Könsförvirring

Nu är det könsförvirring på gården… Inte jag då, även om Conny på skoj brukar kunna säga att han ibland undrar om han har pojkvän eller flickvän (jag är inte riktigt den där ultra-kvinnliga typen). Nä… Jag är nog ganska säker på mej själv, men nu ha, vad jag trodde var 4 honor fått ungar… De handlar om kaninerna som beter sej som kaniner…

Familjen Pupp. Marianne är vit-brun fläckig till vänster. Julia sitter längst bort och Floppsy-flopp-puppe-popp till höger.

Tidigare i höstas köpte jag två honor. Marianne och Julia. De fick flytta in med mina två andra honor… Nå, nu ha dom två jag köpte fått ungar… Vid närmare granskning kunde jag konstatera att den jag trott varit själva urmodern visade sej vara en hane… Så nu är det lite förvirring. Är då den som jag trott är hanen Joppe, som bor på vinden, inte alls Joppe, utan fröken Joppelina? Och är då det jag trodde är Floppsy inte alls nån fröken Floppsy utan herr … Flopp ?

Och.. Hur.. Alltså.. Att.. När…? What in thö heila…

Ja, könsbestämma kaniner är nog knepigare än grekiska… Men, konstaterat är nu iallafall att Julia och Marianne är mödrar till varsin ullhög med ungar… Så dom är honor och alla andra bor nu i varsin bur. Var och en på sitt. Men… Hur många burar blir de om alla ungar nusen ska ha varsin bur? Jag har inte varit och rört om dem något extra, för temperaturen är inte riktigt idealisk för nakna små puppar, men tur i oturen är de inte -15 iallafall. Då skulle de nog bli någon form av badrumsinkvartering för pupp-ligan, men nu klarar de sej nog ute/inne i fårhuset där de bor. Mammorna har bäddat in ungarna i sin egen ull och så länge inget drastiskt händer ska de nog ordna upp sej. Sen är ju frågan hur många ungar som överlever. En unge hade varit död i födseln för den hade mamman tagit bort ur boet, och sen hittade jag en död unge när jag räknade igenom hur många ungar där va. För tillfället är det 10 ungar i ena högen och 12 i andra… Jag antar att det kommer att stryka med några ungar till innan de är så stora att de börjar äta själva, men, man får väl se .. de visar sej…

Just nu är det bäst att låta dem vara ifred och tålmodigt vänta tills de själva börjar lura ut ur ullen 😊

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

4 reaktioner till “Könsförvirring”

  1. Hej Kurt! Jaa-a.. och ena sidan, jodå, det är ju rejäla kaniner, så nog skulle det fylla upp i grytan nog… Men å andra sidan är de nog risk att dom är för gulliga att sätta i grytan, i synnerhet med barn i huset… I första hand blir det nog att sälja dem i levande format som sällskapsdjur… Sen får vi se hur de går till hösten…

  2. Får mig att tänka på en sann historia från vår by. Två grabbar i ca 7-8 års åldern satt vid vägkanten med två kaniner när en äldre farbror kom förbi med cykel. Han stannade och frågade”Va gör ni pojkar” ?
    Utan att ens bevärdiga farbrorn med en blick svarade den ene ” vi parar kanine”. Med ett lätt småleende i mungipan frågar farbrorn: ” nå vaar e ti naa”, varvid den ena av grabbarna stiger upp, spänner ögona i farbrorn, händerna i sidorna och säger: “he ska ja bara birätt att he e f-n så invecklat ti para två hanar” !
    Om farbrorns vidare reaktion förtäljes icke! Händelsen utspelade sig ngn gång i mitten av 60-talet.
    Så Charlotta, naturen har sin gång iaf!

  3. Så kan det gå! Skulle inte heller servera kanin med barn i huset. Roligt läsa om din vardag. Är själv i skärgården annat än vid sommar turist säsong. Visst är skärgården vacker året runt!

Kommentarer är stängda.