Sida 504 – Bondbloggen

Svärmeri med problem

I går var det dags igen. Våra bin bestämde sej för att flytta hemifrån. Då jag var på väg till traktorn hörde jag det karakteristiska surret och visst höll de på att svärma. En drottning sticker iväg och tar med sej en mängd arbetsbin. Först samlas de i en klunga nånstans nära den gamla bikupan och skickar ut spanare för att hitta en ny plats och sedan far alla iväg till den nya bostaden. Problemet är bara det att de sällan överlever vår hårda vinter i vildmarken så de borde plockas ned och sättas i en ny isolerad och varm bikupa.

Det är inte problemfritt för de har en viss förkärlek att flytta till folks skorstenar som står kalla på sommaren. Vi hade en gång en ordentlig samling i vår skorsten och då jag började elda på hösten i arbetsrummet så rann det honung ut genom askluckan över golvet. Det blev en hel del jobb med städandet av den klibbiga och askblandade honungen. Och att få bort bina från skorstenen som var nästan igentäppt. Men ännu värre var det då de började bygga i isoleringen i väggen till mitt arbetsrum i stallet. Jag fick riva alltihop och göra om en del av väggen.

Problemet är att de gärna sätter sej på svåra platser. Bara en enda gång var det bekvämt då svärmen satte sej i toppen på en asp. Den böjdes ned av tyngden och det var bara att sätta lådan under och sopa ned hela svärmen. I fjol satte de sej i toppen på ett stort äppelträd och vi fick såga av en hel del kvistar för att komma åt svärmen. I år satt svärmen i en gran på omkring 4 meters höjd.

Men innan jag byggt en ställning på frontlastaren för att komma åt dem så hade hela svärmen försvunnit. Undrar just vart …

Mystiska frön

Nu är då vårsådden definitivt i mål på alla plan. Alla trädor är vederbörligen sådda med allsköns blommor och blader som sig bör. Jag håller mig med något som kallas NVÅ, dvs NaturVårdsÅker på mina osådda områden. Det är en träda som enligt folk med större huvuden än mitt skall vara bra för miljön och flugor och fän. Om det verkligen är så är det bra och det hoppas jag det är, men det känns liiite märkligt att så växter nu som vi sprutade mot bara för några år sen. Vi får bara hoppas att miljöexperterna är på rätt väg. Det kan faktiskt vara så för jag har noterat att kvaliteten på vattnet i utfallsdiket har blivit något renare under de senaste åren, och det måste ju vara en vinst för alla.

I år sådde jag en trädesblandning vid namn Diana som bestod av några olika växter, mest solros. Dessa skulle sås med radmellanrum på 40 cm och 10 kg per hektar. Det blev en del rivande i det lilla hår som är kvar på huvudet innan jag kom på hur såmaskinen skulle ställas in. Nu var det vridprov som Mats beskrev absolut oumbärligt och jag var tvungen att göra fem prov innan det blev rätt. Resultatet blev sedan 9,7 kg/ha med facit på hand så det är helt ok. Hoppas sedan att sådana grejer som sådjup och radavstånd blir rätt, för frön med dylik koncistens har aldrig varit i min såmaskin förr.

Det är alltid en lite abstrakt känsla när en åker är sådd. Visst har fröna försvunnit men ändå har man svårt att tro att något skall gro där. Det är alla år samma positiva känsla när åkern grönskar och allt har blivit rätt. Tack och lov har aldrig min sådd totalfloppat, det närmaste jag var fiasko var en gång för länge sen när jag halvt i sömnen trodde jag sådde vete men i verkligheten tagit fel säckar och sådde korn. Den floppen lär man aldrig glömma, men nu efteråt kan man skratta åt det med.

Nu får vi då bara hoppas på en bra sommar. Vårbruket gick i alla fall bra i Österbotten. Synd bara att man inte får glädas åt bra brodd, det är så mycket som kan gå fel ännu innan allt är till hus bärgat i höst. Men hoppas får man…..

Frön till Naturvårdsåker

Vridprov

För att vara säker på att såmaskinen matar ut rätt mängd utsäde tar man vridprov. Det innebär att man manuellt vevar runt maskinen och sedan kontollväger den utmatade mängden. Det är förvånande hur stor variationen kan vara i utmatad mängd, också då det rör sig om samma växtslag.

Om allt går enligt planerna får vi idag sått det sista som måste bli tröskmoget. Då återstår några hektar grönfoder, men det är det inte lika bråttom med.

