Det regnar …

Hurra, regn och kyla ! Det har inte regnat på nästan en månad här (förutom ett löjligt puttefnuttregn på 5 mm som torkade bort genast). Och nu är vi uppe i 852,1 mm ! Visserligen är det fel på den digitala regnmätaren men 20 mm visar den gammaldags mätare som brukar frysa sönder varje höst. Efter att ha varit halvdöd i en månads tid börjar man vakna till sej igen.

Men de olyckliga väderleksgubbarna hotar med hetta på nytt …

Regnstaven

Jag måste ännu ta upp Sonjas inlägg om Regndansen. För ungefär tio år sedan fick jag en regnstav av barnen som hittat den i någon u-landsshop. Det är en kaktus som svängts ut och in med piggarna inåt. Den är fylld med grov sand eller något liknande (frön säjer den bättre hälften) och då man svänger på den så låter det precis som då tunga regndroppar faller på ett plåttak.

Under de våta somrarna gömdes staven undan så att inte någon i misstag skulle svänga på den men nu tog vi fram den igen då sprickorna i leran började bli allt större. Jag svängde den allt jag orkade i går och si : I dag på morgonen kom det 3,6 mm regn ! Kanske det kommer ännu mer om jag går och svänger på den hela dagen i dag …

Siesta

Det blir bara värre – nu hotar SMHI med över +30 grader varje dag i tiodygnprognosen ! Inte en regndroppe – om det inte blir åska förstås.

Förstås visste man att det skulle bli en het sommar eftersom vintern var så kall. Årsmedeltemperaturen ändras sällan så mycket. Men nu är det nog ett ganska extremt klimat för Norden. Man börjar fundera på luftkonditionering och att övergå till siesta mitt på dagen och jobba på nätterna. Vi måste kanske flytta till källaren i det andra huset där det ännu är en mänsklig temperatur. Eller så blir det att flytta till potatiskällaren …

Men myggorna de klarar hettan fastän man önskar att de fick värmeslag allihopa …

Nu vågar man kanske önska regn …

Så länge höbärgningen håller på så vågar man inte ens andas om regn men nu kanske det går för sej … Min vallsådd blev sen men lyckades bra eftersom det kom regn direkt efter sådden (sprickanveetå). Både timotej och klöver har grott utmärkt men nu börjar det bli brist på fukt. På lerjordarna öppnar sej sprickor och om det inte regnar snart så dör de små plantorna som inte ännu hunnit få så djupa rötter.

Om ni ser riktigt noga så syns också de tunna timotejstråna. Det ser hopplöst ut men gräs är tuffa  och det blir nog riktigt fint – om det snart kommer regn. Annars kan det gå illa.

Hettan är förfärlig – nästan 30 grader varje dag. Eftersom närmaste större vattensamling är 25 kilometer härifrån så blir det en verkligt tung hetta. Alla ser oroligt på de moln som nån gång dyker upp och undrar om det blir åska. Det känns som om det här leder till en riktigt ordentlig urladdning.

Vi har arbetat med Liljenets växlar och satt in ackumulatorer så datanätet klarar strömavbrott – och så skyddar de litet vid åska också. Det är utomhusväxlar så det jobbet borde helst göras på sommaren. I vårt eget nät har jag trimmat in Gigabits brandmuren och det gick inte så bra. Natten mellan söndag och måndag var det “storm” i nätet. Omkring 20 miljarder paket tvinnade omkring och ställde till elände. På måndagen fick jag stormen att ta slut men orsaken är inte helt klar.

Det har varit omöjligt att jobba utomhus. Jag försökte med våld köra ett lass ved men fick värmeslag och feber på kvällen så nu har jag dragit nätkabel till Ribackhusets källare (enda stället utom ladugården som man kan existera i) så får jag sitta där och planera kylmaskineri … Det var diskussion tidigare om luftkonditionering är lyx i traktorn och nu kan jag meddela att NEJ, det är helt nödvändigt om man vill överleva och få nånting gjort. Vi skall se om det fungerar med en kylväska, en massa kylklampar och två datamaskinsfläktar (de är billiga och bra och dra väldigt litet ström vid 12 Volt). Idén är inte min egen utan knyckt från Arizonas öknar – de har en stark tradition av “heimlaga” där också.

Ett stilla regn är nu högst på önskelistan men SMHI hotar med värre hetta (+33 grader) tio dagar framåt så man får vara glad för varje litet moln som ens för några minuter skymmer den brännande solen.

