februari 2015 – Sida 5

Nej se, det snöar …

Men andra raden (”det var väl roligt, hurra”) håller jag sedan inte med om för det är inte alls roligt i skogen just nu. Vi hade länge ganska litet snö men nu är det eländigt. Och det finns en massa snö uppe i träden – som man får i nacken då man börjar fälla.

Här går alltså vår skogsväg. Björkarna är förstörda för de reser inte sej mera. Den senaste blidsnön gjorde stor skada. Det blir förstås fina spår där man kör och det packar bra under hjulen men någon bra gallringsvinter blev det alltså inte. På vindfällena ligger det tjockt med fastfrusen snö som måste sågas loss. Jag har skogslastaren med och skakar bort så mycket jag får innan jag börjar kvista och kapa.

Det har varit för varmt den senaste tiden. Under snön är det ställvis inte alls fruset. Men i Tallmosan är återväxten fin. Det är riktigt synd att behöva såga upp en väg genom den fina småskogen. Allt naturlig föryngring.

Men det börjar bli för tätt och så småningom skall det gallras så träden inte blir för spinkiga. Och björkarna måste bort för de filar snart sönder granarna. Förutom snön är det fantastiskt att få vara ute i skogen …

Mobil eller telefon ?

Jag började skriva en kommentar till Christers inlägg om ”Luren” men insåg snabbt att det hade blivit en mastodontkommentar. Så jag skriver hellre ett inlägg. Mobiltelefoner är dels en sak som jag funderar på å ”yrkets” vägnar dels är det ett viktigt verktyg i skogen. Så det är ganska aktuellt hela tiden.

Egentligen är jag en dålig person att ge råd eftersom jag avskyr Microsoft nästan lika mycket som Apple. Det beror på den tekniska sidan där jag är helt inriktad på öppna system eftersom man lättare kan fixa saker i dem. Och efter katastrofen med N900 så hör Nokia (saligt i åminnelse) inte heller till mina favoriter. Nu är ju Jolla det som fortsatt traditionen kring N900 men jag brände mej litet för mycket på N900 så även om Sailfish är bättre än Android så …

Det finns ingen mobil som är riktigt bra men jag brukar ha som ledstjärna att köpa en vanlig modell, öppen förstås och helst billig. Risken är stor att skräpet går sönder på nolltid och reparationer är helt uteslutna om man inte kan göra dem själv. Garantireparationer brukar vara så långsamma att man måste köpa en annan telefon att ha under tiden. Riktigt nya modeller brukar jag undvika som pesten. De kan visa sej vara rena skräpet.

Av dessa orsaker så går jag in för Android. Det är det vanligaste systemet och relativt stabilt. Sailfish (Jollas system) är troligen bättre men ganska litet. Det finns också billiga Androider och jag tänker minsann inte kasta bort 700 euro på nån mobil som om ett halvår gått ned till hälften. Och man får nästan lika bra lurar för 100 euro.

Men så är det hårdvaran. I skogen passar fuktkänsliga citytelefoner absolut inte. Jag kör med en vattentät icke-android som inte kan ta bilder som man ids se på. En ren telefon alltså. Och så har jag en vattentät kamera i andra fickan. Det finns vattentäta Androidmobiler också men inget vidare kvalitet. Trenden är i alla fall att de nya telefonerna blivit tåligare. Samsungs S5 lär vara ”vattentålig” men det har diskuterats vad det egentligen innebär. Problemet med de nya mobilerna är den stora skärmen som helt logiskt blir känsligare. En liten böjning och det blir ny mobil.

Rent mekaniskt är en riktig kamera med metallhölje mycket, mycket tuffare än vilken ”vattentät” mobil som helst. Så jag går in för en ren telefon + en ren kamera. Men det var inte frågan om det nu.

Det har kommit nya tåliga telefoner och en av dessa är Caterpillar B15Q som vann tåliga telefoners test i Aftoblandet. Men den är dyr och stor. Dubbelt dyrare än Samsung Xcover 2 (näst bäst). Bägge kör Android. Test.se rekommenderar i alla fall Runbo Q5 (test i Ljud&Bild) som är i samma prisklass som Cat B15Q. Det är ett nytt märke för mej men visar att Samsung och de andra stora inte är ensamma mera.

Runbo och en del andra har komradio också. Det betyder att man kan ta direktkontakt till en annan telefon utan att ”ringa”. Kan vara bra på byggarbetsplatser men jag behöver inte funktionen då jag jobbar ensam. Och så har den ingen 4G. Men imponerande batteritid.

Det finns ingen telefon som jag kan rekommendera utan vidare. Alla har sina svagheter. Speciellt 4G är besvärligt eftersom det inte finns ”ett” 4G utan en massa frekvensband – och det kommer fler hela tiden … Själv tänker jag vänta och se men Christer måste väl köpa nånting nu då den gamla lagt av. Jag rekommenderar en billig och bra telefon med Android som tål en massa och har lång batteritid. Var man nu skall hitta en sådan ?

