20 januari, 2017 av

Vinter?

När jag idag jobbade i skogen som nu är i det närmaste snöfri så slog mig tanken att kanske det ligger nåt i det där med den globala uppvärmningen trots allt. För även om det varit snöfattigt också tidigare så känns det nog som om de snöfattiga vintrarna återkommit lite oftare på sistone.

Men när man sen knäpper på radion eller kollar övriga media så rapporteras det om snöstormar i syd-Europa med förstörda grönsaksodlingar som följd. Det rapporteras från Sverige att grönsaksbristen fått grönsakspriserna att två och tredubblas om det överhuvudtaget finns grönsaker att fås. Här hemma däremot så sänks priserna, knepigt med den här så kalla de marknaden. Väderrapporterna söderifrån meddelar rekordsnö och -kyla så då ställs ju funderingarna kring den här globala uppvärmningen lite på kant. Inte vet man vad man skall tro?

Det är i och för sig inte så illa med lite snöbrist vad gäller själva skogsavverkningen speciellt då man jobbar med motorsåg, man slipper snö i nacken och är det som idag lite på minussidan så hålls också skor och kläder torra. Åtminstone utifrån, någon grad kallare skulle inte skada då det lätt blir lite fuktigt inifrån speciellt om man nu försöker få nåt uträttat också. Lite vitt på marken skulle också ge en knapp timme längre ljus då det lätt blir mörkt i den täta granskogen utan snö. Några minusgrader skulle också göra gott för bärigheten när det är dags att börja köra ut virket, ännu är det i det närmaste ofruset i skogen. På åkern däremot så har det frusit bra och v i har nu en 30 cm tjäle trots att det varit varmt. Kanske kyldes marken ner redan under köldperioden i början av november så att det inte krävdes så mycket kyla senare?

Förutom att sätta sista handen vid röjning av lite dikeslinjer så gör jag också en sista gallring av granskogen runt om kring. Där jag högg i dag var beståndet kring 80 år gammalt så åldersmässigt borde det varit klart för slutavverkning men dom har stått vått och relativt tätt under lång tid så dom är väldigt trögväxta. En del stock kommer det förstås från ett så gammalt bestånd och riktigt kvalitativ vara dessutom. Småkvistigt och så tätvuxet att det nästan krävs förstoringsglas för att räkna årsringarna. Det blir nog till att såga upp lite virke åt sig själv för de stora skogsbolagen har svårt att betala dess rätta värde. Något snickeri skulle kanske värdera stockarna lite annorlunda.

Det går kanske lite inflation i skogsbilder så här års men sätter med några ändå 🙂

20.1.2017. Snöfritt var det här.

Här på andra sidan diket gallrade jag ifjol.

Grovleken på stubbskäret i ett 80-årigt bestånd är inte mycket att yvas över, men här sitter spiken stadigt i alla fall….. om man får in den slagen vill säga 🙂

 

 

Etiketter: , , , , ,

35 svar till “Vinter?“

  1. Johnny skriver:

    Måste kommentera 2:a bilden. Det du gallrade ifjol. De flesta av oss skogsäagare gör samma fel, det lämnas för tätt. Vi lämnar undertryckta stammar och säger att den där stör inte de större träden men undertryckta stammar ska tas bort. Vi ser ofta för negativt på att det blir små öppningar här och där och fokuserar för litet på att ge de bästa stammarna utrymme och näring samt att få upp stockproduktionen. En gallrings ska inte vara perfekt idag utan gles, perfekt ska den vara efter 7 år. Ta inte illa upp, Christer och alla vi andra som gör samma fel.

