En ny vändning

Helgens hökalas ligger bakom oss, nu vidtar höbärgning på riktigt. Gräset slogs i lördags och på måndag vände jag det första gången. Strängt taget kunde det ha skett i söndags, men då var det lite för mycket annat på agendan så det fick bli måndag förmiddag istället.

Syftet med vändningen är att få höet att torka snabbare och jämnare, dels genom att otorkat hö lyfts upp till ovansidan av strängen och dels genom att fluffa upp strängen så vinden kommer bättre åt att torka den. Vinden är faktiskt viktigare än värmen för torkningen, det får heller vara svalt och blåsigt än varmt och vindstilla. Just nu är det varmt och blåsigt vilket är helt perfekt.

Hövändare finns i en massa olika fasoner och fabrikat, var och en med sina för och nackdelar. Jag kör med en rotorräfsa som har två stora ”snurror” som roterar mot varandra och kastar höet bakåt.

För övrigt påmindes jag idag om att jag glömt nämna en part i vårt rundbalningsbolag! Förutom Pea och mej själv utgör en kärrhök vars namn jag inte känner till en tredje part i samarbetet. När vi balar gräs brukar han dyka upp och fånga åkersorkar som blottläggs när grässträngen försvinner in i balaren. Sorkarna håller sig tryckta längs markytan och undviker på så sätt att åka in i balaren, men höken slipper de inte undan lika enkelt. Nån gång har den svävat jämsides med traktorn och hållit jämn fart med mej, det känns onekligen lite häftigt. Idag hängde han med ett tag när jag vände hö, men insåg tydligen rätt snabbt att det inte var läge för sorkjakt. Får se om han dyker upp igen när jag tar fram balaren.

Positivt negativt

Det är sällan man blir så glad över ett negativt resultat som vi blev idag. Vi fick nämligen resultaten från de salmonella prov som togs från våra djur förra onsdagen. Allt var negativt, så ingen salmonella finns i ladugården! Även provet från silosen var rent, så nu kan vi äntligen pusta ut.

Risken för att det skulle ha kommit salmonella med fodret var ju minimal, men allt ”hösel” och all ovetskap om vad som händer till nästa tog nog faktist på krafterna.

Men vi fixade det och nu återgår allt till det normala! 🙂

Nostalgifest

Sonja och Gitta var häromdagen inne på att man förr bärgade hö på störar. Det var ett rätt hårt arbete och krävde mycket arbetsfolk, men innebar också en stor portion samvaro. Vi störade hö ännu när jag var riktigt liten i mitten av 70-talet så jag har viss erfarenhet av den skördemetoden, låt vara att jag nog inte precis deltog som fullfjädrad arbetskarl på den tiden.

På lördag kväll hade vi bjudit en del bekanta på kalas och vad kan väl vara lämpligare den här tiden på sommaren än ett höbärgningkalas! Jag hade sparat ett mindre gräsområde invid huset tidigare i somras när vi ensilerade och det slogs på fredagen. Gamla höstörar finns det gott om och i inbjudan hade vi uppmanat gästerna att ta egna högafflar och höräfsor med.

Det är intressant hur vissa saker man glömt kommer fram ur minnets gömmor. Det där karakteristiska ”klonkande” ljudet som uppstår när man slänger en hög torra störar på marken. Det faktum att man med lätthet pratar med dem man arbetar tillsammans med eftersom det inte finns några störande motorljud eller liknande. Vikten av att trycka ner höet så det ryms mer på stören. Hur mycket som faktiskt ramlar av och hur viktigt det är att räfsa upp spillet så det också kommer med. Att man kan anpassa belastningen enligt ork; de som är starkare tar stora hötoppor på gaffeln, de som inte är fullt så kraftiga får ta mindre och bidrar ändå. Störandet gick i en rasande takt och tio störar kom upp på nolltid. Höbärgningskaffet som följde efter tog väl något längre tid i anspråk. 🙂

Skall man vara riktigt petnoga var torktiden egentligen lite för kort, gräset doftade inte så där underbart som torrhö skall göra när man störar det, men det var tillräckligt nära i alla fall. Med tanke på att ingen av deltagarna hade störat hö på de senaste trettio åren och många aldrig varit med om det tidigare var arbetsresultatet också klart godkänt.  Och när jag sent på kvällen efter att gästerna åkt hem gick kvällsronden till ladugården hade också den där riktiga hödoften börjat smyga sig in över gårdsplanen.

