Den värsta dagen / Kungen har abdikerat

Jag kunde inte bestämma mig för rubrik så jag tog båda.

Det är kväll. Det är oktober och jag är trött i huvudet. Faktiskt i resten av kroppen också. Om man undantar såna saker som sjukdom och död och bara håller sig till det bondementala tror jag faktiskt att denna dag är den värsta jag upplevt.

Vi tar det från början.

Det har inte undgått någon att hösten har varit problematisk. Regnet och senheten har gett upphov till många och långa torktimmar. Allt mitt korn har legat på runt 30% vid skörd och det ger en torktid på ca 15 timmar. Dålig lönsamhet javisst, men vad gör man. Det går liksom inte att vänta ut tiden mera heller när vi befinner oss i månad 10.

I går kväll när jag gick över gården noterade jag att att torken lät fel. Utmatarna hade stannat någon gång under dagen och hela systemet hade slagit i störning. Ingen panik, man söker upp felet, byter kanske en propp, startar om och går vidare i livet.

Trodde jag.

Det gick inte att få igång utmatarna på något sätt eller annat, så jag ringde torkkompanjonen och vi började demontera de nyssnämnda. Felet kunde ganska snart lokaliseras till växellådan eller elmotorn som driver den. Bra så, det betydde att det kunde varit värre.

Trodde jag.

Demontering av växellådan gav vid handen att ett lager i elmotorn skurit fast, det var tre kulor kvar i lagret. Alltså handlade det om införskaffande av en ny elmotor.

DSC_0073

Denna dag började med ett besök hos elmotorgurun på orten som tyvärr kunde berätta att statorn (det hade brunnit ett fält också) inte fanns i hyllan, men skulle komma i morgon. Alltså ingen tork idag, men i morgon. Nåja, det måste väl gå för sig.

En timme senare får jag telefonsamtalet men inte vill ha i detta läge. Det finns ingen tillgänglig reservdel att få tag på. Inga problem, jag konsulterar Anttifabriken, dom har lösta alla mina problem hittills, så gör dom nog med detta också

Trodde jag.

Telefonsamtalet till Antti var mer än nedslående, det var rent av bottenlöst bedrövligt. Företaget som haft en eftermarknad som inte haft dess like och som med ett samtal löst alla problem bara genom att plocka fram ritningarna till min tork meddelade nu kort att man inte längre befattar sig med torkar byggda före 1994. Att ens försöka fråga om växellådan var helt meningslöst för figuren i andra ändan var lika intresserad av gamla torkar som jag av en lokal fotbollsmatch.

Kungen av eftermarknaden har alltså abdikerat.

Sen började ett intensivt ringande till de mest märkliga företag i Finland gällande statorer, alla med samma nedslående resultat. Ett företag som hette Halikon Sähköhuolto var nära att lyckas men det föll på bultantalet i elmotorn.

Nu började det mentala förfallet plus att det började regna. En spannmålstork som inte fungerar är en sak, men en tork full med våt säd (32%) där inte utmatarna vill samarbeta; det är läge för bekymmer, stora bekymmer.

Problemet är alltså att man ju nog kan tömma elementet via elevatorn, men pga dåligt fall på röret går det inte att köra ut våt säd ur min tork, ett litet men naggande gott konstruktionsfel.

När man står där, en kall dag i oktober, det blåser och kommer ett snett regn. Torken är full med våt säd och på åkern är det 15 ha kvar, och tankarna snurrar runt en reservdel som kanske inte ens går att få, då känner man sig som ensammast i världen kan jag lova.

I någon slags panik eller vad det nu kallas började jag såga sönder väggen på torken för att kunna ändra fallet på röret och köra ut säden på backen, bara för det enda jag hade i huvudet var att få bort den ut torken. Hann bara nästan börja innan jag fick telefonsamtalet som räddade resten av dagen. Min torkkompanjon hade kommit på ett sätt att få den gamla statorn reparerad och efter det tog det mindre än två timmar innan torken mullrade igång igen. De första kornen nere i bottnen hade hunnit börja gro så den verkliga katastrofen hade nog varit närmare än jag förstod när jag trodde den var nära.

Slutet gott, men inte riktigt allting gott för detta med Anttis upphörda eftermarknad bekymrar mig rejält. Visserligen fick jag telefonnumret till en pensionerad torkmästare och han förstod nog mitt problem, men kunde tyvärr inte lösa det.

