Ur led är vädret

Återigen fåt man sucka och stöna över det underliga vädret. Jag var nyss och satte värme på traktorn för att köra ut stockar ur skogen då det hoppeligen skulle var nån minusgrad på morgonen. Men vädret håller sej otroligt envist på en plusgrad – både dag och natt. Vilket eländigt vinterväder …

Men årsmedeltemperaturen ändras mycket lite så det blir garanterat en kall vår eller sommar. Illa, mycket illa. I fjol var Johanni kallare än julen … Men man vet aldrig hur mars och april ser ut. Jag hoppas förstås på köld även om det ser illa ut. De senaste fyra veckorna ser ut så här. I början var temperaturen relativt normal  men sedan har den liksom stannat på +1 grader.

tempmonth6.feb-6mars2014

Nu har jag processorn på Belarusen men vete fåglarna om det blir mycket kört med den. I princip skulle det gå bra att gallra om vädret skulle bli kallare för vi har ganska litet snö nu. Helt optimistiskt skrev jag kontrakt med reviret på stock och massaved. Och jag borde absolut få ut de överstora granarna och gallringarna gjorda. Ännu håller vägarna som jag körde upp i vintras men man vågar sej inte utanför spåren med den tunga traktorn. Nu är vinschen värdefull även om det tar tid att dra ihop virket.

DSCN4614

Det var en tid sedan jag hade igång processorn. Vintrarna med djup snö var inte så lämpliga och så har stora lastarn varit sönder. I går på eftermiddagen gick det åt en hel del kaffe innan jag igen kom ihåg hur man kopplar på kraftuttaget till Belarusen. Det är en underlig spak bak en lucka under sitsen som kopplar in en mekanisk koppling till drivaxeln. Sedan finns det en stor och tydlig spak till höger som går till en koppling vid kraftuttaget. Men den lilla spaken under sitsen är en mystisk sak. Den var tydligen krånglig att koppla in så förre ägaren svetsade fast ett flatjärn utanpå spaken så det ser ut att vara fastskruvat.

Det tog mej en hel del tid och verkstadshandböcker och reservdelsförteckningar innan jag fattade vad det var frågan om – speciellt som spaken såg helt annorlunda ut i verkligheten. Nu då jag hittat den så kommer jag nog ihåg att jag också tidigare sökt efter eländet. Men det var för omkring 20 år sedan. Spaken behövs ju inte i vardagslag. Den kopplar om mellan drivhjulsberoende, fritt och direkt från motorn. Drivhjulsberoende har jag aldrig behövt men spaken var i friläge så ingenting rörde sej.

Och så fick jag då igång kraftuttaget varefter hydrauliken på processorn inte fungerade. Men det kom jag ihåg att bara gällde att vänta. Elventilerna fungerar uselt så länge oljan är kall. Man måste köra på tomgång i 20-30 minuter förrän alla ventiler orkar dra. Det är vanligen inget problem om man kommer ihåg att koppla på kraftuttaget genast då man startar. Då är oljan mjuk då man hunnit till skogen.

Visst borde jag gallra i Tallmosan men jag kör inte ut på de lägre delarna där det inte finns färdiga spår som frusit. En gång körde jag nämligen ned just Belarusen med processorn på. Så vi grävde för att få upp den igen … Man får hålla sej till de högre delarna där det är känning av stenbackarna och betydligt stadigare underlag. Och så dikeslinjarna där man kan köra på vallen.

Men tiodygnsprognosen ser illa ut. Bara varmare väder Fy katten säjer jag !

Tillbaka till skogen

Och så var äntligen deklarationen ivägskickad. Det är ju inte så svårt men jag tycker inte om att rada kvitton utan vill hellre göra något RIKTIGT arbete. Speciellt som kvitton som man nyss satt in försvinner spårlöst i röran hela tiden. De värsta är de små kvittona som dessutom tappar färgen och blir oläsbara. Datumen skrivs på tio olika sätt och sätts på olika platser. Alla kvitton borde standardiseras och mångfalden utrotas.

Det värsta var att jag lyckades tappa bort en hel kamera i röran (den som jag hade i traktorn). Jag sökte en hel vecka och sedan tänkte jag att den måste ha tappats i skogen och beställde en ny från England. Men i går hittade jag den i en mapp … Jag hade slagit ihop mappen och stoppat in den i hyllan med kameran inuti. Det börjar redan vara rekord i slarvighet.

Men jag kunde inte hållas bort ifrån skogen helt utan körde ut ett par lass stock då jag inte mera orkade med pappersarbetet. Och så klippte jag ihop en liten videosnutt av Strömsömodell, dvs. jag klippte bort 99 % av allt och lämnade bara kvar de snyggaste bitarna. Dessutom övade jag mej att sätta in text. Det blev inte helt lyckat men all vår början bliver svår.

