Spruttest

Det händer något konstigt här. Det är något märkligt i luften. Jag kollar almanackan, där står 12 juni. Jag tittar ut. Det regnar och har regnat hela dagen. Kollar almanackan igen, fortfarande 12 juni och det regnar forfarande. Kanske Jultomten finns i alla fall!

Det är nämligen så att det aldrig brukar regna i Svedjebäcken då det skulle behövas. I gårdsgrupperna runtomkring, i Pottan, i Strandkärret och Fållbäcken, där kan det nog regna, men Svedjebäcken är den torra fläcken på kartan på försommaren då vattnet behövs. Sedan på sensommaren och hösten kan det nog komma som ur en sprutkanna här, dvs då när man inte vill ha vatten. Men vatten nu, hittills 20mm detta dygn, är lika välkommet som ljuset på våren.

En annan regnig kväll i slutet på maj gjorde jag undan en av våra lageliga förpliktelser, nämligen spruttestet. Nej, det är ingen knarkgrej utan växskyddssprutan som skall kontrolleras vart femte år i enlighet med kraven för miljöstödet. Kontrollen utföres av skärskillda personer som har fått behörighet att testa sprutorna och skriva ut besiktningsprotokoll.

Utöver detta skall också en förare av en växtskyddsspruta vara behörig, dvs kursgången “Sprutförare”

Detta är lite av en win-win sitution, både miljön och vi bönder vinner på detta. Miljön vinner ju förstås på att växtskyddsmedlen inte blir överdoserade, och bönderna rent ekonomiskt eftersom vissa medel ju är svindyra. Om man blandar till en tank med 1200 liter som kan kosta uppemot 600 euro så vill man ju inte slösa i onödan.

Förutom själva godkännandet så kan man ju få reparationstips och andra ideer av proffsen som testar.

Dagens besprutande skiljer sig som jul och midsommar från det jag minns när jag var barn. Då sprutade man alltid med hyttlösa traktorer och det fanns egentligen bara ett medel; “Hormotuho” som var ett pulver som skulle blandas i vatten. Pulvret dammade runt medan man fyllde vatten i sprutan från någon brunn. I dag finns det en 100-tal medel att välja på, alla med egna miljöskyddsdirektiv och användningsändamål. Vissa medel får inte användas nära vattendrag, vissa inte under binas flygtid. Andra är bannlysta på grundvattenområden etc etc. Sprutan tvättas efter användning med neutraliserande tvättmedel och själva sprutorna är långt utvecklade från dom i min barndomstid.

Detta gör att man som jordbrukare idag helt enkelt måste förlika sig vid tanken på att ett medel som fått myndigheternas godkännande, och som sprutas med en godkänd spruta som körs av en godkänd förare, borde vara ett tryggt medel att använda. Men dyrt….

Testaren lärser av mängden vatten medan den andra killen läser av tiden

När ska Vera af Kabböle kalva?

Nu har ni igen en chans att vinna en fin Bondbloggen-keps! Den här gången ska Ni gissa när Vera af Kabböle kalvar?

Vera är en av “mina flickor” som flyttade hit från Kabböle. Hon är frisisk och ska nu kalva för tredje gången. Hennes första kalv blev en ko, Arev, som vi har kvar och andra kalven en tjur som vi sålde.

En ko är dräktig i drygt nio månader. Vanligtvis kollar vi upp datumet fån semineringskalendern eller från ett program där alla djuruppgifter finns. Vill man räkna ut det själv, är det bara att kolla semineringsdagen och lägga till 9 månader + 5 dagar.

Veras beräknade kalvningsdatum är den 15 juni, men det kan nog kasta från sanningen. Vi har t.ex. haft kor som kalvat en vecka före och en vecka efter den beräknade tidpunkten.

Svara genom att kommentera inlägget eller skicka epost till bonden.blogg@yle.fi. När ska Vera kalva? Tävlingen avslutas så fort Vera har kalvat.

Viiip, viiip …

Jag sår naturvårdsåker och gröngödslingsvall men det är ingen brådska direkt. I alla fall har jag en massa sällskap ute på åkrarna – tofsvipor i stora mängder. Jag tror inte jag har sett så många tidigare. Men så här såg det ut 2 april då den första tofsvipan anlände. Nog undrade man hur den skulle klara det:

Men tydligen gick det bra för nu har vi både stora tofsvipor och en mängd ungar (som ännu inte kan flyga). De trippar omkring som små fröknar på åkern men de är ganska tuffa. Lustigt nog bryr de sej inte just om traktorn men stannar man och stiger ut så blir de oroliga. Föräldrarna försöker dra uppmärksamheten från ungarna med konstflygning och kommer ibland ganska nära. Och så hör man “Viiip, viiip, viiip” överallt.

