Fjärrunderhåll (problem)

Jag skulle så gärna ha skrivit om mitt fina fjärrunderhåll ifråga om flispannan men det gick i putten. Det var bråttom att få igång fjärrstyrningen till flistvinnaren förrän vi åkte till Sverige för en vecka sedan. Och då gav förstås ackun till flislarmet upp. Inget ovanligt och jag hade redan förberett mej på att byta den ynkliga lilla biten till en ordentlig bilackumulator. Det gjorde jag men inte började det fungera. Så jag bråkade med eländet så länge att jag inte hann få igång fjärrstyrningen.

Sedan på söndagen så gick strömmen på grund av blåsten. Då var vi redan i Medåker men brorsan var i Hindersby och kunde tända i pannan efter strömavbrottet. Det var i grevens tid för eldboet höll på att fyllas med flis. I vanliga fall hade jag kunnat stänga matningen över nätet men nu var styrningen kopplad till samma acku och fungerade inte.

Givetvis kraschade fibernätet också men brorsonen som sysslar med datateknik kunde starta upp det på nytt. En nätdel hade i alla fall gått sönder så litet reparationer finns ännu att göra bara jag får reservdelar. Men är det inte typiskt att allt går fint i flera år och så fort man åker utomlands så blir det problem med allt … Tur i oturen var att det fanns folk på plats som kunde fixa det värsta.

Med kameran i pannrummet kunde jag följa med vad där hände:

pannrum_vlcsnap-2014-12-20-11h28m29s829

Genom fönstret kan man se flisen.

Nåja, då vi kommit hem och jag började se på elektroniken i lugn och ro så märkte jag att enda felet var att jag hade för bråttom då jag skulle återställa alarmet. Allt fungerade fint då jag tryckt på knappen.

I alla fall visade resan på nödvändigheten att kunna stänga av pannan över nätet. Om inte brorsan hade varit i Hindersby så hade vi hittat flismataren utanför väggen då vi kommit hem. Och kanske jag borde fundera på automatisk tändning också.

Litet värmearbeten har jag ännu kvar. En del slingor har dålig cirkulation så jag måste koppla dem till vattenledningen och spola med 10 bars tryck. I värsta fall måste batteriventilerna montera bort och göras rena. Det gjorde jag i stuvun och där är cirkulationen bra.

Sedan blir det äntligen skogsarbete (först utmed åkerlaggarna) för nu skall det bli kallt ! Hoppas bara på mycket litet snö.

 

Flisomrörare – andra försöket

Den första flisomröraren som jag byggde misslyckades nesligen så nu gör jag ett nytt försök. I första versionen använde jag samma metod som i fabriksbyggda silos. Men det är ju en helt dum princip. Där skall en bladfjäder i bottnen svepa ned flisen i tratten. Problemet är bara  att det är alldeles för tungt. Det behövs grymt stora och dyra vinkelväxlar och en stor elmotor. Min lilla vinkelväxel orkade inte alls.

Så då började jag tänka. Flis är ju lätt men bildar mycket hårda hopar. Så om man bokstavligen vänder upp och ned på alltihop och sätter omröraren OVANFÖR hopen i stället så blir det mycket lättare. Och i går byggde jag Omvända Röraren i System LS (Lat och Snål).

DSCN4456

Motorn med vinkelväxel roterar röret ungefär ett varv per sekund. Jag använder kasserade sågklingor från bandsågen. De är tillräckligt mjuka så de böjer sej undan då man fyller på större mängder flis men fjädrar tillbaka och för ned ett och annat fliskorn i mataren. Men det behövs inte många flisbitar per varv då röret roterar tusentals varv på en timme. Det här är ännu en prototyp för att kolla om hela principen fungerar. Och det tycks den göra. Fast visst skall det göras en hel del justeringar ännu.

Röret är lagrat i motsatta väggen och sitter fast med en snabbkoppling (av egen konstruktion) så det är lätt att ta bort. Själva röret är ett s.k. trafikmärkesrör på 60 mm med relativt tunna väggar men stadigt och välgalvaniserat. Samma som jag byggde grundpålar av till växthuset.

