22 oktober, 2016 av

Grönt e skönt.

Jobbar man med grönsaker så är det kanske inte så underligt att det mesta går i grönt och det blir lätt att man får egna benämningar på de olika gröna nyanserna. Benämningar som säkert känns främmande för den som inte dagligen hanterar gröna produkter som grönsaker.

Grönt e skönt sägs det och en tidigare anställd menade att grönt också ger energi och då var det inte energi via magen som han menade för grönsaker är ju de facto ganska energifattiga utan en form av energi som  förmedlades via synen. En grön energi som gjorde att vi orkade arbeta långa dagar menande han. Nån färganalytiker kan säkert spinna vidare på dessa funderingar kring grön energi. I övrigt pratas det ju en hel del om grön energi idag och den typens energi är också något jag förespråkar då jag anser att det i förlängningen gynnar oss primärproducenter.

Men tillbaka till de gröna nyanserna. Vi har ju under sommaren mest hanterat sallat och då är det en något ljusare nyans av grönt vi har jobbat med men nu har vi börjat lägga in purjo till lager och då är det ”purjogrönt” som gäller en mörkgrön nyans eftersom de sena purjosorterna oftast är riktigt mörkgröna.

Purjon är annars en av de mest arbetskrävande grödorna och det har varit svårt att konkurrera med purjon från mellaneuropa där odlingarna är stora med möjlighet till rationell hantering. Om jag minns rätt så fanns det närmare 250ha purjo i landet innan EG-/EU-inträdet medan odlingen nu rör sig kring knappa 40ha. Under min tid på trädgårdsskolan odlade vi en hel del purjo, till den grad att en del elever upplevde den som en förbannelse men vi hade många händer och inget skolar tålamodet som att putsa och packa purjo. På den tiden hade vi på skolan en hel del riktigt arbetsamma elever som gärna mätte sin snabbhet och styrka med lärarens 😀 Det har dessutom gått riktigt bra för dessa elever men det behöver ju nödvändigtvis inte vara purjons förtjänst…….

Jag har envist hållit fast vid lite purjoodling och det finns en efterfrågan på inhemsk sådan. Men som sagt det är svårt att få den lönsam, som exempel kan jag nämna att det för några veckor sen när vi fick ny personal så blev timlönerna med omkostnader 10 Euro dyrare än vad jag fick i betalt för den pall som dom då fick putsad och packad. Jag frågade om dom hade några förslag på hur vi ska göra för det går ju inte i längden om jag skall plocka 10 euro ur fickan för varje leverans. ”Kanske vi måste jobba lite snabbare” va det en som föreslog och visst har det nu börjat gå lite snabbare, det tar ju lite tid att lära sig nya saker men nån guldgruva är det inte.

Blev ett litet sidospår där….. här nedan lite bildmaterial över vad jag menar med purjogrönt.

Det här är vad jag kallar purjogrönt.

Det här är vad jag kallar purjogrönt.

Purjoskörd till lager.

Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.

Putsad, tvättad, förpackad och klar för leverans.

Etiketter: , , , ,

5 svar till “Grönt e skönt.“

  1. Johnny skriver:

    Fina färger! Folk som tycker att mat är dyr så borde nog skickas till er för att ta upp, tvätta och packa purjolök. Det är bra att konsumenter vet lite mer om matens ursprung idag men nog finns det ännu många som inte riktigt vet hur mycket arbete det är med t.ex. Grönsaker eller hur mycket det kostar att ta fram ett kilo kött eller ett ton spannmål. Fritiden tävlar väl lite om pengar som borde vara ämnade åt mat? Jag brukar själv förespråka hur viktig fritiden är men man kan ha roligt och njuta med mindre pengar också. Att få tillbringa tid med nära och kära är ju omöjligt att värdera i pengar.

  2. Christer skriver:

    Precis, arbetskostnaden blir hög, trots att timpengen för den anställda inte är så hög, då man lägger till alla omkostnader som följer med sen tar ju all administration en hel del av min tid också. Det finns maskiner för rens och puts av purjo men dom är väldigt värdefulla så inte att tänka på för odlingar av min omfattning.
    Jaa den fritiden jaa, min fritid är ytterst minimal men å andra sidan har jag ju roligt i arbetet och umgås med nära och kära det kan jag göra nästan obegränsat om dom hänger med i arbetet på åkern 🙂

  3. per fd skriver:

    Vem kommer att äta vad ?

    Landsbygden åldras och avfolkas, vad äter folk i Finland om 20-30 år.

    Här i hesa får en kvinna 1,3barn vid 34 års ålder i medeltal. En invandrad mus….sk får första barnet i tonåren och ca 5barn i snitt. Hemmafru ofta är statusen. Det här är en stor grupp på kommande som inte mtk alls beaktat. Vad äter den nya generationen finländare. Det finns många partiaffärer som tar in deras mat och och kryddor mm. En sak är nu säker de äter inte mjölk och fläsk.
    Ett får slaktat på rätt sätt och alla värdens grönsaker, örter ja jag vet inte vad.
    Det här är en sak att ta itu med. Odla vad som efterfrågas.

  4. Christer skriver:

    Jag som odlar både det ena och det andra har givetvis följt med vad i matväg som intresserar nyfinländarna, tyvärr så är det många av de växter som efterfrågas som inte klarar våra ljusa sommarnätter och att odla dom med hjälp av mörkläggning blir lite onödigt dyrt.
    Men det är helt klart att grönsaksefterfrågan förändras med tiden…. också vi finländare tar till oss nya maträtter. Det gäller att som odlare anpassa utbudet därefter och inte bara odla sånt som är enkelt att odla. Men visst är det synd att det styrs mot produkter som inte går att ta fram här…….

  5. Nisse skriver:

    Nå, jag vet nu inte. Jag jobbade en sommar i Ankara på Türkiye Radio ve Television Kurumu (Turkiets radio och TV) år 1969 och bodde på ett studenthem. Vi åt tillsammans med de studenter som bodde kvar över sommaren, dvs. vi fixade egen mat. Det var huvudsakligen bröd, stekt ägg och yoghurt och ibland ost samt alltid någon grönsak, vanligen paprika. Allt det kan vi producera här. Sällan hade vi råd med kebab. Den turkiska maten var fantastiskt god. Osten var en sorts mjukost med salt och stark smak. Och den turkiska yoghurten är helt magnifik. Det som här kallas yoghurt har inget med yoghurt att göra. Till all tur kan man numera köpa äkta turkisk yoghurt här också. Paprikan var rena vågspelet. Ibland var den mild och god och ibland rusade till och med turkarna (och kurderna som också bodde där) upp med tårarna sprutande. Då lärde jag mej att absolut inte dricka utan i stället stoppa munnen full med bröd för att få bort den värsta svedan.

    Så mjölkprodukter är mycket viktiga. Fläsk däremot äter de förstås inte. Jag var alltid en källa till stor förnöjelse. De kom fram och frågade mej om jag VERKLIGEN äter fläsk … Ungefär som om vi skulle fråga någon ”Äter du VERKLIGEN skit ?” Och då jag svarade ja så skakade de bara på huvudet. Men alla var väldigt vänliga och hyggliga.