  2. Christer skriver:

    Bilden ger kanske inte objektet rättvisa i och med att jag mest var ut för att dokumentera snöläget. Men visst har du rätt i att där finns en del undertryckta stammar kvar. Det togs bort en del kvistvargar och stora björkar där ifjol och jag vågade inte ta ner stamantalet helt eftersom jag var rädd för snöbrott, vilket nu inte förstås föreligger en vinter som denna ? endast ett träd har brustit på en 6-7 meters höjd. Platsen är lättillgänglig så jag har räknat med att plocka bort lite till när jag ser hur dom reagerar på dikesrensningen.
    Jag tar inte alls illa upp, alla kommentarer är välkomna. Det är inte tänkt att vi enbart ska dunka varandra i ryggen här på bloggen.
    Förövrigt så är det fint i skogen även idag.

  3. Stefan skriver:

    Det fina med att gallra själv är att det inte på nåt vis behöver bli ”färdigt” på en gång. När man väl har fått körvägar upphuggna kan man gallra lite vartefter under några års tid om man vill. Jag har medvetet lämnat årets gallring för tät eftersom jag inbillar mig att träden klarar både stormar och snötyngd bättre bara de får vänja sig lite. Och ja, bättre skogsväder än dagens får man leta efter!

  4. Kurt skriver:

    Vad det råkar vara för väder här eller i Syd-Europa har inte mycket med klimat att göra. Man minns ju dessutom främst extremväder, d v s vintertid bara mycket kallt väder. Det intressanta är medeltemperaturen under hela säsonger. Men man kan ju se att säsongen för skridskoåkning på havs- och sjöis förskjuts långt norrut, där kunde man tidigare inte åka skridsko eftersom det kom snö så fort, men nu kommer snön senare och det kommer regelbundna mildperioder som skapar förutsättningar för skridkoåkning

  5. Christer skriver:

    Förvisso är det så att väder inte skapar klimat medan klimat kan skapa väder. Skridskoåkningen verkar öka medan gott skarföre för skidåkning blir allt mera sällsynt.

  6. Christer skriver:

    Så är det, när jag som nybliven skogsägare gallrade ett björkbestånd enligt skogsexpertisens gallringsmallar kom det ett rejält blött snöfall och hälften av de kvarlämnade björkarna böjdes till marken. Nu först närmare 30 år senare är det lämpligt antal stammar där. Sen dess har jag varit lite försiktigare med att gallra till rätt stamantal direkt speciellt på förvintern.
    Men det är helt klart att gallrar man maskinellt så ska det tas ut ordentligt med material annars blir det alltför kostsamt.

  7. En skogshuggare skriver:

    När man sköter skogen själv ska man hellre lämna kvar för mycket än att hugga glest, efter maskingallring blir det alldeles för glest. Om man gallrar själv kan man göra det oftare och får på så sätt ut mera virke med bättre kvalitet. I en gles gallring börjar kvistarna utvecklas och i tallskog betyder det att man får endast en kvalitetsstock, följande är kvistvarg. Jag gallrar minst en gång mera än vad som förespråkas, tillväxten blir något mindre men utfallet per ha betydligt högre i synnerhet timmer.
    Vid första gallring ska man vara synnerligen återhållsam annars har man bara pappersved i framtiden, nå det beror ju också på boniteten, på sämre mark kan man ta mera bort men att sträva efter att avlägsna kring hälften av stammarna är för mycket på en gång.

  8. Christer skriver:

    Boniteten eller bördigheten spelar stor roll och en stor del av mina skogar är planterade på 60-,70- och 80-talet och då var det tall som gällde vilket också ledde till att det planterades tall på bördigare marker. Vilket naturligtvis leder till det som du beskriver om man gallrar för hårt -det blir till kvistvargar. En eller ett par extra gallringar är nog av nöden i så fall och gör man det själv så visst ”kostar” det nån extra arbetstimme men timlönen är oftast av den storleken att det hela är försumbart.

