Ved

Ved har på nytt blivit en viktig vara. På 60-talet då oljan kostade 11 penni litern (2 cent) så slutade många med vedeldning. Man byggde också hus med jättelika “perspektivfönster” och struntade i allmänhet i hur mycket uppvärmning det behövdes. Men ingenting förblir vid det som är. Oljekris på oljekris drev upp priset på energi alldeles våldsamt och lättsinnigheten bestraffades hårt.

Nu har veden kommit på nytt och grannarna klyver ved för brinnkära livet och säljer til höger och vänster. Sommaren är den verkliga högsäsongen för nu skall veden torkas ifall man tänkt bränna den nästa vinter. Vi har väldigt litet vedhantering eftersom vi kör med flis (se Full fart på flisen) men litet bastuved behöver vi och så skall släkten ha ved. Så det blir att bygga vedlider i sommar (utom i Sverige där det byggs “veeboo”).

I våras grävde jag grunden till vedlidret (se hur man bryter upp sten)och nu var det dags att slå upp själva huset. Det är ju ett enkelt bygge men litet tid tog det i alla fall. Virket kördes dit hemifrån eftersom jag nästan drunknar i virke och stockar som borde sågas. Med Logosolen fick jag till stånd någorlunda raka plankor och bräder som duger bra till vedlider.

DSCN2891

De första stockarna skall ställas in noggrant med vattenpass och så kollar man kryssmåtten ordentligt – alltså man mäter från hörn till hörn mellan alla hörn. De måste vara lika för annars blir huset vint och man har bekymmer hela vägen. Sedan reser man hörnstolparna och stagar dem grundligt åt två håll. Vattenpass och mått är viktigaste verktygen nu också.

DSCN2920

Sedan är det bara att slå ihop takstolarna och se till att de är likadan allihop. Jag lyckades få fel vinkel på den första (mätfel eller krokiga bräder) så jag måste senare slå kilar under tegelläkten. Men det lönade sej inte att göra om takstolen – speciellt som jag hade dåligt med virke. Först satte jag upp en “takstol” vid ändväggen som kunde spikas direkt i stolparna: Den är gjord av vanliga bräder för väggen stöder den mycket bra.

DSCN2921

Därefter spikas de egentliga takstolarna och sätts upp. Bäst är att lyfta dem upp-och-ned utanpå väggbandet och sedan vända dem upp.

DSCN2922

Ett bräde utanpå takstolarna håller dem på plats medan man mäter och siktar noggrant så att spetsarna är i rät linje och höjden densamma överallt. Det var den inte för jag hade ganska dåligt virke med dimensioner som varierade en hel del. Men med lämpliga kompromisser och kilar så blev det hyfsat. Därefter fästes oljehärdad hård träfiberskiva (som kallas “board” på modern “svenska”) utanpå takstolarna innan man spikar fast läkten för takteglen. Det skall vara enkupigt gammalt tegel för att passa ihop med bastun (i bakgrunden till höger).

DSCN2937

Takteglet fick vi billigt från Mörtsjötorp söder om Eskilstuna. Det var också ett äventyr att köra den smala krokiga vägen dit. Precis då vi lastat takteglet och jag började köra hem så kom det en ordentlig regnskur. Hela veckan kom det skurar på eftermiddagarna men däremellan var det varmt och torrt så det gjorde inget. Sedan gällde det att rada upp teglet och såga av virket – i just den ordningen för handslaget taktegels storlek varierar så man kan inte räkna ut på förhand var man skall såga. Ganska fint blev det även om det ännu saknas vedärbräädär (vindskivor) i bägge ändarna.

DSCN2947

Vedlidret är lågt – vägghöjden bara 150 cm. Detta på grund av byggbestämmelserna för en friggebod får bara vara tre meter hög och jag vill absolut inte göra taket plattare.

Hela bygget började från det att hästmyror åt upp vårt nya bastugolv och man borde inte förvara halvrutten ved (all vår ved är rena skräpet) nära viktiga hus.  Så nu har hästmyrorna ett eget hus och hålls hoppeligen borta från de andra husen.