I anfädernas fotspår

Det blev lite ändrade planer; höet har torkat så bra att jag balade bort en del redan idag istället för imorgon. Det som ligger i strängar har ännu lite fukt i sig, men går nog bra att bala i morgon på förmiddagen.

Dagen har alltså gått i traktorhytten, inget att klaga över där 😉 De åkrar där höet ligger, har ursprungligen hört till pappas hemgård. Därav rubriken.
Jag är den fjärde, eller femte, generationen som brukar åkrarna, men den första som bärgar hö enbart med balare. Pappa har bärgat höet i balar, men också haft det och torka på snejsår (störar). Tacka vet jag det att den tiden är förbi..!

Det kommer riktigt bra med hö i år och kvaliteten har hittills varit utmärkt. Om det nu skulle hålla upp ännu en knapp vecka skulle vi få in allt hö utan regn. Men hur jag än funderar, kommer jag nog inte på ett ända år som det skulle ha lyckats. Så få nu se.

I morgon balar jag som sagt resten från det skiftet jag började med i dag, sen åker jag hem men kommer igen på måndagen. Under tiden torde pappa bala det han slog omkull igår och dessutom slår han det som ännu står. Men som Mats skriver, planerna hinner ändra ännu många gånger före de förvekligas!

För ovanlighetens skull: vädret

Ibland känns det som om sommaren är en enda lång väderleksrapport. Under vårbruket kollade man när regnen skulle komma och anpassade bearbetning och sådd efter dem, sen följde man väderrapporterna för att se när det gick att slå ensilage och nu är det dags att börja taktikera för höet.

Hö är egentligen den mest väderkänsliga grödan, åtminstone i min verksamhet. Orsaken är att det kräver så lång torkningstid. Sonja torkar sitt hö i tre dagar, jag brukar vara fegare och sikta på minst fyra dagars torkning. Tyvärr är det ofta svårt att få så långa garantier av meteorologerna, så en viss osäkerhet kommer man inte ifrån. Och nu sitter jag med en riktigt klassisk vädertaktikeringsproblematik (långt ord!) framför mej.

Nu på fredag kväll lovar nämligen SMHI uppehåll ända till nästa onsdag, vilket är perfekt. Foreca och FMI utlovar regn söndag-måndag, vilket inte är fullt så perfekt. Som kompensation frestar de därefter med uppehåll ända till torsdag. I princip kan jag slå gräset först på måndag efter att det eventuella regnet kommit, men då blir torktiden lite knapp om SMHI har rätt och nästa regn kommer på onsdag. Då känns det nästan bättre att chansa och slå redan på lördag. Även om det skulle komma en skur på söndag hinner det torka upp igen innan det är dags att bala onsdag eller torsdag. Regnet gör mer skada ju längre gräset hunnit torka, regn dag ett sänker fodervärdet mindre än regn dag tre. Skulle SMHI ha rätt och vi har fem-sex dagar uppehåll är absolut ingen skada skedd fast jag slåttar på lördag, det är bara om de finska vädershamanerna har rätt som kvaliteten blir lidande. Kanske…

Fredagkvällens strategi blir att slå på lördag. Men det blir nog att kolla väderrapporten direkt på lördag morgon innan vi kör igång. Det skulle inte vara första gången jag ändrat mej ännu efter att jag ha hakat slåtterkrossen efter traktorn.