  9. Micke skriver:

    Nog har vädret spelat spratt förr som t.ex nådens år 1985 hade vi ingen snö och runt nollan till mitten av januari när det small till och på 6 veckor hade vi inte en dag varmare än -20. Kommer även i håg 27 november 1980. Ingen snö och -27 när bromsventilen frös på Scanian på ”Voltti-rääton”. Guldjobb att tina upp den med varmvatten och trasor på Unionmacken i Voltti!
    Skulle gärna få komma ordentligt med minusgrader för det är inte fruset ännu i skogen alls. Är man lite oförsiktig när man plockar upp virket har man en klump mossa eller jord i gripen tillsammans med virket.
    Har en rotpost som ska gallras med maskin som vi avbröt arbetet i i höstas när vi kom på lite lägre mark.
    Håller nog för huggaren men det är utköraren som är problemet. Intet är som väntans tider!

  10. per fd skriver:

    Beror också lite på grannen/grannarna de närmaste 3-5 åren efter man har gallrat. Grannen är ute och vandrar efter rån och tycker det blev fint att han också måste göra någonting. Då tar han i och gör en kalyta eller gallrar kraftigt efter man själv gallrat. Så kommer nån jäkla tapaninmyrsky på ofrusen mark. Då är man på ruta noll igen. Det börde gå minst 5år innan följande granne får gallra så träden hinner rota om sig efter gallring.

  11. Kjell skriver:

    Jag har gått in för ”kontinuerligt skogsbruk”. Kalavverkningar kommer jag att undvika i framtiden för kvalitetstänket kommer ju även att komma in i skogsbruket. Jag kan bra tänka mig att snart blir stockarna röntgade och priset sätts enligt hur starkt virket är.
    Dagens skogsbruk med att få timmer så snabbt som möjligt gör ju att byggnadsmaterialet blir sämre och det går ju inte ihop med tankarna om att bygga våningshus av trä.
    I en skog som är tät blir hållbarheten på virket bättre och den skogen klarar även bättre av det extremväder som vi måste börja bli vana med.
    För några år sen gjorde jag en andra gallring som rotaffär = gles gallring som slutresultat. Följande höst gick en åskstorm över figuren = det blev en kalruta på 2 ha (hela figuren som blev gallrad)

  12. abborfiskaren skriver:

    Markberedning och högläggning kostade 400 e/ha.Granplantor skall köpas och planteras nu i vår, gräs skall
    bekämpas och om några år skall det röjas. Totalkostnad kanske 2000 e/ha.
    Jag vet att projektet är ekonomiskt vansinne. Ändå kommer jag att göra det. Jag ser det här som en
    placering. En högrisk placering som ingen räknekunnig person borde göra.
    Förutom riskerna som här har beskrivits, stormskador mm har ingen sagt något om den stora risken.
    Alltså virkespriset. Vem kan säga vad propsarna kostar vid första gallringen 2047, eller andra gallringen
    2067. Vad är stockpriset då? Duger några trän till stock? Slutavverkningen år 2100, vad ger den i pengar.
    Blir det pengar över för skogsägare när köparen bekostar avverkning och transport?
    Ingen människa vet, ändå finns skogsfolk som berättar om vilken avkastningen blir t.ex 4 % per år.
    Jag har följt börsen i 55 är. Avkastningen är närmare 10 % per år. Börskurserna går nämligen
    både upp och ner, Virkespriserna går endast ner. Börsen är en lågriskplacering jämfört med skogsförnyelse. Årets plantering är den sista. Riskerna med att placera
    pengar i skogsförnyelse är nämligen enorm. Det har tagit tid att inse detta. Var och en kan ju räkna
    ut vad 2000 e växer till med t.ex 4% dividend som återinvesteras under 90 års tid. lägg därtill en
    värdestegring på 4 % per år.

  13. Christer skriver:

    Man ska inte räkna så mycket. Man ska tro och leva på hoppet. Kanske blir det en renässans för trähusbyggande ännu, det verkar ju som om det här med betong inte fungerar längre. Bygga i betong kunde redan romarna men kunskapen verkar ha gått förlorad. Bygga hus i trä kunde finländarna fram till 70-talet, kanske finns det en chans att ta traditionerna tillvara ännu?
    Det verkar nog lite hopplöst att få god ekonomi i skogsbruket, ny användning för förnybart material som trä borde rimligtvis öka anefter att miljöfrågornas beaktas men det sitter nog hårt åt om det räcker nåt åt råvaruproducenten. De e väl som inom dagligvaruhandeln att aktieägarna, handeln och mellanhänderna far iväg med vinsten.