Personligen vill jag ha en vikbar telefon (finns inte) med knappar som man kan använda med handskarna på. Och med lång batteritid. Min första Xcover 1 blev i fjol dålig (började stänga av sej) och då kollade jag olika märken men hittade inget bra så jag köpte en likadan billigt. Sedan har jag en grisbillig Android (Samsung Gio) som jag tar med då jag åker till sta’n. Den vågar man inte ha i skogen man har annars varit oväntat bra. Åt den bättre hälften köpte jag en Samsung S3 4G som är mycket billigare än de nya modellerna men nästan lika bra. Inte heller skogstelefon. Den bästa telefonen jag har är en 100 kronors vikbar ickesmart Samsung som bara fungerar med 2G utan kamera. Nå, inte för skogsarbeten.

Möjligen måste man ha flera telefoner för olika ändamål. Allt i ett blir antingen dåligt eller stort och dyrt. Sorry …

”Luren” är död.

Min trogne följeslagare här på bloggen som försett läsarna med stor del av bilderna och videorna har gett upp. Det är främst det som gjort att det inte blivit så flitigt deltagande här på bloggen den sista tiden, inte att jag blev tagen av det stora intresset enligt bloggundersökningen. Men visst är jag precis som de övriga bloggkollegorna överaskad och tacksam över det stora intresset för våra ibland tafatta försök att beskriva vardagen på våra gårdar. Att skriva blogg är väl kanske inte i första hand ett självändamål även om det i mitt fall ibland har en terapeutisk funktion. Att det under vissa perioder varit endast vi bondbloggare som kommenterat varandras inlägg har nu som då fått mig att fundera om detta enbart är en klubb för inbördes beundran. Efter att ha tagit del av kommentarerna i kollegornas senaste inlägg konstaterar jag att så inte är fallet.

Frånvaron av kommentarer orsakades visst också av lite tekniska problem under sensommaren vill jag minnas. Men som sagt roligt att det fortfarande intresserar och för egen del tycker jag att läsarna nog gärna, även om vi skriver när andan faller på och inte per beställning, kan fråga efter saker som Ni undrar över.

Laddningsproblem.

Men åter till luren. Det har varit lite till och från med laddningen av batteriet den sista tiden och jag trodde till först att batteriet var slut. Märkte sen att genom att vicka lite på Micro-USB’n kunde laddningen ibland fås att fungera men ibland så ville det inte alls. Vid närmare undersökning konstaterade jag att det nog är kontakten och inte batteriet som krånglar och efter att ha googlat lite verkar det som om det är en svag punkt på denna telefon som i övrigt fungerat bra trots att den hängt med både i vått och torrt. Hittade i arkivet det inlägg som skrevs då telefon köptes och kunde på så vis verifiera att det är ganska exakt 3 år sen den skaffades. Vad jag förstått så får det numera räknas som en helt OK livslängd för dylika apparater även om denna säkert ännu skulle kunna användas ytterligare en tid blott jag fick den fixad. Största problemet med USB-porten verkar vara att den inte är så lätt att byta ut då den tydligen är fastlödd direkt på moderkortet. Att föra den på service lönar sig antagligen inte även om en ny USB-port kostar endast någon Euro. Det blir antagligen att införskaffa en ny följeslagare.

Vad härnäst?

Jag har kommit bra överens med Lumia 800 och jag har också förvånats över att den varit så pass tålig att den klarat av den stundtals tuffa hanteringen i skog och mark. Utan telefon klarar man sig inte längre så nu är frågan vad skall man välja härnäst? Det får gärna vara någon snarlik modell så att man inte behöver lära sig använda luren från början. Förslag?

Mina tidigare mobila verktyg kan Ni läsa om här

Tjurarna lever och mår bra

Fick nästan kaffet i fel hals då jag läste en kommentar på en webbsida angående en kalv som föddes under en intervju med en mjölkbonde. Kalven var en kokalv och personen som kommenterade var av den åsikten att det var tur för kalven eftersom en tjurkalv hade dödats mer eller mindre omedelbart p.g.a. att dom är olönsamma.

På riktigt?! Finns det folk som går omkring och tror att vi ”klåbbar” tjurkalvarna då vi inte behöver dom på en mjölkgård? Nere i Europa gör man så på sina ställen, det är tyvärr kall fakta. Men att man sku göra det hos oss är nog långsökt. Inte lägger jag huvudet i pant för det att ingen i hela landet sysslar med det men jag har personligen inte hört om någon som gör det.

