2011 – Sida 24 – Bondbloggen

Tröskning

Känner att bloggandet bara glider mer och mer avsides. Dels för att det är mycket annat på schemat men också för att datorn med jämna mellanrum bråkar med mig. Jag har svårt att få in bilder i datorn också, så därför har det inte varit speciellt bildrikt på sistone. Nåja, I keep going on!

I måndags hade vi först lite teorilektioner i företagsekonomi. Ganska intressant fastän vi inte kommit så långt in i kursen ännu. Efteråt blev det att köra sväm och det blev väl ett antal tunnor utspridda vid fladan. Vid sidan av tröskades det så länge vädret tillät. Och i tisdags var det äntligen min tur att få provköra tröskan! Har aldrig suttit i en tröska förut, så lite spännande var det nog. Men jag personligen tyckte det gick helt okej även fast man måste vara på helspänn hela tiden och se efter så allt går som det ska. Jag bytte om med Tony, och när jag inte tröskade körde jag kärrorna upp till skolan. Idag har vi också haft företagsekonomi och efteråt så var jag ledig. Det passade bra att fara in till Vasa och leta lite nya kläder och skolmaterial. Resten av kvällen har jag i princip spenderat framför skolböckerna. Det tar på att läsa studenten. Har tappat suget lite och har knappt någon motivation kvar.. Men det är bara lite kvar så får jag börja tenta, så jag försöker stå ut så gott det går 🙂

”Åren är inte bröder”

Efter två veckor i tröskan kvarstår det ca 4 ha vårvete kvar. För tillfället står skördandet rätt så stilla efter att det har öst ner från ovan runt 60 mm vatten sedan måndagen. I år har det varit lätt att tröska. Föret har varit perfekt och det har gått att tröska utan större uppehåll. Fukten på kornet rörde sig mellan 14-16% och på vetet 16-18%

Till tröskan har jag köpt en pärm och ett häfte, hemma hos oss kallas den ”loggboken”I loggboken har jag skrivit sedan vi köpte den 2007, allt som jag har tröskat och några kommentarer. Jag börjar alltid före jag startar till åkern med att skriva datum och tröskans timmar, på kvällen då jag kör in den i maskinhallen och har den och gå på tomgång skriver jag vidare hur mycket jag har tröskat, fukthalten, vilken åker och har det skett något speciellt under dagen och så fyller jag i till sist totala tröskade timmar. Allt detta har ju förstås inte så stor nytta, men det är roligt att konstatera att ”Åren är inte bröder”. Satt en kväll och bläddrade i häftet och läste några kommentarer.

– Det är så vått, djupa spår efter tröskan. – Fastnade med tröskan på ”måsabiten”. – Idag hämtade Elin kaffe och en smörgås till åkern och åkade med i tröskan några varv. – 2007 augusti, Franz sovit eftermiddagssöm i tröskan 1,5 timme efter dagiset.

Ensilagevind?

Hövind, höskulle, fäxbotten, kalla det vad man vill, men min är tom. Eller, den var tom. Som jag berättat förut blev det inte att laga något torrhö i småbalar i år, på gott och ont. Många fördelar, men också nackdelar med att inte ha torrhö. Men jag sörjer inte, det senbalade ensilaget som togs här hemma på holmen kunde jag konstatera att nästan är som torrhö.

Bagglammen jag har här hemma kan inte låta bli att smita över till grannhagen där några tackor huserar så jag beslöt mej för att bagglammen skulle få flytta in. Har man dem innanför 4 väggar och tak med betonggolv så vet man var man har dem. I och för sej, riktigt innanför lås och bom är de inte, stordörrarna är på vidgavel med grind för öppningen, så de får in solljus de dagar solen vågar visa sej.

Skönt att veta var de är så man inte behöver få oväntade lamm, men, så fort man sätter in djur i fårhuset är man ”fast”. De skall ha mat och vatten en eller två gånger om dagen, och då ensilage. Problemet med att öppna en storbal den här årstiden brukar vara att balen hinner mögla innan de få djuren som är inne hinner äta upp den, så tanken var att jag skulle behöva breda ut den så att den får lufta sej och torka, istället för att mögla. Eftersom hövinden står tom i år lyfte jag helt enkelt upp ensilagebalar på hövinden, när jag ändå var på farten lyfte jag upp 3 st och knuffade in dem vartefter jag satte upp nya. Det här har jag aldrig gjort förut, så det var lite roligt att se hur det skulle gå, bra gick det och såpass roligt var det att kunna breda ut ensilaget att torka när man hade hela vinden att breda ut sej på, så jag bredde ut en hel bal däruppe. Det här visade sej fungera rätt bra, trots väderleken med värme och regn, så har den utbredda ensilagebalen inte möglat och bagglammen trycker i sej ensilage så det står härliga till. Dock har de lite ransonering, ger man dem för mycket drar de bara ner prima ensilage till strö, så, lagom är bäst.

Att ha bagglamm att gå på ensilage är rätt olönsamt, men hellre det än tackor och baggar ombland var och varannan dag…

Bilden blev suddig, men jag tror man ser principen ändå.