  14. Christer skriver:

    Det verkar bli allt fler som funderar på kontinuerligt skogsbruk för att spara in på förnyelsekostnaderna.
    Kan du förklara teorierna kring dess kvalitetsförhöjande inverkan?

  15. Nisse skriver:

    Jo, vädret är faktiskt prima just nu. Vi har till och med ett par cm snö på åkern så det är ljust och fint men i skogen är det nästan bart. Nu har man svårt att hitta på nånting att klaga över ifråga om vädret …

  16. Nisse skriver:

    Just det ! Jag är mycket försiktig med gallrandet och struntar blankt i alla ”rekommendationer”. Antalet stammar per hektar är bara struntprat. Man bör se på växten i stället. Om kronorna börjar skjuta upp för mycket så skall man gallra men annars så får det vara. Ju tätare desto bättre kvalitet. Tyvärr betalas det inte (än) för kvalitet men snart har vi bara massaved i skogarna. Också de stora stockträden blir kvistiga och snabbväxta ”vargar”.

    Som många andra så har jag en ruta som blev för glest gallrad varefter snön bröt av så gott som alla kvarvarande toppar …

    Jag läste i skogsLand om undersökningar vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) som visar att tillväxten är störst i ogallrade bestånd och DESSUTOM så blir det lika mycket stockträd i dessa ogallrade ! De starkaste träden växer till stockträd och resten blir flisved. Med vedpriser som inte är långt under massavedspriserna så lönar det sej inte att gallra. Nå, jag gallrar i alla fall försiktigt så man åtminstone kan köra i skogen …

  17. Nisse skriver:

    Ajdå, vi har bra tjäle för det var snöfritt då det blev kallt efter nyåret. Och så fanns det tjäle kvar sedan novemberkölden som var ganska hård här – på bar mark.

  18. Nisse skriver:

    Vi började aldrig med kalhuggning. Farsan var mycket intresserad av skogen och tyckte att man borde göra tvärtemot vad skogsteknikerna påstod. Det var då kalhuggningsraseriet började. Jag har fortsatt med den linjen och det kan väl kallas ”kontinuerligt skogsbruk”. Huvudsakligen hugger vi där det behövs. Stora träd tas bort så att vi glesar ut norrifrån och då det kommer in ljus så kommer det massor av plantor och vi fortsätter hugga de stora anefter. Man får inte gå så snabbt fram att det kommer gräs för då kvävs plantorna.

  19. Nisse skriver:

    Jag köpte i höstas Riksantikvarieämbetets publikation ”Var virket bättre förr ?” från 1982. Där finns en mycket omfattande förfrågan om virkets kvalitet som skickades ut till hela Sverige på 1930-talet. Man fick 239 svar mest från Mellansverige. 27 frågor om alla aspekter på virkeshanteringen besvarades. Mycket intressant publikation.

    SkogsLand har också haft en mängd artiklar om kontinuerligt skogsbruk och huvudsakligen går det ut på att ha ganska täta bestånd som ger små kvistar och avverkas med plockhuggning anefter som de växer upp. Tanken är att hela tiden ha marken täckt med växande skog. Sedan finns det olika strategier hur man kontinuerligt förnyar men där är huvudsaken att hålla god växtkraft och släppa fram de bästa träden. Vanligen använder man naturligt föryngring om marken tillåter det. Men det diskuteras väldeliga om hur man skall gå tillväga.

