9 april, 2019 av

Kå(o)lbonde is da shit.

Jag har åter försummat ett par skogsdagar med att delta i olika möten. Igår stod skogsvårdsföreningens fullmäktigemöte på programmet och i dag ÖSP´s förbundsmöte.

Gårdagens fullmäktigemöte föregicks så här inför riksdagsvalet av ett par timmars valdebatt med skogligt tema och visst höll kandidaterna en välvillig inställning till skogen om än åsikterna om hur den bäst sköts skilde sig lite. Med tanke på publiken som till stor del bestod av skogsfullmäktigemedlemmar så hade säkert de olika partiernas kandidater handplockats för att passa in i miljön. Därför undveks också de största meningsskiljaktigheterna. Så långt om partipolitik i detta forum men en uppmaning om att gå och rösta är säkert på sin plats och det kan löna sig, åtminstone visar utgången på fusionsfunderingarna här i trakten att så är fallet. Bra så.

Valdebatt med skogligt tema.

Före skogsfullmäktigemötet hann jag köra ut lite av det som jag högg under söndagen. Vintern gjorde efter några dagars varmt vårväder ett återfall med nordan och snöbyar och stormvindarna gynnade inte fällning av träd så jag var glad över att jag tog en maratondag i skogen på söndag som ledde till att jag hade tre lass att köra ut. Egentligen borde man nu då skogsföret håller på att rinna ut koncentrera sig på de återstående vindfallen efter Alfrida-stormen men det är svårt att låta bli att ta bort lite kvistvargar och urgallringsmogna träd i bestånden då man ändå kör förbi under insamlandet av det stormfällda.

Fortfarande finns vindfällen att tas omhand……
….men det är nog roligare att gallra och själv fälla träden i dylika bestånd.

Idag stod så ÖSP´s förbundsmöte på agendan, egentligen skulle jag inte haft tid att delta men det är alltid intressanta diskussioner och anföranden på programmet så jag for ändå om än lite försenat då jag först hade att instruera hemfolket om dagens göromål. Frugan är fortfarande sjukskriven så jag vill inte belasta henne med de praktiska bekymren nu då ytterligare en tumör på hjärnan har upptäckts. Det är också en orsak till att det varit lite tyst härifrån den sista tiden.

Ett av de intressanta anförandena hölls av Michaela Ramm-Schmidt från Baltic sea action group om Carbon action programmet och om hur bönderna kan stå för lösningen visavi kolbindningen i klimatförändringsfrågan. Oberoende av vad man anser om klimatfunderingarna så är kolbindning i form av högre humushalt i jorden inte att förakta då det ger grödorna bättre tålighet mot varierande väderförhållanden. Och dylika har vi ju fått erfara de senaste åren. Jag har under vintern också tänkt i lite motsvarande banor så jag kommer säkert att återkomma till saken då tankarna klarnat lite. Kolets kretslopp är bekant men hur man kan påverka de olika skedena i kretsloppet tåls säkert funderas på lite mera.

Beaktansvärda synpunkter.

Kolbonde ville man påstå att var ett nytt begrepp men jag menade ändå att kålbonde har jag redan varit i flera decennier. Kanske blir man ännu både kol- och kålbonde? Vi får se vad framtiden för med sig.

Etiketter: , , , , , , , ,

22 svar till “Kå(o)lbonde is da shit.“

  1. Nisse skriver:

    Snygg tallskog ! Sådan börjar vara bristvara hos oss eftersom älgarna äter upp alla tallplantor. Ingen vågar mera plantera tall i våra trakter.

    Det har varit livlig debatt om kolsänkor i Land Skogsbruk. Det är inte gammalskog och inte kalhyggen som är kolsänkor utan växande ungskog. Så kontinuerligt skogsbruk börjar bli pop igen. Jag har hållit på med det länge. Det är ungefär gammaldags skogsbruk med litet variationer hit och dit. Mest har det varit fråga om och hur man borde gallra. Men det skrev jag redan om.

  2. Christer skriver:

    Hej Nisse, det lär ska bli lite mera om skogens roll i klimatfrågan av vår vän Marcus imorgonkvällens kvanthopp. Som tips bara. Fint i skogen idag då blåsten bedarrat något.

  3. Kurt skriver:

    Inom stadsodling använder man ju nu ofta terra preta (svart jord i form av biokol) när man planterar träd, För träd som planteras i väldränerat grus bidrar träkolen med en stor yta som kan magasinera näring åt träden på sikt. På köpet binder man kol på ett mycket stabilt sätt i jorden, träkol bryts ned mycket långsamt i jorden. Däremot kan det ju bildas en del metangas vid tillverkningen av biokol, om det inte görs på rätt sätt.

