28 januari, 2014 av Nisse

30 år bakåt

Förra veckan i värsta kölden stannade min flistraktor (stora Zetorn med frontlastare). Gamla MF65 med lilla frontlastaren kunde jag inte starta för motorvärmaren har kortslutning. Så flispåfyllningen gick enligt model 1983 då vi första året hade flisvärme: Att bära säckar med flis till flismataren. Men då behövdes bara 6-8 säckar per dygn men med det nya 60 kW systemet och verkstaden och stallet inkopplade så går det en säck i timmen. Så jag bar säckar hela dygnet runt – senast klockan ett på natten och sedan klockan sex på morgonen.

Orsaken var att det blivit sommarbränsle i stora Zetorn. Jag trodde jag fyllt på med vinterbränsle men antingen kom jag fel ihåg eller så fanns det för mycket kvar av sommarbränslet. Den har två tankar på sammanlagt 120 liter. Jag är SUR på Teboil som byter till vinterbränsle mycket sent på året. Då har man fem traktorer som står med sommarbränsle i tankarna och måste pumpa bort allt och fylla med vinterbränsle. Om man kommer ihåg alltså …

Förr hade jag inga problem eftersom jag bara hade vinterbränsle i farmartankarna. Det lärde jag mej då Belarusen stannade vid -25 grader och jag måste skruva loss den långa bränsleledningen och hetta upp den riktigt ordentligt innan paraffinet smälte. Men nu håller jag på att flytta farmartankarna till det nya bränslehuset som ännu inte är färdigt och därför står tankarna tomma och jag hämtar bränsle från Teboil i kyrkobyn i 200 liters oljetunnor. Men de skurkarna byter som sagt för sent. Efter höstarbetena kör man väldigt litet med traktorerna så sommarbränslet blir man inte av med på naturlig väg.

Så här såg bränsleglaset ut:

DSCN3364

Inte underligt att traktorn stannade. Bränslefilterna såg likadana ut de också. Jag satte glaset på värmepannan och kollade hur lång tid det tog innan paraffinet löstes upp. Fastän det var ganska så varmt så tog det nästan ett dygn innan bränslet började se ut som bränsle skall, dvs. klart.

Inte en droppe sommarbränsle kommer det till det här stället mera … Och farmartankarna skall göras klara i sommar för det är enda sättet att få vinterbränsle året runt.

På lördagen blev det betydligt varmare så jag satte en presenning över motorn och en värmefläkt att värma bränslesidan. Sedan hällde jag i vinterbränsle som stått ett par dygn i pannrummet i tanken och luftade motorn (jag luktar diesel ännu). Till all tur är Zetorns motor lätt att lufta och den startade direkt.

Men problemen var inte slut ännu. Jag var tvungen att koppla bort reservtanken och koppla bränslesystemet direkt till huvudtanken eftersom reservtanken var full av sommarbränsle. Det gick fint att köra flis men då jag fyllde på huvudtanken med vinterbränsle så hade jag glömt att plugga den lilla slang som bakvägen för bränsle mellan huvudtank och reservtank. Bränslet rann bakvägen ner i reservtanken och upp men huvudslangen och ner på marken. Det blev bråttom att plugga alla slangarna. Så värst många liter hann det inte rinna ut men det är harmen som räknas …

Det är betydligt trevligare (och snabbare) att fylla på flis med stora frontlastaren som tar en kubik i skopan. Sedan stannade ju pannan förrförra natten eftersom ett järn lossnade från omröraren och kilade sej fast under flisskruven. Jag fick slå allt jag orkade för att få bort det. Men det är en annan historia …

 

 

9 januari, 2014 av Nisse

Och hur gick det sen ?

En av mina stora favoriter är Mumin som hämtar mjölk: ”Hur gick det sen ?” Här tänkte jag i alla fall berätta om Pannan Som Slocknade. Vi var ju till tandläkaren och kom hem till en slocknad panna och en söndrig flismatare. Nu, två dagar senare, är pannan igång igen och utan större katastrofer. Men du milde som skruven satt fast ! Flisen var packad stenhårt i det två meter långa röret och rördes inte en millimeter. Jag måste skruva loss brännhuvudet innan jag kom åt att hack bort en del av flisen och sedan med hammare och den stora rörtången få skruven att röra sej.

Flismataren står på hjul så den flyttade sej 10-15 cm bakåt men det var enkelt att dra den framåt igen – efter att ha krafsat bort tio säckar flis som runnit ned under bottnen. Till all tur var det varmt i dag.

