Ett varv med harven

I princip behöver jag inte harva mer men då grannarna harvade och sådde så måste jag ta ett varv runt åkrarna med den gamla fjäderharven bara för att kolla. Jo, det går att köra – i år har det torkat upp väldigt jämnt. Nä, det blir inga kokor. I själva verket blev det såbädd direkt på mulljorden. Men jag har en åker där jag skopat ut en vall så där måste jag köra med harven bara för att jämna ut bättre. I höstas körde jag alltså allting med tallriksharven – inget är plöjt. Nästa problem är att få en tallriksharv som ger jämnare resultat. Den arbetar nog tillräckligt bra men lämnar fåror och vallar.

Nu väntar jag bara på den nya traktorn som kommer i morgon. Rapiden hade fem hjul sönder – två av dem var gamla och det såg jag redan då jag köpte den. Men tre andra hade innerslangen sönder. Möjligen på grund av att man inte kommer åt att mäta lufttrycket utan att skruva bort vartannat hjul ! Det är nog en klar konstruktionsmiss.  Å andra sidan är det lätt att skruva bort dem.

 

Sådden nästan klar – i Medåker

Som vanligt så åkte vi till Medåker (nära Arboga) i slutet på april. De är alltid före oss så man blir så där lämpligt nervös då man ser att de sår de sista åkrarna. Vädret var torrt och varmt (+22 grader) så man tyckte sommaren hade kommit.

Åkern runt huset var sådd men Lars-Erik som odlar där körde med harv och såmaskin på de andra åkrarna. Vi aktade oss att störa för det torkade upp alldeles förskräckligt fort så han hade bråttom. De är ofta ett par veckor – ibland en månad före oss med vårsådden.

Den lilla björken vid vägen hade redan stora löv men hemma i Hindersby har ”vårsåddsbjörken” inte ens mössöron. Vi har alltså en speciell björk på gårdsplanen som är litet senare än de andra och då den får löv så skall utsädet i jorden. Då vi kom hem i går så såg vi att det inte var någon brådska. Redan i Åbotrakten låg det snö på åkrarna. Våra lerjordar är också ganska kalla och värms långsamt upp.

Jag sitter och försöker betala traktorn men Aktias datasystem ger bara ”Systemfel – 5301” och i värsta fall måste jag åka till bankens kontor i Lovisa i morgon bitti. Inte skulle man idas för så mycket bekvämare är nog nätbanken.

För övrigt så har jag fått den vanliga vårförkylningen men det är ju bra att den kommer före sådden och inte just då man har mest bråttom. Bilen gick inte genom besiktningen. Den är så gammal att det skall bytas litet kungsbultar och stag här och där. Nu gäller det bara att få in stödansökan. Jag har ännu inte bestämt mej hur jag skall göra med viltåkrarna. Jag måste antagligen så vete för det börjar bli nödvändigt att spruta mot kvickroten och det får man inte göra på viltåkrar. Jag har den erfarenheten att kvickrot på mullåkrar skall sprutas bums på fläcken – annars blir de helt omöjliga.

Två av ringarna på välterhjulen på Rapiden var helt sönder och det verkar vara svårt att hitta rätt dimensioner  men jag litar på byns reparationsexpert som dessutom importerar däck själv. Innan allting är ihopskruvat så börjar det säkert bli dags för vårsådd här också om det inte kommer mycket regn på helgen förstås.

 

 

Klimpsoppa och vårblommor

I går hade vi den traditionella klimpsoppsmiddagen på Hemborg i Hindersby (vanligen kallad Lokaaln). Om nån inte vet vad det är så handlar det om köttsoppa med klimpar (vetemjöl och russin tror jag).  En gammal traditionell rätt.

 

 

Här samlas folk från när och fjärran – nuvarande och tidigare hindersbyggar och folk från grannbyarna. Och ungdomsföreningen som sköter om Hemborg får ett välbehövligt tillskott i kassan i dessa dyrelektricitetstider. Man träffar folk och diskuterar viktiga och mindre viktiga saker.

 

Och så har de förutom klimpsoppan också god ”bussoppå” (plommomkräm med vispgrädde). Men till slut blir man tvungen att åka hem i alla fall – annars får man gå då familjen tar bilen. En promenad på tre kilometer är ju inget men just nu är vägarna isbanor och benbrott är inget roligt. Våren har försiktigt börjat men snödrivorna är ännu tjocka och det är rått och kallt. Det står en massa ämbar med fina blommor på verandan men de är för tidigt ute och ser lite dystra och slokande ut.

 

 

 

Leverans

Och så har då Rapiden kommit. Den kom med ett jättelångt släp och lyftes av på gårdsplanen där den står och väntar på att snön skall smälta så man kommer in genom dörrarna. Allt gick bra även om vi måste ha lyftbilen att dra släpet åt sidan så att transportbilen kunde svänga.