  4. Johnny skriver:

    Bra att det framförs hur viktigt det är att öka Humushalten. Varför ska man producera spannmål på hela hemmanet när det finns överproduktion. År 2009 tog jag med viltåker och vall i växtföljden. Det har jag inte ångrat. Men det känns som om det är något helt nytt nu och vi som har hållit på i 10 år och räknat med alla fördelar som står på tavlan på bilden och dessutom 7 till starka argument till så är inte samma sak. De 4 andra argumenten är bättre spannmålspris, automatisk försäkring, mer utspridda arbetstoppar, mindre maskinkostnader, bättre trösknings och torkningstidpunkt, bättre möjlighet att lagra spannmål och få ett högre medelpris under 5 års Period. Vill man ännu ta med nån bonusfördel så är det att man lockar mycket mindre att betala höga arrenden få kalkylen är enkel, bisamhällen drar nytta och ger tillbaka samt övriga insekter, landskapsvård. Om jag Kör t.ex. Från Vasa till Lappfjärd så blir jag gladare om det mellan spannmålsfälten finns gröna åkrar.

  5. Christer skriver:

    Har inte praktisk erfarenhet av biokolet men har förstått att de jämnar ut näringstillförseln. Och kol är verkligt långlivat i den formen, man kan t.o.m. rötskydda trä i jorden genom att bränna ytan till kol.

  6. Christer skriver:

    Om jag räknar in det som ibland är brunt (kumminet) och grönsakerna så har jag halva min areal ”grön”. Blev du glad nu Johnny? Kanske inte med tanke på humusfrågan men det tar ner spannmålsarealen i alla fall.

  7. Bond77 skriver:

    Jag har legat på närmare 100% äkta växttäcke hela denna period och nästan lika mycket förra perioden. Behövs förstås inte mer än 60 äkta + 20 lättB för att maximera växttäckestödet men jag saknar nått vettigt redskap till lättB och direktsåmaskin ska ju göra skäl för namnet också. Och MF-åkrar får ju inte heller räknas med så då landar man på ~100%. Har just inga desto styvare leror, bör väl nämnas… Även om vissa lyckas med direktsådden även där. Känns överlag som rätt väg att gå då man beaktar ekonomin… Och slitagekostnaderna på plogen inskränks till att årligen få bort rosten från billarna… 🙂

    /J-A

  8. Nisse skriver:

    I våra styva leror är det alltid lika spännande varje vår. Skall man få ned utsädet i leran eller hinner den torka för mycket ? De gamla gubbarna brukade säja att när man sår leråkrarna så är det på timmen – inte för tidigt och inte för sent. Men Rapiden har tillsvidare lyckats få ned utsädet så det har grott riktigt bra. Mycket, mycket bättre än med gamla Simultan där billarna hoppade över kokorna så det mesta kom på ytan. Och vissa år blev det obönhörligen kokor fastän man harvade tio gånger … Det blev litet bättre då jag köpte Pegorarofräsen men Rapiden var nog det stora steget framåt för vårsådden.

  9. Johnny skriver:

    Jag blir alltid glad då folk odlar annat än spannmål! Hoppas en dag så kan alla spannmålsodlare vara glada åt en sån sak. Vem tackar nej till högre spannmålspris.
    Nu är det så att det finns en annan grej med odlingsväxter än humus också. Det heter kol / kväve kvoten. Med kummin, oljeväxter, grönsaker, sockerbeta, bönor, ärtor så har positiv effekt. Med en stor spannmålsskörd så kommer mycket halm vilket ger humus men halmen kräver kväve för att bytas ner. De växter jag räknade upp ger en bra förfruktseffekt just pga detta. Eftersom de inte har en stor mängd kol som ska brytas ner i förhållande till innehållet av kväve.

  10. Bond77 skriver:

    Katjonbalansen(cat ion exchange capacity) fungerar väl lite på samma sätt som jag förstått det. Alltså så att med mera humus i odlingsskiktet är det inte lika noggrannt med spridningstidpunkt för gödseln eftersom kvävejonerna binds till humuspartiklar istället för att utlakas, ifall de inte hinner upptas av växtmassan. Dålig katjonbalans(lite humus) kräver tätare intervall med övergödslingar/förrådsgödslingar således. Extra viktigt då man ska ha hem den där tiotonsskörden. Kanske inte lika viktigt om man tar en fyra tons skörd med hela givan vid sådden. Men säg om kvävegivan går över 100 kg kanske man bör fundera mer på saken?