Så nån fler sån här dag vill inte jag ha. Never.

 

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

6 reaktioner till “Den värsta dagen / Kungen har abdikerat”

  1. Det där med reservdelar till gamla prylar (och nya !) är faktiskt ett riktigt stort problem. Det kan hända att man måste skaff nytt bara på grund av att någon reservdel inte mera finns. Och det börjar bli allt vanligare …

    Jag har börjat köpa maskiner enligt tillgången på reservdelar. Det har mindre betydelse om en maskin är världens bästa om man inte får reservdelar !

  2. Hur bär du dig åt för att bilda dig en uppfattning om vilka delar som kan finnas om 10-20 år. Där tycker jag problemet ligger

  3. Jo, det är problematiskt men jag siktar på gamla maskiner som har oberoende reservdelstillverkare och då är det sådana som har sålts i stora mängder och av så god kvalitet att de ännu används – typ MF165. Nu är dessa ofta ganska små och svaga jämfört med dagens monstermaskiner men jag behöver inte direkt de största monstren heller. Jag köper hellre en litet äldre maskin som är ordentligt testad än det allra nyaste som kanske ännu har barnsjukdomar. Det passar också bra i min skrotlinje :-). Maskinerna behöver inte vara vanliga i Finland. I dagens Internetsamhälle räcker det med att de är vanliga någonstans.

  4. Det var ju väldigt illa att Antti har slutat befatta sig med äldre torkar. Denna service har de ju tidigare skött väldigt bra.
    Hade just tänkt skriva att jag har en gammal Antti-tork som jag inte längre använder. Tror att min motor är likadan som din så 200 km norrut skulle det ha funnits en motor. Den är dock inte riktigt i skick. Det knakar lite i den och den känns onödigt varm när den är i drift men du har ju löst problemet nu….

  5. Tänkte också föreslå att en annons på exempelvis Findit kan lösa ett sånt här problem. Problemet är ju som sagt tiden i ett dylikt fall, med torken full av rå säd kan man inte vänta länge. Annars ser motorn och växeln ut att vara av standardtyp, borde gå att få från vilken växelleverantör som helst (ex SEW ), men som sagt, med viss leveranstid.

  6. Du har mitt varma medlidande! Det finns sådana dagar ibland. För tre år sedan började tröskningsdagen med “magafari”, blåbärssoppa och skorpor och en försvarlig mängd toapapper med i hytten. Därefter när jag skulle hem och byta torksats så lade bromsarna av på tröskan. Hade 0-bromsar när jag kom hem och tack vare att handbromsen är på skilt system så ändade jag inte upp i slaskdiket! Sannolikheten för läckage i båda sidornas bromscylindrar inom en och samma halvtimme tror jag är mindre än 7 rätt på lotto.
    Ringde montör och gick till torken där röda lampan brann. Ringde kusinen med växthus som har x-antal Oilonbrännare igång. Vi skruvade halva natten tills vi noterade att axeln till pumpen var av. Till all lycka hade splinesen klarat sig så vi lindade cirka 10 varv silvertejp (vilket för övrigt som övriga bloggläsare säkert noterat är torkägarens bästa vän!) runt axeln och fick igång. Konstaterade åt kusinen att nu är det
    bara elevatorn som inte har jäklats när vi hade färdigt. Följande morgon när jag gick till torken så spottade
    elevatorn ut säd i ett litet hål. Ringde kusinen och berättade att nu är det komplett och fick till svar “gå in och så tar du fram bibeln så ska du se att där står, Herren prövar blott, han ej förskjuter!” Har själv en Jaakko tork, men eftersom gamla elevatorn blev mer än utsliten så bytte jag till en 75-tons Antti för 12-13 år sedan. Nu är den lappad också lite över allt med gamla innerslangar och silvertejp. Låter illa om kontorskillarna har tagit över och tydligen räknar med att de kan förlita sig på den gamla regeln att de inte behöver tillhandahålla reservdelar till mer än 10 år gamla grejor. När Antti-fabriken köpte upp Jaakko så fortsatte de att hålla delar och till och med nytillverka, men det är tydligen andra vindar som blåser nu. Illa!

Kommentarer är stängda.