D-dagen

Ensilageskörden i Pedersöre med omnejd är i full gång och gräsodlarna kollar väderprognoserna med samma intensitet som en grekisk finansvalp följer med ränteläget. De som var först ut att starta skörden är på slutrakan medan eftersläntrarna (som jag) inte ens har börjat. Skillnaden beror på att D-värdet utvecklas olika på olika åkrar.

D-värde är ett mått på fodrets näringsvärde. Ju högre D-värde desto bättre är fodret och D-värdet är högre ju tidigare man tar skörden. Haken är att ju tidigare man skördar gräset desto mindre mängd får man också (färre ton per hektar). Man måste alltså hitta en lämplig balans mellan kvalitet och kvantitet. Var den optimala nivån ligger ur djurets synvinkel varierar, t.ex. för mjölkkor brukar ett D-värde på minst 70 anses lämpligt medan dikor klarar sig med betydligt lägre värden. Stora delar av året duger foder med D-värde under 65 hur bra som helst åt dem.

D-värdet utvecklas snabbare i varmt väder än i kallt och följer därför temperatursumman. Följaktligen går det att på basen av väderleken prognostisera vad D-värdet borde vara. Mejeriet Valio och Lantbrukets Forskningscentral upprätthåller en webtjänst där man kan kolla D-värdesprognosen i den egna kommunen. Prognosen är dock (som alla andra prognoser) ungefärliga och man måste beakta gårdens mikroklimat och vilka växter man har i vallarna när man bedömer hur dags man inleder skörden. Exempelvis skall ängsvingel skördas tidigare än timotej, medan klövervall kan tas senare.

Jag väntar ännu med att sparka igång skörden. Dels utvecklas mina ekologiska vallar långsammare än de konventionella yrkesbrödernas, dels innehåller de klöver vilket gör att D-värdet sjunker långsammare och dels kräver mina dikor inte lika högt D-värde som mjölkkor eller slaktdjur. Nästa vecka kör vi dock igång och önskevädret för veckan är uppehåll, inte för varmt (så att inte D-värdet ändras för snabbt) och gärna blåsigt så gräset torkar bra. Då är det kalasföre. 🙂

Från mötesänka till gräsänka

Ibland, men bara ibland, skulle det vara skönt med ett ”normalt” arbete med regelbundna arbetstider. Då skulle man kanske se lite mer av honom jag är gift med. Jag vågar nästan påstå att vi har pratat mera via telefon än på riktigt, både idag och igår. Det skulle jag nästan kalla för en bedrift, med tanke på att vi av den här tiden till 90% har varit på samma holme!

Den där kvarvarande 10% gick till miljönämndens möte i Houtskär igår kväll. Antte åkte iväg hemifrån redan mittåt dagen, då jag hade bloggmöte via telefon. Före det, hade vi besök av en journalist som ska skriva en artikel om oss i årets Birstidning.

Antte åkte iväg, jag och Åke gick till ladugården och väntade på att veterinären skulle komma. På dagens agenda var att ta gödsel-, mjölk- och blodprov,9 dräktighetsundersökningar samt en hälsogranskning av Robert.

Lite brått fick veterinären, men hon hann nog med den planerade turen tillbaka till fastlandet.
Jag hade tänkt att jag ÅTMINSTONE skulle ha klippt gräsmattan före kvällsladugården, men istället blev det en liiite ut tänjd kaffepaus. 😉

Då jag sen vid kvällsmjölkningen skulle mjölka Vera, dök det upp ett litet, men dock märkbart, problem; en av hennes spenar var igenväxt. Så det var bara att mjölka henne som trespent och idag ringa och begära veterinären ut på nytt.

Antte fortsatte bala på förmiddagen och på eftermiddagen kom veterinären.Vi rassade upp spenen. Vera är en ganska stor ko, så när hon står och sparkar med bakbenen så att en vindmölla blir tvåa, så känner man sig ganska liten! Nå, vi fick det fixat.
Brått fick veterinären idag igen till färjan, då vi dessutom granskade 2 dräktigheter, 2 som inte visar brunst och brände hornen på 3 kalvar.

Nu börjar klockan närma sig halv elva. Gräsmattan är fortfarande oklippt och Antte är fortfarande och balar. Jag sitter här och skriver och lyssnar på radio. Plötsligt känner jag något som luktar bränt, rusar till köket, hoppar hinder över hunden och konstaterar att Anttes mat är ganska väl gräddad! Så det kan gå ibland, men tur att det finns korv i kylskåpet! 😛

Tack o gonatt!

Fältvandring

På torsdagen fick jag vara med på en fältvandring för Optimas vuxenstuderande jordbrukare. Markus och Jonas hade ordnat fram besöksobjekt, så jag var mest med för att se lite småviktig ut. 🙂 Arrangörerna hade åtminstone enligt mitt förmenande lyckats enormt bra med att hitta intressanta åkrar. Vi hann med att kolla ett par kornåkrar med varierande problem, dito rybsfält, skorpbrytning i morotsåker, potatisodling och en timotej-rörsvingel-rödklöver-vall. Dessutom stiftade vi bekantskap med en del för våra breddgrader mer exotiska saker som höstvete, vårvete och vitsenap och hann också studera kontrollerad dränering och en spannmålstork. Puh, det är inte illa på en halv dag…

På den där vallen gjorde vi en sk. spaddiagnos, vilket går ut på att man tar upp ett tvärsnitt av åkern och studerar matjordens sammansättning lite närmare. Utrustningen för ändamålet var väl inte helt enligt handboken, men det gick någorlunda bra ändå. Dessutom fastslog instruktionerna att man skulle göra diagnosen ”med öppet sinne och stor självkritik” och till den delen fyllde vi kriterierna med råge.

Varje gång jag deltar i den här typen av utbildningar förundras jag över hur mycket man trots allt har att lära. Naturen och åkrarna är nog inget man blir färdig med, åtminstone inte på en livstid.

Nå, äntligen uppehåll

Inte har det regnat mycket men litet varje dag bara för att jäklas. I dag fick vi i alla fall viltåkern sådd. Det var vatten i hjulspåren i ena hörnet men annars gick det an. Nu börjar jag åter fundera på huruvida det var riktigt klokt med naturvårdsåker. Hur går det med ogräset som man inte får spruta mot ? Om man lämnar ett år osprutat så brukar det leda till en enorm tillväxt av ogräset.

Men om Mats klarar sej utan att spruta så måste det väl gå här också … Sådden var ju ovanligt sen så en hel del ogräs strök med vid sådden. Fräsen tog kål på det mesta men kvickroten hjälper den ju inte emot eftersom rötterna ligger så djupt.

Det är alls ingen brodd på bilden ovan utan bondens gissel kvickroten som sticker upp.

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit med om en så sen sådd som i år. Visserligen fick jag den ”riktiga” sådden klar före åskregnet den 22 maj men jag har ännu halva arealen osådd (gröngödslingsvall). Tanken är att få den klar på ett par dagar och om det sedan kommer regn på veckoslutet så är det ju bara bra. Vallsådd är lätt eftersom det är så små frömängder att man sällan behöver fylla på. Det är alltså en blandning av 80 % timotej och 20 % klöver som jag sår.

Bäst hade det varit att så in åkrarna förra året i säden men marknaden ändras så snabbt att man aldrig vet hur det ser ut om ett år – knappast ens om en månad. Och jordbruket borde planeras minst ett år i förväg. I fjol våras hade jag inte den minsta tanke på att så in halva arealen i vall …