Ovan en bild av mina favoritfåglar med ungen till vänster. Fågelfotograf blir jag inte – det krävs massor av tid och fin utrustning för att få bra bilder. Jag hade gärna tagit en video av deras konstflygning men det är verkligen en svår uppgift.

Nu är äntligen de allra våtaste hörnen torra och i dag sådde jag Brånndjäärdån som brukar vara den besvärligaste. Men precis som för Mats i Oflyt så var det en krångeldag. Ribbvälten bakom fjäderharven som jämnar ut litet lossnade från ena lagret men en olycka kommer sällan ensam så då jag steg ur traktorn blev jag med dörren i handen – gångjärnet hade brustit. Ingendera var någon större katastrof men jag hade bråttom för det skulle komma regn på eftermiddagen. Så jag gjorde som vanligt: Skruvade bort det söndriga och fortsatte köra.

Ibland märker man att vissa delar på maskinerna lika gärna kan förbli borta så vi har en hög med delar som varit helt onödiga. Det som man verkligen behöver blir nog reparerat.

… och dääär går han i mål!

2010 års sådd avslutades fredag kväll i och med att Jonas sådde de sista grönfoderåkrarna i grannbyn Sandsund. Dessutom har vi också hunnit välta allt som skulle vältas hemma i Östensö. Grönfoderåkrarna skall också vältas, men det får vänta till nästa vecka. Syftet med vältningen är att packa till jorden för att säkertställa att fröna kommer i kontakt med markfukten. Väderrapporten utlovar 20 mm till helgen, så på kort sikt lär nog utsädet få alldeles tillräckligt med fukt även fast jag väntar med vältningen.  På sådana jordar som lätt blir för täta eller bildar skorpa på ytan är kan vältning rent av vara till skada, så vissa bönder struntar i den helt och hållet. På mina lätta jordar behövs den däremot för det mesta, om inte annat för att pressa ner stenar i marken.

Välten är en bolagsmaskin som jag och Jonas äger tillsammans. Den är en 70-talsmaskin som gått på en svensk herrgård tills vi köpte den för några år sedan. Den är förmodligen den fulaste maskin vi har i maskinparken (förmodligen den mest anskrämliga i hela byn), men arbetsresultatet är underbart.

Vältningen är faktiskt överlag ett av de roligaste arbetsmomenten i vårbruket, förmodligen därför att man vet att sådden då är klar åtminstone på det skiftet. Välten markerar att man nått ett delmål.

På klippet nedan sår Jonas det som senare i sommar skall bli beteshage för korna. Gnisslet och rasslet är inte tillagt i efterskott, Juko-såmaskiner skall låta så där. 😉

I morgon blir det Popkalas för hela slanten. Välkomna till Jakobstad, ni som är på väg hitåt!

Oflyt

I inlägget Vridprov konstaterade jag att det som skall hinna bli tröskmoget antagligen skulle vara sått innan gårdagen var slut. Så gick det nu då inte…

Jonas sådde det sista av kornet och även grönfoder i kohagen som skall förnyas samt började så rybsen. Då gav utmatningsanordningen på småfrölådan upp.  Det går ännu att leva med, man kan blanda småfrö och rybs och så dem tillsammans. Han öste över allt småfrö i sålådan, tog nya vridprov eftersom maskinen måste ställas om för den nya utsädesblandningen och satte ny fart. Vi visste att väderleksprognosen för onsdag eftermiddag utlovade regn, men nederbördsmängden var bara 1 mm vilket inte stör sådden. Nu visade det sig komma 5 mm, vilket är för mycket åtminstone för att så rybs. Jorden börjar kladda fast på däcken och när den gör det följer de små rybsfröna med. Inget annat att göra än att avbryta sådden och fortsätta på torsdag. Eftersom det ändå blev en längre paus tog han hem såmaskinen för att kunna reparera den trasiga småfrölådan.

Jonas och jag bor c. en halv km från varandra, men mellan oss finns tyvärr en smal bro som såmaskinen inte ryms över. Det betyder att han får ta en omväg på c. 5 km när han skall så åt mej och komma in i byn från andra hållet. Idag när han var på väg till mej visade det sig att man håller på att asfaltera byvägen på just det avsnittet och att köra över den nylagda asfalten kommer inte på fråga. Följaktligen kommer ingen såmaskin fram före tidigast torsdag kväll. Hade småfrölådan inte gått sönder hade han lämnat maskinen på “min” sida av bron över natten och då hade vi kunnat fortsätta så idag. Framhållas bör att asfalten i sig är mycket välkommen, men jag hade kanske uppskattat den ännu mera en annan dag. 😉

Nu får Jonas tömma såmaskinen och istället så åt en annan kund som egentligen var inplanerad till senare för att förhoppningsvis hinna så åt mej ikväll. Det utlovas en rejäl rotblöta till helgen och vi borde få sått före den. Men än så länge ligger också det inom räckhåll.