Växtodling – Sida 25

De första hektarerna tröskade: sorgligt …

I dag körde jag in sex hektar vete. Det var inget problem alls utan jag körde så fort tröskan gick (på tvåan). Ingen liggväxt, torrt och fint. Men det gick bara bra därför att skörden var så dålig. Jag kan inte ge exakta siffror men det kom ungefär 50-60 % av en medelgod skörd.

På mullen gick det ännu an men på andra sidan vägen där det är lera så var det närmast missväxt. Till all evinnerlig tur hade jag satt det mesta av lerjordarna i gröngödslingsvall och viltåker. Det var ganska onödigt att sprida gödsel på leran i år – på grund av torkan kunde inte vetet ta upp gödseln.

Kvaliteten vet jag ännu inte mycket om men vetekornen var ganska små. Vetet var inte alls så torrt som jag hade väntat mej utan närmare 20 %. Det är inte direkt plaskvått men kräver nog ordentlig torkning.

Tja, det var den sommaren. Inget att hänga i julgranen precis. Det är dumt att gnälla över stora lager – nu kommer de att behövas.

Nåjaa, nu fungerar det!

Nu har vi då fått vår ”nya” tröska igång. Gamlingen (360an) skötte nog sitt riktigt bra, ända till i går morse då den vägrade starta. Som tur var servicemannen och fixade den andra tröskan, så på eftermiddagen var det bara att köra!

Då vi inte har desto mera åker och spannmål, har vi ingen tork. Tidigare då vi ännu hade djur odlade vi mestadels havre. Den torkade vi hos bekanta, t.ex. hos min frabror. Vi har inte heller några egentliga lagringsutrymmen, så vi har aldrig kunnat förvara och vänta på högre pris för den säd vi ska sälja. Visserligen har vi ett par silon i en gammal ria samt några sädlåror ( vet inte om de heter så på riktigt) i bodan, men med tanke på hur arbetsamt det är att få säden dit och bort därifrån, är det ingen idé att lagra någon försäljningsspannmål där.
Så nu gör vi så att jag kör säden direkt från åkern till en tork som finns i Ylike (nära Borgå).De torkar säden och en lantbruksfirma köper och hämtar säden direkt därifrån. Det blir nog en hel del körande längs med landsvägen, men då det nu är frågan om högst tre lass så lönare det sig nog.
Vad nu sen bilisterna tycker om att ha traktorer med tunga sädlass framför sig, är sen en helt annan sak. För min egen del (och ganska många andras)kan jag säga att jag nog ger väg åt snabbare fordon så fort det bara går och är tryggt att göra det.
Så, om ni ser en Zetor med ett rött släp någonstans mellan Kabböle och Ylike, så vet ni vem som sitter bakom ratten. 🙂

Trotjänaren i bruk – än(nu) en (sista?) gång

Efter att jag senast skrev ett inlägg har det lite strulat till sig. Vi fick inte ens första åkern tröskad, fören en remskiva gick i klyv på vår ”nya” tröska. Nå, maskiner går sönder och sannolikheten att en maskin som har stått i fem år inte skulle göra det, är nog ganska liten. Så vi var förberedda på det. Montören har ganska brått den här tiden på året, (tydligen är det många som får sina tröskor sönder 😉 )så han kom idag på morgonen. Allt verkade bra, enda tills han märkte att man från lagret hade skickat fel reservdel! Så han kommer i morgon på nytt.

Då var det bara att försöka få igång vår gamla trotjänare, Sampo 360. Hör och häpna; den startade! Lite gles är den, men den fungerar. 🙂

Nu är vagnen nästan full, så kanske, bara kanske, jag i morgon kan köra första lasset till torken!

Panik (som vanligt)

I början på sommaren trodde man att skörden skulle bli sen. Så jag planerade in en massa byggarbeten som jag tänkte att jag skulle hinna med riktigt bra. Men så blev det den hetaste sommaren på hundra år och värmesumman (som bestämmer när säden är mogen) var hög redan i mitten på augusti och vetet färdigt att tröskas. Vanligen går det till slutet av augusti eller september.

Då dessutom sådden krånglade och blev försenad och dieselmotorn blev för varm på grund av hettan så var det färdigt för panik. Dessutom blev det sent med försäljningen av fjolårsvetet på grund av att vetepriserna började stiga. Inte för att det är något speciellt med panik – det brukar det nästan alltid bli. Den bättre hälften fnyser åt mina tidtabeller och tycker att jag är alldeles för optimistisk. Och det kan hon ha rätt i. Men då det finns så mycket som borde göras.

