Foder maskiner

Mats berättade i ett inlägg om sin trotjänare. Här är våra motsvarigheter till den:

Case 845 med snittare och Shäffer

Med Casen kör vi upp på kornas foderbord och snittar fodret direkt på bordet. Detta gör vi varje dag, två eller tre balar åt gången.Tidigare snittades fodret i foderlagret, varifrån det sedan kördes med Schäffern upp på foderbordet. Nu när vi kör direkt, sparar vi ganska mycket tid då ett arbetsmoment blir bort. Dessutom hålls fodret fräschare. Här en närmare ( och lite suddigare) bild av snittarn:

Snittaren

Casen är nog lite “lätt i näsan” då man har en tung ensilagebal i snittaren, fastän där finns frontvikter på den.

Med Schäffern kör vi sedan upp foder på “kvigbordet”. Beroende på vad de olika djuren vi detta bord ska ha, så kör vi ensilage från kobordet eller splitar(river) upp hö- eller halmbal åt dem. Det går nog bra att riva upp balarna, sen när man kommer på tekniken. 😛
Schäffern är också ypperlig att lasta med i trånga utrymmen eftersom den är midjestyrd.

Stödparagrafernas djungel

Som svar på Marianns fråga om naturvårdsåker i Man får skörda vad man sått måste jag skriva ett helt inlägg. Vi får nämligen flera luntor på sammanlagt flera hundra sidor text som vi måste läsa igenom då vi gör stödansökan. Till all tur kan jag hoppa över de delar som berör djuren (stackars djurbönder !) och “bara” läsa om växtodlingen. Det är en ren djungel av paragrafer.

Byråkraterna har hittat på massor av olika sorters områden som alla skall skötas olika. Men för att bara ta upp naturvårdsåkrar som Mariann frågade om så finns det fyra olika sorter:

1. flerårig vall
2. ängsvall
3. landskapsvall
4. viltåker

Jag kan inte ta med allt som finns i stödguiden men kort sagt är flerårig vall gräs och högst 20 % klöver (kvävefixerande växt). Ängsvall måste ha minst en flerårig ängsväxt som prästkrage (inte klöver). Landskapsvall måste ha minst två växter från en lång lista – bland andra solros, blåklint och kornvallmo och får innehålla högst 30 % vallväxter. Viltåker måste ha minst två växter från en lista med bland andra spannmål, rybs och oljelin.

Ängsväxterna har den allra dyraste blandningen. Jag räknade ut att det kostar kring 280 euro per hektar att så dem. Nu då naturvårdsåkrar blivit pop så har priserna på fröblandningarna skjutit i höjden radikalt.

För mej är viltåker förmånligast eftersom jag har eget utsäde – och så står älgarna och äter på vår skogsåker i alla fall så det verkar vara naturligt. Man får inte bespruta alls men får skörda. Det är viktigt för då hålls åkern i bättre skick.

Naturvårdsåker få man ha på högst 15 % av arealen men därutöver sår jag vallväxter på 50 % som då kallas “gröngödsling” och måste plöjas upp efter senast två år. Där måste klövern vara MINST 20 % av fröblandningen. Det är ju samma blandning som naturvårdsvall men det är viktigt vad man KALLAR det ….

Tro nu inte det är så enkelt – det finns massor av tvärvillkor och annat som man måste beakta. Vi är inte växtodlare mer utan paragrafodlare. Missar man nån paragraf så kan man förlora stödet. Om paragrafen är förståndig eller inte har ingen betydelse. Våra förtroendemän får jobba hårt hela tiden för att få bort de mest vansinniga påhitten. Tjänstemännen vill jag inte klaga på – vi har flera bondpojkar från vår by på ministeriet som nog är med i jordbruket rent praktiskt också.

Men jorden är besvärlig. På vissa åkrar kan man göra sådant som absolut inte fungerar på andra. Liksom bönder är åkrar ytterst individualistiska och ibland nyckfulla. Våra lerjordar är sådana att  de gamla brukade säja “våårplöjjand mootarbeitar liggvext” – vilket betyder att det inte växer nånting ifall man plöjer på våren vilket en del vurmar för. Vårplöjning kan vara bättre på vissa jordar men absolut inte här. Så det är ytterst vanskligt att hitta på paragrafer som alla skall följa.

Trisse

Med jämna mellanrum ställer jag in en halmbal åt korna så att de som inte ännu vant sej med att sova i bås skall få en torr sovplats. Trisse brukar ta hand om sönderdelningen av balen och det kan ibland se rätt kul ut. Den här gången råkade jag dels väcka honom i middagsvilan, dels förstod han sig inte riktigt på varför jag filmade så han var lite trög i starten. Först på tredje uppmaningen började han jobba lite. Men gammal man blir fort trött, vilket också märks i slutet av klippet.