DSCN3322

Pannan var förstås också full av flis så jag fick stå och krafsa ut fyra säckar till.

DSCN3321

Nå, det passade bra att sota pannan tillika eftersom det skall bli kallare. Nya säkerhetsanordningar är ännu inte installerade men det tänkte jag börja med nu. Problemet är varför pannan slocknade … Det borde den inte ha gjort för det brann för fullt då vi åkte till Borgå. En möjlighet är att tidsautomatiken (som skall hålla liv i elden) klickade. Det är ingen trevlig tanke för den kan klicka på nytt igen. I den förra flismataren fick jag bygga ny styrautomatik och det kanske jag måste göra i den här också. Men det första jag tänker göra är att sätta in en brytare som stänger pannan då flismataren börjar röra sej bakåt.

Vanligen har jag med mej Androidtelefonen så jag kan se hur pannan fungerar men den hade jag förstås glömt hem just på tisdag. Där ser man att mätsystemet är viktigt. Hade jag haft med Androiden så hade vi åkt hem direkt i stället för via IKEA.

7 januari, 2014 av Nisse

Den Vandrande Vålnaden på IKEA

Det finns tillfällen då Den Vandrande Vålnaden – sorry, Bonden – går på stadens gator som en vanlig man. Och i dag var det en sådan dag, dvs. jag var för första gången i mitt liv på IKEA – detta världens största tempel för billigt skräp och dålig smak.

Att jag kände mej som Den Vandrande Vålnaden har sin förklaring i att jag varit hos min favorittandläkare Barbi i Borgå. En kindtand hade blivit inflammerad och måste få sej en behandling. Intressant nog har jag inget alls emot tandläkare och borrar fastän jag är livrädd för vanliga läkare och sjukhus vilket bara bevisar hur underligt konstruerad  människan är. Vanligen får Barbi borra utav hjärtans lust utan bedövning men då hon började härja i roten på den inflammerade tanden så fick jag en spruta. Därför gick jag omkring och kände mej som Den Vandrande Vålnaden resten av dagen. Då halva käken inte alls finns med …

Orsaken till utflykten till vanligt folks billigaste möbelförsäljare berodde på att jag behövde en arbetsskiva till gamla folkskolans kök. Köksskåpen måste flyttas fem centimeter då jag installerade de nya vattenrören – förstås utanpå väggen i en kanal inne i skyddsrör med värmeslinga och isolering så de garanterat inte fryser och kan börja läcka i huset. Men arbetsbänkens skiva blev för kort. Naturligtvis sökte jag först på Internet hos mitt favoritvaruhus Blocket där alla gamla fina prylar säljes och sedan Biltema och i desperation hos nytillverkare av arbetsbänkar. Men de skivor av helträ som jag hittade var ihoplimmade av korta trästavar (urgh !) så jag fick ge mej och gå tillbaka till laminatskivor som åtminstone var billiga. Och billigast var IKEA. Så jag tänkte att skall man köpa skräp så skall det åtminstone vara grisbilligt skräp.

Därför irrade jag en halv timme senare omkring bland den ena möbeln hemskare än den andra. Gräsligt för en gammaldags bonde som bara har hemsnickrade möbler där varje bräda är hyvlad för hand (nåja, litet överdrivet som vanligt :-). Labyrinten var förstås konstruerad så att man var tvungen att gå igenom hela varuhuset för att komma fram till den enda pryl man tänkt köpa. Vi var ståndaktiga och förutom skivan var det enda vi fastnade för på vägen  en omålad pall av asp för 7:99. Den behövs för att få ned kaffepaketen från övre skåpet och DET är en livsviktig sak då man på morgonen vacklar ned och absolut behöver en kopp kaffe för att man skall bli människa.

Och så åt vi IKEAs köttbullar med potatismos då vi en gång var ute på excursion till främmande och exotiska omgivningar (de var helt ätliga men vi vet inte hur mycket tillsatsämnen vi blev imatade …). Vi kom i alla fall iväg därifrån efter att ha irrat omkring på parkeringen en stund. Så slutade vårt exotiska äventyr och Den Vandrande Vålnaden började känna sej som en vanlig bonde i takt med att bedövningen släppte.