Embryo sköljning

Igår var det en spännande dag, vi sköljde embryon från en ko och en kviga. Båda djuren var seminerade för en vecka sedan, kvigan tre gånger och kon två gånger under samma dag.
Orsaken till att vi valde att skölja dessa två, var det att de är båda, i våra ögon, fina djur som vi har höga förväntningar på. Båda kommer från hållbara släkter så därför ville vi försöka få flera avkommor från just dem två.

Sköljningen görs alltså en vecka efter seminering och den utförs av en specialicerad veterinär.

En lekmanna förklaring över sköljningen låter så här: man släpper in vätska i kon, så att eventuella embryon sköljs med ut. Då de kommer ut genom slangen, samlas de upp i ett filter.
Enkelt, eller vad? 😉

Då embryona tagits tillvara från djuret, analyseras de med ett mikroskop. Då kollar man om där a) finns embryon, b) om de är levande och c) om de är av klass 1 eller klass 2. Andra klass embryona kan inte frysas, utan de måste användas direkt, men vad den egentliga skillnaden på 1 och 2 är, vet jag inte.

Vi hade reserverat 6 mottagare för embryona, 5 kvigor och 1 ko. Överföringen av embryona till mottagarna sköts av en specialutbildad seminör.
Jag kommer inte ihåg hur många det blev av vardera klassen, eller hur många oanvändbara embryon det fanns. Men användbara embryon fick vi hela 21 stycken. 6 av dem överfördes direkt, medan resten blev nedfrysta för kommande användning.

Resultatet överskred alla våra förväntningar och nu är det bara att hoppas på att de överförda embryona fastnar! 🙂

Lars for president – eller nåt.

Jag kan inte låta bli att klämma till med ett “Vad var det jag sa?”. Eller egentligen skall det vara ett “Vad var det Lars sa?”, för det var Lars som sa det.

För en dryg månad sedan skrev jag ett inlägg om en ekonominisse vid namn Lars Jonasson som hävdade att konsumenten i framtiden kommer att bli mer intresserad av etiken i matproduktionen och att producenten borde beakta att det kommer att påverka priset. Och idag skriver tidningen Lands nätupplaga att vissa brittiska handlare profilerar en del produkter som djurvänligt producerade.

Slutsats 1: etik kommer att väga tyngre i konsumentens val.

Slutsats 2: man skall lyssna på Lars.

Den som söker han finner …

Men nog kan det vara besvärligt ! Jag tar alltid bort munstycken och droppventiler på ogrässprutans bom på hösten och så skulle jag sätta tillbaka dem förra veckan. Men de fanns bara inte där de borde finnas.

Nu började ett våldsamt sökande. Hela verkstaden hade ju vänts upp och ned förra hösten då värmeledningarna installerades så det var inte underligt om de blivit under nånting. Men flera grundliga sökningar som utsträcktes till ladugården och stallet gav inget resultat. Till slut började jag tvivla på mina sinnesförmågor och ställde mej att stirra på arbetsbänken för det fanns inget annat ställe där de kunde vara än mitt framför näsan.Men icke.

Trots MÅNGA koppar kaffe förblev munstyckena försvunna och jag började städa hela verkstaden från ena ändan till den andra (vilket var mycket nödvändigt och bra). Jag hittade en massa saker som länge varit försvunna men inga munstycken. Jag försökte till och med söka efter något annat för man hittar ju allt annat än just det man söker. Nä, det lyckades inte heller.

Munstyckena måste ju finnas i verkstaden om inte tomtar eller troll fört bort dem – men sådana tror jag inte på. Då jag till slut började gå igenom hyllorna millimeter för millimeter så fanns förstås munstyckena där – bara på fel hylla och bakom allt som stoppats undan i all hast på hösten då värmesystemet måste fixas kvickt eftersom det blev kallt så tidigt.

Nu efteråt tycker man förstås att man borde ha sökt på fel hylla genast i början – men det är bara “efterklokhetens dåraktiga visdom” som en klok man här i byn brukade tala om. Här ser vi igen att varje sak måste ha en viss plats och att man skall ställa undan allt precis exakt på den platsen (eller åtminstone slänga allt i rätt hop). Fast förstås gäller ju vad moofa (farmors far) brukade säja: “Han såm kårjar bihöövär int söök å han såm söökär bihöövär int kåri” (Den som ställer undan ordentligt behöver inte söka och den som söker behöver inte ställa undan). Moofa hörde väl litet till det senare gänget.

Och tydligen jag också …