Klippningen av fåren har inletts. Det är någonting jag gör två gånger om året. En gång på våren efter att tackorna lammat och en gång på hösten. Senaste höst hann jag bara klippa ungefär hälften av fåren för jag fick diskbrock i nacken, jag var sjukskriven en månad men kunde inte jobba ordentligt på två månader. Sen kom vintern med sådan fart att jag inte kunde klippa fåren för då skulle de få för kallt innan den nya ullen skulle ha hunnit växa ut. Så att äntligen få klippa dem kändes bra, men det är inte ett jobb jag hurrar över.
För många fårägare är ullen ett enda stort problem. Det är ett ganska tungt och tråkigt jobb. Det finns få som far runt och klipper och hittar man någon som kan klippa blir det dyrt, ingen jobbar gratis och man får nästan ingenting om man säljer ullen. Så det känns lite som ett jobb som skall göras men man får ingenting för det. Problemen med ullen slutar inte där. För när man klippt färdigt har man en enorm hög med ull, och vad skall man göra med den? Ingen vill ha den. Skickar man den ull som är bra till spinneri och låter tillverka garn, så att man kan sälja garn är det ingen som vill betala så mycket för garnet som vad det kostar att tillverka det. Ullen brinner inte om man skulle vilja elda upp den. Hur länge det tar för ull att förmultna vet jag inte för så länge har inte jag varit fårfarmare.
Men jobbet skall göras och jag klipper mina får själv. Det är enklast och billigast så, och så får man sådan frisyr på fåren som man vill ha – renrakade. Inte några extra ulltofsar här och där. Mycket sällan, men ibland kan till och med jag vara lite petnoga med detaljer.
Min klippmaskin är en trotjänare som jag köpte begagnad när jag började med får, och den var rätt gammal redan då. Den har fungerat klanderfritt, alltid startat och jag har varit så nöjd med den. Den är förhållandevis lätt, har lite smalare bett så den är smidig att jobba med och jag har bara klippt mej själv i armen med den en gång 🙂
Idag när jag började se målet med klippningen för en tid, startade den inte. Det blev operation. Så nu vet jag hur den ser ut på insidan. Felet hittades också. Kolena var precis slutslitna och reaktionen som följde blev upp som en sol och ner som en pannkaka. Yes, jag hittade felet och det var inte värre som det, men, var hittar jag nya sådana till en maskin som är 15 – 20 kanske 30 år gammal? Men hittar jag inga delar så blir det väl att investera i en ny, även om det tar emot, jag gillar den jag har, och får jag tag på nya kol till den, går den kanske 20 år till 😉
