Snövintern 2021

Än blir det vinter i Norden. Förra vintern var snöfattig och åkrarna bara nästan hela tiden. Det kan man inte klaga över i år. Vi fick en massa snö förra veckan och blåsten förde in yrsnön genom varenda liten springa i husen. Det är svårt att säja hur mycket snö det kom för på sina ställen finns det metershöga drivor medan det kan vara nästan tomt på andra ställen.

Snödrivan utanför verkstaden

Det var en varm jul och varmt nyår men det nya året började med en hel del snö. Då gick det ännu bra att köra till skogen men sedan blev det sämre och förra veckans snöfall på 40 cm gjorde att det blev paus i skogsarbetet. Därefter hade vi ett par dagar med -26 grader och då var det inte heller något skogsväder annat än att vi körde upp spåren på nytt. Men det var rent vatten under den tjocka pudersnön som isolerar så bra att det knappast blir någon tjäle alls mer i år.

Då jag fick nya fläktremmar till stora Zetorn så blev det snökörning. Det är besvärligt att få bort snön mellan husen så det tog fyra hela dagar innan det var klart. Den ofrusna marken under snön gjorde det ännu krångligare. Om man vände skopan nedåt för mycket så blev det en stor grop och vände man den uppåt för mycket så gled den ovanför snön.

Snökörning

Det var ju inte första gången som det kom ordentligt med snö. År 2010 hade vi också en takskulptur av snö (se Taksnöskulptur) och år 2011 kom det sådana mängder med snö att garaget höll på att stjälpa (se Garaget höll på att stjälpa).

Snöskulptur
Snöskulptur mars 2010
Februari 2011

Tillsvidare är vi inte ens nära de snömängderna – men vi är först i januari ännu … Vi har kört upp skogsvägarna flera gånger nu och de börjar se hyfsade ut trots att marken under snön inte är det minsta frusen. Då man kör över Aaltjärri så sprutar vattnet upp i hjulspåren om man kör det minsta utanför vägen. Vägen frös nog ordentligt efter två dygn med -26 grader.

I dag började vi med skogsarbetet igen men det var svårt att hitta virket under snön. Troligen blir det en hel del kvar till våren. I år blir det knappast någon gallring på grund av den djupa snön men vi behöver i alla fall få bort en massa stora granar. Det har kommit fin ungskog i kanten men längre in finns det ingen förnyelse. Därför tar vi bort en remsa stora träd så att det kommer in ljus.

På tal om gallring så har skogen gallrat sej själv alldeles utmärkt. Visserligen blev en del propsträd till flisved men det behöver vi ändå. Intressant nog så stämmer faktiskt det som jag läste i Land Skog att gallring strängt taget är onödig om man räknar på totala tillväxtmassan. De hade jämfört olika gallringsmetoder och ogallrat hade mest massa. Det gillar förstås inte skogsindustrin som vill ha stockar men med de relativt goda priserna på flisved så lönar det sej för bonden att sikta på totalmassa i stället för stock.

Förstås finns det vissa problem med ogallrat också – speciellt långa klena träd som lätt bryts av vid storm och blötsnö. Men det är också ett problem på gallrade ytor. Vi försöker lämna kvar så mycket träd att de stöder varandra tills de blivit tillräckligt kraftiga. Därför tar vi bara bort smala remsor och låter kanten stärka sej i minst tio år till innan vi fortsätter att kantförnya. Men det är en kinkig sak. Det som absolut inte lönar sej är att lämna långa smala träd kvar då man hugger bort de stora. De blåser omkull eller bryts av på nolltid.

Däremot kan man bra plocka bort stora träd inne i skogen. De små gläntor som då uppstår är ingen risk för de kvarvarande träden runt omkring som gärna får stå kvar tätt intill varandra. Vägar måste man förstås hugga upp men de är också så smala att de inte just ökar risken för stormfällning eller snöbrott. Svårt att säja hur man skall göra men det märks väl om 50-100 år.

De två kalla dagarna satt vi bara inne och eldade – utom då jag klöv ved i vedlidret. Med fårskinnspäls och filttossor blev det ganska varmt vid vedklyvandet. Det går förresten mycket bra att klyva ved då det är kallt. Veden spricker lättare då den är frusen. Och då man burit in veden och eldat i vidahelln (spisen) så har man riktigt varmt. Tur att vi har kvar den gamla muren med stor bakugn . Det är en koloss på 2×2 meter som är lika hög som rummet. Där finns det tegel som magasinerar mycket värme.

Vidahelln och bakom den bakugnen

Den lilla grunkan på plattan är en fläkt som sprider värmen i hela stugan. Fläkten drivs av värmen medelst den så kallade Peltier-effekten. Det betyder att värmen genererar elektricitet. Det finns också stora Peltier-element som jag funderar på att sätta in i pannan för att driva pumparna. De ger emellertid inte så mycket effekt så det kan vara att de ännu inte räcker till. Men det skulle vara utmärkt att använda spillvärme för att generera elektricitet. I Sibirien använde forskare Peltier-effekten till att driva radioapparater. De slängde bara ena ändan av Peltier-elementet i elden och den andra i snön och så hade de elektricitet mitt i taigan.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

2 reaktioner till “Snövintern 2021”

  1. Utryckte mig negativt om vinter och snö för en tid sedan.

    Senaste vecka i storstan.

    En dikeskörning, baken halkade av vägen ,kom loss med mockande med husbolagets sopskyffel i en halvtimme.

    Frun och dottern blev påkörd bakifrån på väg till förskolan. En person skyndade över skyddsvägen och bara två av tre bilar hann stanna, den sista bilen kördes av en yngling som lånat morsans bil. Polisanmälan läkarbesök och styv nacke på frun. Då var det bara 20-30 km i timmen. Bra att sitta tillbakalutat så ryggstödet ger omedelbart stöd. Bra att följa med i backspeglarna så man vet vad som kommer att ske,
    av skadan blir man vis.

    Jobbilen blev utsatt för yttre våld, ingen alkohol utan funktionsvariation som inte två vårdare och en chaufför hann parera. Kallaste dagen på vintern och bakrutan sönder.

    Veckans inköp vinterdäck, tre spadar och tre sandsäckar ja och startkablar ja och en bakruta.
    I går fick staden vår väg farbar men det började snöa igen.
    Igår kippade huvudstaden 1000 lastbilslass med snö i havet vid ärtholmen. Snö samlade på vägar, gator och torg. Mina tankar går till skyddsremsor vid åkerkanten är de en meter eller tre meter breda. Fram med måttbandet. Det är som att sila mygg och svälja kameler, lindrigt sagt.

    Själv var jag rädd det skulle bli matbrist i affärerna med det har det inte blivit (ännu).

    Snöandet fortsätter och snösvängen likaså.

Kommentarer är stängda.