Etikett: Växtodling

Leverans

Och så har då Rapiden kommit. Den kom med ett jättelångt släp och lyftes av på gårdsplanen där den står och väntar på att snön skall smälta så man kommer in genom dörrarna. Allt gick bra även om vi måste ha lyftbilen att dra släpet åt sidan så att transportbilen kunde svänga.

Nedan en serie bilder från avlastandet:

Första bilden visar jättesläpet – hälften hade räckt till för Rapiden. På andra bilden lyfter vi upp den och över lastbilen. Tredje bilden visar Rapiden underifrån -troligen enda gången jag får se den ur det perspektivet. Och på sista bilden har vi den säkert nere på marken.

Så är det bara att vänta på att den blir varmare och betydligt mindre snö. Den skall nog in i verkstaden och bytas litet delar före vårbruket. Intressant nog är den smalare än den gamla såmaskinen som har hjulen utanför lådorna och ännu lyftcylindrar mellan lådan och hjulen.

Det var annars den dyraste maskin jag köpt – inte ens Belarusen var lika dyr. Och då var priset bara en fjärdedel av en ny Rapid.

Vårbruket börjar brännas

Inte kan man säja att ”vårbruket börjar brännas” men så känns det nu. Jag pratade just med transportfirman och Uppsala Lantmän och i morgon lastas Rapiden (såmaskinen) och på torsdag skall den lyftas av här på Bos-Sestu gårdsplan. Ganska bra tid för jorden är ännu frusen men den värsta snön är borta. Och så har jag hela april att gå igenom den och kolla allting. Jag får nya såbillar så de gamla skall bytas ut.

Den Rapid jag köpte är förstås gammal (1992) men nästan 20 år yngre än den nuvarande. Det är en helt ny generation eftersom Rapiden är en direktsåmaskin. Den nuvarande hade mest billarna i luften om det fanns mycket kokor på åkern.  Och så är lådorna för utsäde och gödsel ungefär fem gånger större. Det är ingen liten maskin så man får se om Zetorn klarar av den. Om det blir att köra med halvtomma lådor och billarna i luften så blir det tvunget att skaffa en större traktor.

Direktsådd har jag inte tänkt börja med eftersom den hos oss blir alltför sen. Åkrarna torkar inte upp i tid om man inte kör ett varv över dem med fjäderharven på våren. Men mindre jordbearbetning har jag tänkt utföra i alla fall. Kanske en gång tallriksharv på hösten och lätt fjäderharvning på våren – men man får se hur det fungerar. Våra lerjordar är inte så lätta att odla. Och så beror det förstås på årets väder i hög grad.

Tidigare har jag kört med frässådd, dvs. jag har haft en fräs framför såmaskinen. Det har fungerat bra – och också varit nödvändigt på grund av den gamla såmaskinens känslighet för kokor. Fräsen slår sönder dem ganska bra. Man måste bara ha tålamod att inte köra i alltför fuktig jord. Eftersom såmaskinen kommer genast efter fräsen så hinner jorden inte torka alls som vid skild harvning.

Men i fjol märkte jag att fräsens pinnar slitits ned riktigt grundligt. De har minsann varit bra för inte en enda pinne har brustit fastän jag kört i jordfasta stenar så att både fräs och traktorn har hoppat. Verkligen otroligt segt material i pinnarna. Men nu borde jag byta alla pinnar på grund av slitaget. Det gör jag ju inte för fräsen blir pensionerad till potatislandet nu då jag börjar köra med Rapiden. Jag har räknat att fräsen är ny men den börjar vara omkring 20 år redan.

I alla fall blir det ett annorlunda vårbruk i år – nästan lika stor förändring som då vi sålde kossorna 1975 och började odla vete och korn.

Hoppigt värre för vetepriset

Först brakade vetepriset nedåt efter kriserna i Japan och Nordafrika men sedan gick det upp igen och är nu kring 230 euro/ton i Paris. Men 175 euro i Finland. Skillnaden på 50-60 euro verkar hålla i sej och det är på tok för mycket.

I agrimoney.com analyseras läget hit och dit men senast påstod IGC  (International Grains Council) att spannmålslagren inte kommer att öka ens med en skörd som är rekordstor för efterfrågan ökar också. Hur det går i verkligheten är sedan en helt annan sak.

Här kan man inget göra annat än försöka anpassa sej. Här gäller enbart finländska priser och det ser ut så att det finns för mycket vete i Finland så jag ökar inte på vetesådden och köper inte heller mera dyr gödsel.  Även om priserna stigit från de helt hopplösa bottennoteringarna i fjol våras så gäller det fortfarande att se till att utgifterna inte ökar.

Oljeväxtodlandet lär knappast öka efter förra sommarens katastrofskörd. Jag hörde att rypsskörden på de värst torkdrabbade åkrarna var omkring 300-400 kg/ha. Då hjälper det inte att priset var litet högre.

Att åka på en blåsning

Idag såg vädret lovande ut och Jonas och jag satsade på att åka på en blåsning. Det handlade om rybsleveransen som inte blev av i början av veckan, där rybsen skulle blåsas in i köparens lager med transportfläkt.

