Våren är på gång, det är ingen ide att förneka. Bilden ovanför är en realtidsbild på vad jag ser när jag tittar ut genom mitt “bloggrumsfönster” i dag. Som synes börjar stora delar av snön vara borta på åkern bakom torken och inga större vattensamlingar finns heller kvar. Ett ordspråk säger “det är svårt att sia, särskilt om framtiden” och det gäller även snösmältningen och framför allt tjälen i år. Åtminstone jag trodde på en tjäle närmast lik permafrost i år, och att man istället för att så, skulle få sprida ut kornen på tjälen. Vad händer då? Jo det fanns så gott som ingen tjäle alls i jorden. Det märktes särskilt tydligt för några dar sen när jag tittade på när en mindre traktorgrävmaskin utan minsta motstånd grävde i leran bredvid Närpes å.
När jag började med jordbruket 1990 var målsättningen att det varje år skulle skaffas någon ny maskin, jag använder i huvudsak ungefär 10 maskiner och planerade att hålla dem ca 10 år och sedan byta, en i året alltså. Denna plan har av helt ekonomiska orsaker kraschat som börsen på Island. Det är i allmänhet ganska lätt att räkna ut när det lönar sig att byta traktor eller såmaskin. Detta förstås därför att en maskin skall ge sin kostnad tillbaka till husbonden, både ekonomiskt och ergonomiskt. Men sedan måste det ju finnas ekonomiskt utrymme för investeringen också. Bla tack vare att maskinparken var bra redan då jag övertog hemmanet har jag ändå kunnat hålla en helt acceptabel nivå på tekniken. Fast det fanns traktorer och alla moderna redskap redan på 60-talet är ergonomin och användarvänligheten ljusår borta från den tiden i dag. När jag började köra traktor på åkern i tio-årsåldern hade vi ingen hytt, det blåste och dammade och när man tvättade sig efter ett harvpass blev det tillräckligt med jord till en balkonlåda kvar i handfatet. Att harva upptog ungefär tredubbelt den tid det tar i dag. När vi sedan fick hyttraktor 1975 var det bara klarglas i fönstren och dålig fläkt, så då förbrukade föraren mera vatten än traktorn drog brännolja, typ! I dag kan man nästan vårbruka i konfirmationskostymen om det skulle roa en, tack vare AC och sådana nymodigheter!
Det som jag personligen har som ledstjärna i maskinanskaffningen är att maskinen skall vara driftsäker och lättanvänd, men inte för stor. När jag sår eller skördar vill jag göra just det,och inte jobba med svets eller andra verktyg. Det viktigaste enskilda faktorn är att hela maskinkedjan passar in i varandra, det skall inte finnas några flaskhalsar eller överdrivna jättemaskiner. Bränsleförbrukningen över tid är också en viktig faktor, dels är bränslet dyrt, men det är också en viktig miljöfaktor. En för stor harv i förhållande till traktorn dricker kopiösa mängder bränsle.
Allt detta tillsammans gör att jag har utarbetat en strategi för lönsamheten på jordbruket. Själva växtodlingen skall vara självbärande, dvs utsäde, gödsel, maskinslitage, bränsle etc etc måste komma tillbaka av sålda produkter. Efter det kan jag använda stödpengar till lön och investeringar. Detta gör att jag varje vår noggrannt planerar alla odlingtasinsatser såsom tex antal överkörningar med jordbearbetningsmaskiner och dylikt på förhand med räknesmaskinen i handen. Sedan gör jag undantag från detta enbart om vädret blir extremt eller något annat oväntat inträffar. Som exempel kan jag berätta att det enligt egen kostnadskalkyl kostar ca 8 euro ett harva ett hektar plogad mark.
När man räknar enligt ovanstående kalkyl visar det sig att de enda “vanliga” sädesslag jag lyckas uppnå vettig lönsamhet med är vete och ryps, alltså blir det endast odling av dessa i år. Då måste man hoppas på en lång höst, dvs tröskväder ända in i oktober och att sommaren inte blir alltför regnig.
Det allra första steget i på odlingssäsongen är gjort. Det fixade Lovisa och jag tillsammans häromkvällen, dvs lade vetet i mälton (grobarhetsanalys i hemförhållanden). Jag har ibland lämnat provet till markkartering och ibland har jag bara chansat men oftast har jag brukat sätta 50 frön i en blomkruka. I år provar jag sättet som Mats beskrev i sin blogg och har nu 100 vetekorn i kylskåpet i ett Melittafiler. Det var Lovisa som räknade upp kornen, jag hade fixat ett papper med 10 cirklar på och hon plockade noggrannt in 10 vetekorn i varje cirkel. Nästa lördag torde vi kunna läsa av resultatet.
Jag var också en sväng via Agri-Markets vårdag i fredags men storleken och framförallt priserna på de intressantaste maskinerna där var av sådan kaliber att man började känna sig matt och bara ville gå och lägga sig!
Lovisa räknar vetefrön
I lördags var det dags att räkna groddarna i grobarhetsprovet. Jag fuktade kaffefiltren, rullade upp dem och sen var det bara att börja räkna hur många frön som hade börjat gro (lat som jag är räknade jag förstås de som inte grott, eftersom de var färre). Eftersom 188 av mina 200 frön hade grott borde grobarheten vara 94%, vilket faktiskt är rätt bra. Visserligen är resultatet helt rimligt eftersom det var en ypperlig sommar för spannmålens del i fjol, men jag kommer ändå att fega och räkna med lite lägre grobarhetsprocent när det blir dags för sådd. I ekoodling är ett lite för tätt bestånd att föredra framom ett lite för glest, eftersom det täta konkurrerar bättre med ogräs. Dessutom kommer det här kornutsädet till stor del att bli grönfoder (alltså slåttas och balas till ensilage) och där är ett tätt bestånd absolut ingen nackdel.