DSCN4458

Som gammal ingenjör så vet jag att grunden för allt ingenjörsarbete är att kopiera. Onödigt att hela tiden uppfinna hjulet på nytt. Men alltid lönar det sej inte som just i det här fallet. Kopierandet ligger i ryggmärgen på en gammal ingenjör (under teknologtiden kallade vi det “att proja”) och först då kopierandet inte fungerar så börjar man tänka. Människan strävar ju alltid att undvika att tänka så långt det är möjligt (och litet till).

Om nån vill knycka principen så är det fritt fram för alla men den får inte patenteras. Patentering är ett av de värsta hindren för all teknisk utveckling. Gärna får man förstås meddela att man använder NOR-principen (Nisses Omvända Rörare).

 

Värme

Det är inte att förvåna sej över att man på hösten arbetar med värmesystemet men i år har det blivit ovanligt mycket. Först fick jag bygga om i huset efter branden och hela slingan i stugan måste bytas förutom att boilern fick nya rör. Dessutom byggde jag om flismataren och kapade flisskruven. Sedan måste ännu Ribackstuvun kopplas in eftersom det gamla systemet där revs bort i remonten. Det gick långt över en månad allt som allt för att få igång värmen överallt.

Efter mycket planerande och skruvande fick jag värmen till Ribackan inkopplad. Jag har säkert lindat ett hundratal rörändar och nipplar. Problemet var bara att det inte cirkulerade och det blev snabbt klart varför då jag insåg att jag klåpat riktigt grundligt och kopplat stigaren till returen. Jag såg inte alls efter utan tog  för givet att stigaren var till vänster. Men den var till höger …

Så gick det två dagar till för att grunna ut hur jag skulle ändra för att få det att fungera. Nåja, en dag gick att städa så att jag skulle hitta lämpliga rörstumpar. Då hittade jag också en hammare och en murslev som länge varit borta :-). Efter att ha gängat ena rörändan på de nya rören så skruvade jag ihop eländet på nytt och under över alla under – det fungerade.

DSCN4403

Det grova röret med kulventil med rött handtag är stigaren (det varma vattnet från pannan) och det med blått handtag är returen. Och nu är alltså pumpen och stigaren till höger. Tre slingor är inkopplade: källaren, sovrummen och stuvun men det finns ännu tre lediga anslutningar. Två skall användas för golvvärme (de nya rören till höger) men de är ännu inte inkopplade. Varmvattnet har också en intressant koppling i kringelkrokarna till höger. Men just nu finns det inget varmvatten alls för först måste jag koppla in boilern. Den gamla är borttagen och ingen sörjer den.

Lägg märke till att det finns kulventiler och stängare överallt. Ibland två efter varandra. Allt för att det skall gå lätt att ändra i kopplingen utan att tömma hela systemet. Jag har efter 35 års  rördragande kommit fram till att det aldrig finns för många stängare så jag sätter in mer och mer. Det är ett billigt sätt att spara arbete senare.  Eller tidigare. Nu kunde jag stänga huvudventilerna och byta kopplingen utan att tömma vattnet vare sig i pannan eller radiatorerna. Det var inte många deciliter vatten jag behövde tappa ur.

Den grå kabeln som hänger på rören är för det blivande mät- och styrsystemet som liksom torken och pannrummet kommer på Internet så man kan övervaka och styra varifrån som helst.

Det finns en hel del jobb kvar än, men värmen fungerar och jag rusar vidare till nästa projekt som är byte av de eldfasta teglen i gjutjärnskaminerna som skall ge extra värme under de få dagar som vi har -25 grader eller kallare. Jag hämtade eldfasta tegel från Borgå idag för 3 euro stycket så nu gäller det bara att få upp de rostiga muttrarna i kaminernas lock så man kan rada in de nya teglen. Men det lär hålla kring noll grader ännu följande tiodygnsperiod så jag hinner väl få dem klara …

 

Varm höst

Visst är det bra att hösten varit så varm. Jag har byggt om flismataren och värmen var avstängd i tre dygn.. I våras brast skruven och då svetsade jag ihop den provisoriskt men nu satte jag in en ny del i tratten där tallrikarna hade slitit på gängorna ganska ordentligt. Tallrikarna finns för att röra om flisen som annars bildar valv väldigt lätt.