  20. Johnny skriver:

    Jag tror att det är röjningarna som har stor betydelse för den kommande gallringsskogen. Speciellt andra och egentliga röjningen. Det är här det börjar. Om man här lämnar för tätt eller t.om låter röjningen vara i hopp om en vedgallring så blir det nog lätt så att träden är känsliga för både snö och vind. En kraftigt röjningen gör att man kan göra gallringarna i rätt tid och på rätt sätt. Problemet är bara det att de flesta skogsäagare inte klarar av att göra röjningen rätt och detta problem har man troligen att buktas med hela omloppstiden. Dessutom har man kanske ett för högt inslag av trädslag som inte hör hemma just där.

    Men jag har förståelse för alla som tycker att det är bättre med för tät än passlig skog. Jag har också hunnit tänka i de banorna och jag förstår precis Logiken. Om jag gödslar kornet för mycket el. T.om rätt så går det och lägger sig, men jag glömde stråstärkaren. Är det månne lika i Skogen. Utebliven eller dålig röjning gör att det blir mycket vindfall efter gallring? Vi har ett stockpris på ca 55€ Och massaved är väl kring 17€ vid slutavverkning. Detta plus skogens skötselråd väger tungt för mig och varje gång jag vill lämna för tätt så brukar jag tänka att de som har forskat i det här vet mer än vad jag gör.

  21. Christer skriver:

    Visst ligger det nåt i ditt resonemang men står dom allt för glest från början är risken större för kvistvargar. Men det går kanske att stamkvista?
    Tror nog att det är uttaget som innebär den största risken för snöbrott och stormfällning och står dom glest från början så blir antalet uttagna stammar lägre så det stöder ditt resonemang. Detsamma uppnås med att gå in oftare i ett tätare bestånd.
    Får vi som Kjell menade en kvalitetsprissättning utgående från träets hållbarhet så kan antalet stockar bli intressantare än grovleken på stockarna.

  22. Johnny skriver:

    En bra kommentar, tack! Tror inte så mycket på stamkvistning, även om vi har gjort det på en del bestånd. Ofta blir det alltid någon sorts kompromiss även för mig. Även jag har lättare att säga hur man ska göra än hur man verkligen gör det. Ibland då man har gallrat ett område och så går man genom det på nytt och då märker man ofta att den där och den där och den där ska absolut bort. Man märkte det inte då man höll på ”inne i besåndet”. Om man alltför ofta tänker att det får vara den här gången så är risken stor att det återspeglar sig på hela skogsbruket. Kompromiss byggs på kompromiss.

    En sak som också bör beaktas är att blir det så att om skogen står för tätt för länge så får man inte igång den ens med en perfekt gallring? Förblir tillväxten på träden på en låg nivå ända tills skogen kalavverkas? Man kan väl relatera till oss själva, om man lever alltför osunt och utan motion är tiden relaterad till om total återhämtning finns eller inte. Eller om träden står alltför tätt alltför länge så blir de vana med det och den vanan sitter i även efter gallring? Kom ihåg att en viktig del av träden är under marken.

  23. Nisse skriver:

    Jag tror åter inte ett smack på forskare utan mera på erfarenheterna från egen skog. Orsaken är att forskarna gör en massa antaganden som ofta inte redovisas och som inte alltid stämmer för den egna skogen utan bara för ett ”medeltal”. Provrutor ger resultat som sällan överensstämmer med verkligheten. Men det värsta är ju att forskarna inte har en blåblek aning om vilken prisnivå och vilka kvalitetsfordringar det finns om 70 år !

    Ingen vet hur det kommer att se ut i framtiden så man kan bara försöka använda det sunda bondförnuftet. I all synnerhet tänker jag inte kasta ut en massa pengar på plantering och gödsling och allt möjligt annat. De som nu gödslar kan få problem med att sälja sitt virke om kvalitetskraven ändras så att alla stockar med stora årsringar blir massaved – som de borde bli. Bra virke skall inte ha stora årsringar. Jag är helt emot fixeringen vid kubiktillväxt som struntar i kvaliteten.

