12 februari, 2020 av Mats

Vad tror du hände sen?

I samband med Bondbloggens tioårsjubileum lovade jag de aktiva bloggarna att skriva ett litet ”vad hände sedan”-inlägg, alltså lite berätta vad som hänt sen jag skrev mitt sista blogginlägg 2013.

Det mesta är väl sig ganska likt. Nån maskin har bytts ut, nåt arrende har tillkommit och nåt har fallit bort men ramarna för mitt jordbruk i stort de samma som för sju år sedan. Stommen i verksamheten är dikoproduktion kombinerat med växtodling. Lite direktförsäljning av kött sysslar jag med, vi säljer ungefär ett djur/månad så det räknas som rätt småskaligt. Jag har gjort ett par smärre utbyggnader av ladugården och håller på att öka koantalet en aning, det skall ligga på 40-50 moderdjur så småningom.

Växtodlingen drivs fortsättningsvis i ett långtgående samarbete med grannen Jonas. Vi sköter båda enheternas åkrar som om de vore en gård och delar på inkomster och utgifter på basen av hur stor areal var och en tillför samarbetet. Det gör att vi får möjlighet att sprida riskerna mer, får effektivare användning av maskiner och kan uppnå lite stordriftsfördelar. Sammanlagda arealen ligger på cirka 150 ha vilket inte är jättestort men tillräckligt för att få lite skalfördelar i verksamheten.

Huvudgrödan i odlingen är korn och havre till utsädesproduktion. Vi odlar allt utsäde på kontrakt med ett utsädespackeri i närheten. Därtill har vi till och från haft en del ärter, rybs och vete de år vi fått det att passa i växtföljden. När Jakobstads Reko-ring körde igång sommaren 2013 beslöt vi att börja odla ekopotatis till ringen och de följande åren svällde den odlingen ut ytterligare en smula. Min gamla båsladugård byggdes om till potatislager och vi skaffade sorterings- och förpackningsutrustning. Just nu är marknaden för ekopotatis inte riktigt i balans och vi har därför minskat på matpotatisen och odlar mer stärkelsepotatis till industrin istället. Vi har fortsatt leverera potatis till Reko-ringen, men en del har också gått till lokala butiker och grossister.

2013 blev jag delägare Tajma, ett småskaligt, lokalt slakteri som startades upp av ett drygt tjugotal jordbrukare. Min tidigare styckare Pentti hade signalerat att han så småningom ville lägga av med kötthanteringen så möjligheten att få ett ”eget” slakteri kom perfekt. Slakteriet byggdes under vinter och sommaren och körde igång på hösten 2014, så vi börjar ha ett par år på nacken så småningom. Nu åker mina djur bil endast fem km och allt från slakt till styckning och förpackning sker på ett och samma ställe. Den dagliga verksamheten sköts av anställd personal, men slakteriet har ingen gemensam marknadsföring utan alla delägare sköter sin försäljning själva.

Odlingsmässigt var somrarna 2015-17 utmanande, med alltför riklig väta vissa år och allt för torrt väder andra. Under ett par av åren var det rent av lite si och så med fodertillgången och jag tvingades minskade djurantalet en aning. De flesta djurägare håller en liten buffert i foderlagret så att man klarar också ett sämre år, men två-tre sämre år i följd har nog ingen marginaler för. De senaste åren har arealen ökat en aning och jag har fått återuppbyggt både djurantal och foderbuffert.

Under åren med Reko-ringen hade vi märkt att en del kunder nog var intresserade av närmat men ändå inte riktigt tyckte att ringen passade dem eftersom tidpunkten för leverans var så kort. Vi undrade om den här gruppen var tillräckligt stor för att bära en gårdsbutik inne i Jakobstad och det fanns ju liksom inte nåt sätt att ta reda på det annat än att testa! Tillsammans med Engagårds som producerar lammkött startade vi en Gårdsbutik Två Gårdar hösten 2017, först i anslutning till Skorpan (ett lokalt cafe) och från hösten 2018 i en försäljningsvagn på torget. Ägarna turas om att hålla butiken öppen och vi säljer förutom produkter från egna gårdar även en del andra jordbrukares varor. När vi är skrytsamma brukar vi framhålla att vi åtminstone vissa tider på året är det absolut största företaget på stadens torg och det är ju inte så illa. (Händelsevis råkar vi även vara det enda företaget som har verksamhet på torget vintertid.)

Så trots att huvudinkomsten i verksamheten fortfarande är produktion som går via de etablerade kanalerna som slakterier och packerier har direktförsäljningen kommit in som ett sidospår och komplement. Egentligen passar det mej inte alls, jag trivs inte med att sälja saker, men kontakten till kunderna är ett element som jag finner väldigt tilltalande. Det sägs ibland att konsumentens syn på maten ändrar när man vet vem som har producerat den, men även min syn på maten ändrar när jag vet vem som äter den.

Så det mesta är som förr och en del har ändrat. Men det är fortfarande lika fascinerande att arbeta med jorden och djuren.

11 februari, 2020 av

Ett trevligt kalas.

Nisse redogjorde så fint över vårt 10-årsjubileum så det finns inte mycket att tillägga. Jag var ju inte med riktigt från början heller utan kom med från april 2011, så jag hann inte uppleva den raketstart som bloggen fick då den lanserades.

