1 december, 2019 av Nisse

Paus i arbetet inte bra

Nu är det december och ganska länge sedan jag tog bort cylinderfodren från Belarus. Men i april började redan vårarbetena pressa på och så blev det bråttom med taket under sommaren och verandan på hösten. Först nu har jag kommit igång på nytt med Belarus motor.

Det är besvärligt att fortsätta efter en så lång tid. Jag har varit noga med att inte röra delarna som jag skruvat loss men redan att hitta alla verktyg och försöka komma ihåg vad man skulle göra härnäst tog en hel del tid.

Nu har jag i alla fall alla reservdelar som behövs (tror jag) och så köpte jag ett mätinstrument för att mäta cylinderns inre diameter. Det blev en Mitutoyo (begagnad) för 100 euro från Tyskland. Det finns billigare men det här är ett kvalitetsinstrument. Reservdelarna var så billiga att jag lugnt kunde sätta litet mera på verktygen. Hela satsen med fyra cylinderfoder, kolvar och tappar kostade bara 130 euro … Med normala priser hade jag väl bara fått ett enda foder utan kolv – om ens det.

På nätet fanns det mängder av råd om hur man installerar våta cylinderfoder så det var inget problem. Men jag var glad att jag inte hade en modern dieselmotor för då hade installationen varit mycket besvärligare. Nu var det inget problem att få toleranserna för fodren under gränsen. I själva verket var skillnaderna knappt mätbara.

Här är bara ett cylinderfoder kvar att installera

Till all tur verkade motorn för övrigt vara i gott skick. Vevaxellagren var som nya så litet vatten i oljan hade inte gjort någon skada. Jag byter i alla fall lagren nu då motorn är isärplockad. En serie nya lager kostade bara 6:03 euro. Då har jag en ganska grundligt förnyad motor – bara blocket är gammalt.

Sedan får man bara hoppas att jag inte klåpar vid ihopsättningen. Jag byter också generator till en 100A med inbyggt laddrelä. Sedan är det bara startmotorn kvar av det gamla men den har fungerat bra och den kan lätt bytas senare ifall det behövs. Lamporna skall också bytas till LED varvid belastningen på generatorn blir mycket lägre.

En sak blir väl ännu ogjord och det är hydrauliken som läcker olja. Det minskar mycket långsamt men är ju eländigt då det droppar på golvet. I alla fall så är det en större ändring så den får vänta. Snart måste jag få igång traktorn och lastaren med processorn installerad.

Det börjar bli vinter – förra natten hade vi -7 grader – och snart kan man köra i skogen. Då borde man gallra så mycket som möjligt innan det kommer snö. Det blir inget skogsarbete ännu nästa vecka för det skall bli +8 grader på fredag och regn men det skadar inte att maskinerna är färdiga då det senare blir kallare. Man får åtminstone hoppas på en ordentlig vinter (men inte så mycket snö).

Jag kan behöva litet skogsarbete. Nu har jag igen börjat vrida dygnet framåt så att jag jobbar ända in på småtimmarna. Det är ju ingen skillnad då man ändå måste arbeta vid lampljus så gott som hela dagen. Men en dag i skogen – om än kort – brukar få en att slockna ganska tidigt på kvällen.

P.S. Ducaton gick igenom besiktningen – efter det att ett stort rosthål i ena balken svetsats. Men det är inte slut på rostandet så jag tror att jag måste hitta en billig begagnad men nyare Ducato nästa år.

Etiketter: , , ,

4 svar till “Paus i arbetet inte bra“

  1. Brorsan skriver:

    Men kaffepauser verkar nog att passa ganska bra …. och ofta 🙂

  2. per skriver:

    Ja vad säger man då!

    De unga dör och de gamla måste dö sade läkaren på södersjukhuset i stockholm på femtiotalet, åt en en ung oerfaren sköterska, som senare kom att bli min mor, när han stängde ögonlocken en sista gång på en patient som just avlidit. Vad hör det här hit tycker säkert någon.

    Råkade se dödsannonsen att det slutade så för chrisers fru. Kan bara säga att man deltar i sorgen, på avstånd men i alla fall. Döden är något människan ännu inte rår på och man blir tvungen att bara ta det som det blir.
    I christer fall går tankarna till bibelns job. Motgångarna och prövningarna voro mera regel än undantag.
    Själv är jag uppfostrad med att sörja med de sörjande och glädjas med de glädjande. Det finns också folk som inte låtsas om någonting, fast man vet vad som hänt. När ens närmaste dör så lätt är det inte, lite stöd i alla fall när det finns lite kvar av familjen. Livet har inte varit helt bortkastat, något finns kvar och går vidare, det som var livets mening. Sörj ordentligt! Det tar tid men det är det värt.
    Ännu en gång deltar i sorgen.

  3. per skriver:

    Februari 1932
    Barnmorskan stakar sig fram på skidorna genom snöstormen i vinternatten och lycka förlösa fram tre gossebarn till livet samma natt någonstans i s-ö. Varav den ena min morbror.

    1939-44
    Morfar är för gammal för strid men är inkallad och snickrar likkistor i vasa för ett allt större behov.

    1952
    Morbror liter av huvudvärk i dragsvik och ligger på tilkka mellan varven.
    Vintern därefter jobbar han i stockholm där huvudvärken visar sig vara en hjärntumör.
    Blir opererad men vaknar aldrig upp. Liket sänds med båt till åbo och hämtas hem med lastbil. Nu kom praktisk erfarenhet av kistorna allt närmare, hur det kändes för anhöriga då det begav sig.
    Morfar begravde sin enda son och hämtade sig aldrig riktigt brukade morsan säga.

    1962
    Mina föräldrar övertog hemmanet men över köksbordet fördes händelsen nu som då till tals hur det gick.

    De två andra gossebarnen då. Den ena blev en känd byggmästare och den andra ”potatiskung” Morbrors karriär tog slut vid 20 års ålder. Det är min ringa erfarenhet.

  4. Nisse skriver:

    Kaffepauser är nödvändiga för planerandet (så man inte köper fel packningssats !).

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*