Hemma i Hindersby väntar ett annat vedlidersbygge vid den gamla ladan. Där skall vi förvara ved för halva släkten och för oss själva. Logosolen blev nämligen placerad utanför det gamla vedlidret och vedbacken städades och är numera sågbacke. Systemet är inte riktigt utfunderat än men jag tänkte mej ved på pallar som man kör hem med traktorn an efter som de behövs. Men vi får se hur det blir …

 

Full fart på flisen

Vi tog två dagar ledigt för Bondbloggarträff i Åboland hos Sonja och Lotta. Dagen efter så blev det förstås bråttom. Jag hade tömt torken kvällen före träffen och ringde till Flisan-Christer (som barnbarnet kallar honom) för att fråga om det går att flisa den här veckan. Jo, det passade bra – om två timmar. Ojdå, inte var allting riktigt färdigt än. Jag måste såga upp öppningen i väggen som i fjol visade sej vara litet för trång och ett par stockar måste köras bort och en del rör och bråte städas undan.

Med en minuts marginal hann jag innan Flisan -Jonas kom med stora flislastbilen. Vi har nämligen generationsväxlingar på gång i Hindersby. Här börjar finnas en hel del unga bönder numera. Jonas (Christers pojke) har fått ett stort kontrakt  och de skall skaffa en flistugg till. Fliseldningen har byggts ut ganska kraftigt här runtomkring de senaste åren. År 1983 då jag började var vi bara två (Christer började redan 1979 med flis).

DSCN2863

På en timme var hopen borta och närmare hundra kubik flis i torken. Då började det roliga för mej för den skulle ju bredas ut kvickt. Även om veden inte är plaskvåt så börjar flisen varmna och mögla ganska snabbt så det gäller att få på fläktarna. Gymfaktorn är ganska hög då man skyfflar ut flisen som är både tung och hårt packad. efter flisandet.

DSCN2864

Förstås kunde man ta traktorn men den stora Zetorn ryms inte under taket om man kör utanpå flisen och så är det inte bra att packa den. Det blev skyffel och gubbkraft i stället och sent på kvällen kunde jag sätta på fläktarna. Jag har mätare för temperaturen på inkommande luft och den luft som kommer ut ovanför flislagret. Så länge luften blir kallare så torkar den. Så där i början kör jag natt och dag, sol och regn.

fliistemp

Röd kurva visar inkommande luft vid fläkten och blå utgående luft ovanför flisen. Så länge den blå kurvan ligger under den röda så torkar flisen. Den blå spiken uppåt visar när jag startade fläktarna. Då hade flisen redan hunnit varmna litet så det kom först varm luft upp ur flisen. Skillnaden mellan kurvorna visar hur fort torkningen sker. Ett tag på morgonnatten var det ganska långsam torkning men nu börjar det bli snabbare igen. Den röda kurvan visar precis när solen börjar lysa på taket för det höjer temperaturen ordentligt. Allting ligger på nätet så det är bara att gå till http://84.20.155.7/owfs och titta.

Nu gäller det bara att sätta fart på gubben och ta igen ledigheten.

 

Potatiskällaren nästa …

I går var här obarmhärtigt hett. I skuggan var temperaturen över +30 grader och värmeindexet (heat index) var över 45. Det är en kombination av temperatur och fukthalt och visar hur människans kropp  reagerar på den här kombinationen. Det var omöjligt att arbeta i solen så det blev mest inomhusarbete (helst sitter man bara och bloggar :-). Jag började riva i garaget för att byta tak från cementtegel till pannplåten som vi hämtade i Malung i början på juni. Dessutom skruvade jag fast taket till garaget som snön höll på att stjälpa (se Taksnöskulptur   och Garaget höll på att stjälpa).

I natt blev det omöjligt att sova i huset så jag måste flytta till källaren på Riibackstuvun. Nätterna är inte mycket bättre för det är +20 grader då också. I dag blir det nästan lika hett och resten av tiodygnsprognosen hotar med torrt och varmt väder även om det blir en aning svalare. Snart blir det att flytta till potatiskällaren om inte vädret blir mänskligare. Vart tog den berömda kalla och regniga nordiska sommaren vägen ?

Julihetta

Det ryska fastlandsklimatet har en utstickare till Hindersby med kalla vintrar och heta somrar. Både söder och norr om oss finns det vatten som litet dämpar temperatursvängningarna men här orkar den lilla ån inte dämpa nånting. Det har under den senaste veckan varit över +25 grader och blivit värre dag för dag. I går på eftermiddagen var det närmare +40 på solsidan av huset där jag har min termometer (den som syns på Bondbloggen: Kolla vädret hos Nisse i Hindersby  ). Det är helt olidligt utom i pumphuset i ladugården med tegelväggar som är 50 cm tjocka. Och där har jag hållit hus de senaste dagarna.

