Damm, svett och svavel

Nu borde man ligga i skuggan och dricka något läskande (till exempel surmjölk) men torken skall lagas och det finns inget förbarmande. Det betyder damm, svett och svavel – fast nu är det så hett att man inte ens orkar osa svavel. Jag har en gammal anorak på mej eftersom den har en huva som man kan snöra åt och slippa få stora dammoln i nacken. Men gissa om det blir hett …

Skyddskläder är ett kapitel för sej. Förr använde ingen sådana men det blev lungsjukdomar och farsan hamnade också ett varv på Mjölbolsta sjukhus. Själv har jag försökt använda åtminstone dammskydd men allt verkar vara konstruerat för inspektörer som står och ser på då andra arbetar. Att arbeta i skydden är ofta en värre plåga än att vara utan. Det finns en enda modell av dammskydd som man kan använda – de andra är helt odugliga. Jag köpte ett par hjälmar med fläkt men de är så stora att man inte kan använda dem annat än på stora och öppna platser. Och sikten blir usel så då man skall göra nånting så måste man ta bort hjälmen. En skyddsoverall var så vid och sladdrig så den fastnade i allting. Och så undrar inspektörerna över att arbetarna inte använder skydd fastän det finns. Troligen är skydden köpta för att hänga i skåpet så man kan visa inspektörerna att det nog finns.

Badande i svett fick jag i alla fall fläkten flyttad från ändan på huvudkanalen till sidan och nu gäller det bara att förlänga huvudkanalen till den nya torken. Lördagen var fin – den enda dag i juli då man kunnat existera – men nu är det över 30 grader igen. Om sedan solen basar på plåttaket så blir man stekt under det.

Den här fläkten har en 11 kW motor och den kan ge 40000 kubikmeter luft i timmen. Den är tillverkad i grannbyn av Perssons kvarnverkstad för 35 år sedan men ännu i perfekt balans. Och det är viktigt för om det blir obalans så flyger fläktvingar omkring med fruktansvärd fart. Jag har tre fläktar i huvudkanalen så det blir en hel del luft som blåses genom säden (eller flisen).

Korrigering

Jag ber om ursäkt, för jag var lite tankspridd vid intervjun i Lördax i dag ( från 14.30 min framåt). Det är nämligen så att tredje ensilageskörden tas i regel från och med början av september och inte i mitten av augusti som en viss agrolog påstod.. 😛

Att dofta på sommaren

Kor är enligt mitt tycke intressanta att studera och det gäller speciellt kor på bete.

En av de saker som skiljer korna från oss är att de har ett mycket välutvecklat luktsinne. Till vardags identifierar de faktiskt varandra mer på basen av doft än på utseendet. Nu under betessäsongen kan man speciellt om det blåser en lätt kvällsbris se hur de står med lyft huvud, vända mot vinden och insuper dofterna som kommer från grannskapet. De doftar på sommaren.  Ibland står de i klungor med flera djur som doftar samtidigt, alla ställda parallellt med varandra eftersom alla vill stå med näsan i vindriktningen.

Mina damer har lagt sej till med en ur min synvinkel trevlig vana, nämligen att sova inomhus på natten. Kohagen ligger i direkt anslutning till ladugården, dörren står öppen hela tiden och de får gå ut och in som de vill. För närvarande är rutinerna sådana att de tillbringar dagarna helt och hållet utomhus. De äter ute, vilar ute och söker sig bara in ibland för att dricka vatten. Senast tolv-tiden avslutar de dock arbetsdagen och går mangrannt in i ladugården för nattvilan. Där brukar serveras hö eller torrt, fiberrikt ensilage som nattvickning. Man blir lätt en aning lös i magen av färskt betesgräs och då är det skönt med lite fibrer i vommen ibland.

Morgonpasset i hagen inleds sex-tiden på morgonen, men idag är det ju lördag så de låg och drog sig ända till klockan åtta innan nån började söka sig ut.

Regn och kallt – underbart !