Det oaktat har man fått vara med om mycket som man annars inte skulle ha fått om inte bondbloggen funnits. Framförallt så uppskattar jag vänskapen oss bloggare emellan men det är också fascinerande hur väl en del av bloggläsarna minns vad man skrivit. Ibland när man råkas får man höra om sådant som man själv nästan glömt bort att man avhandlat här på bloggen. Så helt tydligt har det visats intresse för våra skriverier, och det är ju förstås roligt. På tal om minnen så är det lätt att så här i jubileumstider påminnas om att se tillbaka och jag hittade när jag sökte på YLE’s sidor de ljudklipp som sparats bland annat från de återkommande Lördaxintervjuerna och även den första presentationsintervjun som jag gav Anki Westergård då det begav sig. Den kan ni höra på här. Jag minns också en av de gånger när Lördax ringde upp och jag låg under traktorn och skruvade med något svåråtkomligt och var lite irriterad när telefon ringde så jag svarade med ett lite onödigt kraftigt HALLÅ. Jag hade nästan glömt bort att dom skulle ringa upp just den dagen. Så kan det gå i stridens hetta.

Ett trevligt om än något kort kalas hade vi då på lördagen, tyvärr verkar det som om jag inte alls tål storstadslivet. För tre veckor sen då jag kryssade till Stockholm fick jag flunsa och nu hann jag just och just repa mig från den så drabbades jag av spysjukan efter Helsingforsbesöket. Den verkar dock gå över fortare men jag tror nog det får bli en tid i skogen nu härefter så fort krafterna återvänder.

Den friska tvåtaktsspetsade skogsluften stärker kropp och själ!

8 februari, 2020 av Nisse

Bondbloggen 10 år i dag

Den 8 februari 2010 publicerades de första inläggen i Bondbloggen. Det var Mats som skrev om Rymlingar och Nisse som skrev För varmt för skogsarbete och inläggen finns ännu kvar i Bondbloggen. Den 9 februari 2010 skrev Sonja om Ordentlig vinter, men inte tillräcklig där hon funderar på isproblem (de bor ju på en holme). Den 14 februari 2010 tyckte Kalle att det var Ett händelselöst liv utan djur.

Och sedan har det fortsatt i 10 år med mer än 3000 inlägg, 4800 foton och nästan 12 000 kommentarer … Vem hade trott det ? Nu finns det en fotobok om historien men på grund av den stora mängden så rymdes bara första året med:

Fotobok från första året

I dag träffades vi på lunch tillsammans med redaktionen från Rundradion som hade satt igång alltihop. Litet felaktigt var det att luncha i TFiF:ens sjätte våning (Tekniska Föreningen i Finland) för en bunt bönder men eftersom vi bor så långt från varandra så var det enklast att ta tåg, buss och bil till Helsingfors.

Bloggande bönder på lunch

Allt började med att Mårten föreslog att ordna en blogg för bönder på Rundradions möte och sedan satte Unni, Ingela och Mårten igång projektet. Det blev raketstart och resten är historia som man säjer.

Konceptet blev rätt från början och redaktionen under Unnis entusiastiska ledning gjorde ett fint jobb med att köra igång bloggandet som inte var så enkelt på den tiden. Mårten fick sätta in en del bilder för hand och vi diskuterade fram hur man egentligen skriver en blogg. Men det blev lättare och lättare med allt bättre bloggprogram (det berömda gratisprogrammet WordPress).

Sedan fick vi Rundradions webbpris och träffades alla för första gången i verkligheten i Helsingfors den 2 juni 2010.

Från vänster Mårten, Unni, Mats, Kalle, Nisse, Sonja och Ingela på huk.

Redaktionen var mycket aktiv och organiserade kalendrar och mössor och en resa till Kristinestad och Närpes den 21 september 2010 där Kalle fick sätta sej i Bettinas soffa.

Unni och Ingela på väg till Kritinestad 21 september 2010
Kalle i Bettinas soffa i Kristinestad 21 september 2010

Från april 2011 kom sedan nya bloggare med och Charlotta och Christer är fortfarande mycket aktiva – som ni ju har märkt.

Rundradions Peter Sjöholm, Mårten Seiplax och Ingela West.

Unni kunde inte komma i dag vilket vi djupt beklagar men vi skickar varma hälsningar till henne.

Bondbloggarna Mats Björklund, Sonja Ek-Johansson, Kalle Svedjebäck och Charlotta
Michaela Röman från LF och Christer Finne

Det var ett glatt gäng som åt lunch och pratade. Vi hade fyra timmar på oss men personalen på Tekniska fick försynt påminna oss om att vi gått en kvart över den reserverade tiden och de ville så småningom gå hem. Så man kan verkligen säja att det var en lyckad lunchträff. Vi mindes gamla tider och Kalle drog roliga historier men vi diskuterade också tekniska frågor och hur vi skulle gå vidare.

På grund av de stora avstånden så träffas vi mest över nätet men visst var det roligt att ses i verkligheten igen. Vi kommer att se både bakåt och framåt och försöka utveckla Bondbloggen enligt tid, krafter och möjligheter. Om inte annat så har vi haft väldigt roligt tillsammans (trots avstånden).