Grävandet av diket för rören och kablarna till växthuset fick jag klart i slutet på maj och sedan har jag sysslat med att koppla in kallvattnet. Ett utmärkt arbete i den här hettan – speciellt i den ändan som finns i pumphuset. Där skall nästan alla rördragningar ändras. Vi fick kommunalt vatten för tio år sedan men då var det ingen tid att göra annat än koppla det till de gamla rören. Nu byter jag ut dessa och bygger dessutom ett skilt rörsystem för vatten från egen brunn till växthuset. Det är onödigt att vattna med dyrt dricksvatten. Brunnsvattnet är annars bra men ibland blir det brunt efter större regn.

vexthuus_instal_DSCN2556

Nu finns det tre rör och fyra kablar under vägen från ladugården till växthuset (och uthuset). I stallet i ladugården finns “styrcentralen” för mät- och styrsystemet som är kopplat till torkarna och pannrummet och hoppeligen snart till växthuset. Det är inte bara en hobby utan mätsystemet är viktigt för torkning och övervakning. Det måste fungera hela tiden. På bilden är fiberkabeln och Ethernetkabeln ännu inte inkopplade.

Nu gäller det att bygga upp ett nytt mätsystem. De gamla burkarna blir kvar men tre nya mikrodatorer kommer att ta över huvudansvaret. Det är Raspberry Pi som utvecklats vid Cambridge University för u-länderna som en (gris)billigt alternativ. Tanken var också att barn och ungdomar kan leka och lära med dem eftersom de är så billiga (30 euro). Nå, vi äldre ungdomar köpte slut lagret på två timmar då den lanserades och nu tillverkas de i en takt på en miljon om året. Jag presenterade den i oktober i fjol här.

Väderstationen kommer också att flytta från min huvudmaskin till en gammal NSLU2 som bra räcker till för det. Vädret (väderstationen) borde vara igång hela tiden men jag stänger helst av min stora maskin då det blir åska. Den gamla NSLU2-burken är så billig att den kan vara inkopplad konstant. Vi har haft en hel del åska redan i maj och med den här hettan så är jag rädd för att det kommer mera. De små burkarna (litet större än ett cigarettpaket) kan i alla fall köra fullständiga operativsystem.

Hettan gör att man helst arbetar inomhus just nu. Först på fredag kan det bli litet svalare. Visst har de lovat regn flera gånger men inte har det kommit nånting här. Vi bor i ett riktigt torrhål – på försommaren. En sak är bra med torkan och hettan: Det går bra att köra ut flisveden ur skogen. I juli borde vi åter flisa för nästa vinters behov.

Ett problem med att gräva ned rör och kablar är att hitta dem på nytt. Man glömmer var de finns ungefär lika fort som man hinner vända ryggen till – och minns man nånting så minns man fel. Så jag har börjat binda kabelband runt rör och kablar och dra upp dem till jordytan. Då hittar man lätt kabelbandet och kan följa det ned till röret eller kabeln.

kaabelbaand_DSCN2554

Vattnet är på:

vatn_DSCN2550

 

 

Rök utan eld

Där det finns rök finns det inte eld. Inte åtminstone i pannrummet. Det vart litet panik häromdagen då panntemperaturen gick ned. Vanligen beror det på att jag glömt fylla på flis men inte den här gången. Så jag öppnade pannan och den var nästan helt tilltäppt. Vid närmare eftertanke så hade den inte blivit sotad på hela sommaren. Jag hade nog tänkt göra det men så var det hela tiden bråttom och tröskandet som drog ut på tiden alldeles grymt gjorde att pannan glömdes bort.

Nå, det var en enkel sak att bära bort askan och putsa rökgångarna. Men så märkte jag att den läckte vatten. Ett elmotstånd var inte tätt utan jag måste tömma hela pannan och täta gängorna på motståndet på nytt. Det var heller inget problem eftersom jag satt in en massa stängare så att hela systemet inte behövde tömmas – och luftas. Och så blev ju pannrummet städat ordentligt då jag spolade ett par hundra liter vatten över golvet.