Men dagen var inte slut och då vi kom hem så lät det som om någon spikade i ladugården i snabb takt. Jaha – skruven till flismataren hade fastnat och kättingen slog över. Jag stängde av den och tittade på pannrummets övervakning. Pannan hade slocknat på morgonen direkt efter det vi åkt så kättingen hade slagit över hela dagen. I morgon skall jag se om det finns nånting kvar av kugghjulet på skruven. Nån sorts känsligare brytpinne måste också installeras eller något bättre system för stängning av matningen ordnas. Det finns men det fungerar inte som det borde.

Ute kommer det ned blötsnö men i morgon skall det bli varmare så jag sparar eländet tills det blir ljust. Då blir det att slå loss skruven med jäärnstavur och slägga och sedan dra ut hela skruven och börja svetsa på den. Nu går i alla fall Den Vandrande Vålnaden till sängs som en vanlig bonde.

2 november, 2013 av Nisse

Installationer

Nu är växtperioden slut och vinterarbetena i skogen är inte direkt aktuella i gyttjan så nu skall alla installationer och reparationer skötas. Och det är inte litet det. Det man sköt upp på sommaren för att i stället göra utearbeten är en hel del. Vi har varit en vecka i Sverige för att bygga vedlidret (veebooen) färdig, hämta en hel del material och tömma torpet på vatten inför vintern. I praktiken går det två veckor med förberedelser och uppackande och allting.

Nu är i alla fall värmepumparna installerade. Växthuset behöver inte direkt värmepump mera i år men den måste vara installerad då växtperioden sätter igång i april nästa år. Och så kan den behövas ifall det blir alltför kallt på vintern. En hel mängd äppelträd som är ympade med alla möjliga fina gamla sorter skall nämligen övervintra i växthuset. Det är äppel från morgon till kväll nu – passionen är stark. Det är verkligen synd att jag sedan barnsben haft problem med nån sorts syra i råa äpplen. Magen säjer genast stopp. Däremot går det till all tur bra med äppelmos och äppelbulla och allt som är ordentligt stekt.

DSCN3158

Värmepumpen står på eget stativ av galvaniserade järn (uj, vilket pris på galvaniserat …) Det här är den sjätte som jag installerat och det är ganska enkelt bara man fattat att bruksanvisningen är helt felaktig som bruksanvisningar brukar vara. Det gäller att använda förnuftet och inte bry sej om vad det står i den billiga översättningen som är konkurrensutsatt och alltså gjord snabbt och hafsigt. Värmefläktar är hädanefter portförbjudna. Den här ger i bästa fall 4,5 kW men drar bara kring 1 kW ström så direkt eluppvärmning är rena slöseriet.

Vedlidret i Medåker fick nu väggar som jag sågat med Logosolen. Det är en så kallad friggebod som på kvadratcentimetern när är så stort man kan bygga utan bygglov. Vi var tvungna att få bort veden från bastun efter det vi fick riva det nya bastugolvet då hästmyrorna hade ätit upp det. Det var torrt och prima virke men de kräken byggde flervåningshus åt sej där i alla fall. Man skall inte tro att de bara ger sej på halvruttet virke. Däremot skall man inte lämna virke (eller ved) liggande runt huset. Ser ni en hästmyra så ta det på allvar och strö ut massor av finmalen kalksten runt huset. Det är helt ogiftigt men för myrorna är det som vass sprängsten och går in i lederna på dem så de undviker kalkmjölet.

DSCN3192

Vedlidret skall målas falurött nästa sommar och därefter saknas det bara ladugård på Nornbergs som stället heter. Grunden till den gamla ladugården finns kvar och stenarna syns svagt längst nere på bilden. Där fanns Västmanlands sista dragoxar ännu på 50-talet. De lär ha varit vanliga där men jag har aldrig hört talas om dragoxar i Hindersby.

Nästa vecka skall jag igen åka till Sverige. Vi hittade nämligen billigt golvvirke som behövs till Ribackhuset där ungdomarna bygger om och till gamla folkskolan där kommunen rev golvet i lärarens tidigare arbetsrum som nu återställs. Det är prima Siljans grangolv som varit ett varv nere i Tyskland och kommit tillbaka på grund av konkurs eller nånting och nu säljs billigt. Firman finns bara ett par hundra meter från Vikingterminalen i Stockholm så det blir bara en liten sväng den här gången. Förstås hittade jag den på nätet – man är väldigt duktig i att använda nätet i Sverige.

