m. på att köra fast med tom vagn, vilket hade varit rejält pinsamt. Att fastna med last på vagnen som Sonja och Antte ( http://www.bondbloggen.fi/2010/03/parkerad-traktordel-2/) är förlåtligt men att köra fast med tom kärra tär på prestigen. Lösningen blev att ställa kärran uppe på byvägen och sen hämta rundbalarna en och en. Tack och lov fick jag ju lyssna på Kalle i Lördax, så det förgyllde ju förmiddagen i hytten.
Bifogar en bild av snödjupet. Det där blir det jobbigt med vilken traktor som helst, oavsett färg. 🙂
Först måste jag säga att det värmer upp en gammal punkarsjäl att få en låt av Lama som bakgrund på sin presentation. Tack Lasse Grönroos.
Tänkte skriva lite om maskiner och då förstås jordbruksmaskiner. Efter att ha läst Nisses presentation om sina klassiska traktorer och imponerande konstruktioner tänkte jag berätta lite om hur jag tänker och har det. Det är nämligen en filosofi som diametralt skiljer sig från hans!
Jag har aldrig varit nån uppfinnarjocke, bortsett från när man skall uppfinna föremål och beteenden som gör livet mindre ansträngande. Jag förlitar mig mera på det som kunnigare människor gjort och som man kan köpa i en affär. Jag är en rätt god reparatör men någon konstruktör har jag aldrig varit. Om jag svetsar ihop två järn som aldrig träffat varandra förr så blir resultatet garanterat något som inte ser ut som det var meningen.
Jag försöker alltså köpa jordbruksmaskiner och traktorer fabriksnya, men i gengäld behålla dom länge och sköta dom väl. Som dragare har jag idag en Zetor och en Valtra, såmaskinen är en lättbogserad Simulta från 1998, torken är en Antti från 1977, plogen en 4-skärig Kverneland vändplog från 2003 och övriga redskap är införskaffade mellan 1990 och 2008. Undantaget är tröskan, en Claas 48 som jag köpte begagnad för tre år sen. En ny tröska är en investering på nästan 100.000 euro, omräknat i vete så är det ca tusen ton och min gård producerar ca 80 ton per år, så räkna själva…
Det som Nisse skrev om elektronik håller jag i stort med om, jag var själv väldigt skeptisk när jag köpte min första traktor innehållande elektronik, detta skedde 2002, men den har gått jättebra, inget av det elektriska har krånglat. Jag har ingenting emot att ha elektroniska finesser, men jag är inte så tänd på när elektroniken börjar tänka åt mej. Jag har inget emot att ersätta veven på bilrutan med en knapp, men jag vill gärna bestämma själv när rutan skall öppnas. Jag har provat flera bilar med automatisk luftkonditionering, men inte en enda har fungerat lika bra som en manuell. Detta gäller också på åkern, jag har gärna dator i traktorn. men det är jag som skall bestämma hur plogfårorna skall se ut, inte datorn!
Jag hade tänkt starta upp en serie här på bloggen där jordbruksmaskinerna får presentera sig, och detta då med undantag av hö- och gräs- och allehanda ko-matsmaskiner som jag inte vet något alls om. Kanske Mats och Sonja kan hjälpa till där. Jag skulle med glädje lära mig hur man använder en sådan där höinplastningsmanick tex.
Jag skall börja med några rader om gårdens blivande klenod, en riktig Tjeck!
Det är min första egna traktor som jag köpte samma dag som jag blev bonde, 1990. Jag ville desperat ha en fyrhjulsdriven traktor, helst en Ferguson 3000 men dit räckte inte pengarna på långa vägar. En sådan kostade runt 150.000 mark då, så man fick bita i det sura gräset och köpa Zetor för 79.000 mark. Det har jag inte ångrat en dag! Det blev en 60 hästkrafters liten Zetor, och mina vänner retade mig ”Vad har du dragit på dig, skulle du inte ha en traktor” osv osv. Tji fick alla dom, för än idag är jag nöjd med min lilla röda traktor och kommer aldrig att släppa den. Den skall bo här så länge jag är bonde.
Med ålders rätt kallas har den dragits tillbaka från allt onödigt arbete men det mest prestigefyllda uppdraget, nämligen att dra såmaskinen, det har den kvar. Jag har aldrig sett en tjeckisk häst, men dom måste vara stora för trots att Zetorn bara skall ha 62 hästkrafter drar den helt bra en fyrskärig plog, något som min förra väst-traktor, en Case på 80 hk fick stånka sig igenom. 
I nästa nummer får Ni läsa om gårdens andra häst, aitoo suomalainen…..
Sagan börjar i natt, då vi ( med ögonen i kors ) kollade från vår CowCam att 265:an hade kalvat. Hon såg pigg ut så vi bestämde oss för att fortsätta sova.
På morgonen då vi gick till ladugården visade det sig att hon minsann var pigg, så pigg att Antte inte kunde gå in i kalvningsboxen. Hon kom på. Och när en ko av den där kalibern kommer på är man ganska så liten kan jag berätta för er!
Kalven, som konstaterats vara en Helge, var stor och robust. Utah (265an) hade gått över tiden en knapp vecka, så vi hade också förväntat oss en tjur.
Dagen gick och på kvällen tyckte vi att det vore bäst att mata Helge från tuttflaskan, trots att han hade sugit från spenen.
Sagt och gjort, jag låste fast Utah i foderfronten, så att jag kunde vara i boxen i lugn och ro. Jag matade honom och tyckte att han var väldigt duktig. Stora tjurkalvar har en tendens att vara lite slöa med sugandet, men nu gick det bra.
Efter att jag matat Helge stod jag utanför boxen och såg på honom när han försökte ”tissa” på Utah, som ännu var fastlåst. När han stod där och viftade med svansen, såg jag något underligt. Eller rättare sagt såg jag inget. Så jag gick och hämtade Antte, lyfte på Helges svans, krökte mig under Helges mage och konstaterade att han är en hon!!! 😀 😀 😀
Sagan med Helge har ett lyckligt slut: Helge blev Hutah. Nu väntar vi på att det kommer nästa (riktiga ;)) tjurkalv som är värd namnet Helge! 🙂