Nedan en serie bilder från avlastandet:

Första bilden visar jättesläpet – hälften hade räckt till för Rapiden. På andra bilden lyfter vi upp den och över lastbilen. Tredje bilden visar Rapiden underifrån -troligen enda gången jag får se den ur det perspektivet. Och på sista bilden har vi den säkert nere på marken.

Så är det bara att vänta på att den blir varmare och betydligt mindre snö. Den skall nog in i verkstaden och bytas litet delar före vårbruket. Intressant nog är den smalare än den gamla såmaskinen som har hjulen utanför lådorna och ännu lyftcylindrar mellan lådan och hjulen.

Det var annars den dyraste maskin jag köpt – inte ens Belarusen var lika dyr. Och då var priset bara en fjärdedel av en ny Rapid.

Vårbruket börjar brännas

Inte kan man säja att ”vårbruket börjar brännas” men så känns det nu. Jag pratade just med transportfirman och Uppsala Lantmän och i morgon lastas Rapiden (såmaskinen) och på torsdag skall den lyftas av här på Bos-Sestu gårdsplan. Ganska bra tid för jorden är ännu frusen men den värsta snön är borta. Och så har jag hela april att gå igenom den och kolla allting. Jag får nya såbillar så de gamla skall bytas ut.

Den Rapid jag köpte är förstås gammal (1992) men nästan 20 år yngre än den nuvarande. Det är en helt ny generation eftersom Rapiden är en direktsåmaskin. Den nuvarande hade mest billarna i luften om det fanns mycket kokor på åkern.  Och så är lådorna för utsäde och gödsel ungefär fem gånger större. Det är ingen liten maskin så man får se om Zetorn klarar av den. Om det blir att köra med halvtomma lådor och billarna i luften så blir det tvunget att skaffa en större traktor.

Direktsådd har jag inte tänkt börja med eftersom den hos oss blir alltför sen. Åkrarna torkar inte upp i tid om man inte kör ett varv över dem med fjäderharven på våren. Men mindre jordbearbetning har jag tänkt utföra i alla fall. Kanske en gång tallriksharv på hösten och lätt fjäderharvning på våren – men man får se hur det fungerar. Våra lerjordar är inte så lätta att odla. Och så beror det förstås på årets väder i hög grad.

Tidigare har jag kört med frässådd, dvs. jag har haft en fräs framför såmaskinen. Det har fungerat bra – och också varit nödvändigt på grund av den gamla såmaskinens känslighet för kokor. Fräsen slår sönder dem ganska bra. Man måste bara ha tålamod att inte köra i alltför fuktig jord. Eftersom såmaskinen kommer genast efter fräsen så hinner jorden inte torka alls som vid skild harvning.

Men i fjol märkte jag att fräsens pinnar slitits ned riktigt grundligt. De har minsann varit bra för inte en enda pinne har brustit fastän jag kört i jordfasta stenar så att både fräs och traktorn har hoppat. Verkligen otroligt segt material i pinnarna. Men nu borde jag byta alla pinnar på grund av slitaget. Det gör jag ju inte för fräsen blir pensionerad till potatislandet nu då jag börjar köra med Rapiden. Jag har räknat att fräsen är ny men den börjar vara omkring 20 år redan.

I alla fall blir det ett annorlunda vårbruk i år – nästan lika stor förändring som då vi sålde kossorna 1975 och började odla vete och korn.

Hoppigt värre för vetepriset

Först brakade vetepriset nedåt efter kriserna i Japan och Nordafrika men sedan gick det upp igen och är nu kring 230 euro/ton i Paris. Men 175 euro i Finland. Skillnaden på 50-60 euro verkar hålla i sej och det är på tok för mycket.

I agrimoney.com analyseras läget hit och dit men senast påstod IGC  (International Grains Council) att spannmålslagren inte kommer att öka ens med en skörd som är rekordstor för efterfrågan ökar också. Hur det går i verkligheten är sedan en helt annan sak.

Här kan man inget göra annat än försöka anpassa sej. Här gäller enbart finländska priser och det ser ut så att det finns för mycket vete i Finland så jag ökar inte på vetesådden och köper inte heller mera dyr gödsel.  Även om priserna stigit från de helt hopplösa bottennoteringarna i fjol våras så gäller det fortfarande att se till att utgifterna inte ökar.

Oljeväxtodlandet lär knappast öka efter förra sommarens katastrofskörd. Jag hörde att rypsskörden på de värst torkdrabbade åkrarna var omkring 300-400 kg/ha. Då hjälper det inte att priset var litet högre.