…på andra sidan elstängslet, i alla fall om där ingen el finns! Vid en av våra beteshagar hade batteriet nämligen sagt upp kontraktet. Så här års brukar djuren vara rätt så nyfikna av sig och rymma från hagarna. Om de en gång kommer ut från hagen, brukar de nog också göra eller i alla fall pröva att göra det på nytt.
Så hade de gjort nu också. På lördagen var först en kviga på rymmen. Hon gick nog riktigt lätt in tillbaka i hagen. Då det inte gick någon el i stängslet, tog Antte batteriet hem, servade det lite och förde det tillbaka. Tydligen var batteriet ändå slut, för idag var igen två kvigor utanför och stängslet utan el.
Vi beslöt oss för att ta hem kvigorna och flytta ihop dem med sinkorna. En kviga rymde under transporten, men tur för oss sprang den rakt in i en hage med andra kvigor. 🙂 För övrigt gick flytten riktigt bra, de sprang snällt framför mönkkärin.
Nu har vi då djur ute på endast två beten, vilket underlättar utfodringen. Så här på hösten börjar det inte finnas så hemskt mycket gräs för dem att äta, så de får också balar. Halm-, hö- och ensilage om vartandra. Nu får vi då hoppas att de hålls på rätt sida av stängslet, i alla fall finns det el i detta! 😉
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Ni har det bra som bor på en holme. Då våra kvigor rymde så måste vi söka igenom en av södra Finlands största skogar för att hitta dem …
Nästan varje sommar var det kvigor som blev alldeles förvildade i våra trakter då de rymde och det vara ett grymt sökande efter dem. Hade man tur så sökte de sej till andra kvigor i hagarna. Vi lärde oss att umgås mycket med dem så de inte blev folkrädda. Och en del vara så folkkära att de kom då man visade sej …