Att dofta på sommaren

Kor är enligt mitt tycke intressanta att studera och det gäller speciellt kor på bete.

En av de saker som skiljer korna från oss är att de har ett mycket välutvecklat luktsinne. Till vardags identifierar de faktiskt varandra mer på basen av doft än på utseendet. Nu under betessäsongen kan man speciellt om det blåser en lätt kvällsbris se hur de står med lyft huvud, vända mot vinden och insuper dofterna som kommer från grannskapet. De doftar på sommaren.  Ibland står de i klungor med flera djur som doftar samtidigt, alla ställda parallellt med varandra eftersom alla vill stå med näsan i vindriktningen.

Mina damer har lagt sej till med en ur min synvinkel trevlig vana, nämligen att sova inomhus på natten. Kohagen ligger i direkt anslutning till ladugården, dörren står öppen hela tiden och de får gå ut och in som de vill. För närvarande är rutinerna sådana att de tillbringar dagarna helt och hållet utomhus. De äter ute, vilar ute och söker sig bara in ibland för att dricka vatten. Senast tolv-tiden avslutar de dock arbetsdagen och går mangrannt in i ladugården för nattvilan. Där brukar serveras hö eller torrt, fiberrikt ensilage som nattvickning. Man blir lätt en aning lös i magen av färskt betesgräs och då är det skönt med lite fibrer i vommen ibland.

Morgonpasset i hagen inleds sex-tiden på morgonen, men idag är det ju lördag så de låg och drog sig ända till klockan åtta innan nån började söka sig ut.

Regn och kallt – underbart !

Äntligen kallt ! Nu står alla dörrar och fönster på vid gavel för att släppa in litet svalka i huset. Nu är det bråttom att göra så mycket svettarbete som möjligt medan kylan varar. I dag betyder det att bygga ihop huvudkanalen på den gamla torken med den nya så man kan köra dem ihop. Helst borde man få det arbetet färdigt förrän solen börjar gassa på plåttaket igen men jag tvivlar på att det lyckas.

I dag är det 15 grader kallare än i går men så hotar de med att det skall bli över 30 grader i morgon igen … Men man får njuta så länge det varar. Och växterna gillar minsann regnet – till all tur kom det ingen åska.

Andra skörden

Förväntingarna över andra ensilageskörden är inte alltför höga. Då det inte har kommit regn på långa tider, har gräset inte orkat växa ordentligt. På vissa ställen, framför allt på sandiga fläckar, har gräset helt torkat bort.
Men likasom allt annat, är också vallen ojämn i år, så på andra ställen är det rätt så bra växtlighet.
Eftersom gräset inte växer mera, började Antte bala igår. Då man dessutom har förutspått regn till veckoslutet, skulle gräset få en bra start till en tredje skörd.

Eftersom gräset är så torrt, så slår och balar Antte på samma gång. Planen var att han igår skulle köra från morgonen, tills han inte längre orkar på natten. Tyvärr var balaren av annan åsikt. På natten, kanske 12 tiden (jag kollade inte på klockan då jag redan var och sov), sade ett lager upp kontraktet, så det var bara för Antte att komma och sova och börja remonta på morgonen i stället.

Vi hade som tur var reservlager hemma, så det gick att fixa. Så nu kör han igen och försöker få undan så mycket som möjligt före det börjar regna.

Kvällspromenad

På torsdagen körde jag förbi ett av kornskiftena i Sundby och hajade till. Istället för böljande kornax dominerades åkern av grön gräsväxt.

Det som hänt är inte ovanligt på torkkänsliga åkrar när man har en torr försommar som i år. Torkan gör att spannmålen inte växer tillräckligt snabbt och istället växer kvickroten sig längre än spannmålen. Även om det senare på sommaren kommer mer regn hinner säden inte ikapp ogräset. Torkan resulterar alltså dels i sämre skörd i år och dels i ökad ogräsförekomst kommande år.

Av erfarenhet vet jag att jag har två alternativ, ingendera är särskillt bra. Alternativ ett är att låta grödan växa klart och skörda som vanligt. Fördelen är att man går en skörd, låt vara att den är mindre än normalt, men det medför också nackdelen att kvickroten får ordentligt fotfäste på skiftet eftersom den får ytterligare några veckor på sig att befästa sin ställning. Alternativ två är att slåtta omkull grödan och endera skörda den till grovfoder åt korna eller plöja ner den som jordförbättring. Nackdelen är då att man inte får nån skörd att sälja, fördelen är att man klämmer åt kvickroten.

