Från mötesänka till gräsänka

Ibland, men bara ibland, skulle det vara skönt med ett ”normalt” arbete med regelbundna arbetstider. Då skulle man kanske se lite mer av honom jag är gift med. Jag vågar nästan påstå att vi har pratat mera via telefon än på riktigt, både idag och igår. Det skulle jag nästan kalla för en bedrift, med tanke på att vi av den här tiden till 90% har varit på samma holme!

Den där kvarvarande 10% gick till miljönämndens möte i Houtskär igår kväll. Antte åkte iväg hemifrån redan mittåt dagen, då jag hade bloggmöte via telefon. Före det, hade vi besök av en journalist som ska skriva en artikel om oss i årets Birstidning.

Antte åkte iväg, jag och Åke gick till ladugården och väntade på att veterinären skulle komma. På dagens agenda var att ta gödsel-, mjölk- och blodprov,9 dräktighetsundersökningar samt en hälsogranskning av Robert.

Lite brått fick veterinären, men hon hann nog med den planerade turen tillbaka till fastlandet.
Jag hade tänkt att jag ÅTMINSTONE skulle ha klippt gräsmattan före kvällsladugården, men istället blev det en liiite ut tänjd kaffepaus. 😉

Då jag sen vid kvällsmjölkningen skulle mjölka Vera, dök det upp ett litet, men dock märkbart, problem; en av hennes spenar var igenväxt. Så det var bara att mjölka henne som trespent och idag ringa och begära veterinären ut på nytt.

Antte fortsatte bala på förmiddagen och på eftermiddagen kom veterinären.Vi rassade upp spenen. Vera är en ganska stor ko, så när hon står och sparkar med bakbenen så att en vindmölla blir tvåa, så känner man sig ganska liten! Nå, vi fick det fixat.
Brått fick veterinären idag igen till färjan, då vi dessutom granskade 2 dräktigheter, 2 som inte visar brunst och brände hornen på 3 kalvar.

Nu börjar klockan närma sig halv elva. Gräsmattan är fortfarande oklippt och Antte är fortfarande och balar. Jag sitter här och skriver och lyssnar på radio. Plötsligt känner jag något som luktar bränt, rusar till köket, hoppar hinder över hunden och konstaterar att Anttes mat är ganska väl gräddad! Så det kan gå ibland, men tur att det finns korv i kylskåpet! 😛

Tack o gonatt!

Fältvandring

På torsdagen fick jag vara med på en fältvandring för Optimas vuxenstuderande jordbrukare. Markus och Jonas hade ordnat fram besöksobjekt, så jag var mest med för att se lite småviktig ut. 🙂 Arrangörerna hade åtminstone enligt mitt förmenande lyckats enormt bra med att hitta intressanta åkrar. Vi hann med att kolla ett par kornåkrar med varierande problem, dito rybsfält, skorpbrytning i morotsåker, potatisodling och en timotej-rörsvingel-rödklöver-vall. Dessutom stiftade vi bekantskap med en del för våra breddgrader mer exotiska saker som höstvete, vårvete och vitsenap och hann också studera kontrollerad dränering och en spannmålstork. Puh, det är inte illa på en halv dag…

På den där vallen gjorde vi en sk. spaddiagnos, vilket går ut på att man tar upp ett tvärsnitt av åkern och studerar matjordens sammansättning lite närmare. Utrustningen för ändamålet var väl inte helt enligt handboken, men det gick någorlunda bra ändå. Dessutom fastslog instruktionerna att man skulle göra diagnosen ”med öppet sinne och stor självkritik” och till den delen fyllde vi kriterierna med råge.

Varje gång jag deltar i den här typen av utbildningar förundras jag över hur mycket man trots allt har att lära. Naturen och åkrarna är nog inget man blir färdig med, åtminstone inte på en livstid.

Nå, äntligen uppehåll

Inte har det regnat mycket men litet varje dag bara för att jäklas. I dag fick vi i alla fall viltåkern sådd. Det var vatten i hjulspåren i ena hörnet men annars gick det an. Nu börjar jag åter fundera på huruvida det var riktigt klokt med naturvårdsåker. Hur går det med ogräset som man inte får spruta mot ? Om man lämnar ett år osprutat så brukar det leda till en enorm tillväxt av ogräset.

Men om Mats klarar sej utan att spruta så måste det väl gå här också … Sådden var ju ovanligt sen så en hel del ogräs strök med vid sådden. Fräsen tog kål på det mesta men kvickroten hjälper den ju inte emot eftersom rötterna ligger så djupt.

Det är alls ingen brodd på bilden ovan utan bondens gissel kvickroten som sticker upp.

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit med om en så sen sådd som i år. Visserligen fick jag den ”riktiga” sådden klar före åskregnet den 22 maj men jag har ännu halva arealen osådd (gröngödslingsvall). Tanken är att få den klar på ett par dagar och om det sedan kommer regn på veckoslutet så är det ju bara bra. Vallsådd är lätt eftersom det är så små frömängder att man sällan behöver fylla på. Det är alltså en blandning av 80 % timotej och 20 % klöver som jag sår.

Bäst hade det varit att så in åkrarna förra året i säden men marknaden ändras så snabbt att man aldrig vet hur det ser ut om ett år – knappast ens om en månad. Och jordbruket borde planeras minst ett år i förväg. I fjol våras hade jag inte den minsta tanke på att så in halva arealen i vall …

Koll på grödorna

Häromdagen tog jag en runda kring ett par åkrar för att kolla hur grödorna utvecklas.

Gräsvallarna varierar mycket. En del av arealen börjar närma sig skördemognad, men största delen kommer jag utan problem att kunna spara till nästa vecka eller t.o.m längre. Ett nytt fenomen för mej är rybsplantor i gräsvallen! Att ha rybs i fodret är inget jag planerat, det är resultatet av fjolårets spillsäd.

När man tröskar uppstår alltid ett visst spill, en del av skörden går genom tröskan och ut på marken istället för att hamna i tanken. För spannmålens del är det sällan några stora problem eftersom mängden är rätt så liten, men med rybsen är det lurigare.

Ekoodlare som jag är använder jag rejält med utsäde, ungefär 10-12 kg rybs/ha. En anständig ekorybsskörd kan bli runt 1000 kg/ha. Det innebär att om spillet i tröskan är 1% motsvarar det normal utsädesmängd och det räcker mer än väl till för att ”förorena” nästa års gröda rätt ordentligt. (1% spill är dessutom väldigt lågt, vanligen är spillet betydligt större.) Rybsen är som tur inte nåt större problem i ensilagevallar. Korna äter rybsen och eftersom man skördar gräset flera gånger per sommar tar man i praktiken kål på den redan efter en sommar. Men fenomenet är hursomhelst nytt för mej.

Den spannmål som såddes först (3 juni) har kommit bra igång och ser riktigt jämn och fin ut, vilket är en positiv överraskning. Det hade kunnat vara både ojämnt och gulnat. Marken var fuktig vid sådden och det brukar kunna ge problem senare på säsongen. Den myckna fukten gör att plantorna utvecklar ett alltför grunt rotsystem eftersom de tror att det finns gott om vatten. När det senare på sommaren blir torrare når det underutvecklade rotsystemet inte tillräckligt djupt för att hitta fukt. Av den orsaken väntade jag en knapp vecka med att välta de här åkrarna för att lura plantorna att satsa lite mer på rotutvecklingen, och det förefaller att ha fungerat. Eller så hade jag bara tur… Ibland är det faktiskt svårt att se skillnad på tur och skicklighet, men huvudsaken är väl att resultatet blir bra.