  11. Johnny skriver:

    För att belysa läsarna lite mer. En vall som är insådd ifjol och innehåler mycket klöver har en bättre balans av kol/kväve än en äldre vall som innehåller mest timotej. Timotej är ju i princip en spannmålsväxt med mycket kol o mindre kväve och dessutom grunt rotsystem. Dvs en äldre vall med inget klöver mycket lägre förfruktdvärde än en 1 åring Klövervall. Dessutom mer kvävefixering.
    Sen vill man kanske fundera vad allt detta betyder för bonden. Man får ju intrycket att en 1 årig klövervall är bättre än att ha vallen i 4 års tid. Jo och nej. Ja, klövervallen som är 1 år ger bra förfruktseffekt med minskad gödsling. Medan vallen som är 4 år ger knappt någon förfruktseffekt. Men den ger enligt vad jag lätt mig betydligt mer humus. Kol behöver ju kväve för att brytas ner. Om 1 åriga klövervallen ger så bra förfruktseffekt, hur stor är då humusbildningen?
    Nåja, vi är inte där ännu. Det är ju rötterna som ger långtidshumus och de bryts ner långsamt och dessutom innehåller de mer kväve än ”halmen”.
    Men slutligen. Än äldre vall ger mer humus på bekostnad av förfruktsvärdet. Jag tror inte vi får upp Humushalten med 1 åriga vallar. Inte heller med bottengrödor. Pratar vi om att stoppa humussänkning så ja då funkar t.om. En stor spannmålsskörd med riklig halm. Men ett år mer lägre skörd gör att ekvation redan går bakåt.

  12. Johnny skriver:

    Ifall någon funderar vad som händer om man ständigt har ensidig växtföljd med (speciellt vårsäd) och skördarna är låga. Jo, då förbrukar man humus utan att tillföra tillräckligt dvs vi får en humushalt som minskar år för år. Jorden blir mer svårbrukad, mer känslig för regn och även värme. Humus fungerar som en svamp eller som en fjäder. Den balanserar över den svåra perioden så att negativa effekten av den dåliga perioden blir så liten som möjligt. Här kommer vi in på Nisses agerande. Han har märkt ett behov och agerat. Delvis genom att ta med klövervallar i växtföljden men också genom direktsådd. Om man får lägre skördar och bearbetar jorden kraftigt och marken är svart över vintern så har man en stor humusminskning vilket förr eller senare får stora negativa effekten på mineraljordar. På övriga jordar händer samma sak men följderna märks senare, beroende på den organiska andelens storlek. lite som att serva traktorn i tid. Visst kostar det att serva den men grymt nödvändigt. Åkrarna är vår viktigaste tillgång, både produktionsmässigt, lönsamhetsmässigt och kapitalmässigt. Löns säkert att ta hand om den tillgågen.

  13. Christer skriver:

    Joo det ligger nog något i ditt resonemang. Jag sände en gång jordprov till ett holländskt laboratorium och dom räknade också med hur mycket N jorden levererade under växtsäsong utgående från humushalten. Minns att dom förvånades över hur hög humushalten var i mina jordar.

  14. Christer skriver:

    De kan bli intressant att se hur det ser ut när de 5-åriga skyddzonsvallarna plöjs upp. Själv hade jag en 3-årig timotejvall för några år sen där jag bytte ut skörden mot djupströbädd och visst såg jag en markförbättrande effekt. Verkan höll i sig ett par år så den borde nog återkomma rätt ofta för att fungera dessutom är det alltför lite nöt i nejden för att avsättning för vallen ska finnas. Kumminet ger en rätt bestående markförbättring som jag tror beror på att dess växtdelar med grövre stjälkar och grova rötter bryts ner långsammare än spröd halm från spannmål. Vad gäller spannmålen så är havre och råg bättre för humushalten än korn och vete. Håller med om att bottengrödor gör mer nytta som näringsläckagebegränsare än som humusbildare men ett kontinuerligt bruk av dylika förbättrar nog markstrukturen trots att effekten är kortvarig. Dessutom binder rotsystemet ihop jorden så att markpackning och spårbildning minskar, nedplöjning av en växande gröda som sugit upp och avdunstat höstregnen löper bättre än på åker med enbart ”dött” material där vattnet i huvudsak avgår via dräneringen.

  15. Nisse skriver:

    Jag plöjde ju upp en gröngödslingsvall (3 år) och sådde vete i fjol. Det var svårt att säja om det blev bättre eftersom sommaren var så extremt torr. Eventuell gödslingseffekt var också oklar. Jag är rädd för att det behövs mycket mera vall under en lång tid för att få till stånd synbar effekt på våra styva lerjordar. Och vi har också så litet kossor att man måste räkna med att vallen inte inbringar nånting alls. Så inte är det gratis jordförbättring. Jag satte i alla fall 7 ha i gröngödsling på nyttså få nu se om det lyckas.

