….har jag fått en liten känning av den gångna veckan.
Vet inte riktigt vad som hänt eller vad som orsakat att armen hängt livlös och värkt så in i norden. Till och med så pass att jag som annars är ytterst återhållsam vad gäller pilleranvändning blivit tvungen att proppa i mig upp till 6 burana vissa dagar för att kunna hålla tyst och inte vråla ut min smärta och för att få sova lite nattetid.
Antingen är det nåt elakt virus som vandrar runt i kroppen eller nåt som hör ihop med den återkommande envisa förkylningen som jag haft från och till sen slutet av november. Eller så uppstod det nån liten sen- eller muskelbristning som inflammerats efter att jag bråkade med en fastfälld björk i skogen senaste lördag. Björken satt trots litet grenverk hårt fast i en gran och jag kände mig tvungen att ta ner den trots att jag inte hade traktorn med då avverkningen ligger relativt nära en vandringsled. Så här vintertid är det inte många som vandrar längs leden men man vet ju aldrig och jag fick lära mig under skogsbrukar utbildningen att man aldrig lämnar ett avsågat träd ståendes i skogen. Så det var bara att bita i hop och med hjälp av fälljärnet baxa ned björken. Alternativet hade varit att skärma av området med märkband men något sådant hade jag nu inte med mig denna gång.
Kände ändå inte av att något skulle ha hänt och dagen efter var det heller inte så sjukt, det var först två tre dagar senare som förlamningen och smärtan slog till. Nåå, nu en vecka senare börjar armen lyda igen och smärtan har gett med sig så pass att det nu till och med går att vrida ratten på traktor och truck så månne inte det ger med sig av sig självt.
Det blev ändå återigen några dagars försening av skogsarbetet och även slutspurten på träningen inför BotniaVasan nästa veckoslut blev ogjord. Kanske kan jag få ihop någon träningskilometer i början av veckan men får väl vara lite återhållsam så att det inte åter blir problem.
Det är ändå, till all lycka, sällan jag har så här grava problem med hälsan men det får en att tänka på dem som lider av långvariga sjukdomar och handikapp. En påminnelse om hur högt man skall värdera god hälsa och sköta om sig.
Min svärfar brukar alltid säga att om man nån gång irriterar sig på nån liten krämpa och tycker att den är onödig så gör det gott att besöka närmsta sjukhus och bara sitta och titta på människorna där. Ganska snart påminns man om att det nog finns värre saker än sådant som blir bättre av sig självt på nån dag. God hälsa är svår att uppskatta före den saknas….
Precis……. och kan vara bra med nån påminnelse ibland men det kändes nog lite onödigt just nu då det också har varit fint skogsväder, kommande veckas väder ser inte riktigt lovande ut. Men så där är det vad gäller sjukdomar också……..dom kommer när dom kommer….om dom kommer……..
Man hoppas att det blir kallare och mindre regn än vad de lovat i nästa vecka. Just med tanke på de som ska skida Botnia Vasan. Det kan nog vara riskabelt att delta om du har haft en inflamation i något muskelfäste. Men det är nog svårt att hoppa över tävlingar. Har själv varit riktigt förkyld hela veckan, men det börjar bli bättre.
God hälsa är svår att uppskatta före den saknas…så sant, så sant…
Det kom en del snö idag men blir det regn och blåst så tar det hårt på snön. Vill ha ett snötäcke kvar inte bara med tanke på BotniaVasan utan också som skydd åt höstrågen.
Jag har ju inte missat ett BotniaVasalopp hittills så det ska nog mycket till för att jag ska kasta in handduken…… det går ju att skida med en stav om det så krävs 🙂
Vinterns förkylning verkar vara av den segare sorten 🙁
Muskler kan bli riktigt krångliga om man överanstränger dem. Det lönar sej helt enkelt inte för man får sedan gå i veckor utan att kunna göra så mycket. I somras fick jag ischias då jag lyfte en stor balk för att jag inte iddes gå efter traktorn. Så det tog tio minuter att gå nedför trappan efter en burana på morgonen.
Men så glömmer man bort det efter en tid och gör om samma misstag :-).
Nåå, nu vet jag ju inte riktigt vad som felas eller orsaken det kan ju bara vara nån lite influensa. Det är ju onödigt att försumma doktorerna med såna här små saker, dom har säkert viktigare saker att göra som att fylla i några papper, kanske?
Kroppen är till för att användas, den tål sist och slutligen väldigt mycket bara man tränar lite först, jag brukar tänka på pojken här i grannbyn som lyfter över 400 kg i bänkpress innan jag tar i.