  24. per fd skriver:

    En stor del av diplom ingengörerna vill vi skall förädla massaveden så mycket som möjligt. Det höjer bnp åt Finland. Fast som skogsägare får man bättre att sälja som värmeenergi. Skogsägaren har det tyngsta jobbet själv och den största risken (storm brand gräs älg insekter röta mm) Men virket skall vara halvgratis.
    Kan bara konstatera nog sysselsätter man en hel del avlönat och högavlönat folk. Stocken har gett plankor och bräder i flera hundra år. Den som inte utvecklats alls ger bättre betalt. Sedan om det bara är möjligt så skall skogslikviden från slutavekningen över i skogsaktier. Då har man två skördar som växer men jobbet gjorde man gratis.

    Bäst hade de varit att Pöyry och Metso(valmet) och finska staten byggt fabriker runt om i världen med 51%
    ägande och aldrig gett ut know howen.

  25. Christer skriver:

    Jovisst blir det för lite grönt så växer det inte heller, barken assimilerar dåligt.

  26. Christer skriver:

    mjoo, du har ju själv forskat så du vet hur det är. Dagens forskning är väl oftast beställningsarbeten och då försöker man väl tillfredsställa beställaren, eller hur?
    Bra virke ska man inte behöva hantera så att det inte faller sönder innan man har det på plats. Snabbvuxet, kvistigt virke brister om man i misstag tappar battingen under hanteringen. Tillsvidare betalas i huvudsak per m³ men man vet so sagt inte hur det ser ut om typ 50 år.

  27. Nisse skriver:

    Jag tror inte forskarna medvetet ger ut falska slutsatser men de är indoktrinerade att bara se på volymen och som forskare ofta är så är de litet enkelspåriga. Som bonde åter ser man ofta på helheten (borde åtminstone göra det).

    Jag vill inte påstå att forskarnas resultat är direkt felaktiga men det har jag lärt mej inom forskningen att det är mycket viktigt att tolka resultaten och tillämpa dem. Då måste man veta precis vilka antagandena har varit och hur man kommit fram till slutsatserna men tyvärr så är det sällan man får den kunskapen. Bara slutsatserna sprids av media och utbildning. Då blir det lätt fel i konkreta fall där antagandena och verkligheten ser alldeles annorlunda ut. Erfarenheterna från den egna skogen ger däremot en mycket bra helhetssyn.

    I praktiken hinner jag aldrig tillämpa några teorier ordentligt utan jag hugger för det mesta bara de mest katastrofala rutorna :-). Att sköta skogen perfekt betyder att man inte klarar av mer än 10-20 hektar … Med maskiner går det snabbare men stora maskiner betyder obönhörligen kalhyggen och glesa bestånd med allt det för med sej. Och det har jag beslutat att inte syssla med. Även om vi förlorar nån euro så sparar vi en hel del genom att göra allt arbete själva med kontinuerligt skogsbruk. Och en sparad slant är värdefullare än en intjänad slant !

  28. Johnny skriver:

    Håller nog med om att snabbvuxet virke inte är av bästa kvalitet. Jag är nog ganska säker att vi inte kommer att få betalt för långsamt vuxet virke. Men en stock kan man använda som både ved och massaved men inte vice versa. En större stam är alltid förmånligare huggen och utkörd. Det skiljer otroligt mycket på t.ex. 30l:ers stammar och t.ex. 100l:ers stammar. Det här återspeglar också röjningens betydelse, inte bara före första gallring utan hela omloppstiden.

    Det skulle vara intressant om det fanns bestånd i varje kommun som svf skötte om åt en privat skogsäagare där man delade bestånden mitt i tu och skötte halvorna olika. Hur är det Christer, slipper du och påverka med en sån sak?

  29. Nisse skriver:

    Egentligen är sådan forskning av ganska litet intresse för en skogsägare. På 70-100 år hinner priser och kvalitetskrav gå upp och ned flera gånger. Därför är det lika bra att sköta sin skog enligt sunt bondförnuft. Gallra då det passar, och hugga då det behövs. Inte sätta ut pengar på tvivelaktiga åtgärder. Man behöver inte låta skogen växa ihop men inte heller börja räkna stammar per hektar (eftersom snön kan ändra på antalet mycket snabbt). Väder och konjunkturer är helt oberäkneliga så det är lika bra att ta det lugnt.