Jonas åkte i förväg, riggade upp utrustningen och började suga upp rybsen. Till sin förvåning märke han att fläkten nog drog in varan men inget kom ut i andra ändan. Sånt känns lite olycksbådande. Det visade sig att det kommit vatten in i utmatningen och vingarna hade frusit fast. Inget hade gått sönder eftersom maskinen bara slirat på drivremmen, men det tog ju en stund att tina upp isen med värmeblåsare. (Den här gången blev alltså t.o.m. fläkten blåst!) Därefter gick återstoden av blåsandet bra, så rybsen är nu efter en del störningar äntligen levererad.

Att rybsen såldes till en ekomjölkgård är en hälsosam påminnelse om hur viktig mjölkproduktionen faktiskt är för det finska jordbruket. I de flesta regioner i Svenskfinland är mjölken på tillbakagång och korna blir färre och färre, vilket gör att många av oss tänker sig att mjölken inte kanske längre är så viktig som den var förr. Faktum är dock att mjölkproduktionen fortfarande med god marginal är den absolut största grenen inom vårt jordbruk och något av en ryggrad i verksamheten. T.ex. idag var vi tre gårdar som levererade rybs till den här mjölkgården, så visst är också vi tre beroende av en fungerande mjölkproduktion trots att ingen av oss har mjölkkor.

Med andra ord är det också möjligt att du om du om nån månad dricker inhemsk ekomjölk konsumerar en mikroskopisk del av den rybs jag odlade i somras. Hoppas det smakar. 🙂

Ständig förändring

En sak som fungerar precis på samma sätt sommar som vinter är att vädret kan svänga dagsprogrammet totalt. Idag hade Jonas och jag tänkt leverera varsitt rybsparti som vi sålt till en lokal ekomjölkproducent och vi skulle dessutom blåsa upp rybsen i hans lagringssilo med vår gemensamma transportfläkt. Planen var att Jonas skulle åka iväg niotiden och jag skulle följa efter nån timme senare.

Redan från morgonen kom snö och snöblandat regn om vartannat och niotiden hade vi ett riktigt tätt snöfall. Att börja blåsa rybs i det läget är att be om problem. Eftersom arbetet i huvudsak skulle ske under bar himmel är risken att vi hade blött ner rybsen rätt stor vilket skulle ha lett till mögel senare i vår. Vädret såg dessutom inte ut att bli bättre senare på dagen, så vi fick blåsa av det hela.

I stället blev det en servicedag med oljebyte i traktorn och lite småfix. Eftersom varken Jonas eller jag hade nåt akut jobb inplanerat passade vi på eftermiddagen på att göra lite kalkyler och beräkningar för nästa säsongs odling. Kontentan blev att det för min del ser ut att bli rybs och havre i avsaluodlingen. Egentligen hade vete varit bättre än havre, men dels är de åkrar där vetet i så fall skulle hamna inte riktigt lämpade för ändamålet och dels är jag lite för feg för att odla två grödor med lång växttid. Så i nuläget lutar det mot havre och rybs, men det hinner ändra många gånger innan såmaskinen åker ut 2011.

Vi brukar göra lite prognoser och beräkningar varje år och intressant nog blir slutsatserna alltid lite olika. I fjol var korn klart bättre än havre och året innan var ärter ett gott alternativ till rybs. I år var rybs kung och kornet jumbo. Fast då är det skäl att komma ihåg det som Nisse brukar påpeka, nämligen att man inte ens vid sådden vet vad som kommer att vara mest lönsamt till hösten. Så lite gambling är det ändå alltid.

Vinter och växtodling

Vintern är inget passivt mellanskede mellan odlingssäsongerna. I viss mån skapar den faktiskt grundförutsättningarna för nästa års odling.

Kölden som knäpper i knutarna är egentligen finemang för växterna. Det finns en hel del skadegörare och sjukdomar som helt enkelt inte når upp till våra breddgrader p.g.a. de stränga vintrarna. En rejäl köldknäpp är alltså tämligen välkommen.

Snön fungerar som ett isoleringsmedel vilket kan vara till både för- och nackdel, beroende på omständigheterna. En svinkall vinter med lite snö kan tjälen tränga djupt ner i marken vilket försenar vårbruket. Ett rejält snötäcke hindrar tjälen från att gå på djupet. Å andra sidan är tjäle i viss mån önskvärd, eftersom den spränger sönder marken och faktiskt luckrar en aning, åtminstone på vissa jordarter.

Att få ett tjockt snötäcke på otjälad mark kan vara till skada för de grödor som skall övervintra, t.ex. fodervallar och råg. Marken är fortfarande varm och snön bildar ett isolerande täcke ovanpå den, vilket gör att det mellan markytan och snön bildas ett tunt luftskikt där klimatet är varmt och väldigt fuktigt. Resultatet blir att att svamp och mögel frodas och det kan i värsta fall totalt förstöra en hel åker. Om det här är nåt problem beror förstås på gårdens verksamhet. Odlar man endast vårsådda växter som korn, havre eller rybs spelar det ingen roll alls, det är endast fleråriga grödor som kan drabbas.

Ur Pedersöre-perspektiv ser årets vinter hygglig ut. Snön kom tidigt, men marken har hunnit frysa så mögelrisken är rätt liten och snömängden är så här långt tillräcklig för att hålla tjälen på en normal nivå. Exempelvis i södra Sverige är man mer bekymrade, enligt en artikel i ATL.

Hursomhelst är det här ju inget man kan göra något åt, vädret rår vi trots allt inte på. Egentligen är just det här väderberoendet en del av det intressanta med jordbruket. Det handlar om att göra det bästa av de rådande förutsättningar och anpassa sitt spel till de kort man råkat få på handen.