På bilderna ser man också att han är mörkare på bakkroppen än på framdelen. Det handlar inte om nån naturlig färgvariation, utan om att han håller på att tappa vinterpälsen som är tätare, längre och även lite mörkare än sommarskruden. Baktill har han ännu vinterpäls, medan framdelen är redo för Beach 2010.

Se när Trisse stångar höbalen på YLE Arenan

Skogsvintern är slut

I går började vägen bli så dålig att det är slut på körandet. Största delen är ännu i tjäle men det börjar bli obehagliga gropar som verkar vara bottenlösa. Så nu förklarar jag officiellt skogssäsongen för avslutad.

Det var en besvärlig vinter. Massor av snö som visserligen var lätt men djup. Kölden tog också bort flera dagar från skogsarbetet liksom snöröjandet. Och så kom jag åt att börja fälla först den 24 januari för fram till dess jobbade jag med traktorerna i verkstaden.

Januari 2010
Skogen i januari
April 2010
Skogen i april - hygget till vänster.

Egentligen vara planerna att såga ned dubbelt så många träd men på grund av ovan nämnda orsaker så blev det betydligt mindre. Märk väl att det var STORA träd – de flesta var överåriga och borde ha avverkats för länge sedan. Det normala var att få fyra korta stockar (430 cm) eller tre långa (520 cm) plus litet massaved. Då de skulle fällas inne i en alltför stor småskog så var det besvärligt och krävde ofta att man skuffade omkull dem med lastaren eller drog med vajer för att få dem att slå sönder så litet ungskog som möjligt. Och det tar tid.

Dåligt samvete har jag för att ha svikit alla som trodde jag skulle ha sågat ned över tusen träd. Så effektiv är jag nog inte. Om jag hade börjat redan i november och det hade varit perfekt väder och bara raka tallar utan grova kvistar och vinden alltid hade blåst år rätt håll så hade jag kanske hunnit med 600 men tusen behövs det nog en processor för.  Men jag skall försöka skärpa mej till nästa vinter …

Gitta hade gissat nästan exakt rätt. Gratulerar ! Själv visste jag inte hur många träd jag hade fällt förrän i går kväll då jag räknade dem riktigt noggrant. Nu blir det inressant att se hur många kubik det är men eftersom det är fabriksmätning så måste jag vänta flera månader. I fjol kom sista mätbeskedet först i december.

Sista lasset 11 april 2010 sista lasset  Årets virke årets virke  Aaltjärrs veein de sorgliga spåren …

Och vinnaren heter…

Det är dags att berätta vem som vann tävlingen där det gällde att gissa hur många stockträd Nisse sågat ner ur skogen i vinter. Men vi tar statistiken först:

Nisse har totalt avverkat 212 träd – 91 tallar, 82 granar, 16 aspar och 23 björkar.

Den som kom närmast var Gitta med en svårslagbar vinsttippning på 213 träd.

Grattis Gitta! 🙂 Bondbloggen-kepsen kommer med posten till dig!

Räkna groddar

I lördags var det dags att räkna groddarna i grobarhetsprovet. Jag fuktade kaffefiltren, rullade upp dem och sen var det bara att börja räkna hur många frön som hade börjat gro (lat som jag är räknade jag förstås de som inte grott, eftersom de var färre). Eftersom 188 av mina 200 frön hade grott borde grobarheten vara 94%, vilket faktiskt är rätt bra. Visserligen är resultatet helt rimligt eftersom det var en ypperlig sommar för spannmålens del i fjol, men jag kommer ändå att fega och räkna med lite lägre grobarhetsprocent när det blir dags för sådd. I ekoodling är ett lite för tätt bestånd att föredra framom ett lite för glest, eftersom det täta konkurrerar bättre med ogräs. Dessutom kommer det här kornutsädet till stor del att bli grönfoder (alltså slåttas och balas till ensilage) och där är ett tätt bestånd absolut ingen nackdel.

Under den gångna veckan beställde jag rybsutsäde tillsammans med ett par andra odlare och vallfrö beställde jag redan i vintras. Så nu börjar jag ha utsädessidan klar för vårbruk.

På fredagen hade jag igen lite lektioner åt vuxenstuderande, denna gång och såbäddsberedning. Efter att ha pratat om harvar och vältar en hel eftermiddag började jag få riktig vårbruksstämning. Snart, snart…. 🙂