  16. per skriver:

    Har åkern länge varit utan klöver(vilket de flesta varit) skall det alltid ympas nya bakterier vid insådd.

    Då kommer kväve som kan kallas gödsling till följande åren.

    https://naturcom.fi/sv/kvavebakterier-och-kvavefixerande-vaxter/

  17. Johnny skriver:

    Kan av egen erfarnhet säga att det är Lättare att beställa med färdigt ympat (pelleterat) än att ympa själv, tack Per! Men nog går det bra att ympa själv också.

    Christer, det du säger om bottengrödor stämmer! Vi kan också tillägga att med klöver som bottengröda så Torde en stor halmskörd förvandlas till humus snabbare och med mindre extra gödsling nästa år.

    Om nån har märkt att jag inte är så positiv till bottengrödor så är det för att de råddar till systemet. De råddar till lönsamhetsberäkningar, speciellt eftersom det är högst 25%. Men stoppar också utveckling av att odla ännu mera vall, kanske specialväxter också. Det är som att hänga en morot framför hästen som den aldrig kommer åt. Bottengrödor höjer lönsamheten en aning i spannmålsodling och på det sättet minskar intresset till viss del på gröna arealer. Sen kan jag inte tåla regler med bottengrödor. Att få spruta bort dem 15.9, plöja ner dem 1.10. Det är ju mellan 1.10 och nyår som det utlakas mest ifall det är en regnig höst. Du får heller inte låta bottengrödor bli en vall följande år???? Det är speciellt det här som får mig att fundera att bottengrödor är till för att lura bönder bort från gröna arealer till spannmål. Annars skulle bottengrödor behöva finnas till t.ex. 15.11 eller nästa vår. Samt att man kunde låta det bli en vall följande år, om man vill.

  18. Bond77 skriver:

    W O R D !

  19. Christer skriver:

    Joo det är definitivt lite svårt för en praktiskt bonde att förstå sig på logiken i stödpolitiken, eller man förstår förstås hur tjänstemännen tänkt men det betyder inte att det är det som vore det mest praktiska eller naturliga.
    För egen del så planerar jag nog odlingen i huvudsak utgående från vad som är bäst för växtrotation, marknaden, möjligheterna och intresset bl.a. Till sist brukar jag kolla vilka stöd som man kan utnyttja. Oftast blir det också ekonomiskt en bra odlingsplan då man utan att överdrivet optimera stöden i huvudsak i rotation utnyttjar synergieffekterna grödorna emellan.

  20. Nisse skriver:

    Man måste också beakta andra faktorer. Till exempel tjänar jag mer på att skruva på gamla maskiner och bygga hus än att sköta om åkrarna. Prisläget är sådant att det inte lönar sej att pyssla med åkrarna och försöka få stora skördar. Däremot försöker jag se till att åkrarna blir bättre på lång sikt i hoppet om att produktpriserna i framtiden skall bli förnuftigare. Så det blir att spara på utgifterna och också minska på arbetsmängden så man hinner med mera verkstads- och byggarbete. Fastän jag också står på huvudet dygnet runt så finns det inga möjligheter att få upp inkomsterna från åkerodlingen mer än några ynka procent och det blir inte mycket då det är procent på en låg summa. Specialgrödor på våra styva lerjordar är inte att tänka på.

    Men nu ska vi pröva 40 olika sorters rovor så det kan ju bli framtiden :-). Fast knappast några inkomster – mera då utgifter. Rovor är gott.

  21. Christer skriver:

    Rovor har ju varit rena pengagrödan nu innan det blev skördetvång. Rovan har också räddat mången generation från svält och hungersnöd, så kanske också blir fallet framledes om utvecklingen (läs avvecklingen) fortsätter. Men rovor är inte att förakta dom är faktiskt riktigt goda och som sagt hälsosamma.

    Att med små medel och insatser få goda skördar genom bland annat god markvård är väl ändå en bra sak? Har kört ut det sista virket från en av fastigheterna i morse medan det ännu var fruset (-5°C klockan 6) för jag ville inte köra spår i kumminåkern. Återstår ännu 3 fastigheter med vindfällen, är illa rädd att tiden rinner ut, verkstadsjobb finns också att utföra innan säsongen kör igång. Det kan bli tidigt vårbruk om det blir så fint väder som utlovats under påsken.

  22. Nisse skriver:

    Jovisst är det bra att med små medel och insatser förbättra skördarna. Och just nu vill jag understryka ”små”. Att ha vall är ren förlust (ingen efterfrågan) men det är en ganska liten förlust med de usla produktpriser vi har nu så jag har vall i alla fall.

    Jag byter gärna odlingsväxt men inte till sådant som kräver stora investeringar. Man kan odla allt möjligt men så fort det blir överutbud så rasar priserna.