Samtidigt kortade jag av skruven en halv meter. Då jag planerade flislagret så hade vi ännu inte den nya stora frontlastaren så det blev att bygga om och anpassa litet. Öppningen förstorades också så att den stora snöskopan skulle vara lättare att använda. Härtills har man varit tvungen att sikta rätt på fem centimeter när och det var besvärligt speciellt då man fick solen rakt i ögonen och flisdammet skymde sikten.  Nu är öppningen 170×300 cm så nu borde det gå lätt att  fylla på.

DSCN4326

Litet harmade det nog att behöva skära av skruven som jag hade skarvat mycket ordentligt med en axel från MF165:ans framhjulspindel. Jag har en hel drös av dem på lager för de var för svaga och brast regelbundet vid vårharvningen (det tog slut då jag monterade in en framaxel från en MF185 som är betydligt kraftigare).

Röret måste förstås också kortas av och det var inget problem annat än att flänsen måste svetsas på precis i rät vinkel. Sist och slutligen gick det mest tid åt att försiktigt skilja åt och kapa delarna – ihopsvetsandet gick ganska snabbt.

DSCN4330

Acetylenet tog förstås slut men jag har reservflaskor så det ordnade sej. Man måste ha dubbla flaskor (egna) eftersom det ibland tar nån månad att få påfyllning. Gasföretagen tycker inte alls om sådana som har egna flaskor. Jag hade en tid hyrflaskor men det blev otroligt dyrt så de får hålla sina hyrflaskor.

Nu var det inte bara att montera tillbaka skruven utan hela matartratten måste förstås flyttas en halv meter. Så det blev att bygga om bottnen i flislagret. Det var också nödvändigt för då man kippar skopan så hamnade flishopen utanför tratten och allt måste skyfflas för hand. Nu blir det mindre handarbete. Det första försöket till omrörare blev till ingenting och det gäller att hitta på nånting bättre. Jag har en vinkelväxel från den gamla flismataren som jag tänkte använda för att få ned flisen i tratten. Flis är lätt men den är tung att flytta om man gör det på fel sätt. På något sätt fastnar flisbitarna ihop så det är inte så lätta att röra om en hop.

Nu är i alla fall flismataren ombyggd och luckan förstorad så vi klarar väl värmen i vinter. Det får gärna vara varmt ännu litet till för jag måste gräva ett dike för vattnet från taket och sätta upp en takränna så man kan fylla på fastän det regnar litet. Torr flis tål duggregn utan problem men om det häller ned från det stora taket på ladugården så är det inte så bra.

DSCN4344

Ein möördandi hita

Visst har det varit hett förut i juli men det här börjar ta priset. Nu är jag igen som åsnan mellan två hötappar för vi har flisat och nu torkar minsann flisen effektivt. Jag mätte över tio graders skillnad mellan inkommande och utgående luft vilket betyder att en massa fukt tagits upp av torkluften. Den blir nämligen kallare ju mer fukt den tar upp. Vanligen är skillnaden under fem grader.

Men hettan håller på att ta livet av oss. Vi var i förrgår till Billnäs Byggnadsapotek för att hämta tapeter och färg till stuvun. Givetvis fungerade inte kylaggregatet i bilen så hjärnan höll på att koka hos oss. Det gick ännu an på morgonen då vi åkte dit men på eftermiddagen var det outhärdligt trots en massa pauser och kalla drycker. Vi borde förstås ha gått in i en mataffär där det är så kallt att man måste ha rock på sej. Men det hann vi inte.

Vi var faktiskt till IKEA för att köpa lådskåp till diskbordet även om vi båda är sura på firmans stil. Efter mycket irrande (som IKEA helt avsiktligt tvingar folk till) så lyckades vi köpa två bänkskåp med lådor. Annars bra men det saknades två lådfronter 40×40 cm som försäljaren sa att vi skall beställa via näthandeln. Jo, pyttsan, då jag kollade så var det omöjligt och man uppmanades att ta kontakt med personalen på varuhuset … Vi blev alltså grundlurade och jag måste väl skruva fast en spånskiva i lådan och måla den. Inte vackert men nånting måste där finnas.

