Sida 70 – Bondbloggen

RIP Spöötje.

Den eländiga starten på året verkar fortsätta. Inte nog med stormfällning av skog, frugans sviktande hälsa och en vän försvunnen i snöskred, nu blev det kattbegravning också.

Min trogna jaktkompis fick jag lov att förpassa till de sälla jaktmarkerna ikväll. Katten hade tydligen smitit in i stokerutrymmet i går kväll då jag kontrollerade hur mycket flis som återstod i fickan. Hon brukar följa med mig under mina kvällsrundor i hopp om att vi hittar nåt möss att jaga, igår såg jag dock inte till henne men hon hade tydligen obemärkt smugit sig in. Under natten verkar hon sen ha fastnat i inmatningsanordningen så att ena tassen blivit halverad. Fanns inget annat att göra än be grannen komma med bössan.

Spöötje (spöket) var som namnet förtäljer ingen vacker katt men en väldigt god jägare som varit med om mycket. Jag hade dömt henne till döden redan för många år sen då hon i samband med att hon ynglade lade ut hela livmodern, men under tiden jag sökte efter nåt att slå ihjäl henne med hade barnen förbarmat sig över henne och kvickt åkt till veterinären för operation. Det blev inte billigt men jag är nog sist och slutligen glad över deras tilltag för vi har med åren byggt en speciell vänskap då vi med gemensamma krafter gått igenom skrymslen och vrår i jakt på möss och råttor. Spöötje skulle ha om jag räknat rätt blivit 18 år nu till sommaren och jag kunde inte tänka mig att hon skulle bli tvungen att genomlida ålderdomen på tre ben samt klorna förstörda på andra framtassen. Hon fick nog det bättre i katthimmelen. Tack för åren och vila i frid.

Här har Spöötje gjort processen kort med en sork som smugit sig in i golvtorken.

Dubbat.

Nu ska det förhoppningsvis bli bättre grepp på ishala vägar.

Grusvägarna i nejden har de senaste vintrarna emellanåt varit rena rama skridskobanan och med den vädertyp vi dragits med så här långt i vinter så lär det fortsätta att vara halt. Omväxlande minus- och plusföre gör att smältande snö fryser till is och traktorn som har hala Michelindäck glider omkring som en tvål i badkaret. Det är med knapp nöd som kalsongerna hållits torra under traktorfärderna.

Normalt vinterföre på landsbygdens grusvägar.

Därför tog jag till nyår hem en låda dubb och nu ikväll har jag skruvat in dubbarna i ribborna på både fram- och bakdäck. I det här fallet blev det nu 3 dubbar per ribba eller 114 per däck fram och 5 dubbar per ribba eller 200 per däck bak.

En låda dubbar, skruvdragare och dubbhylsa är allt vad som behövs.

Prövar med 5 dubbar per ribba i bakdäcken……

….medan det för duga med 3 per ribba där fram.

Att valet föll på dubb framom kedjor är främst av bekvämlighets- och komfortskäl, dessutom används traktorn vars däck jag dubbade mestadels till landsvägsköror vintertid. Lite billigare blir det förstås också med ett pris om lite på 80 cent stycket för dubben. Traktorn jag använder i skogen utrustas nog fortsättningsvis med kedjor. Många har pratat sig varma för dubbar så jag tänkte att varför inte pröva. Återkommer med synpunkter om det senare när jag testat lite. Det gick hur som helst enkelt att skruva in med borrmaskin utrustad med hylsa för dubben och tarvade lite på 3 timmars arbete. Man behöver inte slira mycket för att spara in den arbetstiden.

Att få ihop igen

Före nyåret fick jag bort vevaxeln på Zetorn och fick också den nya. Så det gällde att få ihop traktorn igen. Det var ingen lätt sak så jag beslöt att skruva bort hela motorn och vända den upp och ned så det var lättare att arbeta. Det är ganska känsligt att få den nya vevaxelns nya lager rätt placerade.

