2 december, 2013 av Nisse

Det går åt skogen

Fast jag menar egentligen tvärtom dvs. det blir bättre. Intressant att det finns en massa uttryck för att det går illa men inte så många för att det går bra … Det visar på människans allmänna karaktär som pessimist.

Jag läste nyss i Skogsbruket om den nya skogslagen (tidningen kom redan förra veckan men jag hann inte läsa förrän nu). Det var riktigt roligt att läsa hur man för fram som en nyhet den metod vi alltid använt. ”Kalhyggesfritt skogsbruk” lär det heta alldeles officiellt. I tidningen Land (Sverige) brukar man ofta använda termen ”hyggesfritt” vilket ju är fånigt – då är den finlandssvenska termen mycket bättre. Men det kanske visar på hur illa det har varit i Sverige så att alla hyggen uppfattas som kalhyggen.

I den nya skogslagen får man hugga 0,3 ha utan att plantera och så får man syssla med ”plockhuggning” och ”luckhuggning”. Jag beskrev vår metod redan för ett par år sedan i Skogsvård: teori och verklighet. Både farsan och morsan var intresserade av skogsbruk och farsan tävlade och vann en hel del stämplingstävlingar. Men det var före idiotierna med kalhyggen kom. Ironiskt nog var det en professor från Finland som var skyldig till eländet både här och senare i Sverige. Bland annat satte han igång plantering av tallar som blev som buskar och fick brännas som flis. Om inte älgarna åt upp dem som här i Hindersby. Reviret rekommenderar numera att vi inte alls skall plantera tall här.

Farsan var ganska skeptisk till de nya teorierna och ansåg att det nog blir bra om man gör precis tvärtom mot vad skogsteknikerna påstår. De var på sätt och vis oskyldiga för de hade blivit itutade kalhyggesteorierna i skolan. Jag förstår tanken bakom för jag har sett hur det ser ut då en processor gått fram i skogen. Ingen idé att lämna kvar nånting utan man kan lika gärna ta bort det sista skräpet och börja från början. Vi har faktiskt haft en del kalhyggen också i vår skog. Men det har mest varit överårig skog utan ungskog alls.

Jag måste genast erkänna att man själv måste dra till skogs för att kunna sköta skogen med kontinuerlig förnyelse – åtminstone lönsamt. Men jag trivs liksom mina föräldrar i skogen så det är inget problem. Och så behöver man inte plantera och slåss mot ogräset heller. Om man sätter ned det arbetet på att avverka själv så har man nästan stockhoparna ute vid bilvägen. Vi har ju bara några hundra meter till bilväg.

Inte utan en hel del skadeglädje lästa jag artikeln. De som nu är så bekymrade över hur man skall avverka med den nya metoden kunde gott titta sej i spegeln för de har gjort sitt bästa för att kunskapen om kontinuerligt skogsbruk skulle falla i glömska. Det var bara kalhyggen som gällde. Men här hos oss har vi fortsatt på den gamla linjen utan avbrott.

En annan sak som verkligen är ny är energiveden. Det har byggts massor med värmeverk som eldas med flis (två långtradare per dag) så allt ”skräpet” behövs i framtiden. Dessutom har man börjat tillverka olja av trä (pyrolysolja som kan förädlas till dieselolja). Fortum kör nu igång sin anläggning i Joensuu. Det här ändrar väldigt mycket på skogsskötseln också – speciellt som efterfrågan på massved till papper minskar. I en doktorsavhandling vid SLU i Uppsala konstaterades att det är lönsamt att inte gallra alls i skogen. Då blir tillväxten av biomängden maximal. Det ger delvis sämre kvalitet men vad har det för betydelse för energived ? Intressant var att produktionen av stock inte blev mycket lägre heller. De dominerande träden växer i alla fall bra.

Nu är det bara frågan om vem som kan hänga med i förändringen. Att fortsätta producera enbart stock och gallra hårt kan bli mindre lönsamt än att producera både stock och energived. Här kommer det att tas ut energived allt mer – och inte enbart för eget bruk. Under de senaste åren har vi inte hunnit bränna ”avfallet” från skogen utan en stor del har blivit kvar och ruttnat. Det är nämligen fråga om stora mängder. Då priserna stiger så blir det lönsamt att ta ut det också. Här har vi en betydande reserv som kan ersätta stora mängder olja – som knappast blir billigare i framtiden.

Etiketter:

2 svar till “Det går åt skogen“

  1. Kurt skriver:

    Blädning brukar väl denna variant av kalhyggesfritt skogsbruk” kallas? I Sverige förbjöd man blädningsbruk på statens skogar på 1950-talet, det ledde i sin tur till att många missuppfattade det och trodde att det var förbjudet även för privata markägare.

  2. Nisse skriver:

    Mjaa, blädning har fått en negativ klang då kalhyggesfantasterna försökte få igenom kalhyggesbruk. De gav då sken av att man vid blädning bara plockade bort de värdefulla träden och lämnade kvar skräp. Vid kontinuerligt skogsbruk är det tvärtom viktigt att lämna kvar prima (men unga) träd som har god tillväxt. Men jag lämnar också kvar skräpet därför att varje träd som finns kvar hjälper till att bekämpa gräset som på våra bördiga marker är det verkliga problemet – både vid plantering och kontinuerlig föryngring. Därför försöker jag hålla kvar så mycket träd som möjligt även om de är i dåligt skick. Det kan se illa ut men är viktigt för om gräset tar överhand så blir det ingen föryngring.

    Det är inte så lätt för man kan inte lämna kvar stora träd som senare förstör ungskogen då de fälls. Man borde glesa ut stockskogen ordentligt först så att det kommer ungskog och innan den blivit förs stor så tar man bort de resterande stora träden. En möjlighet är att hugga luckor så att det kommer in ljus för det behöver plantorna. Jag tycker det är besvärligare att hugga ett träd här och ett där än att ta upp en ordentlig lucka.

    Terminilogin är inte riktigt klar och entydig och så har det gått en hel del känslor i debatten också :-).