Oanvänd ”garderings” utrustning

För några år sedan, jag tror det var 2008 var en fruktansvärd skördesäsong. Det var vått. Allting var blött och risken att köra in tröskan på åkern var stor. Första gången var det lätt att dra upp den, men andra gången visste vi inte riktigt i vilken ända vi skulle dra. Var vågar man sätta fast vajern, så att inte något skulle gå sönder? Tröskan satt djupt 🙁  som man brukar säga in till axeln. Allternativet var att dra sakta genom att koppla fast i bakaxeln på tröskan eller att börja gräva sig fram under tröskan till framaxel, för att kunna koppla fast den där :o. Den gången tog vi risken och kopplade fast den i bakaxeln och drog sakta efter några försök var den uppe.

Efter denna gång bestämde vi oss att gardera oss för sådana här situationer. Därför kopplade vi fast en vajer färdigt i framändan av tröskan som får hänga där för säkerhets skull 🙂 I år kom den ej heller i användning och det var jag mycket glad över. Tröskningssäsongen är över, vimpeln är halad och höstbearbetningen kan påbörjas.

Mammas lilla hjälpreda

Sommaren har blivit höst och då är det dags att ta den tredje och sista vallskörden för i år. Mängdmässigt blir det en riktigt hyffsad skörd, men de återkommande regnskurarna gör det lite besvärligt att få bort gräset från åkrarna. Nu har de lovat uppehåll i ett par dagar framöver, så vi får hoppas att det stämmer!

En del av gräset har vi redan fått balat. Eftersom vi har en sådan balare som balar och lindar allt i ett, betyder det att man måste åka omkring på åkern och samla ihop balarna som balaren ”spottar” ut. Här i veckan var det då äntligen dags för min och Kalles balfångan-premiär. 🙂

Kalle tog det lugnt, först tittade han nyfiket omkring sig och sedan somnade han. Han tog en liten tupplur på en knapp timme och efter det blev det en fältlunch varpå man igen kunde sitta lugnt i sin bilsitter och leka med sina leksaker 😀

Halm

Ja, tack! Halm vill jag ha, det tycker jag om. Av min lilla åkerplätt med havre kommer det inte så mycket halm, men desto viktigare är det att få in det lilla som är, och gärna torr. Halm är så rysligt bra som strö. Torv och spån vill jag inte ha. Det är dyrt, fastnar i ullen och så skall det transporteras hit. Transporteras skall också halmen, men det är bara några 100meter till fårhuset från åkern så det gick på några timmar att köra in det i år, även fast jag var ensam. Halmen var torr, balarna lätta och underhållning fick jag av min lilla pratkvarn Mathias, så det gick i ett huj. Och bra var det, på måndagskvällen när jag var färdig började det torna upp sej fula molngubbar i väster, på tisdag förmiddag kom det en skur, och idag, onsdag, kommer det vatten hela dagen, men jag kan glatt sjunga

”men lika glad för det är jag för halmen min är torr.” 🙂

Halmlass

Jag körde in balarna med mönkkiä, det går så smidigt,  även om man inte kan ta så stora lass så blir man fortare färdig med flera små mönkkiälass än med ett stort traktorlass. Ännu ett bevis på att gammalt kan hålla är vagnen, som verkligen inte är dagens, det är ett hemmabygge av pappa, tillverkad nån gång på 80-talet och hjulen som sitter under härstammar från en Mini som pappa körde med på 70-talet, därav smeknamnet ”minivagnen” 🙂

Halmbalningen färdig

Golvtorken.

Golvtorken med luftkanalen i mitten.

Golvtorksbygget har nu kommit till det stadiet att det är dags att bestämma vilken sorts ytmaterial som skall användas. Jag har VIRA-duk som räcker till halva torken och kommer att använda den på sidan för småfrö. Andra halvan som kommer att användas för flis behöver nog lite hållbarare material för att tåla stickor och andra vassa föremål. Nu verkar det finnas en uppsjö av olika hålplåtar att använda och jag undrar vad som vore det bästa alternativet vad gäller hålstorlek och -form.

En ändlös sommar?

Nu vid midnatt har vi fortfarande +17,3°C och tidigare idag närmade sig termometern 25 graderstrecket. Idealiskt för tröskning av havren men en katastrof för grönsaksodlaren.

Joo, Ni läste rätt nu klagar jag på FÖR BRA VÄDER!

Den ihållande värmen och till synes ändlösa sommaren ställer till stora problem i och med att odlingsprogrammet för t.ex. sallat, blomkål och broccoli inte följer normal sed. Vi skördar nu de sista planteringarna av dessa växter i skjortärmarna i stället för med blåfrusna fingrar i månadsskiftet september-oktober. Eller rättare sagt försöker hinna skörda dessa i rätt mognadsstadium. Normalt har man sent på hösten ett par veckor tid att skörda de sista planteringarna då utvecklingen är långsammare och dagarna kortare samt temperaturen åtminstone 10 grader lägre än nu rådande. Därför brukar jag sätta större planteringar för sen skörd och ändå hinna med skörden. Under nu rådande förhållanden har jag på sin höjd en 3-4 dagar tid att skörda och MARKNADSFÖRA motsvarande mängd. Förhållandena är dessutom snarlika i hela landet så det leder ohjälpligen till att det blir trångt på den lilla finländska marknaden.

Ett annat problem är sen också hur skall jag kunna förse mina kontraktskunder med grönsaker i oktober när jag redan nu skördar säsongens sista?

Nästsista sallatsplanteringen nu klar för skörd, tre veckor tidigare än planerat.