En motorlyft har länge stått i verkstaden och samlat damm men nu kom den väl till pass. Den är avsedd för bilmotorer men Zetorns motor är förvånansvärt liten då man skruvat bort allt runtomkring. Så det gick ganska bra att lyfta bort motorn.

Sedan gällde det att svänga motorn upp och ned. Det finns ju motorstativ så man kan rotera motorn bekvämt men det har jag inte. Det är sällan jag behöver arbeta med löstagen motor – egentligen är det första gången. Det mesta klarar man med motorn fast i traktorn. Men att lägga in ny vevaxel nerifrån tyckte jag var alltför riskabelt.

Nå det gick att vända motorn och stoppa en mängd virke under den så den stod stadigt. Man behöver annars en massa träbitar av olika tjocklek och längd i verkstaden. Trä är bra för det är så mjukt att man inte förstör gängor och känsliga ytor.

Nu går det inte att skruva bort mycket mera så det gäller att sätta ihop motorn igen. Den nya vevaxeln passade bra men förutom remskivan så måste jag byta bakplåten för stefan som är annorlunda för den nya axeln.

Egentligen har jag inte satt så många timmar på att skruva. Mest har jag suttit och väntat på reservdelar. Jul och nyår är den absolut sämsta tidpunkten att skaffa delar. Nu sitter jag igen och väntar på den femte leveransen förrän jag kan fortsätta att skruva ihop.

Orsaken till de många leveranserna är att den nya vevaxeln är annorlunda. Både remskivan och bakstefan måste bytas och samtidigt plåten som håller bakstefan. Det är inte dyrt – bara 15 euro – men det tar tid då man inte kan beställa allt på en gång.

Lektris

Med frugan på hospitalet så blir det lite ensamt om kvällarna så därför var det extra trevligt att bloggkollegan Charlotta med vän svängde in på en kaffekopp igår kväll. Tack för pratstunden! Tiden gick så snabbt att jag inte kom att tänka på att ta en bild som bevis men läsarna får tro på det ändå 🙂

Vi hann diskutera både det ena och det andra och bland annat så tangerade vi problemen med elektriciteten eller snarare frånvaron av elektricitet efter stormens härjningar. Här på gården klarade vi oss undan med ett par tiotal minuter långt avbrott men många har fått vänta i dagar på ström i tråden. Jag kom att undra hur det blir i framtiden då alltmer ska gå på el. Elbilens egenskaper diskuteras flitigt och det har också förts fram att även traktorerna i framtiden kommer att bli eldrivna. Men hur blir det då vid dygnslånga elavbrott utan möjlighet till att ladda batterierna? Ska man driva generatorn med eltraktorn för att få ström till produktionsbyggnaderna? El lär ju ska kunna produceras klimat-/miljövänligt i hur stora mängder som helst i kärnkraftverken men har man dem inte på egen bakgård så kommer det ingen ström till att ladda fordonsparken då distributionen fallerar.

Tjaa, frågorna är många och jag lär inte få svar den här tiden på dygnet så kanske bäst att jag avslutar dagen……..

…….men innan dess måste jag lätta upp stämningen med ett inslag av ett par av mina favoritkomiker…….

https://www.youtube.com/watch?v=csRqxVXR-N0

GoNatt!

Framåt ! (2019)

För mej var år 2018 reducerat till två saker: Ladans golv och Zetorns vevaxel. Vårvinterns skogsarbete gick bra men sommarens hetta vill jag helst glömma. Golvet fick jag trots allt klart till julen men motorn är sönderplockad i små bitar och traktorn ännu utspridd över verkstadsgolvet. Som vanligt så hade nyårsstormen bedarrat innan den kom till östra Nyland och var bara vanlig hård blåst. Nu sitter jag bara och väntar på mera reservdelar (femte beställningen) så jag kan börja plocka ihop motorn.