 

Nu väntar jag bara på en liten minusgrad på natten så jag inte kör sönder vägarna. Det ser inte bra ut men till torsdag skall det bli litet minus så jag kanske sysslar med verkstadsarbete i ett par dagar. Det finns det ingen brist på.

 

Före och efter

Jag har sågat ned 100-åriga granar som håller på att bli alldeles för stora. Det är inte så dåligt med tillväxten om man ser på årsringarna men ungskogen borde få komma fram. Och snart räcker inte sågsvärdet till mera. Speciellt vid det stora diket i Tallmosan har de växt alldeles förskräckligt. Men nu har jag fått omkull de största. Så här såg det ut före:

DSCN4601

och efter:

DSCN4605

Den fina ungskogen mitt i bilden måste tyvärr delvis bort för jag skall flytta vägen dit så den kommer på dikesvallen i stället för i sankmarken bakom den. På andra sidan diket finns redan ”autostradan” och det har fungerat bra att ha vägen på dikesvallen.

Blåsten hjälpte till vid fällandet. För årets monstergran så räckte svärdet inte till men det fattades bara en liten centimeter så blåsten stjälpte granen i alla fall.

DSCN4602

Ganska snyggt fälld utanpå dikesvallen …

DSCN4603

Det blev över en kubik stock från den här granen. Jag försöker få fem kubik per dag men det lyckas bara där granarna är riktigt stora. Det tar nästan lika lång tid att kvista och kapa en mindre gran men det blir betydligt mindre kubik stock av en liten. Till all tur har det inte (ännu) varit någon röta i de här stora granarna. Bara två tremeters längder har jag varit tvungen att ta bort och de var alldeles tydligt körskador eftersom röta fanns på ena sidan.

Vädret har varit fint den senaste tiden. Vi hade ett par riktigt kalla nätter så ett par plusgrader på eftermiddagen gör inte så mycket. Och så har vi ingen snö uppe i träden mera. På marken är det mycket ojämnt. Vissa ställen är det litet snö men i gläntorna kan det vara ganska mycket kvar ännu.  Men vädret blir sämre vilket betyder varmt och snö. Det här februari lär ha varit det varmaste sedan 1859 och det kan man tro. Då blir det väl smällkallt i mars så att årsmedeltalet blir ”normalt”.

 

Snö- & tjälläget 1 februari.

Mitt uppdrag som rapportör av snö- och tjälläget fortsätter även i vinter. I söndags var jag ute på ny runda vilket egentligen var en dag för sent då den egentliga mätdagen är den sista januari. Den dagen var jag dock upptagen med att funktionera på den lokala idrottsklubbens skidtävling eller Solf Parklopp som det officiellt heter. Ibland hör man dock, speciellt de yngre, deltagarna kalla loppet för ”morotsloppet” då varje deltagare som kommer i mål brukar erhålla en påse morötter. Två av barnbarnen deltog så det föll på morfars lott att också se till att skidorna löpte väl.

Det hann börja snöa och skymma innan jag hade ätit så jag beslöt att skjuta upp rundan till följande dag. Snöfallet under natten var stundtals ymnigt så det medförde lite mera arbete under mätrundan än om jag skulle gått dagen innan då det ännu eventuellt skulle ha funnits partier som varit så gott som snöfria.

Som sagt skulle ha mätningen utförts rätt dag hade det inte funnits mycket att notera. Men på söndagen varierade snödjupet mellan 6 och 35 cm i skogen och mellan 12 och 27 cm på åkermark. Snön vägs också för att reda ut dess vattenhalt men eftersom det mest var frågan om nysnö vägde den inte så mycket, det är alltså inte aktuellt med snöskottning av tak ännu åtminstone. Som väntat fanns det inte heller mycket tjäle att notera, i skogen fanns ännu ofrusna partier och som mest noterades 12 cm djup tjäle. Ingen vidare bärighet för tunga skogsmaskiner ännu med andra ord. På åkermark varierade tjäldjupet mellan 12 och 18 cm.

Terrängen förändras betydligt då träd och sly pryds med snö och det kan stundtals vara besvärligt att orientera sig samt finna de fasta mätpunkterna i skogen. Ibland har jag snitslat rutten på de besvärligaste partierna för att undvika alltför mycket yrande. Följande bilder som är de sista jag tog innan telefon gav upp får illustrera söndagens övningar.