Om det fungerar bra att ge ensilaget från vinden kanske jag helt övergår till att mata fåren på det viset. Ju mer jag funderar på det ju fler fördelar finner jag med det. Förut har jag inte haft det som ett alternativ, att ge ensilaget från vinden, det har alltid funnits torrhö här, men varför inte ge ensilaget härifrån också. Golvet håller, lättare att utfodra, torrt och rent golv och så skulle jag inte behöva ”våldstarta” en traktor varannan dag om vintern i -15-20 grader, utan kanske en gång i veckan, eller kanske ännu mer sällan. 🙂

Tröskan hembogserad

Tjahapp, så fick jag då in tröskan i verkstaden i går natt med hjälp av en talja. Ni vet en sån där som man står och vippar på en spak. Motorn gick nog bra men den bara inte snurrade drivremskivan. Jag tror jag vet vad det är för jag skruvade sönder den för 20 år sedan då den hade ett liknande fel.

Då hade spåren på axeln till drivremskivan slitits bort helt och den snurrade fritt helt oberoende av motorn. I och för sej inte så stor sak men att skilja åt motorn så man fick ut axeln – det var besvärligt. Det fanns nämligen en bit kvar av spåren och att få bort axelbiten krävde både slägga och ”jäärnstavur” (järnspett). Till sist så slog jag allt vad jag orkade och tänkte att jag får byta allt som går sönder men bort måste den.

Och skörden är på hälft och det regnar – och skall regna i en vecka till. Så humöret har varit bättre många gånger. Det är nog bäst att kvinnfolk och barn och alla som är känsliga hålls på avstånd nu.

Tröskandet gick bra ända tills tröskeländet gav upp. Helt enkelt för att det inte finns mycket att tröska här hos oss. Det har regnat i västra Finland och varit översvämningar men här har det varit kruttorrt hela sommaren. Brodden såg bra ut i våras men då det inte kom regn så har det bara blivit sämre och sämre. Förresten fanns det inte mycket vatten i jorden ens på våren. Det var bristen på tjäle som gjorde att smältvattnet rann bort genast.

Växthusbygget tog också hela min sommar och sedan åkte vi till Sverige. I elva år har stenfoten varit bortplockad så nu beslöt jag att den skall sättas i skick – kosta vad det kosta vill. Det jobbet måste man göra på sommaren. Och det är gjort nu. Hästmyrorna som åt upp det nya bastugolvet var också försvunna eftersom vi strödde ut många burkar gift runt hela bastun. Fast det är inte gift mera utan finmalet stenmjöl som myrorna inte alls tycker om. Så jag lappade ihop golvet – men lämnade en inspektionslucka. Hästmyror är inget att fnysa åt – de är ena baddare att käka friskt trä !

Augustikväll i Medåker

Det har varit en stressig sommar. Huset tak läckte ju i vintras så det rev jag upp också för ett par veckor sedan. Till all tur var det inga större fel men en del bräder skall förnyas och så måste jag troligen sätta in en meters plåt i giren där det läckte. Men nu sätter jag en värmekabel ovanför taket så man kan värma ett hål i den ismur som brukar bildas vid takkanten (så att vattnet slipper bort).

Hösten är räddad och fritidsproblemen verkar mycket avlägsna. Ifall det blir kris så står det en massa uthus och väntar på att bli uppiffade. Den gamla flistorken skall rivas och allting skall flyttas ett varv då bodvinden byggs om till lager för allt skräp – ursäkta, MATERIAL – som jag samlat under årens lopp.

Men först skall släggan och jäärnstavurn fram och så slår jag tills nånting ger efter – hoppas det blir det mesta kvar av motorn för den gamla Perkins-dieseln har fungerat utmärkt. Den startade genast då jag vred på strömlåset.

Sömnskuld

Tutorlägret var kanonbra! Årets ettor är verkligen klipska och klararade våra utmaningar enkelt. Samarbetsövningarna var bland annat att utan att säga något kunna ställa sig i rad enligt födelsetid, komma igenom ett spindelnät och gå på lina. På kvällen spelade vi volleyboll och grillade korv – allt som hör ett läger till. På torsdagen for vi tillbaka till skolan. Resten av denna ”arbetsvecka” har gått åt till kombistudierna för min del. Igår for jag hem till kära Petalax och slocknade redan kl 18 i min egna underbara säng 🙂 Sov till kl 10 idag. Haha, lite sömnskuld eller vad?

Nu har vi ätit kantarellstuvning och ska småning om börja fara till villan för att vira villaavslutningen. 🙂 Skjuta lite raketer och sånt. Och imorgon bär det av igen till Gamla Vasa för en ny vecka. Tänk så lätt man kommer in i rutinerna… 🙂 Ha en trevlig helg alla!

Asfalt.

För att rationellt kunna hantera lagerlådor och lastpallar krävs hårda jämna ytor och asfalt är väl kanske det allmännaste använda materialet utomhus. Hettan vid branden förra sommaren var så hög att också asfalten brann så nu blev vi tvungna att förnya de förstörda ytorna. Också det att vi gjutit nya golv på dom gamla i hallen föranledde att vi blev tvungna att höja på ytorna i anslutning till dörrar och andra öppningar i motsvarande grad för att få ytorna på utsidan i samma nivå. Lutningen på baksidan blev därför nu lite i större laget men åtminstone rinner vattnet säkert från byggnaden.