Tur att man ”sparat” en massa inomhusarbete från sommaren. Nu är det mindre roligt att klafsa omkring i leran. En hel del byggarbeten väntar och maskinerna skall repareras. Så den här ”mellantiden” är inte alls mindre bråd – snarare tvärtom. Semestern är avklarad med en tur till Avesta där vi hämtade ett köksskåp för gamla folkskolan. Det är av helträ och så snyggt att det kunde vara alldeles nytt. Det intressantaste på vår Blocket-turism var att dricka kaffe i Norberg på Anna Anderssons konditori. Norberg är en liten bruksort i Bergslagen och nästan helt orörd av dagens rivningsraseri. Helt fantastisk miljö med 1700-talshus med fina dalamålningar på väggarna (konditoriet).

 

29 september, 2013 av Nisse

Sommararbeten på hösten

Allt som borde ha gjorts på sommaren blir det bråttom med nu på hösten – som vanligt måste man väl erkänna. ”Te lat fåår bråått opa löördaain” (Den late får bråttom på lördagen) som de gamla gubbarna brukade säja. Varje höst undrar man vad man egentligen gjorde under sommaren … Nåja, i år vet jag åtminstone en sak som fördröjde allting med en månad och det var tröskeländet.

Nu är tröskandet i alla fall undan och då börjar alla höstarbeten (och de sommararbeten som är ogjorda förstås).  Sprutandet tog en hel del tid i år eftersom jag körde över alla åkrar mot kvickrot efter fjolårets katastrofala misslyckande med sprutandet. Regnandet drog ut på tröskandet i fjol så att det blev alldeles för sent och inte fungerade alls. Men i år bet glyfosatet. Ovanligt nog var mulljordarna bättre (mindre kvickrot) än lerjordarna. Vanligen är det tvärtom. Kanske det berodde på torkan.

Sprutan skall rengöras och tömmas så pumpen inte fryser sönder. Tröskan skall likaså göras ren så gnagarna inte härjar i den (ett år var nästan alla ledningar avbitna). Och så skall allt byggande klaras av inför vintern. Flispannan har jag sotat men där finns ännu en hel del som borde repareras och förbättras. I går bytte jag ut en radiator inne i huset för att få mera värme i de rum som inte har kakelugnarna kvar. Huset är ett typiskt parstugehus med en ”stuvu” (stuga) i var ända och kammare i mitten. Förr byggde man fyrkantiga stugor och då det behövdes mera utrymme så byggde man två bredvid varandra som sedan byggdes ihop med en kammare i mitten.

Vårt hus är troligen byggt i början på 1800-talet men har ovanligt nog två rum i stället för den ”andra stugan” som vanligen var finstuga och oeldad största delen av vintern. Namnet Arstu (uttalas ”Aarstu”) kommer just från ”andra stugan” eller ”aadär stuvun” som det heter på fornskandinaviska. Men då kammaren mellan stugorna skulle värmas så murade man inte en tredje pipa utan kopplade ugnen till en av stugornas pipor med en liggande rökgång. Draget blev dåligt och det krånglade med sotandet så därför revs kakelugnarna i mitten av huset då vi fick centralvärme på 50-talet. Till all tur finns de kvar i bägge ändarna för vi eldar i dem varje vinter under den kallaste tiden.

Tanken var att kvickt byta ut radiatorn i mittenrummen men det gick förstås inte alls så enkelt. Den nya radiatorn var större (vilket ju var avsikten) och det blev en hel del jobb att få allting att passa. Det är alltid nån liten del som saknas och så måste man  åka till staden efter den. Men jag hade tur och hittade två av de klämringar som jag inte kommit ihåg att köpa då jag skaffade radiatorerna. Så nu är värmen på och radiatorn blir varm. Inte läcker den heller.

Det var förstås det kalla vädret som fick igång mej men så blev det varmare igen och jag måste stänga av värmen i hela huset – det blev alldeles för varmt. Vi är inte vana att gå halvnakna omkring i huset som man gör i staden. Langkaliisjen (långkalsongerna) får vänta ännu en tid. Förresten skulle vi kunna spara ett helt atomkraftverk om man lärde stadsborna att klä på sej så de kunde sänka temperaturen inomhus. Om vi har mer än 18 grader så storknar vi nästan. Det är praktiskt att klä på sej ordentligt då man hela tiden måste jobba utomhus. Håller man lägre temperatur inomhus så behöver man inte klä på och av sej hela tiden.

Det borde stiftas en lag att langkaliisjär är obligatoriska för alla. Det skulle minska energibehovet och den globala uppvärmingen radikalt.