För övrigt börjar nu det mesta vara införskaffat och nästa vecka skall skåpen skruvas fast. Just nu bygger jag imkanalen från köksfläkten. I går då jag skulle såga fibercementskivor (med diamantskiva på vinkelslipen) så var solen så stickande het att jag måste gå in och dricka en massa saft. Först på kvällen gick det att såga skivorna.

Den nya imkanalen kommer att byggas så brandsäker att det är det sista som brinner upp ifall huset tar eld nån gång på nytt. Bara stålprofiler, fibercement och bergull.

Det går inte bra med arbetet, nej. Hettan gör att man blir extremt argsint och otålig. Hammaren flyger och ämbaren sparkas då nånting inte går rätt första gången. Nu börjar jag förstå de gummor på Hopenbackan som före storskiftet kom i strid med varandra då en en sa att  “Nå, nu fåår he böri regn för vi haar tårhööe inn” (Nu får det börja regna för vi har höet in). Men det hade grannen inte så de blev så i krig att de inte talade med varandra till dödedagar. Jag inser nu att det måste ha varit en lika het julidag som idag – det förklarar allting.

Vi fick nog nån sorts värmeslag i förrgår för gårdagen blev inte till nånting. Dagens Nyheter hade en artikel om “Så dödar hettan”. Då temperaturen är över +27 grader längre än tre dagar i följd så ökar dödligheten betydligt. SMHI har också värmevarning klass 2.

Jag orkar inte höra på folk som jamsar om hur underbart det är med värmen. Menar de faktiskt det eller är det bara på modet att säja så ? För mej som tydligen är besläktad med eskimåerna är hettan  hemsk. Inget under att helvetet framställs som en mycket varm plats.

Juli: Flyghavre, flis och byggande

Min semestermånad går i allmänhet till att svära över mygg och brömsar i flyghavreåkern, att skyffla flis så svetten rinner i strida strömmar och att bygga, bygga och bygga. Men även om arbetena återkommer varje år så är åren minsann inte likadana. I år sprutade jag 20 hektar mot flyghavre och visst minskade plockandet men tyvärr misslyckades sprutningen mitt på den värsta flyghavreåkern. Möjligen för att sprutspåren inte ännu fungerar med den nya såmaskinen.

Det var inte så stor fläck men det blev 20 sopsäckar i alla fall. Flyghavren grodde bra i år på grund av regnandet och det var bra för då tog sprutandet bort en hel del kärnor.  Nyttan såg man direkt på den fläck där sprutandet misslyckades. Många år försökte vi få bort flyghavren med att plocka men det är svårt.  Ett stort problem  var elledningarna. Man såg bra att nya fläckar kom under ledningarna så det var fåglarna som spred den. Men nu är stolparna borta och kablarna nedgrävda så nu skall vi försöka få bort flyghavren på allvar. Översvämningarna gjorde tidigare att plockandet kändes tröstlöst men översvämningarna har också nästa försvunnit eftersom ån rensades. Kvar finns ännu älgarna – och möjligen vildsvinen ?

Jag bränner flyghavren i pannan men det går långsamt och så vill den bli för varm i det här vädret. Grön flyghavre brinner ju inte så jag måste ha torr flis inmatad hela tiden. Flyghavrens grobarhet förstörs vid ca. + 70 grader så den behöver inte direkt brännas men det är lättast så.

Flisandet blev också litet annorlunda i år. Då jag planerade den nya torken så köpte jag skivor för höga luckor (125 cm) men då jag byggde så verkade de för stora och jag sågade itu dem. Det var dumt för flisen rinner inte som säden utan den tornar upp sej allt högre då man försöker skuffa ned den i flislagret. Jag använde den stora Zetorn som är så tung att jag inte alls märkte att jag skuffade ut hela väggen med luckor och allt. Den var visserligen lätt byggd med hårdkartong men det blev att bygga om alltihop nu.

