Månad: februari 2011

Matkorg

Under året som gått har jag funderat en del kring närmat, ekomat och om att det borde finnas en lokal marknadskanal för den typen av produkter. Med tiden kom jag fram till att det var en intressant nisch i princip, men inte för mej specifikt. Jag skrinlade mina planer och hoppades att nån annan skulle starta en sån kanal istället för mej. Och nu verkar det ha hänt!

I Munsala (som ligger i den lyckliga staden Nykarleby) finns en bybutik vid namn M-boden. Bybutikerna har det inte lätt idag och allt fler tvingas lägga ner verksamheten p.g.a. konkurrensen från de stora marketarna. M-boden satsade därför på att nischa sig och valde intressant nog att fokusera på ekoprodukter. Ett ganska djärvt drag, men det verkar ha fungerat. Redan förra julen vallfärdade kunder från Vasa och Jakobstad till Munsala för att få köpa ekologisk julskinka. Nu tar man ett steg till och börjar sälja en sk. ekolåda på distans. Kunderna får beställa ekoprodukter från en lista, butikspersonalen plockar ihop varorna och kunden får hämta dem från en ”utlämningspunkt” i Jakobstad några dagar senare. Jämfört med mina planer på att själv göra det här har ju butiken helt andra förutsättningar. Man har redan kylutrymmen, transportbilar och andra saker jag hade varit tvungen att skaffa om jag satsat på motsvarande verksamhet.

Dels gillar jag förstås att man valt att nischa sig på eko, men framförallt att det här verkar vara en framgångrik väg för en liten butik på landet. Små enheter är flexibla och kan anpassa sig snabbare än de stora kolosserna. Stort kanske är vacker, men litet är inte fy skam det heller.

Vetepriset över 275 euro/ton

I går slutade Parisbörsen på 275:50 euro/ton för vete. Det är ingenting som direkt påverkar oss – först då priserna i Finland stiger har det betydelse. Och vi är 60 euro under Parisbörsens pris. Men visst är det trevligare att priserna stiger för det ger förhoppningar om att de i något skede måste höjas också i Finland. Men det är en bit kvar till 600 euro/ton som vi hade i slutet på 80-talet.

Traktorbluff

I dag fredag är det Landsbygdens Folk-dag. Det är av naturliga skäl en tidning som lusläses hos oss. Och vi får därtill två exemplar så vi behöver inte slåss om tidningen.

Då man funderar på ny traktor så sticker förstås rubriken ”Akta er för billiga traktorer och maskiner på nätet !” i ögonen. Det handlar om skojare som säljer obefintliga maskiner billigt. Dessutom påstår de sej vara representanter för gamla stabila företag. Men man får aldrig någon maskin.

Jag köper en massa över nätet men hämtar alltid varan personligen och betalar först då jag sett vad jag får. Det är enligt min mening helt nödvändigt oberoende av om något annonseras ut i tidningen eller på nätet. Möjligen kan man använda ett s.k. spärrkonto där pengarna är låsta tills både köpare och säljare ger tillstånd att pengarna går vidare. Att betala i blindo är ren blåögdhet.

Nåja, jag har faktiskt betalat 20 kronor för en gammal nyckel på en auktion på nätet. I sådana fall orkar man inte börja med spärrkonton. Och tillsvidare har det fungerat bra. Egentligen är det otroligt hur mycket hederligt folk det finns. Fastän den officiella moralen numera tycks gå ut på ”pokarboons elfte buud: Skrap ååt de påjtji så haar du” (Pockarbons elfte bud: Skrap åt dej pojke så har du!).

Så om ni ser en ganska ny traktor billigt på nätet så är det bäst att åka dit för att se på den alldeles själv. Och kontakta myndigheterna för att kolla registreringen och skriva ordentligt köpebrev och kolla legitimation. Helst ha halva byn att ställa upp som köpevittnen.

Det är inget fel på att köpa över nätet men visst bör man vara lika försiktig som vanligt. Bara en enda gång har någon försökt lura mej och det var i Helsingfors då jag skulle köpa en begagnad Lada. Den var mycket fin utanpå men säljaren blev litet flat då jag drog fram en pappskiva och kröp under bilen. Där såg man tydligt att det var en krockbil som hade blivit litet uppiffad på ytan. Nåja, jag sökte inte efter en krockbil så saken var klar med en gång.

Östnyländsk förstärkning

Idag hämtade vi hem den nyaste östnyländska förstärkningen till gården, Svedmark Hosianna. Fastän vi inte aktivt har sökt efter kokalvar som är till salu (tjurkalvarna till trots), så kunde vi inte motstå detta erbjudande.