Det är väl bara att bege sig in i snölandskapet :)
Det är väl bara att bege sig in i snölandskapet 🙂
Mätpunkt #5 hittades lätt men hur går det med nästa?
Mätpunkt #5 hittades lätt men hur går det med nästa? Rätt riktningen är hursomhelst rakt fram 🙂
Här har jag tydligen gått förut.... vilse? Nää men inte så lätt att hitta en vitmålad käpp som är en meter hög!
Här har jag tydligen gått förut…. vilse? Nää men inte så lätt att hitta en vitmålad käpp som är en meter hög!
Där är du ju! Missade dig tydligen med 3-4 meter vid första försöket. Noterar 22 cm och så vidare till nästa som ligger 40 meter bort.....
Där är du ju! Missade dig tydligen med 3-4 meter vid första försöket. Noterar 22 cm och så vidare till nästa som ligger 40 meter bort…..

De som vill jämföra med mätningarna från våren 2013 finner dem här. Ifjol var det som bekant inte mycket till snö och tjäle, vi får väl se hur situation utvecklas under återstående vinter.

 

Nej se, det snöar …

Men andra raden (”det var väl roligt, hurra”) håller jag sedan inte med om för det är inte alls roligt i skogen just nu. Vi hade länge ganska litet snö men nu är det eländigt. Och det finns en massa snö uppe i träden – som man får i nacken då man börjar fälla.

DSCN4584

Här går alltså vår skogsväg. Björkarna är förstörda för de reser inte sej mera. Den senaste blidsnön gjorde stor skada. Det blir förstås fina spår där man kör och det packar bra under hjulen men någon bra gallringsvinter blev det alltså inte. På vindfällena ligger det tjockt med fastfrusen snö som måste sågas loss. Jag har skogslastaren med och skakar bort så mycket jag får innan jag börjar kvista och kapa.

DSCN4583

Det har varit för varmt den senaste tiden. Under snön är det ställvis inte alls fruset. Men i Tallmosan är återväxten fin. Det är riktigt synd att behöva såga upp en väg genom den fina småskogen. Allt naturlig föryngring.

DSCN4577

Men det börjar bli för tätt och så småningom skall det gallras så träden inte blir för spinkiga. Och björkarna måste bort för de filar snart sönder granarna. Förutom snön  är det fantastiskt att få vara ute i skogen …

 

Verkstadsväder

Snön smälter och det regnar. Inget bra skogsväder alls. Men jag har en hel del att göra i verkstaden så det har blivit svetsning den senaste tiden. Först skar jag bort den gamla kuggkransen från lastaren.

DSCN4545

Den nya kuggkransen har ett inre stöd av vinkeljärn fastsvetsat. Det kommer in i fyrkantröret som fungerar som torn för lastaren. Det har gått åt flera kilo elektroder och en hel del skivor till vinkelslipen. En bra svetsare behöver inte använda slipen så mycket men en elektrodstekare som jag litar mera på vinkelslipen. Det går också för en dålig svetsare att få starka fogar om han slipar bort hälften av det han svetsat. Fickor med slagg får inte finnas inne i svetsfogen. Så jag slipar och slipar …

För säkerhets skull satte jag ännu yttre stöd utanför fyrkantröret. Jag litar inte riktigt på mina svetsar. Min lastare blir allt tyngre ju mer jag svetsar på den.

DSCN4552

Sedan skall lastaren sättas ihop igen. Det börjar bli rutin eftersom jag skiljt åt den i små delar ganska många gånger.  Det går ganska bra med den stora frontlastaren. Man kan lyfta med stor precision genom att använda skopcylindern.

DSCN4555

Annars bra men man måste springa upp och ned i bägge traktorerna många gånger innan man får tornet på rätt ställe och att passa i kuggarna. Förstås är det bra med motion … Så ska bommen på plats och det litet besvärligare att få den precis i rätt läge så man kan slå i tappen.

DSCN4556

Efter att ha hoppat upp och ned i traktorerna ett tjugotal gånger så fick jag bommen fastsatt. Sedan blev det litet paus för jag hittade inte tappen till lyftcylindern.

Det var i alla fall bra med litet varmare väder för det här arbetet. Man måste arbeta med bara fingrar för det mesta och då är det inte roligt med -20 grader. Jag har en hel del slangar att koppla ännu men det kan jag göra inne i verkstaden. Sedan får man bara hoppas att lastaren håller ihop. Den är lappad ganska många gånger men i senaste Koneviesti såg jag en modern gallringsprocessor. Priset var 270 000 euro så motivationen att lappa ihop mitt gamla skrot ökade väldeliga.

Jag har ännu Zetorn i verkstaden för att byta fjädrarna i bromsarna. Det låter som en enkel sak men halvaxeln skall bort för att man skall komma åt bromsarna. Vädret skall vara kallt ett par dagar men sedan blir det igen varmt. En vecka verkstadsväder till.