Det var meningen att gallra i vinter men det blev det inget av på grund av den stora snömängden. Dessutom är det en riktigt besvärlig snö. Skaren håller framhjulen på traktorn men inte bakhjulen och backar man så far framhjulen också genom skaren och sedan har man problem. Snön under skaren är som socker – den fäster inte alls och hjulen gräver sej bara djupare. Marken är inte heller frusen under snön så man skall inte slira för mycket så sitter man där.
Till all tur körde brorsan upp spår redan i december och de vägarna är bra – men man skall inte hamna på sidan av spåren för då blir det svårt att komma upp igen. Fast snötäcket är mycket ojämnt. På en del ställen finns det mycket litet snö även om öppningarna i skogen kan ha ett snölager på närmare en meter.
Så det blev stockår i år. Det är inte illa för vi har en mängd stora granar som skall bort så fort som möjligt så ungskogen kan börja växa. De har inte varit ruttna så det blir salustock vilket passar fint för priserna är ganska bra just nu. Sedan finns där en massa klena och långa granar. De är riktigt raka och nästan kvistfria så dem sågar vi till eget virke. Även om de är under 16 cm toppdiameter (och inte kan säljas) så blir det fina battingar av dem för eget behov. Vi behöver också virke till det nya taket på huset som skall byggas utanpå det gamla nu i sommar.
Det är inte så många år sedan vi var här sist och då var granarna ganska små. Om tio år är de 6-7 meter längre … Träden ser inte så stora ut men det beror på att de är så långa. Vi får en mängd svarvstockar från den här biten.
Det kanske ser tomt ut under träden men om man ser närmare på marken så är den full av smågranar som snart är så stora att gräset inte mera lyckas kväva dem.
Det här är riktigt bördig mark och passar bra för gran. Uppe på stenbacken hoppas vi få tallar och vi lämnar frötallar kvar även om vi tar bort alla större granar. På sina ställen kommer berget fram och där kan det vara svårt med föryngring men det är inga stora ytor.
Vi hugger i Tallmosan som är litet längre hemifrån så man måste ta med en termos med te och smörgåsar för att orka hela dagen. Nedan håller jag tepaus inne i den förnyade Zetorn. Hytten är ovanligt stor för en jordbrukstraktor så jag får ventilbordet att rymmas inne i hytten. Lägg märke till sitsen som termosen står på. Lite smal är hytten så det är svårt att få skogsstövlarna att följa med då man svänger stolen.
Då solen lyser så blir det redan för varmt inne i hytten – upp till +23 grader. Då är det bra att hoppa ut och kvista och kapa emellanåt. Nåja, “hoppa” är överdrivet. Gubben kravlar sej långsamt ned från traktorn. Väl nere på marken går det bra utom då man far med ena benet ned i en grop. Då kan det vara svårt att komma upp igen. Snön gör att man inte ser stengroparna. Men visst får man bra kondition …
Det är skönt att äntligen få komma ut i skogen även om det nu är bråttom att få ut så mycket stock som möjligt före påsken. För att visa att man inte har nånting på Kanarieöarna att göra så sätter jag in ett par bilder från min egen semesterort Tallmosan.
Här försvann nästan snön i skogen med tövädret, men den snö som finns är precis som socker och rinner in mellan varenda hjulaxel. Har varit och kört ut i en första gallring åt grannen (74 år men går på som en mindre gallringsprocessor) och blev förvånad hur torrt det är under snön. Inte ens i diksbottnarna kommer det fram vatten när man kör över vilket det alltid brukar göra på det här stället för det är ganska låg och sank mark. Någon tjäle finns inte i skogen annat än i körspåren men det bär bra ändå.
Några vindfällen har också blivit tillvaratagna. Tänker såga upp dem vid bysågen till husbehovsvirke. Fina stockar, en del helt kvistfria. Brukar såga vrakstockar och som nu vindfällen till plankor av varierande dimension. 25 mm okantat är också alltid väldigt användbart. Bräder kommer också som utskott.
För tillfället visar Kung Bore sina konster och snön formligen vräker ner. Blir att så småningom åka ut på dagens andra runda med plogen. Nästan så man blir lite avis på utrymmet i Zetorhytten. Starholken på MF 390:n är det nätt och jämnt att man får kaffeflaskan med i.
Vi har faktiskt ganska litet vindfällen i år. Stormen gick längre västerut. Men vi har en hel del torra granar. De blir fin ved och ibland fina bräder. Men de är så hårda att man måste fila hela tiden. Här kom snö men det gick över i regn i natt.
Hade själv kvistat och kapat av vid roten tidigare och nu senaste helg var det fullt sjå att hitta stammen under all snö. Fick ut ett par smålass men det var nog för kämpigt i onödan så det blir att fortsätta vid ett senare tillfälle. Skogskärran far dit den vill och inte dit jag vill när man backar trots styrbommen. Det blir nog mera terapi än ekonomi att söka efter ett träd här och ett träd där. Korsade ett skogsdike man själv dikat och det var en ren fröjd trots 50cm skarsnö och okörd spår. Det gick som på strömsö.
Efter valet kan man bara vänta sig en sak för bonden, inte blir det lättare inte! Pessimisten blir aldrig överraskad av dåliga nyheter, det blir bara optimisten!
Jag har slutat att fälla på förhand för det är verkligen besvärligt om det kommer snö innan man hunnit kvista och kapa. Eftersom jag kör utan vagn medan vi fäller och kvistar så radar jag upp virket ordentligt så man hittar det då man sätter vagnen bakom traktorn och börjar köra ut. Ändå vill det bli kvar nån stock eller props som man hittar följande år. Det värsta är då det finns mycket kvistar och sedan kommer snö. Då är det som att meta då man söker efter virket.