Höet bärgat

På tisdagskvällen balades det sista höet, vilket var mitt eget. Balaren har nog rullat både måndag och tidigare på tisdag, men det har varit sånt jag balat åt andra. Ur höbärgningens synvinkel har vädret de senaste dagarna varit snarast sanslöst bra. Termometern har visat mellan 25 och 30 grader och vinden har legat på 5-6 m/s. Mycket bättre än så blir inte. Enda smolket i glädjebägaren var att väderprognoserna envisades med att utlova regn på onsdag. Ju närmare onsdagen kom desto säkrare föreföll  regnet dessutom bli. Skall man då bala höet på tisdag med risk för att det inte är riktigt torrt eller låta det regna i det nästan torra höet och hoppas på fortsatt torkväder i slutet av veckan? Eller skall man fega ur helt, bala och plasta in på tisdag? Inplastat står sig höet även om det är lite fuktigt.

Vi beslöt att “vända brett”, alltså vända höet ännu en gång men göra strängen så smal att man i nödfall kan bala den också. Lite av en kompromiss mellan strängläggning och vändning. Pappa tog hand om den biten och hoppade av traktorn med jämna mellanrum och kollade hur torrt gräset var. Efter vändningen kunde han meddela att det mesta var tillräckligt torrt för att balas, det var bara längs skogskanterna där vind och sol inte kommit åt att torka lika bra som det ännu var lite fuktigt. Det är förefaller ju onekligen dumt att låta det regna i flera hektar därför att några strängar längs skogskanten inte torkat färdigt, så vi beslöt att bala det. För att slippa mögligt hö från de fuktiga strängarna körde jag dem först och lät Pea plasta in de balarna. Resten balades till torrhö. Faktum är att det blev c. 60 balar av vilka endast fem var så våta att de behövde plastas.

Efter att ha kört dryga tio balar upptäckte jag plötsligt att jag tappat min mobiltelefon! Jag hade varit ur ett par gånger, dels för att kolla balaren och dels för att … tja, låt oss säga att jag bättrade på kvävegödslingen på skiftet. Telefonen hade endera trillat ur fickan i en dikeskant eller ramlat i själva hösträngen när kröp under balaren.  Jag letade i dikeskanten, men hittade den inte. Om den ramlat i strängen innebar det att den åkt in i balaren och då är oddsen rätt små att den klarat sig. Även om den mot förmodan skulle klarat sig hel genom snittaggregatet är det inte alldeles enkelt att luska ut vilken bal den finns i.

Jag balade klart, åkte hem, lånade min frus telefon och åkte tillbaka till åkern. Och när jag ringde upp mitt eget nummer hittade jag tack och lov telefonen i det höga gräset vid dikeskanten! Jag hade bara letat lite för dåligt. Ibland har man tur. 🙂

Samarbete fungerar

Vända eller stränga? Bala eller inte bala? Där har vi dagens huvudbry i ett nötskal.
Jag åkte iväg till åkern lite före tio på förmiddagen. Körtiden är ca. 1 timme. Då jag kom fram funderade jag att jag först vänder allt, därefter strängar och balar det höet som pappa slog på söndagen. Så planen var ganska klar.

Ända tills molnen dök upp. Nå, det blev ju lindrigt sagt nervöst för det såg ut som om molnen var på väg rakt över åkern.
Då ringde jag till Antte och bad honom att kolla på radar blid hur regnet rör sig och det visade sig att molnen hade en riktning lite öster om oss.
Då en halv timme hade gått, kunde jag konstatera att han hade rätt. 🙂

Efter att jag funderat och diskuterat om väder och vind med både pappa och Antte, så bestämde jag mig för att fortsätta med att stränga det som skulle balas och vända resten av höet. Om vädret skulle hålla upp, så tänkte jag åka hem en sväng efter att jag vänt höet.
Visserligen var det uppehåll, men då jag hade vänt färdigt började det igen samlas lite otäcka moln från sjön. Så jag kom fram till att det är bäst att bala direkt.

Jag lämnade de 5 yttersta strängarna bara för att vara riktigt säker på att de skulle vara helt torra då jag balar dem till sist. Vanligtvis börjar man ju utifrån och kör inåt.

Jag hör till den kategorin som vill ha breda strängar då jag balar. Jag måste givetvis köra lite långsammare, men jag räknar med att balarna blir jämnare än med smala strängar. Då man har smala strängar måste man köra lite sicksack över strängen för att få balen jämn. Men nu då jag hade berda strängar var det (nästan)bara att köra rakt.

Allt fungerade bra och resultatet blev 40 balar. En del av dem var pappa redan och hämtade hem.

Inget regn har ännu kommit över oss, så nu är det bara att hoppas på ännu en regnfri dag, så får vi allt hö in!