 

4 augusti, 2013 av Nisse

Ved

Ved har på nytt blivit en viktig vara. På 60-talet då oljan kostade 11 penni litern (2 cent) så slutade många med vedeldning. Man byggde också hus med jättelika ”perspektivfönster” och struntade i allmänhet i hur mycket uppvärmning det behövdes. Men ingenting förblir vid det som är. Oljekris på oljekris drev upp priset på energi alldeles våldsamt och lättsinnigheten bestraffades hårt.

Nu har veden kommit på nytt och grannarna klyver ved för brinnkära livet och säljer til höger och vänster. Sommaren är den verkliga högsäsongen för nu skall veden torkas ifall man tänkt bränna den nästa vinter. Vi har väldigt litet vedhantering eftersom vi kör med flis (se Full fart på flisen) men litet bastuved behöver vi och så skall släkten ha ved. Så det blir att bygga vedlider i sommar (utom i Sverige där det byggs ”veeboo”).

I våras grävde jag grunden till vedlidret (se hur man bryter upp sten)och nu var det dags att slå upp själva huset. Det är ju ett enkelt bygge men litet tid tog det i alla fall. Virket kördes dit hemifrån eftersom jag nästan drunknar i virke och stockar som borde sågas. Med Logosolen fick jag till stånd någorlunda raka plankor och bräder som duger bra till vedlider.

DSCN2891

De första stockarna skall ställas in noggrant med vattenpass och så kollar man kryssmåtten ordentligt – alltså man mäter från hörn till hörn mellan alla hörn. De måste vara lika för annars blir huset vint och man har bekymmer hela vägen. Sedan reser man hörnstolparna och stagar dem grundligt åt två håll. Vattenpass och mått är viktigaste verktygen nu också.

DSCN2920

Sedan är det bara att slå ihop takstolarna och se till att de är likadan allihop. Jag lyckades få fel vinkel på den första (mätfel eller krokiga bräder) så jag måste senare slå kilar under tegelläkten. Men det lönade sej inte att göra om takstolen – speciellt som jag hade dåligt med virke. Först satte jag upp en ”takstol” vid ändväggen som kunde spikas direkt i stolparna: Den är gjord av vanliga bräder för väggen stöder den mycket bra.

DSCN2921

Därefter spikas de egentliga takstolarna och sätts upp. Bäst är att lyfta dem upp-och-ned utanpå väggbandet och sedan vända dem upp.

DSCN2922

Ett bräde utanpå takstolarna håller dem på plats medan man mäter och siktar noggrant så att spetsarna är i rät linje och höjden densamma överallt. Det var den inte för jag hade ganska dåligt virke med dimensioner som varierade en hel del. Men med lämpliga kompromisser och kilar så blev det hyfsat. Därefter fästes oljehärdad hård träfiberskiva (som kallas ”board” på modern ”svenska”) utanpå takstolarna innan man spikar fast läkten för takteglen. Det skall vara enkupigt gammalt tegel för att passa ihop med bastun (i bakgrunden till höger).

DSCN2937

Takteglet fick vi billigt från Mörtsjötorp söder om Eskilstuna. Det var också ett äventyr att köra den smala krokiga vägen dit. Precis då vi lastat takteglet och jag började köra hem så kom det en ordentlig regnskur. Hela veckan kom det skurar på eftermiddagarna men däremellan var det varmt och torrt så det gjorde inget. Sedan gällde det att rada upp teglet och såga av virket – i just den ordningen för handslaget taktegels storlek varierar så man kan inte räkna ut på förhand var man skall såga. Ganska fint blev det även om det ännu saknas vedärbräädär (vindskivor) i bägge ändarna.

DSCN2947

Vedlidret är lågt – vägghöjden bara 150 cm. Detta på grund av byggbestämmelserna för en friggebod får bara vara tre meter hög och jag vill absolut inte göra taket plattare.

Hela bygget började från det att hästmyror åt upp vårt nya bastugolv och man borde inte förvara halvrutten ved (all vår ved är rena skräpet) nära viktiga hus.  Så nu har hästmyrorna ett eget hus och hålls hoppeligen borta från de andra husen.

Hemma i Hindersby väntar ett annat vedlidersbygge vid den gamla ladan. Där skall vi förvara ved för halva släkten och för oss själva. Logosolen blev nämligen placerad utanför det gamla vedlidret och vedbacken städades och är numera sågbacke. Systemet är inte riktigt utfunderat än men jag tänkte mej ved på pallar som man kör hem med traktorn an efter som de behövs. Men vi får se hur det blir …