Heisala Happy

Heisala Happy, 1/2 dygn gammal tillsammans med sin mor.

Tack för alla fina namnförslag, vi kommer säkert att använda oss av namnlistan under året.
Det vinnande förslaget är alltså Heisala Happy och det är Anki S. som är den lycklige nya ägaren av en Bondbloggen keps. Grattis!
Hon blev Happy eftersom hon är pigg, på allt sätt söt och så är hon duktig på att äta. Så man blir helt enkelt glad (Happy) då man sköter henne. 😀

Förutom de förslag som kommit som en kommentar, har det via epost kommit följande:

Heisala Hesmeralda, Heisala Hedda el. -Hekla, Heisala Husvilla och Heisala Hidaho eller Heisala Hiowa (eftersom hennes halvsyster heter Hutah)

Ett pluspoäng åt Göran för Husvilla, jag hade inte själv ens kommit att tänka på det. Om det kommer en kokalv från någon av “mina” flickor, ska hon döpas till det. 😉

He e spitjitt å måst sjtjinas

På allmänhetens begäran (en allmänhet åtminstone) måste jag påpeka att vi inte alls talar nån sorts högsvenska även om vi skriver standardsvenska så att lite fler kan läsa det.

Just nu är det vissa ställen på åkern ännu “spitjitt” (leran klibbar ihop då man kramar den) och då borde man inte så utan kanske harva och låta åkern “sjtjinas” (ungefär “torka upp”).  Det finns inga exakta översättningar till högsvenska men på ett ungefär …

Men visst har det torkat så att sådden kan fortsätta – åtminstone på vissa åkrar. Även om jag har sett vatten på åkrarna ännu. Och på flata åkrar där vattnet torkat upp är brodden helt förstörd. Den har helt enkelt drunknat. De borde sås om men det börjar redan bli sent åtminstone för vetet.

Utsäde

Utsädet har en synnerligen central roll i bondens vår. All bearbetning före sådden syftar till att skapa god betingelser för utsädet och alla åtgärder efter till att ta hand om det på bästa sätt.

Hur mycket utsäde man använder räknas ut från fall till fall. På basen av forskning och erfarenheter vet vi någorlunda bra vad som är den optimala mängden plantor per kvadratmeter, t.ex. för kornets del borde man eftersträva att ha 500 plantor per kvadratmeter. Hur många kg utsäde som krävs för att uppnå det beror på utsädets grobarhet (hur många procent av de sådda fröna som faktiskt gror) och fröstorleken (ju större fröna är desto flera kg måste man så för att komma till 500 plantor/m2). En grov tumregel för t.ex. korn är att man skall så 200 kg/ha, men beroende på fröstorlek och grobarhetsprocent kan utsädesmängen ledigt kasta från 150 till 250 kg/ha om man börjar räkna på saken.

På vissa skiften sår vi förutom huvudgrödan också in vallutsäde. Korn, havre, vete, rybs o.s.v. sås för att skördas i höst, men vallväxter som timotej och klöver som sås samtidig kommer att skördas de kommande 2-3 åren. Viss skiften sår jag alltså i år men skördar därefter tre  eller t.o.m. fyra år i rad. I år tröskar jag t.ex. rybs och i nästa år och året därpå skördas ensilage av samma åker.

Eftersom jag är ekoodlare sår jag också bottengröda på vissa skiften. Bottengröda är växter som sås tillsammans med den egentliga huvudgrödan, men inte i första hand för att få nån skörd. Bottengrödan skall “täta” luckorna i beståndet och hindra ogräs från att få för mycket utrymme. Använder man t.ex. ettårig klöver som bottengröda kommer den dessutom att fixera en del kväve och på så vis samla näring för kommande års växter. Bottengrödan får dock inte vara så aggressiv att den börjar konkurrera med den egentliga odlingsväxten.

Resultatet av det ovanstående blir att man har rätt många olika sorters utsäde i lager nu på våren. I min lada finns för närvarande korn, rybs, timotej, rödklöver, vitklöver, alsikeklöver, foderraps, rajgräs och persisk klöver. Och med tanke på att jag är ekoodlare kunde det mycket väl ha varit några till. Skriftlig odlingsplan är en nödvändighet för att inte tappa bort sig bland säckarna. 🙂

Hur hamnade jag här?

Kalle beskrev i ett inlägg för länge sedan hur han kom att bli deltidsjordbrukare och brandman. Min färd mot bonderiet ser ut på ett lite annat sätt.

Att jag skulle bli jordbrukare har väl aldrig direkt varit skrivet i stjärnorna. Det har alltid varit det yrkesalternativ som legat på första plats, men ändå inte en självklarhet. Mina föräldrar var måna om att påpeka att det inte fanns nåt tvång på mej att driva gården vidare. Eftersom den inte heller är nån släktgård med gamla anor vägde ansvaret från släktled som gått inte heller så tungt.