    Som forskare lärde jag mej att man kan optimera och maximera så in i norden (med tio decimaler) men i praktiken är det helt värdelöst. I verkligheten är det bäst att fixa de viktigaste sakerna någorlunda hyfsat.

  30. Christer skriver:

    Du menar nån form av modellrutor? Tror att det finns såna men vet inte var, kan kolla upp saken, eventuellt har skogskolan nånting i Kajane. Kunde vara intressant men tar ju lite tid att förverkliga om man inte redan har dylika. När jag gick skogsbrukarutbildningen besökte vi olika typer av skog men dom var ju inte ”vägg i vägg” som du menar och därmed lite svårare att jämföra.
    .

  31. Johnny skriver:

    Jag menar just det där vägg i vägg på samma skogskifte. Goda vägförbindelser skulle förstås också vara bra. Tänk vad bra att ordna någon ”skogsdag” och gemensamt se på dylikt. Är det frågan om en plantskog som har blivit röjd så ser man nog en tydlig skillnad redan inom några år. Bäst vore det förstås om det finns flera olika figurer med olika ålder och man tillämpade vägg/vägg metoden på alla figurer.

  32. abborfiskaren skriver:

    Det behövs många slags bräder och plankor. Allt virke behöver inte vara tätvuxet och stark.
    Sågarna producerar ju massor med ytbräder, som helst skall vara kvistfria.
    I limträds tillverkningen behövs nödvändigtvis inte tätvuxet virke.
    Mycket virke hyvlas, också för export. Tätvuxet och tjurigt granvirke är då ingen höjdare. Panel av olika slag, golvvirke,
    ribbor och lister behöver inte vara tjurigt granvirke.

  33. Christer skriver:

    Ja där kom ytterligare en aspekt att beakta. Har för mig att trän som växt i tätare bestånd oftast är mindre tjuriga än dom som växt mera öppet.
    Är virket kvistfritt så går det an med lite grövre årsringar speciellt då om det används mest som ”prydnad” inomhus. Virke som utsätts för väder och vind typ beklädnad av sydvägg bör däremot vara hårt och tätväxt.

  34. abborfiskaren skriver:

    Var behövs egentligen tätvuxet virke. Christers beklädnad av sydväggen är ju klart. Stående regelverk
    i småhus kräver mycket virke men där finns ju inga problem med hållfasthet. I våningshus behövs väl inte
    trä överhuvudtaget i mellanväggarna längre, endast plåtprofil med gipsskiva på. Takstolar ritas av datorn
    så att dom håller oberoende av virkeskvalitet.
    Om det byggs våningshus i trä så gäller väl fabrikstillverkade, korslimmade träelement vilken virkeskvalitet
    som krävs vet jag inte. Snickerivirke kan väl få vara tätare växt, men inga extrema tjuriga granar.
    Tror att största delen av vad sågarna i dag producera duger bra. Några % tätvuxet virke räcker väl?

  35. Christer skriver:

    Spontant skulle man säga överallt för det är ju ingen nackdel förutom att det är tyngre 🙂
    Men visst, ytbeklädnad, fönsterkarmar, -bågar, och andra snickerier som är utsatta för väder och vind. Mina grönsakslådor håller också betydligt bättre om dom är byggda av tätvuxet virke och visst känns det tryggare att lägga plåttak om läkten du går på består av tätvuxen gran i stället för lösväxt och grovkvistig tall. Inom lantbruksbyggandet ställs det många gånger speciella krav på hållfasthet. Säkert kan listan göras lång.
    Fortsättningsvis så kommer väl ändå virket från skogar med relativt tätvuxna trän men i framtiden minskar nog andelen ”bra virke”.