Äntligen kallt ! Nu står alla dörrar och fönster på vid gavel för att släppa in litet svalka i huset. Nu är det bråttom att göra så mycket svettarbete som möjligt medan kylan varar. I dag betyder det att bygga ihop huvudkanalen på den gamla torken med den nya så man kan köra dem ihop. Helst borde man få det arbetet färdigt förrän solen börjar gassa på plåttaket igen men jag tvivlar på att det lyckas.

I dag är det 15 grader kallare än i går men så hotar de med att det skall bli över 30 grader i morgon igen … Men man får njuta så länge det varar. Och växterna gillar minsann regnet – till all tur kom det ingen åska.

Andra skörden

Förväntingarna över andra ensilageskörden är inte alltför höga. Då det inte har kommit regn på långa tider, har gräset inte orkat växa ordentligt. På vissa ställen, framför allt på sandiga fläckar, har gräset helt torkat bort.
Men likasom allt annat, är också vallen ojämn i år, så på andra ställen är det rätt så bra växtlighet.
Eftersom gräset inte växer mera, började Antte bala igår. Då man dessutom har förutspått regn till veckoslutet, skulle gräset få en bra start till en tredje skörd.

Eftersom gräset är så torrt, så slår och balar Antte på samma gång. Planen var att han igår skulle köra från morgonen, tills han inte längre orkar på natten. Tyvärr var balaren av annan åsikt. På natten, kanske 12 tiden (jag kollade inte på klockan då jag redan var och sov), sade ett lager upp kontraktet, så det var bara för Antte att komma och sova och börja remonta på morgonen i stället.

Vi hade som tur var reservlager hemma, så det gick att fixa. Så nu kör han igen och försöker få undan så mycket som möjligt före det börjar regna.

Kvällspromenad

På torsdagen körde jag förbi ett av kornskiftena i Sundby och hajade till. Istället för böljande kornax dominerades åkern av grön gräsväxt.

Det som hänt är inte ovanligt på torkkänsliga åkrar när man har en torr försommar som i år. Torkan gör att spannmålen inte växer tillräckligt snabbt och istället växer kvickroten sig längre än spannmålen. Även om det senare på sommaren kommer mer regn hinner säden inte ikapp ogräset. Torkan resulterar alltså dels i sämre skörd i år och dels i ökad ogräsförekomst kommande år.

Av erfarenhet vet jag att jag har två alternativ, ingendera är särskillt bra. Alternativ ett är att låta grödan växa klart och skörda som vanligt. Fördelen är att man går en skörd, låt vara att den är mindre än normalt, men det medför också nackdelen att kvickroten får ordentligt fotfäste på skiftet eftersom den får ytterligare några veckor på sig att befästa sin ställning. Alternativ två är att slåtta omkull grödan och endera skörda den till grovfoder åt korna eller plöja ner den som jordförbättring. Nackdelen är då att man inte får nån skörd att sälja, fördelen är att man klämmer åt kvickroten.

När jag på kvällen åkte ut för att studera eländet närmare kunde jag till min glädje konstatera att det inte var så illa som jag trott. Visst, kornet har lidit av torkan och skörden blir definitivt inget att jubla över men ogrässituationen var inte så kritisk som väntat. Jag hade ju glömt bottengrödan! På en del åkrar sådde jag i våras rajgräs och persisk klöver som skulle täcka markytan mellan såraderna och gräsväxten som nu syntes i kornåkern var inte kvickrot utan just rajgräset. De två är rätt lika varandra, t.o.m axen är lätta att förväxla på håll. Visst finns det kvickrot också, men inte alls i sån omfattning som det sett ut från vägen. Frågan om hur stor skada torkan gjort på skörden kvarstår, men jag kan gått ge skiftet nån vecka till innan jag bestämmer mej för att slåtta eller tröska eftersom jag inte behöver beakta ogräsaspekten.

I samma vända kollade jag en annan kornåker som såtts samma dag som den här problemåkern. Den var helt ok, torkan hade inte satt några nämnvärda spår och rajgräset var betydligt lägre än kornväxten.