Över 50 mm regn i går

Visst utlovades det 25 mm regn men jag tömde mätaren i går då det gick ordentligt över skalan 40 mm och i dag var där igen 20 mm så vi har åtminstone fått över 50 mm regn – kanske närmare 60 mm (det fanns kring 5 mm i mätaren före regnet). Tur att vi jobbade tills det blev mörkt före regnet och fick upp halva taket. Det kommer att ta tid innan det här torkat upp.

Pumpor, mållor, tistlar och gambel hästharvån

Jag sådde pumpor i våras, alla grodde och jag fräste och planterade ut dem. Så långt, allt frid och fröjd… men sen… suck… Mållor, snärjgräs och tistlar och alltmöjligt otyg.

Jag är ingen vän av ogräs, och åtminstone inte av ogräsrensande i trädgårdsland. Så, hur skulle jag sen bära mej åt i detta myrvel av mållor och diverse. Jag funderade att någon sorts fyrhjulingsgrunkagrej sku ju va behändig eftersom pumpaplantorna ännu är relativt små och man skulle kunna köra mellan dem med …. nånting. Jag googlade och sökte på nätet. ”mönkkisharv” hade jag i tankarna.

Jag hittade lite olika alternativ, men jag sku ju behöva den nu, om man beställer sku de ta nån vecka innan den sku hinna komma… och då har pumporna redan blivit större… men, jag sku ju ha en till nästa år då iallafall….

Men, så kom jag att tala om det med pappa när vi satt och drack kaffe…

-Jamen, ta handär gambel hästharvån som star på berge bakom bastån!

Yess, bingo!

Det står ju en del gamla hästgrejjer här och där som inte använts sedan… sist de användes… Jag vet inte riktigt, men, nog är den antagligen minst 60 år…

Jag hämtade lite rep, slog nån knut på och så vippade jag upp harvpinnarna, för tänk, den funktionen, med fjäder och allt, fungerade ännu! Och så körde jag den till pumpalandet. Den var ju smalare än mönkkisen, men vad gör de, man kör flera varv bara, sagt och gjort…

Den modärna hästen sprang så glatt och mållorna flög all världens väg 🙂

Katt på hett plattak

Det har varit bråttom att få taket på huset lagat. Hettan gjorde att arbetsdagen blev ganska kort för man orkade bara arbeta en kort tid i solgasset innan man måste gå in och dricka stora mängder vatten. Först sent på kvällen började det gå an då solen inte mera lysta rakt ned på taket.

Nu har vi i alla fall plattorna upp tillbaka på en stor del av det nya taket (även om det bara är en fjärdedel av allting). Vinkeln tog en hel del tid. Jag hade märkt ut plattorna för dåligt så det gick en halv dag till att hitta rätt bitar till kanterna och vinkeln där plattorna var kapade snett så att de måste vara på exakt rätt plats.

Plåten i vinkeln förnyades också och jag beställde 10 meter galvaniserad rullplåt i stället för de vanliga två meters bitarna. Man kan ju inte mera köpa vanlig galvaniserad plåt utan allt är plastat vilket leder till att färgen flagar bort. Vi har redan ett tak med *modern* färg som flagar så in i norden och varje vecka plockar man färgflagor från gårdsplanen. Visst påstår de att de nya färgerna är bättre men det har de påstått i 60 år och de har bara blivit sämre i verkligheten.

Det gick bra att klyva en längd på 520 cm med en elektrisk plåtsax och likaså gick det bra att slå ned kanterna över en sex meters blankå bara man fick plåten att hållas på rätt plats. Jag använde taggade brickor som jag skruvade fast i blankån.

Taggbricka håller fast plåten

Sedan slår man bara ned plåten över kanten, svänger den och slår ned falsen. Men man måste lämna fogen öppen så att vinden inte kan pressa regnvatten över falsen. Jag använde ett L-järn under falsen så den blev en aning öppen.

Falsen slås ned men lämnas öppen

Att vika plåten på mitten var inte så enkelt. Även om plåten är ganska tunn så är det tungt att vika fem meter. Så jag fästen en sex meters stock vid plåten så kanten hölls vid mitten och placerade plåten på två blankår. Sedan tog jag stora Zetorns frontlastare och tryckte ned stocken.

Vikning av fem meters plåt


Plåten på plats

Den nya plåten är bredare än den gamla så det blev litet ändringar i plattorna – men inte mycket. Den gamla plåten från 1930 var galvaniserad med ett zinklager som var betydligt tjockare än de moderna plåtarna och den hade hållit bra men nu var galvaniseringen borta på ett par ställen så jag förnyade plåten. Gammal plåt har dubbelt tjockare galvanisering än den nuvarande så den håller dubbelt längre. Dessutom är själva plåten tjockare.