Efter högstadiet tog jag vägen via gymnasiet och därefter värnplikten. 1990 började jag studera i det som då hette Högre Svenska Lantbruksläroverket i Åbo för att bli agrolog. Skolan har via sammanslagningar bytt namn och är idag en del av Yrkeshögskolan Sydväst.

1993 var de studierna klara och jag hamnade p.g.a. kärlek, studier och kärlekens studier i Vasa (min då rätt nyblivna fru hade kommit in till PF). 90-talets lama var som lägst och istället för att gå arbetslös sökte jag in till praktiskt taget alla utbildningar som fanns i Vasa, utom Sjukis och KotiPizza-opisto. Resultatet blev att jag hamnade på Hanken, vilket var helt ok. Jag hade ju trots allt redan en “riktig” utbildning redan, så varför inte. 😉 Alternativet var Tekniska, men Hanken kändes mer spännande.

1995 sökte Österbottens Svenska Lantbrukssällskap (en rådgivningsorganisation inom lantbruket) tillfällig extrapersonal inom växtodlingsrådgivningen. Jag sökte jobbet och fick anställning, vilket ledde till att jag fastnade i huset i nästan sex år. Först jobbade jag med miljövård, efter ungefär ett år blev det växtodling på mer bred front kompletterat med ekonomirådgivning och från 1998 jobbade jag helt med ekonomirådgivning. Inledningsvis jobbade jag med Vasa som bas men från 1996 flyttade kontoret till Pedersöre och jag och hustrun bosatte oss i Jakobstad.

2001 genomförde vi generationsväxling på hemgården. Första året gick jag ner till halvtid och körde jordbruket med mjölkkor och rådgivningsjobbet parallellt, vilket inte var nån lyckad kombination för mej. Jag trivdes som rådgivare och trivdes som mjölkbonde men kombinationen gjorde att det inte var riktigt kul med någondera. Pepparbiff är gott och prinsesstårta är gott, men det betyder inte att det blir dubbelt roligare om man blandar ihop dem. Tvärtom förstör blandningen bägge anrättningarna och det var väl ungefär så det gick med mitt kombinerande av lönearbete och jordbruk. Resultatet blev att jag 2002 sade upp mej och har sedan dess jordbrukat på heltid.

Alla mänskor är olika, men för min egen del upplever jag att de saker jag fått göra är ett rätt bra underlag för mitt nuvarande värv. Det har funnits andra alternativ längs vägen; jag hade kunnat gå en annan väg efter gymnasiet, avsluta Hanken-studierna, fortsätta som rådgivare eller gjort något helt annat. Det är inget omilt öde, omständigheter jag inte kunnat råda över, tvång eller brist på alternativ som gjort att jag tvingades bli jordbrukare. Det är mitt eget medvetna val och det känns faktiskt som en styrka att påminna sig om. Det finns ju ingen orsak att klaga över min livssituation, den är ju helt självvald från början till slut. Och varför skulle jag klaga? 🙂

Balning

Idag balade Antte det ensilage som han slog igår. Vid första skörden brukar vi låta gräset torka till följande dag, så att det inte är för vått då det balas. Med andra och ev. tredje skörd varierar det lite, om gräset är tillräckligt torrt vid slåtter, balas det samma dag.
Vi har en Claas Uniwrap balare, som i år dras av Deutzen. Den här balaren är en sådan modell som har både balare och plastare i samma maskin. En sådan maskin gör att en person klarar av det arbete, som det tidigare behövdes två personer till. I en förenklad version (utan tekniska detaljer) går balningen till på följande sätt:
man kör över strängen(det slagna gräset) så att den hamnar mitt under traktorn. Pickupen på balaren matar in gräset i maskinen, där det rullas ihop till en bal. Då balen är färdig, rullar den ut på plastaren där det finns en roterande axel med två plastrullar, som tvinnar plasten runt balen. Då balen är färdigt plastad, släpper man ner den från plastaren. Nedan några bilder som visar de olika arbetsskedena (klicka på dem för att få dem större):

De olika funktionerna på balaren styrs från en panel som finns i traktor hytten. I hytten finns också en panel varifrån man styr doseringen av ensileringsmedel.

Vi använder oss av biologiskt medel, dels därför att det skonar maskinen men framför allt därför att det är betydligt tryggare för den som hanterar medlet. Ensileringsmedel används för att säkerställa hållbarheten och kvaliteten på ensilaget. Det är dock fullt möjligt att laga ensilage också utan det.