I regel går det till på det viset att tjurkalven anmäls först till nötregistret och mer eller mindre i samma väva till förmedlaren, i vårt fall HK. Förmedlaren kommer sen och hämta kalven då den vuxit till sig och för den till en uppfödare och därifrån ännu eventuellt vidare till en slutuppfödare. Om jag inte minns helt fel ska kalven väga minst 40kg och vara minst 2 veckor gammal då den flyttar från hemgården. Ju mera kalven väger desto bättre betalt får vi, så också ur en ekonomisk synpunkt vinner vi på stora välmående kalvar. Hos oss och de flesta andra mjölkproducenter är det en självklarhet att kalvarna sköts lika bra oberoende vilket kön de är.

I vissa fall lämnar man tjuren hos sig. Om avelsbolaget är intresserat att testa tjuren blir han hemma tills vi får svar på om han duger eller om man själv vill använda tjuren som gårdstjur blir den också i knutarna och växa.

Men om vi ska prata om olönsamma kalvar finns det nog en sort som klår tjurkalvarna 100-0, nämligen kokalvar som är köttraskorsningar. Fina kalvar, som äter och växer i grymm takt men ingen vill ha dem. Enligt förmedlarna finns det ingen åtgång på dom i denhär ändan av landet då hit inte finns sådana uppfödare som sku ta emot dem. Just nu har vi en handfull av dessa ”köttkalvar” som väntar på skjuts. För varje dag som går, står dom hos oss och äter mat och tar plats av mjölkraskalvarna. Och det är ett problem som måste lösas. Hela tiden uppmanas vi att använda oss av mera köttdoser vi seminering. Dels därför att det inte sku finnas ett så stort överskott av djur på marknaden och dels därför att uppfödarna hellre har köttraskorsningar som växer bättre än mjölkraserna. Så länge lönsamheten är vad den är på köttsidan lär det inte bli nån snabb lösning på den här saken heller. Tvärtom tycker jag att det hela tiden blir ett bara större problem 🙁

Verkstadens viktiga verktyg: kaffekokaren

Man tycker kanske att de viktiga verktygen i verkstaden är svets, vinkelslip, borrmaskin och alla sorter nycklar. Men efter tre veckors intensivt verkstadsarbete så börjar jag luta åt att ett av de viktigaste verktygen är kaffekokaren.

Här tog jag med också den fina blomman som förgyller kaffestunden i högsta grad. Jag gillar blommor och man blir glad då man ser en fin blomma. Nu på vintern har den heller inte så stor konkurrens. Hushållassistenten och kvarnen är bara på besök – de skall flyttas till ”baakstuvun” då vi får den färdig. Där kommer en mängd arbetsbänkar.

Förra veckan så bytte jag fjädrar i bromsarna på Zetorn. De gamla fjädrarna var nämligen så slöa att bromsarna låste sej hela tiden. Det är inget litet arbete. Fjädrarna kostade inte många euro men jobbet går ut på att lastarn skall bort, bakhjulena skall bort och bakaxlarna skall bort … Nåja det är andra gången på närmare 40 år (Zetorn är inköpt 1975) men det känns alldeles för ofta i alla fall.

Med en pumpkärra får man lätt bort halvaxeln efter att ha skruvat bort en massa bultar. Och inne i axeln hittar man sedan bromsarna.

Traktorerna behöver bra bromsar. Ofta måste man använda styrbromsarna för att svänga (styrbroms betyder att man bara bromsar på ena hjulet). Då jag sådde med Zetorn förr så svängde den runt kring ena hjulet med styrbroms och man kunde köra tillbaka invid föregående drag. Men det är ofta bekymmer med bromsarna. Gamla MF-165 har bromsar som hugger hur försiktigt man än försöker bromsa. Vår är årsmodell 1970 och ett år senare lär det ha kommit en modell med mycket bättre bromsar. I alla fall är det bättre med inga bromsar alls i stället för sådana som låser sej.

Men att sätta tillbaka halvaxeln var inte så enkelt. Jag måste skruva bort den ett par gånger på nytt innan jag fick hjulet att gå runt. Och då var det bäst att gå in och sätta på kaffekokaren. Mest elände ställer man till då man är arg, trött eller hungrig. Och då är det bra att dricka ett par baljor kaffe så man hinner fundera ut nånting förståndigare än att ta fram storsläggan …

I själva verket sparar kaffekokaren en massa tid och pengar. Jag har lärt mej att gå på kaffe då det blir problem i stället för att bara skruva och skaffa mera reservdelar. Man kan ta med sej verkstadsboken och läsa igenom den en gång till vid kaffebordet. I bästa fall så kommer man på en enkel förklaring till att det krånglar. Till exempel om hydrauliken inte fungerar så kan det bero på att man inte fyllt på hydrauloljan på nytt :-).

Det är förstås också bra att äta en tallrik rågmjölsgröt med lingonmos men det skrev jag om redan tidigare.