DSCN3898

Här är de nya luckorna på plats. Det skall vara rejäla hål för att få ut flisen för den rinner inte. Höjden på de nya luckorna är 110 cm och det behövs. En del av hålet som jag körde upp i fjol är ännu inte lappad. För att öppna luckorna använder jag ett system av block och flätad polyesterlina. Den är stark och smidig medan en del plastlinor blir styva i köld. Ända sedan 1975 har jag byggt luckor och linor för att öppna dem  så jag börjar snart vara specialist på området. Men de nya luckorna blev så stora och tunga att jag måste byta gångjärn till kraftigare doningar. Presenningen framför flislagrets öppning är också tung så där har jag en vinsch med vev. Den enklaste och billigaste varianten klarade ändå inte tyngden så nu köpte jag en ny med ordentlig utväxling.

Nu är första flisningen klar och torkar. Det blev så mycket att det lönar sej att torka i två omgångar. Ett problem var att de nya stora maskinerna inte riktigt ryms mellan flishopen och torken så nästa vinter måste jag flytta flishopen en meter utåt. Det är inte heller så lätt för den ligger vid en sluttning och kan rasa ned helt och hållet i värsta fall. Tills vidare har flisaren kommit med nya maskiner varje år så det har blivit ändringar hela tiden men så småningom skall väl systemet börja fungera. Men fort går det …

DSCN3922

I år blev det mycket litet byggande utomhus. På grund av branden så har jag sysslat med inomhusarbete i närmare tre månader. Nu är i alla fall det mesta avklarat och det sista större byggprojektet är imkanalen från den nya köksfläkten. Den skall byggas av stålrörsprofiler och fibercementskivor. Inne i den finns rör av stålplåt som brandisoleras med bergull. Till yttermera visso har jag satt in ett brandspjäll som stänger då temperaturen går över +72 grader så nu skall det inte gå någon eld genom rören. Det gamla ventilationssystemet från 1980 var ju rena katastrofen eftersom det spred elden och röken till halva huset. Aluminiumrören smalt dessutom i hettan. Den som har ett gammalt rörsystem från köksfläkten borde bygga om det illa kvickt. Det är bland det farligaste som finns i huset. Här har bestämmelserna skärpts ordentligt och för en gångs skull riktigt av god orsak. Bränder på spisen är nämligen mycket vanliga och för ens egen skull lönar det sej att bygga om. Förrän nånting händer …

DSCN3923

På bilden syns fjädern som stänger spjället. Mässingsskruven till höger håller det öppet men den är känslig för temperatur och släpper då det blir för varmt. Sedan kan det vara bra att akta fingrarna då man ställer in den. Jag har plåster på pekfingret som bevisar det :-). Fjädern är stark och stänger spjället snabbt. Kunde jag konstatera. Dyr grunka men enligt min mening värd pengarna. Man vill INTE ha rör som sprider eld och rök …

I dag skall vi åka till Billnäs till Byggnadsapoteket för att köpa tapeter och målfärg. Jag har efter 60 års byggande blivit extremt misstänksam mot vanliga bygg- och färgbutiker. De säljer bara skräp som förstör huset. Plastfärger som får det att mögla och ruttna. Jag litar inte ett smack på tillverkarnas “linolje”färger utan åker heller 150 km till en specialbutik som har färger från en liten tillverkare som fått äran att restaurera Versailles i Paris efter hård kvalitetskontroll. Dessa färger är inte ens nämnvärt dyrare.

Men det allra värsta med ombyggnaden är valet av tapeter. Vi har kollat in mängder med provbitar men de har alla avvikit från katalogernas färger så mycket att nu åker vi för att se på alla tapeterna i verkligheten. Vi får hoppas att vi kan komma överens om en tapet för den skall snart limmas upp. På tisdag kommer den nya spisen och köksfläkten. Men det kan löna sej att välja noggrannt för det har visat sej att det inte blir omtapetserat de närmaste 34 åren. Då vi kan flytta in i stuvun på nytt så blir det bråttom att renovera alla uthusen och där finns mycket jobb i många år.