Då väderprognoserna hotar med regn så blir det fart på arbetet. I går kväll höll vi på till klockan elva och fick nästan hela fjärdedelen klar. Och det var bra för i dag regnar det. Det är ju ingen katastrof för både skivorna och pärtorna håller regn riktigt bra. Jag kollade på vinden efter förra regnet och det hade inte kommit in en enda droppe.

I går hade vi också hjälp av Grållekatten. Den klättrade upp på ställningarna först med en aluminiumstege och sedan upp med en stolpe … Sedan hoppade den upp på själva taket och gick omkring där en lång stund. Det är ju enklare för en katt att klättra uppåt men den klarade bra av att komma ned också.

Grålle längst uppe
Katt på hett plattak

Grålle är en förunderlig katt. Den är väldigt vänlig mot alla – till och med mot den bråkiga hunden som nafsar den i öronen. Och den skall vara med i allt arbete. Som jag skrev så är den också en mycket bra klättrare. Men bäst trivs den i alla fall i gungstolen.

Gräs, rond 1. 2019 = :)

Säger man grässkörd 2018 kopplar de flesta djurbönder ihop det med oro, sömnlöshet, ont i magen och huvudvärk. Säger man grässkörd 2019 så ler många av lättnad.

De blir gräs i år.

För tillfället är de dock väldigt torrt, så de som är i absolut, och akut behov av en andra och en tredje skörd kanske börjar få tillbaka lite av 2018-års feelisen, men så illa som de va då, ska de väl inte bli ändå…

Ifjol fick jag 20 balar på alla Ytterholms åkrarna, i år fick jag 21st på bara hemåkern, (ca 1ha) och totalt fick jag ihopskrapat 77 balar på Ytterholm, så, nog är de ju en viss skillnad… Tänk vad lite vatten kan åstadkomma, och vad de kan ställa till med när de inte kommer när man behöver de som mest… Att de regnar i november hjälper inte grässkörden i juni…

Första skörden ger så mycket ensilage som jag behöver, men, efter att ha upplevt känslan när man öppnar bal efter bal, ser lagret minska, och inte har någon chans att få hem mer foder mitt i menföre…. Huj… De är en otäck känsla… När jag i våras släppte ut sista fåren hade jag 1 bal kvar… Så, man vill nog gärna ta tillvara allt man kan…

Vatten, de är A och O för existens! På många plan…



Höarbetet undan

Inget är som förr. På ett par dagar så fick vi vallarna slagna. Det var Klinkas som snabbt slog och balade vår gröngödslingsvall (6 ha) och skyddsremsan (en åker på 3 ha). Fjolårets torrväder tycks ha inverkat negativt också på årets vallskörd. Skyddsremsan var dålig men vår gröngödslingsvall var ganska bra.

Drakägg och vetebrodd

På åkern framför vallen finns vete som såddes i två repriser med regn emellan. De sex första varven runt åkern såddes mer än en vecka tidigare men skillnaden är inte så stor. Däremot gjorde regnet på 50 mm att brodden blev ojämn och den är betydligt sämre i svackorna där det stod vatten.

Hindersby Angels

Taklagandet förde med sej en del annat också. Då Simolins kusk hämtade de nya takfanérskivorna så frågade han i förbifarten om vi hade gamla maskiner kvar på gården. Och det hade vi minsann …

Så nu har de gamla mopederna och motorkärrorna fått ett nytt hem. Jag kunde inte förmå mej att föra dem till skrot så jag var glad att de kom till ett hem där de skall rustas upp och användas. För övrigt så var kusken småkusin till gummans kusin i Renum så de stannar nästan inom släkten :-).

Mopederna var av märket Viktoria och jag fick min till 15-årsdagen 1961. De två andra var reservdelsmopeder av samma märke som stått många år i ladan. Min dotter körde också med min Viktoria men då gick den ganska långsamt redan – 5 km/t – så den blev stående i ladan. Åt pojken dög den inte så han köpte en tuffare mc-liknande moped.

Mitt första fordon

Motorkärrorna är från studietiden. Den vita är min från början på 70-talet och den orange är brorsans. Det är gamla tjeckiska MZ som är grymt tunga – inte Honda precis. Min kompis från Ingå hade en gammal sovjetisk IS som hade så lång slaglängd på motorn att den smällde en gång per telefonstolpe :-).

Ungdomens motorkärror

Det blev aldrig någon MC-klubb för sedan kom Lada-bilarna (allt som allt 7 stycken) och vi körde med dem i 20 år tills reservdelspriserna på 90-talet tiodubblades så det blev billigare att köra med gamla Volvo-bilar.