10 september, 2019 av Charlotta

Sankt Bernhard

Nu galar Sankt Bernhard för full hals! De låter väldigt mysigt när man sitter lite halvsömnig med sitt morgonkaffe vid köksbordet och hör tuppen gala på utsidan. Jag var ut och öppnade luckan så de fick komma ut, och med det samma kom Bernhard utflaxande och började gala… På bordet, bredvid kaffemuggen, ligger äggfacket med gårdagens ägg. 3st fick vi. De måste få ligga framme på bordet någon dag, bara så vi kan titta lite extra på våra första tre ägg som vi fick…

Vi har alltså skaffat höns!!! 😀

Ända sedan mina förra hönor tog slut, någon gång för dryga 10 år sedan, har tanken funnits att nångång ska jag ha höns igen… Men ska jag ha höns ska de vara i ett enkom byggt hönshus, och nu i våras, med Connys hjälp, så började byggandet. Jag har funderat och planerat och funderat ut några detaljer som jag inte hade på gamla hönshuset, men som jag absolut ville ha nu… eller, detaljer och detaljer… Ett hönshus ska vara enkelt, trevligt och funktionellt. Blir det jobbigt att sköta, blir de tungt och krepligt, och mer ett besvär än ett nöje. Främst är de skithanteringen som ska vara smidig. De va de inte i mitt förra hönshus, men nu byggdes huset så, och på ett sånt ställe att man kan komma med traktor och skopa på baksidan av huset, öppna en lucka och måka ut skiten direkt i skopan. Eftersom hönsskiten samlas ganska friskt under sittpinnarna är pinnarna placerade vid luckan, och när de blir tömning kan man enkelt lyfta bort dem så man inte behöver gå och slå huvudet i pinnarna när man ska måka. En annan detalj var placeringen av luckan ut. De är livsviktigt, på Ytterholm bor nämligen inte bara får, kaniner och andra gulligheter, här bor fula, farliga grävlingen också. Nog diverse mårdhundar och rävar, men grävlingen är ändå värst att ge sej på höns. De finns en lucka ut, och den ska nog hållas fast på natten, men ifall man kommer hem sent, eller nåt, så är tanken att grävlingen inte ska ha en motorväg in i hönshuset, utan luckan för hönsen in, sitter dryga metern upp på väggen. Hönorna har inga som helst problem att flaxa upp till luckan, så, hönsen slipper in, och grävlingen som förhoppningsvis inte kan klättra längs en slät vägg hålls på utsidan. Vidare är huset isolerat och byggt så att man kan gå löst med trycktvätt där inne om man känner för det, och värpredena är mobila i form av kattfraktarburar, utan galler-luckor naturligtvis. Enkla att ta ut och ge med trycktvätt eller borste när de blir smutsiga.

Förhoppningsvis ska de vara ett trevligt, enkelt, lättskött och kiva hönshus för hönsen, och mej, och naturligtvis också för alla andra som kan hamna på lite hönsskötsel emellanåt 🙂

Hönsen själva då, vem är de? Jaa… Tuppen heter Bernhard, ett namn han hade med sej när han flyttade hit, men Mathias tyckte han ju kan heta Sankt Bernhard… med motiveringen som jag inte riktigt var beredd på ”-då han ju bor här mitt i sankt olofsleden!” Ja, förvisso, i somras öppnades ju st. olav waterway, pilgrims vandringsleden som går från Åbo till Nidarosdomen i Trondheim. Den går genom hela skärgården här, och då var ju kopplingen självklar tänkte Mathias, att tuppen nu får de graciösa namnet Sankt Bernhard. Vidare i hönsflocken finns Beata, men sen är de lite namnlöst… Ännu… Men jag är inte alls orolig att de kommer att vara namnlösa så länge, de finns gott om namnpåhittare här, så, nog ska det ordna sej med den saken. De är liksom St. Bernhard, Beata och så 3 hönor till, och två halvvuxna kycklingar som inte helt säkert är hönor, kan vara tuppar också… De får tiden utvisa…

Köpa höns till hösten? De är kanske inte riktigt sådär som man vanligtvis gör, normalt drar man ju igång sånahär projekt till sommaren, och egentligen var de ju så vi också gjorde, började bygga i våras, men sen har det dragit ut på tiden innan det blev färdigt. Lite orolig blev jag med tiden att jag inte skulle hitta hönor ju längre tiden gick, men så, som ett skänk från ovan såg jag en annons på en köp och sälj sida att någon i Närpes sålde hela sin lilla hönsflock. Dessutom vackra renrasiga finska lantrashöns! Jag hade just kommit hem från Töjby när jag råkade se annonsen, men Lisette lovade hålla hönsen någon vecka åt mej tills jag skulle till Töjby igen, och så, i söndags var det dags för stora flyttningsdagen.

När man köper djur, är det otroligt roligt, och även viktigt att få höra djurens historia. Köper man ett ungt djur så kan det vara lättare, men här fanns ju nu både gamla och unga, ragator, mesproppar, ruvare och allt där emellan. De rymms många personligheter i en hönsflock, och med all den informationen Lisette berättade är det som att börja med hönsen någonstans halvvägs, så, även denhär vägen, Tack Lisette för all information du berättat 🙂

Men, nu är kaffet drucket och jag ska gå och se om jag kanske får något ägg idag också 🙂

Härligt med ägg från egna hönor 🙂

4 svar till “Sankt Bernhard“

  1. Nisse skriver:

    Min pappa gillade höns och det kan jag förstå sedan jag hittade hans bokföring från 30-talet.Då fick vi 100 mark för ungefär 150 ägg. Om man jämför med pigans lön som var 300 mark i månaden så var det en hel del.

    Jag däremot var livrädd för hönsen. Jag var instängd i hönshuset som liten medan de andra mjölkade och ingen hade tid med mej. Men jag tyckte inte om att de flaxade med vingarna och stod och skakade i dörren och ville ut. Men det gick ju inte för jag hade troligen drattat ned i gödselrännan direkt (jag var ett ”livligt barn”) :-). Fast jag minns inte själv så jag var ganska liten.

    Hönsen var de sista djuren vi hade (utom kattorna) och farsan hade kvar dem länge tills hönsfodret började blir dyrare än inköpta ägg.

  2. Kurt skriver:

    Man får nog renare ägg om man använder ett “försvinningsrede”, med en filtmatta i botten

  3. Sten skriver:

    M-L moster hade ju några höns på nytt rätt så länge.

  4. Nisse skriver:

    Jo, men farsan fick nog sköta dem. Det var inte roligt att köpa ägg efter att ha haft egna höns sedan hedenhös. Gulorna i tjööpisäggen var inte gula och de smakade ingenting. De egna äggen var betydligt bättre.