Hosianna är en liljendalbo, med intressant härstamning. Hennes far är Facet och hennes morfar Peterslund. Hon är en stor och fin kalv, som är född i slutet av december. Då vi köper in nya djur, också om vi säljer, måste det tas salmonella prov på det aktuella djuret. Detta görs genom att skicka ett gödselprov för analysering. Alla kräver inte detta, men i.o.m. att vi har gjort ett s.k. hälsovårdsavtal så måste vi ha detta i skick.

Ännu är det tidigt att säga hurudan mjölkko Hosianna blir, men hon har alla förutsättningar för att bli både långlivad och högproducerande. Hon uppfyller alltså de mål vi satt på aveln. I korthet kan man säga att vi vill ha kor med god exteriör, god mjölkbarhet och hålls friska. Oberoende om vi i framtiden kommer att sätta in en robot i ladugården eller inte, så är dessa mål som underlättar vårt arbete. En ko med hållbar exteriör, som ger snabbt ner sin mjölk är alltid en större fröjd att mjölka än en sådan ko som har lite mjölk som man ska ”pina” ut från ett juver som nästan släpar i marken. En sådan ko torde Hosianna inte ändå bli. 😉

Resan gick riktigt bra, hon stod i bilen och tittade på omgivningen. En stund sov hon för att sedan, ungefär i St.Karins, börja muua och fundera hur lång väg det ännu är kvar. Nu har vi henne i en ensambox, bara för att hon ska vänja sig med oss och sin nya omgivning. Hon är väldigt pigg och hela tiden på alerten, så hon kommer nog att klara sig riktigt bra! 🙂

Byråkrati i framkant

Onsdag. Semester. Kurs

På onsdagen förbrukade jag en semesterdag. Den dagen hölls dock inte på något flashigt rekreationscenter utan på Yrkesskolan i Närpes för att uppdatera sprutförarpappren. Detta är något som vi som sprider bekämpningsmedel själva måste göra vart femte år och inget ont i det, att uppdatera kunskapsbasen skadar aldrig. Speciellt inte om ämnet är intressant och det tycker jag det är.

Första halvan var halvintressant, det var dels gammal skåpmat men också lite nya saker. Det finns alltid aha-upplevelser att inhämta fast man anser sig vara gammal och van.

Andra halvan handlade mer konkret om val av odlingstekniker och bekämpningmedel och den var riktigt intressant. Bland annat var det en nyhet för mig att snärjmåra är en sådan terrorist i spannmålen att den kan sänka lönsamheten med upp till 110 euro/ha, att jämföra med tex flyghavrens blygsamma 41 euro/ha. Jag som alltid trott att snärjmåran bara varit en liten småbuse och alltid trott att svinmållan har varit den riktiga ganstern. Så var inte fallet.

Efter kursen körde tyvärr den positiva inställningen i diket. Eftersom ELY-centralen per automatik betraktar oss bönder som fifflare och banditer så fick ingen börja fylla i deltagarlistan före en timme innan kursslut. Detta med motiveringen att man annars kunde smita efter ifyllandet. Vi var 84 personer på kursen. Det går 60 minuter på en timme. För att den ekvationen skulle ha nått sitt mål hade varje kotte varit tvungen att fylla i sina lägenhetsuppgifter på 43,5 sekunder. Riktigt så går det inte till.

Föreläsaren avslutade kursen prick 16.00. Jag kom åt att fylla i mina uppgifter klockan16.45. Då var ca 10 personer kvar i salen.

Bra jobbat ELY!

Hästliniment

Ibland behövs det en ordentlig hästkur. Till exempel då man sträcker en muskel – vanligen i ryggen. Men i år så har djup snö och kvisthopar gjort att jag sträckt en muskel i skånkan (skinkan) på ena bakbenet. Det går bra att röra sej på plan mark men då man faller genom en hop kvistar på djup snö så börjar det vara svårt att krångla sej upp.

Så det var dags för hästliniment. Tyvärr så är det gamla goda hästlinimentet numera förbjudet eftersom det innehöll ”dopingmedel”.  Men effektivt var det – det brände ordentligt. Nutida liniment är bara vatten.

Gårdagen gick till kontorsarbete och – trots ryggen – snöarbete. Sjuk skånka eller inte – snön var blid och måste bort framför dörrarna förrän det blev kallt.

I dag sitter jag på producentförbundets generationsväxlingsdag vid Ring III. Och skriver blogg på smartmobilen. Man måste följa med alla ändringar i reglerna – speciellt skatter.