I dag började vi harva. Det är ojämnt och på leran låg det vissa ställen vatten i groparna men på mulljorden mot bäcken var det ganska torrt.
Det gick bara inte att vänta mera. Med närmare +30 grader i skuggan så torkar det snabbt. Huvudsaken just nu är att jämna åkrarna så att fukten blir någorlunda jämnt fördelad.
Ur led är vädret. Från vinterkyla till extrem hetta på några dagar. Här börjar termometern gå upp mot 30 grader ! Det är ganska ovanligt före sådden och jag fasar för hur man skall överleva i glashytten för jag har inga kylaggregat i mina traktorer. En ynklig fläkt ändrar inte på mycket.
Väderleksprognosen lovar fortsatt hetta i tio dygn och den viktigaste raden är inte mer regnmängden utan molnigheten. I stekhettan är varje litet moln som för en stund skymmer solen en verklig lisa för både kropp och själ. Någon ynka millimeter regn torkar bort direkt och hinner knappt väta ned ytan.
Det är inte bra att ytan torkar för snabbt för då gror utsädet dåligt. Helst vill jag ha en litet svalare vår – men ifråga om vädret så hjälper det inte att vilja. Prognosen lovar litet regn men jag tror inte det blir nånting av det – utom ifall det kommer mer åska och det är inte alls bra det heller.
Om det här fortsätter så kommer man att livligt kunna föreställa sej hur det känns att rida på kamel under Saharas obarmhärtigt brännande sol.
Åska har aldrig varit trevligt men med dagens elektronik är det ofta en halv katastrof. Ju snabbare elektroniken blir desto lättare går den sönder. De “åskskydd” som man sätter i en kontakt är mest strunt. För att man skall få ordentligt åskskydd måste man ha ett grovskydd i elstolpen, ett mellanskydd i elcentralen och finskydd för varje apparat. Och de skall vara ordentligt jordade. Att sätta ett åskskydd i en ojordad kontakt är helt bortkastat.
Försäkringarna är ett annat problem. Även om man har “åskförsäkring” så bör man läsa det finstilta. Om det står att det måste synas att åskan bränt apparaten så är försäkringen helt värdelös för vanligen går elektroniken sönder utan att nånting syns utanpå. Ganska sällan slår åskan ned så att den direkt bränner sönder elektroniken.
I natt klockan halv ett söndrade åskan vårt datanät så hela förmiddagen gick till att reparera det. Hoppeligen blev det inte större skador men jag måste byta en växel.
Växeln är den svarta lådan längst uppe. De vita panelerna är där kablarna kopplas.
Tur i oturen var att åskvädret kom före sådden och inte mitt i den (men det kan ju komma fler åskväder …).
Ja, det är frågan som blivit bekant här på bloggen den senaste tiden. Vi kom igår till Kabböle med Antte, jag är fortfarande hit men Antte åkte hem redan idag. Han svetsade bl.a. på harven, så att “frun kan börja vårbruka”, som han själv uttryckte det. Frun skulle ju som hemskt gärna göra det, men då man inte blir klok på åkrarna i år! En teg kan vara riktigt torr, följande ganska våt och på den tredje så står det vatten.
Veta nu sen, men fem dygns prognosen utlovade uppehåll och varmt. Som det nu ser ut så har vi tänkt börja på lördagen, förutsatt att det faktiskt torkar i morgon. Åtminstone skulle man då på lördagen kunna harva över åkrarna så mycket att torkandet skulle bli jämnare.
I morgon måste jag i alla fall åka in till stan och skaffa bl.a. några spetsar till harven. Om inte åskan, som för tillfället bullrar ute på sjön, kommer upp så börjar papsen högst antagligen med att sprida konstgödsel på våra vallar. Vi har ännu också lite oplöjt, så eventuellt fotsätter jag med det då jag kommer hem från stan.
Det här är alltså planen, återstår att se hur det blir! 🙂
Karaktär är en vara som någon gärna kunde börja sälja i lösvikt. Fortsätter våren så här kommer jag att behöva åtskilliga kg mera än jag har i mej själv.
Jag genomgår ungefär liknande våndor som Kalle gjorde för en knapp vecka sedan. Just nu visar termometern 20 grader och vädret känns snarare som försommar än vår. Det gör också att börjar rycka i vårbruksnerverna och en liten pirrande känsla av brådska börjar infinna sig. Förnuftsmässigt vet jag att det inte är nån orsak att ha bråttom med starten. Jag skall odla korn och rybs i år. Kornet har den kortaste växttiden av våra spannmålsslag så det hinner garanterat bli klart och rybsen skall absolut sås i varm mark, ju varmare desto snabbare blir utvecklingen. Dessutom ger en liten fördröjning i vårbestyren ogräset mer tid att växa till sig vilket minskar ogräsförekomsten senare i sommar och den effekten blir ännu större nu när ogräset får ett sånt fenomenalt väder att gotta sig i. Alla fakta talar för att fortsätta ta det lugnt. T.o.m. de konventionella odlarna i nejden väntar, då borde jag ha förstånd till det samma.
Känslomässigt minns jag däremot alla vårar man fått välja mellan att endera så i för kall jord eller så för sent, “det rätta läget” infann sig aldrig. Skulle man köra nu skulle det i bästa fall bli både tidig sådd och sådd i varm jord och det är ju bara för underbart. Likaså skulle det vara skönt att kunna nicka när andra bönder kommande år talar om 2010 som “den där våren vi sådde såååå tidigt”. Tidigare sådd ger i princip högre skörd, visserligen inte alltid men i princip funkar det så. Och tänk om det börjar regna nästa vecka och sen slutar det inte förrän i juni. Vilken kanonchans jag gått miste om i så fall.
Men tillsvidare regerar förnuftet. Jag har inga grödor som måste sås tidigt, fördröjning minskar ogräset och på mina mullrika mojordar är det inte lika livsviktigt att ta till vara vårfukten som på många andra jordarter. Jag skall skriva upp den här förra meningen på ett papper, stoppa det i fickan och ta fram det när jag börjar vackla i tron. Vi väntar, vi väntar…
Solen skiner och trastarna skränar men det är tyst i byn och åkrarna är tomma. Nu gäller det att hålla i sej och inte börja köra för det är vått ännu:
Nog har vi plattland här också. Vi är i sista utlöparen av den stora Pockar-slätten på bägge sidor om riksväg 6. Men visst finns det en hel del stenbackar.
Korta prognosen hotar med litet regn i natt men avdunstningsprognosen är negativ enbart för söndagen. Med sol och blåst så torkar det nog.