Sedan blev det panik då jag skulle sätta igång den på nytt. Det rann nämligen vatten inifrån pannan. Den är alldeles ny men garantin hade förstås gått ut. Med tanke på att alla produkter nuförtiden är optimerade att hålla garantitiden plus så kort tid som möjligt därefter så fruktade man ju det värsta. Så det blev att öppna pannan på nytt och putsa och söka efter läcka.

Ingen läcka hittades och jag kom fram till att tömmandet måste ha fått en del vatten att rinna in i pannan också. Det sprutade ganska vilt omkring då jag öppnade tömningskranen. Så jag startade upp den på nytt och kollade hela tiden oroligt efter vatten. Nu efter ett dygn så verkar det vara torrt och bra och trycket sjunker inte heller så vattnet hålls troligen där det ska – inne i pannan och systemet. Pust.

Till all tur är det varmt och regnar så ingen skada skedd. Värmesystemet behöver annars också en genomgång före vintern. Men jag luktade rök alldeles förskräckligt och alla kläderna måste i tvättmaskinen. Nu då tröskandet är undan så rasar allt som blivit ogjort under den besvärliga hösten  över en och brådskan blir bara värre. Snart bli det vinter och en massa byggande och grävande borde ännu fixas.

Pannrummet och flismatningen måste i alla fall vänta litet för nu är grävmaskinerna hos grannen och jag väntar tills jag fått den nya elkabeln in till huvudcentralen i pannrummet innan jag bygger färdigt där – annars få jag bara riva allting genast. Vi skall ju få bort elstolparna från åkrarna ! Något positivt att se fram emot efter eländet med tröskandet.

 

Med tanke på vintern

Värmerekord var det i går men man måste i alla fall tänka på vintern. Årets värme (egentligen två års värme) fixades på två timmar av Mickos Christer med den nya flistuggen på lastbil med en 540 hk motor.

Så här såg det ut  på morgonen

och två timmar senare

Men det ger förstås en felaktig bild av fliseldning som helhet. Brorsan hade ledigt en månad i vintras och firade den med att hugga nästan hela vedhopen runt åkrarna (men där finns ännu en hel del aspar kvar). Och så skall allt köras hem. Det är inte heller slut med efter flisningen utan sedan skall hopen bredas ut jämnt så den torkar.

Det blev omkring 170 kubikmeter flis i år och beroende på vintrarna så räcker det nästan till två år. Men då det mest är färsk asp så är den så våt att vattnet nästan rinner av den. Det var hårda bud att breda ut hopen i värmen. Tyvärr så gick det inte med traktorn eftersom den inte rymdes in. Jag knäckte nästan en takplanka då jag försökte breda ut med frontlastaren. Den ryms nog då man kan köra på plåten men flisen lyfte upp den för mycket.

I alla fall så kommer vi varje år ihåg hur det var för 30 år sedan då vi började flisa och flistuggen skulle matas för hand. Vi var fyra karlar som matade och mest gick den i alla fall på tomgång. Nu sitter Christer i den luftkonditionerade hytten och vi står bredvid och ser på.

Men det var en hel del jobb också med att bygga torken och i år satte jag in två elektriska fläktar som jag köpte begagnade från Sverige för 1000 kronor (ca. 100 euro). Dubbelfläkten med dieselmotor fungerade nog bra men med det dyra bränslet så lönar det sej att köra med elektricitet.

På bilden saknas luckan för den andra fläkten. Man måste ha luckor så att luften inte kan gå bakvägen då man kör med bara en fläkt. Det är lätta hårdkartongskivor (4 mm) som har gångjärn i övre kanten. Då fläkten startar så blåser den upp luckan.

Nu har jag börjat riva den gamla flistorken (f.d. kalluftstork för säd) som byggdes för 50 år sedan i bodvinden. Den hade en 5,5 kW fläkt medan de nya fläktarna är på 11 kW vardera. Lägg märke till att kanalerna (17 cm höga) är helt fyllda av skräp från flisen i bakändan. Tömningen i den gamla torken gick till så att man skyfflade ned säden genom de små luckorna i golvet.

Visst har det gått framåt de senaste 50 åren. Ofta är jag skeptisk till “utvecklingen” som inte alltid går åt det bättre hållet utan snarare till det sämre men inte sörjer jag precis det hårda kroppsarbetet i damm och hetta. Även om det är bra att litet blir kvar så man inte måste betala dyrt för timmar på gymmet …