Sanningens ögonblick

Den senaste tiden har gått till verkstadsarbete nästan dygnet runt. Ibland vaknar jag mitt i natten kallsvettig och undrar om jag nu säkert har mätt riktigt och inte glömt nånting. Och idag kom sanningens ögonblick för nu lyfte jag upp fästet på traktorn. Och det gick att sätta på även om det var litet sniduvint (snett) men det visste jag från början för traktorns fäste är inte alls rakt på någon led. Med hjälp av jäärnstavur (järnspett) och milt våld så fick jag det i alla fall på plats. Milt våld i den här storlekens konstruktioner betyder att man slår allt man orkar med släggan.

DSCN6333

Nu skall ännu stödfötterna och ventilbordet monteras förrän jag kan lyfta upp själva lastaren. Fästplattorna för fötterna och processorn skruvas fast. Jag har inte så många dagar tid för sedan blir det åter kallare.

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

16 reaktioner till “Sanningens ögonblick”

  1. Det beror litet på om jag behöver traktorn. Nu när jag gått över till direktsådd så minskar behovet av traktorer ganska radikalt på sommaren. Men i somras hade jag sprutan fast vid Belarusen eftersom det var torrt och gick bra att köra. Den har smala ringar även om den är tung så den passar bra framför sprutan då det är torrt. I alla fall är tanken med det nya fästet att det skall gå bra att ta bort processor och lastare. Tidigare var det ett elände att koppla fast processorn. Det behövdes tre man och två järnspett för det. En traktor med lastare behöver jag också på sommaren så det är antingen den här eller så lilla Farman på gamla Zetorn som får vara fast hela sommaren. Beror litet på behoven det året. En lastare är mycket användbar inte bara i skogen utan för all sorts lyftande på sommaren.

  2. Nisses energi är enorm.Hur många timmar går till projektet? Vad kostar kalaset? I mina trakter är
    skillnaden mellan rot och leveranspriset för björk och tallpropsar kanske 14 e i gallringsskog.
    Nisse vill väl ha 15-20 e per timme för avverkning och transport av virket? Vad blir då över till
    maskinkostnader. Jag tror det blir att hålla högt tempo i skogsarbetet om alla kostnader skall täckas.
    Hur många fastkubik måste ut till vägen om ersättningen för avverkning och transport är
    14 e minus arbetslön och bränsle, för att betala stålet och svetsstickorna.

    Jag hoppas att ansträngningarna ger resultat och att maskinen fungerar. Folk som tänker lite
    utanför boxen är dom jag alltid ser upp till.

  3. Det har gått en hel del timmar men jag har inte bara sysslat i verkstaden (en massa timmar har jag suttit vid datamaskinen). Sedan är det också en fråga om huruvida jag kunde ha fortsatt med skogsarbetet utan att bygga fästet ? Som vanligt så har jag funderat länge och kommit fram till att jag inte har just andra valmöjligheter. Att köpa motsvarande maskiner hade blivit mycket dyrt och jag anser att konceptet med gallringsprocessor bakom traktorn har varit bra. Även om Nokka på 80-talet byggde för svag lastare så var idén bra. Och processorn har fungerat helt OK så jag ville inte skrota den. Liknande finns inte att köpa heller. Den svenska typen där man står bakom traktorn vore ett steg bakåt enligt min mening. Ny lastare som passar till processorn finns bara inte.

    Det är delvis av snålhet men också som hobby som jag bygger själv. Verkstadsarbetet och planerandet är ganska roligt och just nu har vi sådant ruggigt väder att man inte alls vill fara till skogs. Att jobba i verkstaden håller uppe kunnandet och det behövs då man skall reparera maskiner. Att själv reparera är mycket billigt och dessutom behöver man aldrig vänta på reparatör.

    Ifråga om lönen så har jag helt enkelt lämnat bort sådana funderingar. Om jag hade jobbat som dataexpert så hade lönen varit 100-200 euro i timmen och det är helt orealistiskt i skogsbruket så det är bara att glömma. Dessutom är pengar inte värda nånting alls. De är bara papper eller numera bara bitar i nån datamaskin som kan försvinna när som helst i tomma intet :-). Det som betyder nånting är vad man kan få för dem (medan de ännu är värda nånting alls). Och då skulle jag satsa pengarna på nånting roligt – som att jobba i skogen eller verkstaden :-). Som jag påpekat så siktar jag på en naturahushållning med litet högteknologiska inslag. Litet pengar behövs det nog men en hel del kan man göra med eget arbete. Ett arbete som är inriktat på vad som borde göras i stället för att mätas i pengar (som inte finns :-).

    Ifråga om själva skogsarbetet så sparar jag en hel del genom att inte behöva betala andra att gallra, avverka, transportera och plantera (samt hålla bort gräset). Och en sparad slant är mera värd än en intjänad slant som naggas i kanterna av allt möjligt tills just inget är kvar. Ett försiktigt skogsbruk (med gallringsprocessor) förstör inte skogen med jämna mellanrum och då man gallrat/avverkat så är det samtidigt städat och flisveden uttagen i stället för att man måste börja röja upp efter de stora maskinerna och kämpa med gräset. Och vi är tillbaka till att gallringsprocessorn måste fås igång – och det går inte utan ett egentillverkat fäste …

    Oj, det blev litet långt – borde ha skrivit ett skilt inlägg.

  4. Hej Nisse!
    Fantastiskt tänk! Du är en av ganska få som tänker så, och tar sågen i handen och går ut. Om man ska vara noga, och räkna alla timmar som man lagt ner på skogsjobb, så, int kommer man så långt… Nog har man då mer i handen om man istället slår ett telefonsamtal och så är saken fixad på 10 minuter… Men, frågan är ju, vad gör man istället då? Om man har tid och ork, så är det hälsosammare både för kropp och själ att stå med sågen i skogen själv än ligga hemma på soffan, men har man inte fysiken, tiden, kunnandet och hälsan, då är det mer livsfarligt än nyttigt. Vad som är hälsosammast för skogen är nog inte svårt att räkna ut…

  5. Men låter man de stora bolagen sköta gallringen så får man kanske betala för att få arbetet gjort om det är fråga om klenare gallringar. Dessutom vill det bli lite glest me stammar kvar..

  6. Jag tycker du kan vara stolt över ditt arbete hittills! Mina komentarer var inte illvilliga.. om dom blev att se ut så. Lycka till med fortsättningen och hälsan! Sedan fattade jag att jag inte skall blanda mig i era bondesaker, dvs. göra som Trump borde, stoppa “twittringen” och bara som icke bonde av intresse läsa ibland vad ni håller på med.

  7. Varför det ? Bondbloggen är till för att alla skall kunna kommentera och fråga. Tvärtom är det riktigt intressant och bra att höra andras kommentarer. Annars blir man lätt “gårdsblind” dvs. man ser inte vad som borde göras då man blir alltför van vid den egna gården. Då jag jobbade med forskning så fick jag höra en massa kommentarer vid kaffebordet och det var inte bara okunniga och dumma åsikter utan ibland riktigt fräscha. Fast min generation kom till stor del från bondlandet. Då vi diskuterade saken på Datacentralen så var majoriteten vid kaffebordet från bondhem … Just på 70-talet kom det stora mängder ungdomar från landet.

    Så kommentera och fråga på bara !

Kommentarer är stängda.