Då jag rev ändan på huvudkanalen i den gamla torken för att bygga ihop med den nya så var det nån vecka som vi inte hade någon tork alls. Nu är den nya kanalen färdig så långt att det går att få tryck i den gamla torken. Nedan en bild

Huvudkanalen är två meter hög och luckorna över en meter. De gamla kallufttorkarna byggdes med alldeles för små luftkanaler och fungerade därför dåligt så 1975 då jag planerade den här torken så bestämde jag mej för att göra riktigt stora luftkanaler. Då luften strömmar fort så blir det nämligen tryckfall. Och det har fungerat. Jag förberedde tilläggsvärme men den har aldrig behövt kopplas till. Och så fick jag ju (litet i misstag) solvärme från det stora plåttaket.

På bilden syns de snören jag använder för att öppna luckorna. Man kan gå utanpå huvudkanalen och öppna och stänga luckor väldigt enkelt. Fast om det är tryck i huvudkanalen så orkar man inte öppna luckorna. De kläms fast med hundra kilos tryck. Fläktarna har också luckor så jag kan ha på bara en del av dem. Då fläkten startar så blåser den upp luckan.

Nu är torken 24 meter lång och sju meter bred med åtta lårar. Det blir mycket spring till fläktarna så jag satte in fjärrstyrning både uppe och nere (med 24 volts spänning). Det fungerar utmärkt utom då åskan bränner dioder och kondensatorer. Det kostar inget att byta dem eftersom jag har en massa elektronikskrot som jag plockar delar ifrån – men det tar tid. Det nya 1-ledarsystemet för mätning skall utvidgas till styrning av fläktarna – bara jag nu hinner. Då kan jag sitta i Sverige och kolla in fukthalt och temperatur och sätta på och stänga fläktarna via nätet …

Nu gäller det bara att tömma torken och tröska in den nya skörden förrän regnen kommer. På tisdag lär det bli regn – om det nu orkar ända hit. Tillsvidare har allt regnat slut förrän det kommit hit och vi har bara haft ett enda regn sedan början av juli ! Inte mycket att tröska alltså.

Andra skörden rullar på

Den här veckan började vi med min andra ensilageskörd. Vi inledde slåttern på måndag och igår körde vi igång med balningen. Pappa har kört slåtterkrossen vilket underlättar avsevärt, då jag inte behöver vara på två ställen samtidigt.

Strulet med nätlindningen som jag nämnde i samband med halmskörden fortsätte gäcka mej också i ensilagebalningen. Jag justerade nätlindningen av och an och var tillsist rätt så bortkollrad. En annan jordbrukare som kör med samma märke på balaren som jag sa en gång att det är en väldigt enkel och lättförståelig maskin, man behöver inte vara ingenjör för att förstå hur den fungerar. Däremot vore en schaman bra att ha till hands när man jobbar med nätlindningen, och igår på eftermiddagen hade jag nästan varit beredda att instämma. Då hade jag äntligen fått lindningen att sluta krångla, men jag körde med en inställning som jag vet att absolut inte skall fungera under några som helst omständigheter… Jag har hört om en massa mer eller mindre underliga trick för att få nätet att löpa som det skall. Till de intressantare hör att hälla potatismjöl eller matolja på valsarna, men jag nöjde mej med en rejäl urstädning och lite magisk brygd (rostskyddsmedel) och tamejkatten om inte nätet började löpa igen.

Vädret är kanonbra för ensilering och gräset torkar rasande bra för att vara augusti. De som inlett tröskningen är också glada över vädret, spannmålen är väldigt torr och det sänker torkningskostnaderna och -tiden vilket ju är trevligt.

Bekämpning inför sådd

Eftersom vi inte är en ekogård, använder vi oss av kemisk bekämpning. Detta innebär att vi besprutar växtbestånden såväl mot insekter, sjukdomar och ogräs. Dessutom avslutar vi en vall genom besprutning.
Det har vi gjort nu. Vallen besprutades igår och nu är det bara att vänta att medlet har sin inverkan. Därefter plöjer, harvar och sår vi skiftet. Ett annat skifte som också ska förnyas, kommer vi att så direkt, utan någon markbearbetning.