När jag på kvällen åkte ut för att studera eländet närmare kunde jag till min glädje konstatera att det inte var så illa som jag trott. Visst, kornet har lidit av torkan och skörden blir definitivt inget att jubla över men ogrässituationen var inte så kritisk som väntat. Jag hade ju glömt bottengrödan! På en del åkrar sådde jag i våras rajgräs och persisk klöver som skulle täcka markytan mellan såraderna och gräsväxten som nu syntes i kornåkern var inte kvickrot utan just rajgräset. De två är rätt lika varandra, t.o.m axen är lätta att förväxla på håll. Visst finns det kvickrot också, men inte alls i sån omfattning som det sett ut från vägen. Frågan om hur stor skada torkan gjort på skörden kvarstår, men jag kan gått ge skiftet nån vecka till innan jag bestämmer mej för att slåtta eller tröska eftersom jag inte behöver beakta ogräsaspekten.

I samma vända kollade jag en annan kornåker som såtts samma dag som den här problemåkern. Den var helt ok, torkan hade inte satt några nämnvärda spår och rajgräset var betydligt lägre än kornväxten.

Lite spänning i livet

Årets betessäsong till ära valde jag att investera i ett nytt stängselaggregat eller vallpojke, som väl är ett mer etablerat uttryck åtminstone i våra trakter. Lite spänning i livet är trevligt men om den spänningen innebär oron för att korna rymmer är det bättre att ha ordentlig spänning i stängslet istället. Min gamla vallpojke har c. 20 år på nacken, fungerar visserligen men är i klenare laget varför en ny började kännas som en vettig investering. Med tanke på att vallpojken är det enda som står mellan mina kor och grannfruns pelargonrabatt kan man också se den som en satsning på grannsämjan.

Stängselaggregat finns i en uppsjö av versioner. Vissa större, andra mindre, tänkta för olika svåra terrängförhållanden eller olika djurtyper, batteridrivna eller 230 V o.s.v.  Aggregatet kopplas till elstängslet och släpper med nån sekunds intervall ifrån sig en elstöt på c. 10 000 V. Eftersom impulsen bara är nån millisekund lång är det inte livsfarligt, men ordentligt obehagligt att vidröra tråden.

Tråden i elstängslet skall helst inte komma i kontakt med gräs, kvistar eller annat som kan leda bort spänningen eftersom det försämrar stängslets effekt. Djuren brukar både märka och dra nytta av att strömmen är borta. En intressant detalj är att aggregaten har olika stor härledd spänning, som mäts i joule (J). Högt J innebär att de kan ”rensa bort” störande gräsväxt i nån mån. Om ett strå kommer i beröring med tråden vissnar det så småningom bort. Det innebär inte att man kan montera stängslet hur som helst och sen räkna med att aggregatet sköter undervegetationen, men det ger åtminstone en viss tolerans mot den.

Det finns ett uttryck som säger att karlar kan delas in i tre typer: de som lär sig genom att läsa, de som lära sej genom att observera andra och de som helt enkelt bara måste pinka på elstängslet själva innan de tror. Jag avråder definitivt från det sistnämnda. 🙂

Nu skall hela rasket säljas, nu skall hela rasket bort …

För att travestera 34:an (som låg på Svensktoppen 39 veckor 1964-65) så skall vetet säljas nu. Därför sitter jag och surfar på alla möjliga och omöjliga börsnätsidor. Visserligen har vetet gått ned litet sedan förra torsdagen men Barclays Capital varnar för att det kan börja stiga igen – vilket det också gjorde i dag. Analytiker i all ära men inte vet de vad som kommer att hända – det är åtminstone bevisat många gånger.

Vanligen säljer jag skörden följande år i slutet på maj. Då kan jag torka ned de sista procenterna med riktigt torr och varm vårluft vilket sparar torkkostnader. Jag har ju bara kallufttorkar men då det är sol och torr luft så behöver man inte blåsa så länge. I år krånglade vädret riktigt ordentligt så jag börjar sälja först nu – två månader försenat. Det gör ju inte så mycket bara det finns rum i torkarna då den nya skörden kommer in. Tills vidare har jag bara vunnit på att sälja senare.

Den som är intresserad av vetepriser kan se på Avenas nätsidor, Handelsbankens råvarucertifikat eller Agrimoneys nätsidor. Och så kan man förstås se på börserna i Paris, London och Chicago eller googla …

Sedan gäller det att flytta vetet till lastningssilorna. Farsan byggde silor med lastningshöjd på närmare 3 meter vilket alla tyckte var onödigt på 60-talet men nu är det inte många bilar som kommer under dem. En del av vetet skall torkas ned den sista procenten och sedan skall allt blåsas upp i silorna.

Jag fick ett lass grovt grus att fylla under lastbilarna. Med släpvagn blir de så långa att de måste köra ut på åkern. I år gör det inget eftersom det är så torrt men vanligen börjar det regna just då vetet skall köras bort – och då slirar hjulen. Få nu se hur det går – yr.no hotar med regn till lördag och tisdag.