De andra bondbloggarna har skrivit så bra om år 2018 att jag får nöja mej med att citera litet poesi (en av farsans favoritämnen). Han var minsann ingen läsare av poesi men i skolan hade Fänrik Ståls sägner bultats in så ordentligt att han kom ihåg dem hela livet och alltid kunde plocka fram ett lämpligt citat för alla situationer. Här måste jag kanske nämna att citaten var ganska ironiska i de flesta fall – han var inte precis av den pompösa sorten …

I dag kom jag att tänka på Viktor Rydbergs ord vid 400-årsjubileet för Uppsala universitet 1877. I tidens anda var de väldigt högtravande men Rydberg kunde lägga sina ord: Jag tillägnar den alla bönder som efter torka, knäoperationer och usel ekonomi i alla fall fortsätter:

Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.

Ni minns väl Rydbergs odödliga dikt: ”Tomten” ? Han skrev Tomten den 19 februari 1881 under en promenad i Göteborgs Slottsskog. Han bad under promenaden redaktör Hedlund att stanna och med papper på Hedlunds rygg så skrev han all de 11 stroferna i Tomten ! Endel kan …

Jag ids inte citera den modifierade version av 400-årskantatet som Grönköpings Veckoblad publicerade även om det är bra – men mycket lindrigt högtravande. Man kan läsa det på gronkoping.nu som är ”Elektriskt organ för Grönköping med omnejd”. Rekommenderas !

I stället skall jag citera det som Gustav II Adolf och hans här lär ha sjungit inför slaget vid Lützen. Det torde vara lämpligt här i Bondbloggen inför år 2019:

Förfäras ej du lilla hop,
Fast fiendernas larm och rop
Från alla sidor skalla!
De fröjdas åt din undergång,
Men deras fröjd ej bliver lång,
Ty låt ej modet falla

Och till sist citerar jag Christer:

En bättre fortsättning på året !

Inget vidare Gott Nytt År.

Läser i en kommentar till Charlottas inlägg att man hoppas på vädermässigt normalare år men tyvärr så ser inledningen väldigt tråkig ut.

Gjorde en snabb inventering efter nattens storm när det ljusnade i morse och det var ingen munter syn som man möttes av i skogen. Omkullblåsta och knäckta trän fanns det lite överallt och vid större öppningar så fanns en del bröten där mer eller mindre allt mejats ner av stormvindarna. Det här är nog de största stormskadorna jag haft under min 30 år långa tid som enskild skogsägare. Och ändå kunde det varit mycket värre, den torra marken gav trots allt lite bättre fäste åt rötterna än vad som skulle ha varit fallet om marken hade varit vattenmättad efter rikliga höstregn. Nu var det mest gran som stod på stenbunden mark och tallplanteringar som stjälpte. Det som gjorde saken värre var att denna gång kom stormvindarna från nordost vilket det väldigt sällan gör här i våra trakter. Skogen är mera tålig för stormar från sydväst eftersom det är den förhärskande vindriktningen.

En av mina största granar strök också med…..

Här nära åkerkanten har nästan allt mejats ner…..

…men också gammalskog bredvid 20-25 år gamla föryngringsytor har fått ge vika.

Lider med ägaren till denna figur i kanten av en par år gammal föryngringsyta 🙁

I övrigt verkar byggnader och konstruktioner att ha klarat sig här på gården. Och hur skogen i övrigt ser ut har jag ännu inte kollat men på mina skogsskiften här i närområdet så är det nog frågan om nåt hundratal träd. Ska till veckoslutet inventera de mer avlägsna områdena. Man kan kanske skatta sig lycklig för att man ännu inte hunnit ta itu med den gallring av en tallplantering som planerats, såg nämligen ett par nyss gallrade planteringar som farit väldigt illa i stormen.

God fortsättning kan man inte önska någon efter detta men kanske en bättre fortsättning av året passar?